Old/New Testament
Tillägg till offerlagarna
15 Herren talade till Mose. Han sade: 2 ”Tala till Israels barn och säg till dem: När ni kommer in i det land som jag ger er att bo i, 3 (A) och ni vill offra ett eldsoffer åt Herren, ett brännoffer eller ett slaktoffer av nöt eller småboskap, för att bereda Herren en ljuvlig doft – vare sig det gäller att fullgöra ett löfte eller om det är ett frivilligt offer eller era högtidsoffer – 4 (B) så ska den som bär fram ett sådant offer åt Herren, också som matoffer bära fram en tiondels efa fint mjöl, blandat med en fjärdedels hin[a] olja, 5 och som dryckesoffer ska du offra en fjärdedels hin vin för varje lamm tillsammans med brännoffret eller slaktoffret.
6 Till en bagge ska du som matoffer offra två tiondels efa fint mjöl, blandat med en tredjedels hin olja,[b] 7 och som dryckesoffer ska du bära fram en tredjedels hin vin till en ljuvlig doft för Herren. 8 När du offrar en ungtjur till brännoffer eller slaktoffer för att fullgöra ett löfte eller som gemenskapsoffer[c] åt Herren, 9 ska du tillsammans med tjuren som matoffer bära fram tre tiondels efa fint mjöl, blandat med en halv hin[d] olja, 10 och som dryckesoffer ska du bära fram en halv hin vin, det är ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.
11 Så ska man göra med varje tjur, varje bagge, varje lamm eller killing. 12 Efter det antal ni offrar, ska ni göra så med var och en efter deras antal. 13 Varje infödd ska göra så när han bär fram ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren. 14 När en främling som bor hos er eller någon som vistas ibland er i kommande släkten vill offra ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren, ska han göra så som ni gör. 15 (C) Inom församlingen ska samma stadga gälla för er och för främlingen hos er, en evig stadga från släkte till släkte. Som det är för er, så ska det vara för främlingen inför Herrens ansikte. 16 Samma lag och samma rätt ska gälla för er och för främlingen som bor hos er.”
17 Herren talade till Mose. Han sade: 18 ”Tala till Israels barn och säg till dem: När ni kommer in i det land dit jag för er, 19 (D) då ska ni, när ni äter av landets bröd, ge Herren en offergåva av det. 20 (E) Av det första ni bakar ska ni ge en kaka till offergåva, som en offergåva från er loge ska ni ge den. 21 Ni ska ge åt Herren en offergåva, släkte efter släkte, av det första ni bakar.
22 Om ni försyndar er och inte håller alla dessa bud som Herren kungjorde för Mose 23 – allt det som Herren befallde er genom Mose, från den dag då Herren gav sina befallningar och allt framgent, släkte efter släkte, – 24 (F) om det gjordes av misstag utan att församlingen visste det, ska hela församlingen offra en ungtjur som brännoffer, till en ljuvlig doft för Herren, med matoffret och dryckesoffret på föreskrivet sätt, och likaså en bock till syndoffer. 25 Och prästen ska bringa försoning för hela Israels församling, och de ska få förlåtelse. Det var en synd av misstag, och de har burit fram sitt offer, ett eldsoffer åt Herren och sitt syndoffer inför Herrens ansikte för sitt misstag. 26 Hela Israels församling och främlingen som bor bland dem ska få förlåtelse, eftersom hela folket hade del i synden som gjordes av misstag.
27 (G) Om en enskild person av misstag syndar, ska han som syndoffer föra fram en årsgammal get. 28 Prästen ska bringa försoning för den som har felat genom att av misstag synda inför Herrens ansikte. Så blir han försonad och får förlåtelse. 29 Både för den infödde bland Israels barn och för främlingen som bor ibland dem ska samma lag gälla när någon begår en synd av misstag. 30 Men den som begår något med berått mod[e], vare sig han är infödd eller främling, han hånar Herren och ska utrotas ur sitt folk. 31 Eftersom han har föraktat Herrens ord och brutit mot hans bud, måste han utrotas. Hans missgärning vilar på honom.”
En sabbatsbrytare stenas
32 Medan Israels barn var i öknen, ertappades en man med att samla ved på sabbatsdagen. 33 De som ertappade honom med att samla ved förde honom till Mose och Aron och hela församlingen. 34 (H) Då det inte var klart utsagt vad som borde göras med honom, satte de honom i förvar.
35 Och Herren sade till Mose: ”Mannen ska straffas med döden. Hela församlingen ska stena honom utanför lägret.” 36 Då förde hela församlingen ut honom utanför lägret och stenade honom till döds, så som Herren hade befallt Mose.
Hörntofsarna
37 Herren sade till Mose: 38 (I) ”Tala till Israels barn och säg till dem att de, släkte efter släkte, ska göra tofsar[f] i hörnen på sina kläder och sätta ett mörkblått[g] snöre på varje hörntofs. 39 Ni ska ha sådana tofsar, och när ni ser dem ska ni tänka på alla Herrens bud och göra efter dem och inte följa era egna hjärtan och ögon, som lockar er till otrohet. 40 Så ska ni tänka på och göra efter alla mina bud och vara heliga inför er Gud. 41 Jag är Herren er Gud, som förde er ut ur Egyptens land för att vara er Gud. Jag är Herren er Gud.”
Kora, Datan och Abiram gör uppror
16 Kora[h], son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, tog med sig både Datan och Abiram[i], Eliabs söner, och On, Pelets son, av Rubens söner, 2 och gjorde uppror mot Mose. Tvåhundrafemtio män av Israels barn följde dem, furstar i församlingen, utvalda från folkförsamlingen, ansedda män. 3 De samlade sig mot Mose och Aron och sade till dem: ”Nu får det vara nog! Hela församlingen är helig, allesammans, och Herren är mitt ibland dem. Varför upphöjer ni er över Herrens församling?”
4 När Mose hörde det föll han ner på sitt ansikte. 5 Sedan talade han till Kora och hela hans grupp och sade: ”I morgon ska Herren visa vem som tillhör honom, vem som är helig och vem som får komma inför honom. Den han utväljer ska få komma inför honom. 6 Gör så här: Ta era fyrfat, du Kora och hela din grupp, 7 och lägg eld i dem och strö rökelse på dem inför Herrens ansikte[j] i morgon. Den man som Herren då utväljer, han är den helige. Nu får det vara nog, ni Levi söner!”
8 Och Mose sade till Kora: ”Hör, ni Levi söner! 9 (J) Är det inte nog för er att Israels Gud har avskilt er från Israels församling för att låta er komma inför sig och göra tjänst i Herrens tabernakel och stå inför församlingen och betjäna den. 10 Han har låtit dig och alla dina bröder, Levi söner, jämte dig komma inför sig. Och nu begär ni också prästämbetet! 11 Det är därför som du och hela din grupp har gaddat ihop er mot Herren. Vem är Aron att ni skulle klaga mot honom?”
12 Mose sände bud efter Datan och Abiram, Eliabs söner. Men de sade: ”Vi kommer inte. 13 Är det inte nog att du har fört oss hit upp från ett land som flödar av mjölk och honung för att låta oss dö i öknen? Nu vill du också göra dig till herre över oss! 14 Du har sannerligen inte fört oss in i ett land som flödar av mjölk och honung eller gett oss åkrar och vingårdar till arvedel. Tänker du sticka ut ögonen på dessa människor? Nej, vi kommer inte!” 15 (K) Då blev Mose mycket vred och sade till Herren: ”Se inte till deras offergåva. Inte en enda åsna har jag tagit av dem, och ingen av dem har jag gjort något ont.”
16 Mose sade till Kora: ”I morgon ska du och hela din grupp träda fram inför Herrens ansikte, du själv och de och Aron. 17 Och var och en av er ska ta sitt fyrfat och lägga rökelse på det och bära sitt fyrfat fram inför Herrens ansikte, tvåhundrafemtio fyrfat. Du själv och Aron ska också ta var sitt fyrfat.” 18 Och de tog var och en sitt fyrfat och lade eld på det och strödde på rökelse och ställde sig vid ingången till uppenbarelsetältet tillsammans med Mose och Aron. 19 Kora samlade hela församlingen mot dem vid ingången till uppenbarelsetältet.
Då visade sig Herrens härlighet för hela församlingen. 20 Och Herren talade till Mose och Aron. Han sade: 21 ”Skilj er från denna församling, så ska jag förgöra dem på ett ögonblick.” 22 (L) Då föll de ner på sina ansikten och sade: ”O Gud, du Gud som råder över anden i allt kött! Ska du bli vred på hela församlingen för att en enda man syndar?” 23 Då talade Herren till Mose. Han sade: 24 ”Säg till församlingen: Dra er bort från lägerplatsen kring Kora, Datan och Abiram.”
25 Mose steg upp och gick till Datan och Abiram, och de äldste i Israel följde honom. 26 Mose talade till församlingen. Han sade: ”Vik bort från dessa ogudaktiga människors tält och rör inte något som tillhör dem, så att ni inte förgås genom alla deras synder.” 27 Då drog de sig bort från lägerplatsen kring Kora, Datan och Abiram. Men Datan och Abiram kom ut och ställde sig vid ingången till sina tält med sina hustrur och barn, stora och små.
28 Och Mose sade: ”Av detta ska ni förstå att det är Herren som har sänt mig att göra alla dessa gärningar. Jag har inte handlat efter eget tycke. 29 Om dessa dör på samma sätt som andra människor och får samma straff som alla andra, då har Herren inte sänt mig. 30 Men om Herren gör något nytt genom att marken spärrar upp sitt gap och slukar dem med allt de äger så att de far levande ner i dödsriket, då ska ni förstå att dessa människor har föraktat Herren.”
31 Just när han hade sagt detta, rämnade marken under dem. 32 (M) Jorden öppnade sitt gap och slukade dem och deras hus, allt Koras folk och alla deras ägodelar. 33 De föll levande ner i dödsriket med allt de ägde, och jorden täckte över dem. Så utrotades de ur församlingen. 34 Hela Israel som stod runt omkring dem flydde vid deras rop, för de sade: ”Annars slukas vi också av jorden!”
35 Och eld gick ut från Herren och förtärde de tvåhundrafemtio männen som hade burit fram rökelse.
36 Herren talade till Mose. Han sade: 37 ”Säg till Eleasar, prästen Arons son, att han ska ta ut fyrfaten ur branden och kasta elden långt bort, för de har blivit heliga. 38 Och dessa fyrfat som tillhörde männen som syndade och miste sina liv, dem ska man hamra ut till plåtar och täcka altaret med, för de har varit framburna inför Herrens ansikte och har därför blivit heliga. De ska vara ett tecken för Israels barn.”
39 Då tog prästen Eleasar de fyrfat av koppar som de uppbrända hade burit fram, och man hamrade ut dem för att täcka altaret. 40 De skulle vara till en påminnelse för Israels barn att ingen främling som inte var av Arons släkt skulle träda fram och tända rökelse inför Herrens ansikte, för att inte bli som Kora och hans grupp – allt i enlighet med vad Herren hade sagt honom genom Mose.
Folket klagar
41 Men dagen efter klagade hela Israels församling mot Mose och Aron och sade: ”Det är ni som har dödat Herrens folk!” 42 Och det hände att när församlingen samlades mot Mose och Aron och de vände sig mot uppenbarelsetältet, se, då täcktes det av molnskyn och Herrens härlighet visade sig. 43 Mose och Aron gick fram inför uppenbarelsetältet, 44 och Herren sade till Mose: 45 ”Gå bort ifrån denna församling, så ska jag i ett ögonblick förgöra dem.” Då föll de ner på sina ansikten.
46 Och Mose sade till Aron: ”Ta ditt fyrfat och lägg eld från altaret på det och strö på rökelse och bär det genast till församlingen och bringa försoning för dem, eftersom vrede har gått ut från Herrens ansikte. Hemsökelsen har börjat.”
47 Aron tog det Mose hade sagt och skyndade mitt in i församlingen. Och se, hemsökelsen hade redan börjat bland folket. Aron lade på rökelse och bringade försoning för folket. 48 Han stod mellan de döda och de levande, och hemsökelsen upphörde. 49 De som hade dött genom hemsökelsen utgjorde 14 700 förutom dem som dog för Koras skull. 50 Sedan vände Aron tillbaka till Mose vid uppenbarelsetältets ingång, eftersom hemsökelsen hade upphört.
Jesus förkastas i sin hemstad
6 (A) Han gick därifrån och kom till sin hemstad, och hans lärjungar följde honom. 2 När det blev sabbat började han undervisa i synagogan. Många som hörde honom häpnade och sade: "Var får han detta ifrån? Och vad är det för visdom han fått? Och vilka kraftgärningar han gör med sina händer! 3 (B) Är det inte snickaren, Marias son, bror till Jakob[a] och Joses och Judas[b] och Simon? Bor inte hans systrar[c] här hos oss?" Och de tog anstöt av honom.
4 (C) Men Jesus sade till dem: "En profet föraktas inte utom i sin hemstad, sin släkt och sin egen familj." 5 Han kunde inte göra någon kraftgärning där, utom att bota några få sjuka genom att lägga händerna på dem. 6 (D) Och han var förundrad över deras otro.
Jesus sänder ut de tolv
Sedan gick Jesus ut i byarna där omkring och undervisade. 7 (E) Och han kallade till sig de tolv och började sända ut dem två och två och gav dem makt över de orena andarna. 8 (F) Han befallde dem att inte ta med sig något annat på vägen än en stav – varken bröd eller väska eller pengar i bältet. 9 Sandaler fick de ha, men inte två tunikor[d]. 10 Han sade också till dem: "När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni går vidare. 11 (G) Och om man någonstans inte tar emot er eller lyssnar på er, så gå därifrån och skaka av dammet under era fötter som ett vittnesbörd mot dem."
12 De gick ut och predikade att människorna skulle omvända sig, 13 (H) och de drev ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.
Johannes Döparens död
14 (I) Jesu namn hade nu blivit känt, och kung Herodes[e] fick höra att folk sade att Johannes Döparen hade uppstått från de döda och att det var därför dessa krafter verkade i honom. 15 En del sade att han var Elia, och andra att han var en profet liksom någon av profeterna. 16 När Herodes hörde detta sade han: "Det är Johannes, han som jag halshögg. Han har uppstått."
17 (J) Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse på grund av Herodias[f], hustru till hans bror Filippus. Herodes hade gift sig med henne, 18 men Johannes hade sagt till honom: "Det är inte tillåtet[g] att du har din brors hustru." 19 Herodias hatade honom och ville döda honom, men hon kunde inte 20 (K) eftersom Herodes hade respekt för Johannes. Han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man, och skyddade honom. När han hörde honom blev han många gånger villrådig[h]. Ändå lyssnade han gärna på honom.
21 Så kom en dag ett lämpligt tillfälle, när Herodes firade sin födelsedag med en fest för sina stormän och befälhavare och de främsta i Galileen. 22 Då kom Herodias dotter in och dansade, och Herodes och hans bordsgäster blev så förtjusta att kungen sade till flickan: "Be mig om vad du vill, så ska du få det." 23 Han svor på det och sade till henne: "Vad du än ber om ska jag ge dig, ända till hälften av mitt rike."
24 Då gick hon ut och frågade sin mor: "Vad ska jag be om?" Hon svarade: "Johannes Döparens huvud." 25 Flickan skyndade genast in till kungen och bad: "Jag vill att du genast ger mig Johannes Döparens huvud på ett fat!" 26 Kungen blev djupt bedrövad, men för edens och gästernas skull ville han inte neka henne. 27 Han skickade genast i väg en bödel och befallde honom att hämta Johannes Döparens huvud. Denne gick då bort och halshögg honom i fängelset. 28 Och han bar fram hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin mor.
29 När Johannes lärjungar fick höra det, kom de och hämtade hans döda kropp och lade den i en grav.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation