Read the New Testament in 24 Weeks
Det nya förbundets överstepräst
8 Detta är en huvudpunkt i vad vi säger: Vi har en sådan överstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets tron i himlen 2 och som tjänar i helgedomen, det sanna tabernaklet[a] som Herren själv har rest och inte någon människa. 3 En överstepräst blir insatt för att bära fram gåvor och offer, och därför måste Kristus också ha något att bära fram. 4 Om han nu levde på jorden vore han inte ens präst, eftersom det redan finns andra som bär fram de gåvor som lagen föreskriver. 5 De tjänar i den helgedom som är en skuggbild av den himmelska helgedomen, enligt den föreskrift som Mose fick när han skulle bygga tabernaklet. Gud sade: Se till att du gör allt efter den förebild som du fick se på berget.[b]
6 Men nu har Kristus ett högre prästämbete, liksom det förbund han är medlare för är bättre, eftersom det är stadfäst med bättre löften. 7 Ty om det första förbundet[c] hade varit utan brist skulle det inte behövas plats för ett andra.[d] 8 Men Gud förebrår dem när han säger:
Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund
med Israels hus och med Juda hus,[e]
9 inte ett sådant som jag slöt med deras fäder den dag
jag tog dem vid handen och förde dem ut ur
Egyptens land. Eftersom de inte blev kvar
i mitt förbund, brydde jag mig inte om dem,
säger Herren.
10 Detta är det förbund som jag efter denna tid
skall sluta med Israels hus, säger Herren:
Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen
och skriva dem i deras hjärtan.
Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.
11 Ingen skall längre behöva undervisa sin landsman,
ingen sin broder och säga: Lär känna Herren.
Ty alla skall känna mig, från den minste bland dem
till den störste.
12 Jag skall i nåd förlåta dem deras missgärningar,
och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg.
13 När han talar om ett nytt förbund, har han därmed förklarat att det förra är föråldrat. Men det som blir gammalt och föråldrat är nära att försvinna.
Det gamla förbundets gudstjänst
9 Det första förbundet hade alltså sina föreskrifter för gudstjänsten och sin jordiska helgedom. 2 I tabernaklet inreddes ett främre rum som kallades det heliga. Där stod ljusstaken och bordet med skådebröden. 3 Bakom den andra förlåten fanns ett rum som kallades det allra heligaste. 4 Dit hörde det förgyllda rökelsealtaret[f] och förbundsarken, som på alla sidor var överdragen med guld. I den fanns en guldkruka med mannat, Arons stav som hade grönskat och förbundets tavlor. 5 Ovanpå arken stod härlighetens keruber[g] som överskuggade nådastolen.[h] Men detta skall jag inte nu gå in på i detalj.
6 Så blev det ordnat. I det främre rummet går alltid prästerna in och förrättar sin tjänst. 7 I det andra rummet går endast översteprästen in en gång om året, och då aldrig utan blod, som han bär fram för sina och för folkets oavsiktliga synder. 8 Därmed visar den helige Ande att vägen till det allra heligaste ännu inte har uppenbarats, så länge det främre rummet består. 9 Detta är en bild av den tid som nu är: gåvor och offer frambärs, men de kan inte fullkomligt rena samvetet hos dem som offrar. 10 Liksom när det gäller mat och dryck och olika slags reningar, så är det här fråga om yttre föreskrifter fram till tiden för en bättre ordning.
Kristus som överstepräst
11 Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som vi äger.[i] Genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen, 12 gick han en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning. 13 Om nu redan blod av bockar och tjurar och askan från en kviga, stänkt på de orena, helgar till yttre renhet, 14 hur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar, så att vi tjänar den levande Guden. Ty Kristus har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.
15 Därför är Kristus medlare för ett nytt förbund, för att de kallade skulle få det utlovade eviga arvet, sedan han genom sin död hade friköpt oss från överträdelserna under det första förbundet. 16 Där det finns ett testamente, måste det tillkännages att den som har upprättat det är död. 17 Först när han dör blir testamentet giltigt. Det träder inte i kraft så länge han lever. 18 Därför har inte heller det första förbundet instiftats utan blod. 19 När Mose hade förkunnat alla lagens bud för hela folket, tog han blodet från kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och stänkte på själva bokrullen och på allt folket. 20 Han sade: Detta är förbundets blod, det förbund som Gud har befallt er att hålla.[j] 21 På samma sätt stänkte Mose blod på tabernaklet och på alla föremål som hörde till gudstjänsten. 22 Så renas enligt lagen nästan allt med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.
23 Alltså måste avbilderna av de himmelska tingen renas med dessa medel, men de himmelska tingen själva renas med bättre offer än de medlen. 24 Ty Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord med händer och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull. 25 Inte heller gick han in för att offra sig många gånger, så som översteprästen varje år går in i det allra heligaste med blod som inte är hans eget. 26 I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger alltsedan världens grund blev lagd. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden. 27 Och liksom det är bestämt om människan att hon en gång skall dö och sedan dömas, 28 så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder,[k] och han skall en andra gång träda fram, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln