Old/New Testament

Avgudadyrkan i templet

8 ^(A) I det sjätte året, på femte dagen i sjätte månaden^[a], satt jag i mitt hus och de äldste i Juda satt hos mig. Då kom Herren Guds hand över mig. ^2 (B) Och jag såg där en gestalt som till utseendet liknade en eld^[b]. Från det som såg ut att vara hans höfter och neråt var eld. Men från hans höfter och uppåt syntes något som liknade strålande ljus och var som glänsande metall.

^3 (C) Han räckte ut något som liknade en hand och tog tag i en lock av mitt hår, och Anden lyfte upp mig mellan himmel och jord. I syner från Gud förde han mig till Jerusalem, till den inre förgårdens port som vetter åt norr, där avgudabilden stod som väckt Guds vrede. ^4 (D) Och se, där var härligheten från Israels Gud, så som jag hade sett den på slätten.

^5 (E) Han sade till mig: ”Människo­barn, lyft din blick mot norr.” När jag lyfte min blick mot norr, fick jag vid själva ingången norr om altarporten se den avgudabild^[c] som hade väckt Guds vrede. ^6 (F) Han sade till mig: ”Människobarn, ser du vad de gör? Det är så hemska vidrigheter Israels hus ägnar sig åt här att jag måste lämna min helgedom. Men du ska få se mer och ännu värre vidrigheter.”

⁷ Sedan förde han mig till förgårdens ingång, och där fick jag se ett hål i väggen. ⁸ Han sade till mig: ”Män­niskobarn, bryt igenom väggen.” Då bröt jag igenom den och fick nu se en dörr.

⁹ Han sade till mig: ”Gå in och se vilka onda vidrigheter de ägnar sig åt här.” ^10 (G) När jag kom in, fick jag se alla slags bilder av vidriga kräldjur och fyrfotadjur liksom Israels folks alla avgudar inristade runt omkring på väggarna. ^11 (H) Framför dem stod sjuttio av de äldste i Israel, och Jaasanja, Shafans son, stod mitt ibland dem. Var och en av dem hade sitt rökelsekar i handen, och ljuvlig doft steg upp från rökelsemolnet.

^12 (I) Han sade till mig: ”Människo­barn, ser du vad de äldste i Israels hus sysslar med i mörkret, var och en i sin avgudakammare? De säger: Herren ser oss inte, Herren har övergett landet.” ¹³ Sedan sade han till mig: ”Du ska få se ännu värre vidrigheter som de gör.” ¹⁴ Och han förde mig fram mot ingången till norra porten på Herrens hus, och se, kvinnor satt där och begrät Tammuz^[d]. ¹⁵ Han sade till mig: ”Ser du detta, människobarn? Men du ska få se ännu vidrigare avgudadyrkan än detta.”

^16 (J) Så förde han mig till den inre förgården till Herrens hus. Och där, vid ingången till Herrens tempel, mellan förhuset och altaret, stod omkring tjugofem män. De vände ryggen åt Herrens tempel och ansiktet åt öster och tillbad solen^[e] i öster. ¹⁷ Han sade till mig: ”Ser du detta, människobarn? Är det inte nog för Juda hus att göra de vidrigheter som de gjort här, eftersom de också har fyllt landet med våld och ännu mer väckt min vrede? Se hur de sätter kvisten för sin näsa^[f]! ^18 (K) Därför ska jag också handla i vrede. Jag ska inte skona dem och inte ha något förbarmande. Även om de ropar högt i öronen på mig, ska jag ändå inte lyssna till dem.”

Dom över avgudadyrkarna

9 Jag hörde honom ropa med hög röst: ”Kom hit, ni som ska straffa staden, var och en med sitt förstörelsevapen i handen.” ^2 (L) Då kom sex män från övre porten, den som vetter mot norr, och var och en hade sin stridshammare i handen. Bland dem fanns en man som var klädd i linnekläder och hade ett skrivdon vid höften. De kom och ställde sig vid sidan av koppar­altaret^[g].

^3 (M) Israels Guds härlighet hade lyft sig från keruben som den vilade på och flyttat sig till tempelhusets tröskel, och den ropade nu till mannen som var klädd i linnekläderna och hade skrivdonet vid höften. ^4 (N) Herren sade till honom: ”Gå igenom Jerusalems stad och sätt ett kors^[h] i pannan på dem som suckar och jämrar sig över alla de vidrigheter som görs därinne.”

⁵ Till de andra hörde jag honom säga: ”Följ honom in i staden och slå folket. Visa ingen skonsamhet och ha inget förbarmande! ^6 (O) Döda åldringar, unga män, unga kvinnor, späda barn och vuxna kvinnor. Ni ska döda för att förgöra, men rör ingen som har korset på sig. Börja vid min helgedom^[i].” Då började de med de äldste som stod framför tempelhuset. ⁷ Han sade till dem: ”Orena tempelbyggnaden och fyll förgårdarna med slagna. Dra ut!” Och de drog ut och slog folket i staden.

⁸ När de slog folket blev jag ensam kvar. Då föll jag ner på mitt ansikte och ropade: ”O, Herre Gud! Tänker du förgöra allt som är kvar av Israel när du öser din vrede över Jerusalem?” ^9 (P) Han sade till mig: ”Is­raels och Judas missgärning är mycket, mycket stor. Landet är fullt av blodskulder och staden är full av orätt, för de säger: Herren har övergett landet, Herren ser det inte. ^10 (Q) Därför ska inte heller jag visa något medlidande eller förbarmande, utan jag ska låta deras gärningar komma över deras egna huvuden.”

¹¹ Mannen som var klädd i linne­kläderna och hade skrivdonet vid sin höft kom nu tillbaka och med­dela­de: ”Jag har gjort som du befallde mig.”

Herrens härlighet lämnar templet

10 ^(R) Jag fick se att på fästet över kerubernas huvuden fanns något som såg ut att vara av safirsten och till formen liknade en tron. Den syntes över keruberna. ^2 (S) Herren sade till mannen som var klädd i linnekläderna: ”Gå in mellan hjulen, in under keruben och fyll dina händer med eldsglöd från platsen mellan keruberna och strö ut dem över staden.” Och jag såg honom gå.

^3 (T) Keruberna stod till höger om huset när mannen gick in, och ett moln uppfyllde den inre förgården. ^4 (U) Men Herrens härlighet höjde sig från keruben och flyttade sig till husets tröskel. Huset uppfylldes av molnet och förgården av glansen från Herrens härlighet. ^5 (V) Dånet av kerubernas vingar hördes ända till den yttre förgården. Det var som Gud den Alls­mäktiges röst då han talar. ⁶ När han befallde mannen som var klädd i linnekläderna att hämta eld från platsen mellan hjulen, inne mellan keruberna, gick han in och ställde sig bredvid ett av hjulen. ⁷ Då räckte en av keruberna ut sin hand mellan de andra keruberna till elden, som brann mellan dem, och tog av elden och lade i händerna på honom som var klädd i linnekläderna, och han tog elden och gick ut.

^8 (W) Under kerubernas vingar syntes något som hade formen av en människohand. ^9 (X) Jag fick då se fyra hjul stå invid dem, ett hjul vid var kerub. Hjulen liknade gnistrande krysolit­sten. ¹⁰ Alla fyra såg likadana ut, och ett hjul tycktes vara insatt i ett annat. ¹¹ När keruberna skulle gå, kunde de gå åt alla fyra sidorna. De behövde inte vända sig när de gick, för åt det håll huvudet vände sig, gick de and­ra efter, utan att de behövde vända sig när de gick. ^12 (Y) Hela deras kropp, deras rygg, deras händer och vingar, ja, till och med deras fyra hjul, var fulla med ögon runt omkring. ¹³ Jag hörde att hjulen kallades hjulverk. ^14 (Z) Var och en av keruberna hade fyra ansikten. Det första ansiktet var en kerubs ansikte, det andra en män­niskas, det tredje ett lejons och det fjärde en örns ansikte.

^15 (AA) Sedan höjde sig keruberna. Det var samma varelser som jag hade sett vid floden Kebar. ^16 (AB) När keruberna gick, gick också hjulen bredvid dem, och när keruberna lyfte sina vingar för att höja sig över jorden, skilde sig inte hjulen ifrån dem. ¹⁷ När de stod stilla, stod också hjulen stilla, och när de höjde sig, höjde sig också hjulen, för varelsernas ande var i hjulen.

¹⁸ Och Herrens härlighet flyttade sig bort från husets tröskel och stannade över keruberna. ¹⁹ Då såg jag hur keruberna lyfte sina vingar och höjde sig över jorden, och när de begav sig i väg var hjulen med dem. De stannade vid ingången till östra porten av Herrens hus, och härligheten från Israels Gud vilade över dem. ^20 (AC) Det var samma varelser som jag hade sett under Israels Gud vid floden Kebar, och jag förstod att det var keruber. ²¹ Var och en hade fyra ansikten och fyra vingar, och under deras vingar var något som liknade människohänder. ^22 (AD) Deras ansikten var likadana som de ansikten jag hade sett vid floden Kebar. Så såg de ut och sådana var de. De gick alla rakt fram.

Förmaningar

13 ^(A) Håll syskonkärleken levande. ^2 (B) Glöm inte att visa gästfrihet, för genom gästfrihet har några fått änglar till gäster^[a] utan att veta om det. ^3 (C) Tänk på dem som sitter i fängelse som om ni var deras medfångar, och på dem som blir misshandlade som om det gällde er egen kropp.

^4 (D) Äktenskapet ska hållas i ära hos alla^[b] och den äkta sängen bevaras obefläckad, för Gud ska döma dem som är sexuellt omoraliska och äktenskapsbrytare. ^5 (E) Lev inte för pengar, utan nöj er med vad ni har. Gud har själv sagt: Jag ska aldrig lämna dig eller överge dig.^{[c] 6} Därför kan vi frimodigt säga:

^7 (F) Tänk på era ledare som har förkunnat Guds ord för er. Se vad deras liv har lett fram till och ta efter deras tro. ^8 (G) Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet.

^9 (H) Låt er inte föras bort av alla slags främmande läror. Det är gott att bli styrkt i sitt hjärta genom nåd och inte genom regler om mat^[e] som inte har hjälpt dem som har sysslat med sådant. ^10 (I) Vi har ett altare^[f] från vilket tabernaklets tjänare^[g] inte har rätt att äta. ^11 (J) Offerdjurens blod bärs in i det allra heligaste av översteprästen som syndoffer, men kropparna bränns upp utanför lägret. ^12 (K) Därför har också Jesus lidit utanför stadsporten, för att helga folket med sitt eget blod.

^13 (L) Låt oss därför gå ut till honom utanför lägret och bära hans vanära. ^14 (M) Här har vi ingen stad som består, men vi söker den stad som ska komma. ^15 (N) Låt oss därför ständigt genom honom frambära lovets offer till Gud, en frukt från läppar som prisar^[h] hans namn. ^16 (O) Och glöm inte att göra gott och dela med er, för sådana offer behagar Gud.

^17 (P) Lyd era ledare och rätta er efter dem, för de vakar över era själar och ska avlägga räkenskap. Låt dem göra det med glädje och inte suckande, för det skulle inte vara lyckligt för er.

^18 (Q) Be för oss. Vi vet att vi har ett gott samvete och vill göra rätt på alla sätt. ¹⁹ Särskilt vill jag att ni ber att jag snart ska få komma tillbaka till er.

^20 (R) Fridens Gud har i kraft av ett evigt förbunds blod fört fårens store herde, vår Herre Jesus, upp från de döda. ²¹ Må han fullkomna er i allt gott så att ni gör hans vilja, och må han verka i oss det som behagar honom genom Jesus Kristus. Hans är äran i evigheters evighet. Amen.

Sluthälsningar

²² Jag ber er, bröder, att lyssna tåligt till mina förmanande ord. Jag har ju skrivit kortfattat till er.

^23 (S) Jag kan berätta för er att vår broder Timoteus^[i] har blivit frisläppt. Kommer han snart ska jag besöka er tillsammans med honom. ²⁴ Hälsa alla era ledare och alla de heliga. Bröderna från Italien hälsar er. ²⁵ Nåden vare med er alla.