Old/New Testament
1 Profetia om Nineve, boken med Nahum från Elkoshs[a] syn.
Herrens vrede över Nineve
2 (A) Herren är en nitisk Gud
och en hämnare.
Herren tar hämnd och vredgas,
Herren tar hämnd
på sina ovänner
och har vrede i förvar åt sina fiender.
3 (B) Herren är sen till vrede
men stor i kraft,
han låter ingen gå ostraffad.
Herren har sin väg
i storm och oväder,
och molnen är dammet
under hans fötter.
4 (C) Han straffar havet
och låter det torka ut,
han låter alla floder sina.
Då tynar Bashan och Karmel bort
och Libanons grönska vissnar.[b]
5 (D) Bergen darrar för honom
och höjderna smälter.
Jorden bävar för hans ansikte,
världen och alla som bor där.
6 (E) Vem kan bestå inför hans harm,
vem kan uthärda
hans vredes glöd?
Hans vrede brinner som eld
och klipporna spricker
inför honom.
7 (F) Herren är god,
en tillflykt på nödens dag,
han känner dem
som flyr till honom.
8 (G) Men med en störtflod
förintar han platsen
där Nineve står,
och mörker förföljer hans fiender.
9 (H) Vad ni än planerar mot Herren
ska han komma
med fullständig ödeläggelse.
Nöden ska inte komma två gånger.
10 Om de än är hopslingrade
som törnsnår
och druckna av sitt drickande,
ska de alla förtäras som torrt gräs.
11 Från dig har en man gått ut,
en som tänker ut ont mot Herren,[c]
en rådgivare i ondska.
Guds nåd över Juda
12 (I) Så säger Herren:
”Hur starka och många de än är,
ska de ändå mejas ner
och försvinna.
Jag har plågat dig,
men ska inte plåga dig mer.
13 (J) Nu ska jag bryta hans ok[d] över dig,
jag ska slita av dina band.”
14 (K) Men om dig, Nineve,
har Herren befallt:
”Inga efterkommande
ska bära vidare ditt namn.
Ur dina gudars hus[e]
ska jag utrota alla bilder,
både snidade och gjutna.
Jag ska göra i ordning en grav åt dig,
för du är ingenting värd[f].”
15 (L) Se, över bergen kommer
glädjebudbäraren
som förkunnar frid.
Fira dina högtider, Juda,
uppfyll dina löften,
för den onde ska inte mer
dra fram genom dig,
han är helt tillintetgjord.
Nineves fall
2 (M) En folkförskingrare
drar upp mot dig.
Bevaka dina fästen!
Spana mot vägen, rusta dig,
samla all din kraft.
2 (N) Herren ska återställa Jakobs storhet
liksom Israels storhet,
för plundrare har plundrat dem
och fördärvat deras vinstockar.
3 Hans hjältars sköldar
har färgats röda,
kämparna går klädda
i scharlakan.[g]
Vagnarna gnistrar av stålglans[h]
den dag han gör sig redo,
det svingas med spjut av cypress[i].
4 På gatorna stormar vagnarna fram,
de kör om varandra på torgen.
De ser ut som bloss,
de far i väg som blixtar.
5 Han kommer ihåg
sina väldiga kämpar.
De snubblar där de rusar fram,
de skyndar mot stadens murar
och skyddstaken[j] görs redo.
6 Flodernas portar öppnas[k],
och palatset[l] faller ihop.
7 Det är bestämt:
Hon ska kläs av och föras bort.
Hennes slavflickor
ska sucka som duvor
och slå sig över hjärtat.
8 Nineve var sedan gammalt
som en vattenrik damm,
men nu flyr vattnet bort.
”Stanna! Stanna!”
Men ingen vänder sig om.
9 Röva silver, röva guld!
Här finns skatter utan slut,
överflöd av dyrbarheter.
10 (O) Tom, tömd, förödd!
Modlösa hjärtan, vacklande knän!
Darrande höfter överallt!
Alla ansikten är blossande röda.
11 (P) Var är nu lejonens[m] kula,
platsen där de unga lejonen
åt sitt byte,
där lejonet och lejonhonan
och lejonungen gick omkring
utan att någon skrämde dem?
12 Lejonet rev i stycken
tills ungarna fick nog,
dödade för sina lejonhonor
och fyllde sina hålor med byte,
sina kulor med rivna djur.
13 Se, jag är emot dig,
säger Herren Sebaot.
Jag ska låta dina vagnar[n]
gå upp i rök,
och dina unga lejon
ska förtäras av svärd.
Jag ska utplåna ditt rövade gods
från jorden,
och röster av dina sändebud
ska inte mer höras.
Nineves övermod och straff
3 (Q) Ve dig, du blodstad,
full av lögn, fylld av våld,
du som aldrig slutar plundra!
2 (R) Hör, piskor smäller!
Hör, vagnshjul dånar!
Hästar jagar fram,
vagnar rullar i väg.
3 Ryttare stormar fram,
svärden ljungar
och spjuten blixtrar.
Slagna i mängd och högar av lik,
det är ingen ände på döda,
man stupar över döda kroppar.
4 Allt sker för hennes stora otukt,
den vackra horan[o],
häxkonsternas mästarinna,
hon som sålde folken
genom sin otukt
och folkstammar
genom sina häxkonster.
5 (S) Se, jag ska vända mig mot dig,
säger Herren Sebaot.
Jag ska lyfta upp ditt mantelsläp
över ditt ansikte
och låta folken se din nakenhet
och kungariken din skam.
6 Jag ska kasta vidriga ting över dig,
låta dig bli föraktad
och göra dig till åtlöje.
7 Och det ska ske
att var och en som ser dig
ska fly från dig och säga:
”Nineve är ödelagt,
vem har medlidande
med henne?”
Var kan jag finna tröstare åt dig?
8 (T) Är du bättre än No-Amon[p]
som tronade
vid Nilens strömmar?
Vatten omgav henne,
hon hade havet till vall
och vatten till mur.
9 (U) Nubien och Egypten
var hennes oändliga styrka,
Put[q] och Libyen var hennes hjälp.
10 Också hon fördes bort
i landsflykt och fångenskap,
även hennes barn blev krossade
i alla gathörn.
Man kastade lott
om hennes ärade män,
och alla hennes stormän
fängslades med kedjor.
11 (V) Också du ska bli drucken
och gömma dig,
också du ska söka skydd
mot fienden.
12 Alla dina fästen liknar fikonträd[r]
med mogen frukt.
När man skakar dem
faller fikonen i munnen
på den som vill äta.
13 (W) Se, ditt krigsfolk
är som kvinnor.
Ditt lands portar står vidöppna
för dina fiender.
Eld förtär dina bommar.
14 Ös upp vatten åt dig för belägringen
och förstärk dina fästen.
Stig ner i leran
och trampa i murbruket.
Gör tegelformen stark.
15 (X) Där ska elden förtära dig
och svärdet utrota dig,
det ska sluka dig som gräsmaskar[s],
även om du är talrik
som gräsmaskar
och förökar dig som gräshoppor.
16 Du har fler köpmän
än himlens stjärnor,
men som gräsmaskar plundrar de
och flyger sedan bort.
17 Dina furstar är som gräshoppor,
dina befälhavare
som gräshoppssvärmar.
De stannar inom murarna
när dagen är kall,
men när solen kommer fram
flyr de bort,
och sedan vet ingen var de är.
18 (Y) Dina herdar har somnat,
du Assurs kung[t],
dina förnäma män ligger i ro.
Ditt folk är skingrat
uppe på bergen,
och ingen samlar ihop det.
19 (Z) Det finns ingen läkedom
för din skada,
ditt sår är obotligt.
Alla som hör vad som hänt dig
klappar i händerna över dig,
för vem har inte drabbats
av din ständiga ondska?[u]
Lammet på Sions berg
14 (A) Och jag såg, och se: Lammet stod på Sions berg, och med honom etthundrafyrtiofyra tusen som hade hans namn och hans Fars namn skrivet på sina pannor. 2 (B) Och jag hörde en röst från himlen, som bruset av väldiga vatten och dånet av kraftig åska. Rösten jag hörde var som när harpspelare spelar på sina harpor.
3 (C) De sjöng en ny sång inför tronen och inför de fyra varelserna och de äldste, och ingen kunde lära sig den sången utom dessa etthundrafyrtiofyra tusen som är friköpta från jorden. 4 (D) Det är de som inte har befläckat sig med kvinnor. De är jungfrur, dessa som följer Lammet vart det än går. De är friköpta från människorna som en förstlingsfrukt åt Gud och Lammet. 5 (E) I deras mun har det inte funnits någon lögn. De är fläckfria.
De tre änglarna
6 Och jag såg en annan ängel flyga uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för jordens invånare, för alla folk och stammar och språk och länder, 7 (F) och han sade med stark röst: "Vörda Gud och ge honom äran! Stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har gjort himlen och jorden, havet och vattenkällorna."
8 (G) En annan ängel följde efter, och han sade: "Fallet, fallet är det stora Babylon, som gav alla folk att dricka av sin otukts vredesvin."
9 (H) En tredje ängel följde dem och sade med stark röst: "Om någon tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket på sin panna eller hand, 10 (I) då ska han själv få dricka av Guds vredes vin som oblandat hälls i Guds vredes bägare. Han ska plågas i eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. 11 (J) Röken från deras plåga stiger i evigheters evighet. De har ingen ro vare sig dag eller natt, de som tillber vilddjuret och dess bild och som tar emot märket med dess namn. 12 (K) Här visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus."
13 (L) Och jag hörde en röst från himlen: "Skriv: Saliga är de döda som härefter dör i Herren. Ja, säger Anden, de får vila sig från sina mödor, för deras gärningar följer dem."
Skörden är mogen
14 (M) Och jag såg, och se: ett vitt moln, och på molnet satt en som liknade en människoson. På sitt huvud hade han en krona av guld, och i sin hand en skarp skära.[a] 15 (N) Och en annan ängel kom ut från templet och ropade med stark röst till honom som satt på molnet: "Räck ut din skära och skörda, för skördetiden har kommit och jordens skörd är mogen." 16 Han som satt på molnet lät då sin skära gå över jorden, och jorden skördades.
17 En annan ängel kom ut från templet i himlen, också han med en skarp skära. 18 Och ännu en ängel kom ut från altaret, han som hade makt över elden. Han ropade med stark röst till ängeln med den skarpa skäran: "Räck ut din skarpa skära och skörda druvklasarna från jordens vinstock, för dess druvor är mogna." 19 (O) Och ängeln lät sin skära gå över jorden och skördade druvorna från jordens vinstock och kastade dem i Guds vredes stora vinpress. 20 Vinpressen trampades utanför staden, och blod flöt från pressen och nådde upp till betslen på hästarna ettusen sexhundra stadier[b] bort.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation