Read the New Testament in 24 Weeks

Abrahams tro

4 Vad kan vi då säga att Abraham, vår stamfar, kom fram till i fråga om detta? ² Om det nämligen var på grund av gärningar som Abraham blev rättfärdig, hade han kunnat vara stolt över det, men inte inför Gud. ³ Vad står det i Skriften? Jo, att ”Abraham trodde Gud, och därför räknades han som rättfärdig”.^[a]

⁴ Den som arbetar får inte sin lön som en gåva, utan som en ersättning för något han har uträttat. ⁵ Men den som inte har gärningar att komma med utan tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, får sin tro räknad som rättfärdighet. ⁶ Därför säger också David att den människa är lycklig, som utan att förtjäna det räknas som rättfärdig av Gud:

⁹ Gäller denna lycka då bara omskurna, eller gäller den också de oomskurna? Vi har redan sagt att det var för sin tros skull som Abraham räknades som rättfärdig. ¹⁰ Men när skedde det: efter att han hade blivit omskuren, eller var det innan? Inte efter, nej, innan.

¹¹ Omskärelsens tecken fick han som sigill på den rättfärdighet han hade genom sin tro redan innan han blev omskuren. Och genom detta blev han en far till alla oomskurna som tror, för att de ska kunna räknas som rättfärdiga. ¹² Han blev också far till de omskurna, de som inte bara är omskurna utan också följer den tro som han hade innan han blev omskuren.

Löftet till Abraham gäller alla som tror

¹³ Det var alltså inte genom lagen som Abraham och hans ättlingar fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. ¹⁴ Om nämligen de som lever efter lagen är arvingar, då skulle tron vara meningslös, och löftet skulle inte gälla. ¹⁵ Lagen för med sig vrede. Där ingen lag finns, där finns ingen överträdelse. ¹⁶ Därför är tron grunden för att det ska vara av nåd och löftet gälla för alla hans efterkommande, både för dem som har lagen och dem som har tro som Abraham. Han är allas vår far, ¹⁷ som det står skrivet: ”Jag ska låta dig bli far till många folk.”^[c] I Guds ögon är han vår far, för han trodde på den Gud som gör de döda levande och kallar på sådant som inte finns till som om det redan fanns till.

¹⁸ Trots att det inte fanns något hopp, hoppades Abraham ändå och trodde, och så blev han far till många folk, så som det var sagt: ”Så talrika ska dina efterkommande bli.”^{[d] 19} Därför vacklade Abraham inte i sin tro, trots att han var omkring hundra år gammal och tänkte att hans kropp var utan livskraft, och trots att hans hustru Sara aldrig hade kunnat få barn och nu var alldeles för gammal.

²⁰ Han tvivlade aldrig i otro på Guds löfte, för hans tro gav honom styrka, och han ärade Gud. ²¹ Han var helt övertygad om att Gud kan göra vad som helst som han lovat, ²² och därför räknades han som rättfärdig.

²³ Men utsagan att han ”räknades som rättfärdig” skrevs inte ner bara med tanke på honom. ²⁴ Den gäller även oss. Vi ska också räknas som rättfärdiga, eftersom vi tror på Gud, han som uppväckte vår Herre Jesus från de döda. ²⁵ Han utlämnades ju till att dö för våra synder och uppväcktes igen för att vi skulle bli rättfärdiga.

Räddade genom tron på Jesus Kristus

5 När vi nu har blivit rättfärdiga inför Gud genom att tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. ² På grund av tron på honom har vi fått tillträde till den nåd vi nu befinner oss i. Stolta och glada kan vi se fram emot Guds härlighet.

³ Men inte bara det, vi är också stolta över våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet gör oss uthålliga. ⁴ Och uthålligheten ger fasthet och fastheten hopp. ⁵ Och hoppet gör oss inte besvikna, för Gud har ingjutit sin kärlek i våra hjärtan genom den heliga Anden som han har gett oss.

⁶ Medan vi fortfarande var svaga, dog Kristus vid rätt tidpunkt för de ogudaktiga. ⁷ Annars är det väl knappt någon som skulle offra sitt liv ens för en rättfärdig – möjligen skulle någon kunna dö för en som är alltigenom god. ⁸ Men Gud bevisade hur mycket han älskade oss genom att Kristus dog för oss medan vi fortfarande var syndare. ⁹ När vi nu har blivit rättfärdiga genom hans blod, kan vi vara helt säkra på att han också ska rädda oss från vreden. ¹⁰ Om vi då var Guds fiender men blev försonade med honom genom hans Sons död, så kan vi därför, när vi nu är försonade, också vara säkra på att vi blir räddade genom hans liv.

¹¹ Men inte nog med det, vi är stolta i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi har fått försoningen.

Adam och Kristus

¹² Genom en enda människa, Adam, kom synden in i världen, och genom synden döden, och så dör alla människor, eftersom alla har syndat. ¹³ Synden fanns i världen före lagen men räknas inte när det inte finns någon lag. ¹⁴ Döden härskade dock över alla människor som levde i tidsperioden mellan Adam och Mose, även över dem som inte hade syndat genom en överträdelse som Adam, han som var en förebild för honom som skulle komma. ¹⁵ Men det är inte på samma sätt med nåden som med överträdelsen. För om många måste dö för en enda människas överträdelse, så är Guds nåd och nådegåvan genom en enda människa, Jesus Kristus, oändligt mycket större för många.

¹⁶ Det är också stor skillnad mellan följderna av denne ende mans synd och Guds gåva. En enda mans synd ledde till en fällande dom, medan gåvan som följde efter mångas överträdelser ledde till frikännande. ¹⁷ Om nämligen en enda människas överträdelse gjorde så att döden fick makten genom denne ende, så ska nu de som får den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva i ännu högre grad få liv och makt genom en enda, Jesus Kristus.

¹⁸ Om alltså en endas överträdelse ledde till en fällande dom för alla människor, har också en endas rättfärdiga handling lett till rättfärdighet och liv för alla. ¹⁹ Genom att en enda människa var olydig blev alla syndare, men på samma sätt ska alla genom en enda människas lydnad bli rättfärdiga.

²⁰ Lagen kom in för att överträdelsen skulle bli större. Men där synden blev större, där ökade nåden desto mer, ²¹ för att, så som synden härskade och förde till döden, så skulle nu nåden härska genom rättfärdigheten och genom Jesus Kristus, vår Herre, leda till evigt liv.