Previous Prev Day Next DayNext

Old/New Testament

Each day includes a passage from both the Old Testament and New Testament.
Duration: 365 days
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Version
Esra 1-2

Koresh befaller judarna att återvända

(A) Detta hände i den persiske kungen Koresh[a]s första regeringsår. För att Herrens ord genom Jeremia[b] skulle uppfyllas påverkade Herren den persiske kungen Koresh sinne, så att han över hela sitt rike lät kungöra, både muntligt och skriftligt:

”Så säger Koresh, kung av Persien: Herren, himlens Gud, har gett mig alla riken på jorden, och han har befallt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i Juda. (B) Den bland er som tillhör hans folk ska bege sig upp till Jerusalem i Juda för att bygga upp Herrens, Israels Guds hus, och hans Gud ska vara med honom. Han är den Gud som bor i Jerusalem. Alla som finns kvar, på varje ort där de bor som främlingar, ska få hjälp av folket på orten. De ska få silver, guld, gods och boskap utöver det som frivilligt ges till Guds hus i Jerusalem.”

Huvudmännen för Juda och Benjamins familjer samt prästerna och leviterna, alla de vilkas sinne Gud hade påverkat, gjorde sig redo att ge sig av för att bygga upp Herrens hus i Jerusalem. Och alla deras grannar hjälpte dem med silverkärl, guld, gods och boskap och dyrbara gåvor, förutom alla frivilliga gåvor.

(C) Kung Koresh lät hämta fram de föremål[c] som hade tillhört Herrens hus men som Nebukadnessar[d] hade fört bort från Jerusalem och låtit sätta in i sin guds hus[e]. Koresh, kungen av Persien, överlämnade dem åt skattmästaren Mitredat, som räknade upp dem åt Sheshbassar[f], fursten av Juda. Detta var deras antal: 30 kärl av guld, 1 000 av silver, 29 andra offerkärl, 10 30 bägare av guld, 410 enklare silverbägare och 1 000 andra kärl. 11 Antalet[g] guldkärl och silverkärl var tillsammans 5 400. Allt detta förde Sheshbassar med sig när de bortförda begav sig från Babel till Jerusalem[h].

De som återvände från Babel

(D) Dessa var de män från provinsen som drog upp från landsflykten och fångenskapen. Babels kung Nebukadnessar hade fört bort dem, men de vände nu tillbaka till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad. De följde med Serubbabel[i], Jeshua[j], Nehemja[k], Seraja, Reelaja, Mordokaj, Bilsan, Mispar, Bigvaj, Rehum och Baana.

Detta var antalet[l] män av Israels folk:

Paroshs barn: 2 172,

Shefatjas barn: 372,

Aras barn: 775,

Pahat-Moabs barn, av Jeshuas och Joabs barn: 2 812,

Elams barn: 1 254,

Sattus barn: 945,

Sackajs barn: 760,

10 Banis barn: 642,

11 Bebais barn: 623,

12 Asgads barn: 1 222,

13 Adonikams barn: 666,

14 Bigvajs barn: 2 056,

15 Adins barn: 454,

16 Aters barn av Hiskia: 98,

17 Besajs barn: 323,

18 Joras barn: 112,

19 Hashums barn: 223,

20 Gibbaras barn: 95,

21 Betlehems barn: 123,

22 männen från Netofa: 56,

23 (E) männen från Anatot: 128,

24 Asmavets barn: 42,

25 Kirjat-Arims, Kefiras och Beerots barn: 743,

26 Ramas och Gebas barn: 621,

27 männen från Mikmas: 122,

28 männen från Betel och Ai: 223,

29 Nebos barn: 52,

30 Magbishs barn: 156,

31 (F) den andre Elams barn: 1 254,

32 Harims barn: 320,

33 Lods, Hadids och Onos barn: 725,

34 Jerikos barn: 345,

35 Senaas barn: 3 630.

36 Av prästerna: Jedajas barn av Jeshuas hus: 973,

37 Immers barn: 1 052,

38 Pashurs barn: 1 247,

39 Harims barn: 1 017.

40 Av leviterna: Jeshuas och Kadmiels barn, av Hodajas barn: 74,

41 av sångarna: Asafs barn: 128,

42 av dörrvakternas barn: Shallums barn, Aters barn, Talmons barn, Ackubs barn, Hatitas barn och Sobajs barn: tillsammans 139.

43 (G) Av tempeltjänarna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn, 44 Keros barn, Siahas barn, Padons barn, 45 Lebanas barn, Hagabas barn, Ackubs barn, 46 Hagabs barn, Samlajs barn, Hanans barn, 47 Giddels barn, Gahars barn, Reajas barn, 48 Resins barn, Nekodas barn, Gassams barn, 49 Uzzas barn, Paseas barn, Besajs barn, 50 Asnas barn, Meunims barn, Nefisims barn, 51 Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn, 52 Basluts barn, Mehidas barn, Harshas barn, 53 Barkos barn, Siseras barn, Temas barn, 54 Nesias barn, Hatifas barn.

55 (H) Av Salomos tjänares barn: Sotajs barn, Hassoferets barn, Perudas barn, 56 Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn, 57 Shefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebajims barn, Amis barn.

58 Tempeltjänarna och Salomos tjänares barn utgjorde tillsammans 392.

59 Dessa var de som begav sig hem från Tel-Mela, Tel-Harsha, Kerub, Addam och Immer, men som inte kunde uppge sina familjer och sin släkt eller om de tillhörde Israel: 60 Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, 652.

61 (I) Av prästernas barn: Habajas barn, Hackos barn och Barzillajs barn, han som tog en av gileaditen Barzillajs döttrar till hustru och blev uppkallad efter dem. 62 Dessa sökte efter sina släktregister men kunde inte finna dem. Därför ansågs de orena och uteslöts från prästämbetet. 63 (J) Ståthållaren sade till dem att de inte skulle få äta av det högheliga förrän en präst trädde fram med urim och tummim[m].

64 Hela församlingen utgjorde tillsammans 42 360, 65 förutom tjänare och tjänarinnor som uppgick till 7 337. Till dem hörde 200 sångare och sångerskor. 66 De hade 736 hästar, 245 mulåsnor, 67 435 kameler och 6 720 åsnor.

68 När de kom till Herrens hus i Jerusalem gav några av huvudmännen för familjerna frivilliga gåvor till Guds hus för att det åter skulle byggas upp på sin plats. 69 De gav efter sin förmåga till arbetskassan 61 000 dariker[n] i guld och 5 000 minor i silver och dessutom 100 prästskrudar.

70 Prästerna, leviterna och en del av folket samt sångarna, dörrvakterna och tempeltjänarna bosatte sig i sina städer[o], och hela Israel i sina städer.

Johannesevangeliet 19:23-42

23 (A) När soldaterna hade korsfäst Jesus tog de hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en för varje soldat. Men livklädnaden[a] var utan sömmar, vävd i ett enda stycke uppifrån och ner. 24 Därför sade de till varandra: "Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som ska få den." Skriften skulle nämligen uppfyllas: De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad.[b] Så gjorde nu soldaterna.

25 (B) Vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var Klopas[c] hustru, och Maria Magdalena. 26 När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: "Kvinna, där är din son." 27 Sedan sade han till lärjungen: "Där är din mor." Från den stunden tog lärjungen hem henne till sig.

28 Jesus visste att allt nu var fullbordat. Han sade sedan för att Skriften skulle uppfyllas[d]: "Jag törstar." 29 Där stod en kruka full med ättikvin[e], och de satte en svamp full med ättikvin runt en isopstjälk[f] och förde den till hans mun. 30 När Jesus hade fått ättikvinet, sade han: "Det är fullbordat." Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande.

31 Det var förberedelsedag, och judarna ville inte att kropparna skulle hänga kvar på korset över sabbaten, eftersom det var en stor sabbatsdag. Därför bad de Pilatus att de korsfästas ben skulle krossas[g] och kropparna tas bort.[h] 32 Soldaterna kom då och krossade benen på den förste, och sedan på den andre som var korsfäst tillsammans med honom.

33 Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben. 34 I stället stack en av soldaterna upp hans sida med sitt spjut, och genast kom det ut blod och vatten. 35 Den som har sett det har vittnat för att också ni ska tro. Hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. 36 Detta hände för att Skriften skulle uppfyllas: Inget av hans ben ska krossas.[i] 37 Och ett annat ställe i Skriften säger: De ska se upp till honom som de har genomborrat.[j]

Jesu begravning

38 (C) Josef från Arimatea, som var lärjunge till Jesus fast i hemlighet av rädsla för judarna, bad sedan Pilatus om att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick då och tog hand om hans kropp. 39 (D) Även Nikodemus kom dit, han som första gången hade kommit till Jesus på natten. Han hade med sig en blandning av myrra[k] och aloe[l], omkring trettio kilo[m]. 40 De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med de väldoftande salvorna, så som judarna brukar göra vid begravningar. 41 Vid platsen där Jesus hade blivit korsfäst låg en trädgård, och i trädgården fanns en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. 42 Där lade de Jesus, eftersom det var judarnas förberedelsedag och graven låg nära.

Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation