Read the New Testament in 24 Weeks

Hälsning

1 Från Paulus, Silvanus och Timoteus till församlingen i Tessalonika som lever i Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus. Nåd och frid vare med er.

Apostelns tack och bön

² Vi tackar alltid Gud för er alla när vi nämner er i våra böner, ³ ty inför vår Gud och Fader tänker vi ständigt på er gärning i tron, ert arbete i kärleken och er uthållighet i hoppet till vår Herre Jesus Kristus. ⁴ Vi vet att ni bröder, Guds älskade, är utvalda av Gud. ⁵ Ty vårt evangelium kom till er inte bara i ord utan i kraft och den helige Ande och gav full visshet. Ni vet ju hur vi uppträdde bland er och vad vi gjorde för er. ⁶ Och ni blev våra efterföljare, ja, Herrens, när ni mitt under svåra lidanden tog emot ordet med den glädje som den helige Ande ger. ⁷ Så har ni blivit ett föredöme för alla troende i Makedonien och i Akaja. ⁸ Ty från er har Herrens ord gett återljud, inte bara i Makedonien och Akaja, utan överallt har er tro på Gud blivit känd, så att vi inte behöver säga något. ⁹ Själva berättar de om hur vi blev mottagna av er och hur ni omvände er till Gud, bort från avgudarna, för att tjäna den levande och sanne Guden ¹⁰ och vänta på hans Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda, Jesus, som har frälst oss från den kommande vredesdomen.

Apostelns tjänst i Tessalonika

2 Ni vet själva, bröder, att vår insats hos er inte var förgäves. ² Tidigare hade vi, som ni vet, plågats och misshandlats i Filippi,^[a] men vår Gud gav oss mod att predika evangeliet för er trots hård kamp. ³ Bakom vår predikan ligger inte villfarelse, orena motiv eller onda avsikter. ⁴ Eftersom Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet talar vi som vi gör, inte för att vara människor till lags utan för att behaga Gud, som prövar våra hjärtan. ⁵ Vi har aldrig farit med smicker, det vet ni, eller under någon förevändning roffat åt oss något - Gud är vårt vittne. ⁶ Vi har inte heller strävat efter att bli ärade av människor, vare sig av er eller av andra, ⁷ även om vi som Kristi apostlar kunde ha kommit med anspråk. I stället uppträdde vi kärleksfullt^[b] ibland er. Som när en mor^[c] sköter om sina egna barn, ⁸ ville vi i innerlig kärlek ge er inte bara Guds evangelium utan också oss själva, eftersom ni hade blivit så kära för oss. ⁹ Bröder, ni kommer ju ihåg hur vi arbetade och slet. Natt och dag arbetade vi utan att ligga någon av er till last, när vi predikade Guds evangelium för er. ¹⁰ Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur heligt, rätt och oförvitligt vi uppträdde bland er som tror. ¹¹ Ni vet också hur vi förmanade och uppmuntrade var och en av er som en far sina barn, ¹² och vädjade till er att leva ett liv värdigt Gud, han som har kallat er till sitt rike och sin härlighet.

¹³ Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som ett ord från människor utan som Guds eget ord, något som det verkligen är, ett ord som är verksamt i er som tror. ¹⁴ Ni bröder har ju blivit efterföljare till Guds församlingar i Judeen, de som är i Kristus Jesus. Ni har fått utstå samma lidanden av era landsmän som de av judarna, ¹⁵ de som dödade både Herren Jesus och profeterna och som nu har drivit bort oss. De behagar inte Gud och är fiender till alla människor, ¹⁶ eftersom de hindrar oss att predika för hedningarna, så att dessa blir frälsta. Så fyller de ständigt sina synders mått. Men vredesdomen skall komma över dem till slut.

Aposteln längtar efter att besöka tessalonikerna

¹⁷ Bröder, då vi nu för en kort tid har varit skilda från er, till det yttre, inte till hjärtat, har vi längtat mycket efter er och blivit ännu ivrigare att få träffa er personligen. ¹⁸ Vi har verkligen önskat komma till er - jag, Paulus, både en och två gånger - men Satan har hindrat oss. ¹⁹ Vem är vårt hopp, vår glädje, vår ärekrona inför vår Herre Jesus när han kommer, vem om inte ni? ²⁰ Ja, ni är vår ära och vår glädje. 3 ¹ När vi därför inte längre kunde härda ut, beslöt vi att ensamma stanna kvar i Athen, ² och vi sände Timoteus, vår broder och Guds medarbetare^[d] i Kristi evangelium. Han skulle styrka och uppmuntra er i tron, ³ så att ingen skulle vackla under dessa lidanden. Ni vet själva att vi är bestämda till att utstå sådana. ⁴ Redan när vi var hos er, sade vi er i förväg att vi skulle få lida, och så har det också gått som ni vet. ⁵ När jag därför inte längre kunde härda ut, sände jag bud för att få veta hur det var med er tro. Kanske kunde det vara så att frestaren hade frestat er och vårt arbete varit förgäves?

Apostelns glädje över tessalonikernas tro

⁶ Men nu har Timoteus kommit tillbaka från er, och han har gett oss goda nyheter om er tro och kärlek och berättat hur ni alltid tänker på oss och längtar efter att få träffa oss, liksom vi längtar efter er. ⁷ Så har vi genom er tro fått nytt mod när det gäller er, bröder, och det mitt i alla svårigheter och lidanden. ⁸ Nu lever vi, när ni står fasta i Herren. ⁹ Hur skall vi tillräckligt kunna tacka Gud för all den glädje som ni är för oss inför vår Gud? ¹⁰ Natt och dag ber vi mycket ivrigt om att få träffa er och ställa till rätta det som brister i er tro.

¹¹ Måtte vår Gud och Fader själv och vår Herre Jesus leda vår resväg till er. ¹² Och må Herren låta er växa till och överflöda i kärleken till varandra och till alla människor, så som även vår kärlek till er gör, ¹³ så att han styrker era hjärtan och gör er oförvitliga och heliga inför vår Gud och Fader, när vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga.