Old/New Testament
Ett budskap till kung Ahas
7 (A) När Ahas, son till Jotam, Ussias son, var kung[a] i Juda, hände det att kung Resin av Aram och kung Peka av Israel, Remaljas son, drog upp mot Jerusalem för att strida mot det. Men de lyckades inte inta staden. 2 När man berättade för Davids hus att arameerna hade slagit läger i Efraim, darrade Ahas och hans folks hjärtan som skogens träd darrar för vinden.
3 (B) Och Herren sade till Jesaja: "Gå nu med din son Shear-Jashub[b] och möt Ahas vid änden av Övre dammens vattenledning, på vägen till Tvättarfältet[c], 4 och säg till honom: Se till att vara lugn. Var inte rädd och tappa inte modet inför dessa två rykande brandstumpar, för Resin med arameerna och för Remaljas son i deras rasande vrede. 5 Aram med Efraim och Remaljas son har gjort upp onda planer mot dig och sagt: 6 ’Vi ska dra upp mot Juda och slå det med skräck och erövra det åt oss och insätta Tabals son[d] till kung där.’ 7 (C) Men så säger Herren Gud:
Det kommer inte att hända,
det kommer inte att ske.
8 Arams huvud är Damaskus,
och Damaskus huvud
är bara Resin.
Inom sextiofem år[e]
ska Efraim vara krossat
och inte mer vara ett folk.
9 (D) Och Efraims huvud är Samaria,
och Samarias huvud
är bara Remaljas son.
Står ni inte fasta i tron
har ni inget fäste.[f]"
Tecknet Immanuel
10 Herren talade till Ahas igen och sade: 11 "Be om ett tecken från Herren din Gud. Be om det nerifrån djupet eller uppifrån höjden." 12 Men Ahas svarade: "Jag vill inte be om något, jag vill inte fresta Herren."
13 Då sade Jesaja: "Lyssna nu, ni av Davids hus. Räcker det inte att ni tröttar ut människor? Ska ni trötta ut min Gud också? 14 (E) Därför ska Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och hon ska ge honom namnet Immanuel[g].[h] 15 Gräddmjölk och honung ska han äta tills han förstår att förkasta det onda och välja det goda.
16 (F) För innan pojken förstår att förkasta det onda och välja det goda, ska landet vars båda kungar du fruktar vara övergivet[i]. 17 (G) Över dig och ditt folk och din fars hus ska Herren sända sådana dagar som inte förekommit sedan tiden då Efraim skilde sig från Juda[j]: Assyriens kung!
18 Och det ska ske på den dagen att Herren lockar på flugorna längst bort vid änden av Egyptens strömmar och på bina i Assyriens land. 19 De ska alla komma och slå sig ner i djupa raviner och stenklyftor, i alla törnsnår och på alla betesmarker. 20 (H) På den dagen ska Herren ta en rakkniv som är hyrd på andra sidan floden[k] – nämligen Assyriens kung – och raka av allt hår både på huvudet och nertill, och även ta bort skägget.
21 På den dagen ska en kviga och två får vara vad en man föder upp. 22 Men han ska få så mycket mjölk att han kan leva av gräddmjölk, för alla som är kvar i landet ska leva av gräddmjölk och honung. 23 Och det ska ske på den dagen att där det nu finns tusen vinstockar, värda tusen siklar silver[l], ska det växa tistel och törne. 24 Man ska gå dit med pil och båge, för hela landet ska vara täckt med tistel och törne. 25 (I) Och på alla de berg där man nu arbetar med hackan ska man inte mer gå av fruktan för tistel och törne, utan där ska man släppa lös oxar och låta får trampa ner marken."
Dom över Israel genom Assyrien
8 (J) Herren sade till mig: "Ta en stor tavla och skriv på den med tydlig skrift: Maher-shalal Hash-bas."[m] 2 (K) Och jag kallade till mig prästen Uria och Sakarja, Jeberekjas son, som pålitliga vittnen.
3 Sedan gick jag in till profetissan,[n] och hon blev havande och födde en son. Och Herren sade till mig: "Ge honom namnet Maher-shalal Hash-bas. 4 (L) För innan pojken kan säga far och mor[o] ska man bära bort skatterna från Damaskus och bytet från Samaria till kungen i Assyrien."
5 Herren talade till mig igen. Han sade: 6 "Detta folk föraktar Siloas vatten[p], som flyter så stilla, och jublar över Resin och Remaljas son. 7 Se, därför ska Herren låta flodens väldiga vattenmassor komma över dem, nämligen Assyriens kung med all hans härlighet. Den ska stiga över alla sina bräddar och över alla sina stränder. 8 (M) Den ska tränga in i Juda, svämma över och breda ut sig så att den når ända upp till halsen. Den ska breda ut sina vingar och fylla ditt land i hela dess vidd, Immanuel."
9 (N) Rasa, ni folk!
Ni ska ändå krossas.
Lyssna, alla länder i fjärran!
Rusta er! Ni ska krossas.
Rusta er! Ni ska krossas.
10 (O) Gör upp planer,
de slår ändå fel.
Avtala vad ni vill,
det lyckas ändå inte.
För Gud är med oss[q].
11 Så sade Herren till mig när hans starka hand var över mig. Han varnade mig för att vandra på detta folks väg och sade: 12 (P) Kalla inte allt för sammansvärjning som detta folk kallar för sammansvärjning, frukta inte vad de fruktar och bäva inte för det.[r] 13 (Q) Håll Herren Sebaot helig. Låt honom vara den ni fruktar och bävar för. 14 (R) Han ska vara en helgedom. Men för Israels båda hus ska han vara en stötesten och en klippa till fall[s], och för Jerusalems invånare en snara och en fälla. 15 (S) Många av dem ska snubbla, falla och krossas, snärjas och fångas.
16 Knyt ihop vittnesbördet och försegla undervisningen[t] bland mina lärjungar. 17 (T) Jag ska vänta på Herren, som döljer sitt ansikte för Jakobs hus, och hoppas på honom. 18 (U) Se, här är jag och barnen som Herren har gett mig. Vi är tecken och förebilder i Israel från Herren Sebaot, som bor på Sions berg.[u]
19 När de säger till er: "Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar", så svara: "Ska inte ett folk fråga sin Gud? Ska man fråga de döda för de levande?" 20 (V) Till Guds undervisning, till vittnesbördet! Om de inte talar enligt detta ord finns det ingen gryning för dem. 21 (W) De ska dra igenom landet, ansatta och hungrande. Och när de hungrar kommer de att brista ut i raseri och förbanna sin kung och sin Gud. De ska vända blicken uppåt och de ska se ner på jorden, 22 (X) men se, där är bara nöd och mörker, natt och ångest. De är utkastade i djupaste mörker.
2 (A) Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. 2 (B) Tidigare levde ni i dem på den här världens sätt och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens barn. 3 (C) Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra köttsliga begär och gjorde vad köttet och tankarna ville. Av naturen var vi vredens barn, precis som de andra.
4 (D) Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, 5 (E) även när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande med Kristus. Av nåd är ni frälsta! 6 (F) Han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, 7 (G) för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus. 8 (H) Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det, 9 (I) inte på grund av gärningar för att ingen ska berömma sig. 10 (J) Hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar som Gud har förberett för att vi ska vandra i dem.
Den rivna skiljemuren
11 (K) Kom därför ihåg hur det var tidigare: ni var födda som hedningar och kallades oomskurna av dem som kallar sig omskurna, med den omskärelse som görs på kroppen av människohand. 12 (L) På den tiden var ni utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och utan del i förbunden med deras löfte[a]. Ni var utan hopp och utan Gud i världen.
13 (M) Men nu, genom Kristus Jesus, har ni som tidigare var långt borta kommit nära genom Kristi blod. 14 (N) Han är vår frid, han som har gjort de två till ett och rivit skiljemuren[b], fiendskapen. I sin kropp 15 (O) har han satt lagen ur kraft med dess bud och stadgar, för att i sig själv göra de båda till en enda ny människa och så skapa frid. 16 (P) Så skulle han försona de båda med Gud i en enda kropp genom korset, där han dödade fiendskapen. 17 (Q) Han har kommit och förkunnat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära. 18 (R) Genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern.
19 (S) Därför är ni inte längre gäster och främlingar, utan medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj. 20 (T) Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. 21 (U) I honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren, 22 (V) och i honom blir också ni sammanbyggda till en boning åt Gud genom Anden.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation