Read the New Testament in 24 Weeks

Lammet och bokrullen med sju sigill

5 Sedan såg jag att han som satt på tronen hade en bokrulle i högra handen. Den hade text på båda sidor och var förseglad med sju sigill. ² Jag såg en väldig ängel som frågade med hög röst: ”Vem är värdig att bryta sigillen och öppna bokrullen?” ³ Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna bokrullen och se i den. ⁴ Jag grät av besvikelse, eftersom det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen och se i den.

⁵ Men en av de äldste sa till mig: ”Gråt inte, för lejonet av Judas stam, Davids rotskott,^[a] har segrat. Han kan bryta de sju sigillen och öppna bokrullen.”

⁶ Sedan såg jag ett lamm^[b] i mitten av tronen och mitt ibland de fyra levande varelserna och de äldste, och det såg ut som om det hade blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon, som är Guds sju andar^[c], som har sänts ut över hela jorden. ⁷ Lammet steg nu fram till honom som satt på tronen och tog emot bokrullen från hans högra hand. ⁸ När Lammet tog emot bokrullen, föll de fyra levande varelserna och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. Alla hade var sin harpa och en guldskål fylld med rökelse, som är de heligas böner. ⁹ Och de sjöng en ny sång:

¹¹ Sedan såg jag och hörde en stor kör av änglar, och de stod runt tronen och de fyra levande varelserna och de tjugofyra äldste. De var tiotusentals och åter tiotusentals, tusentals och åter tusentals i antal. ¹² De sjöng med väldig kraft:

¹³ Sedan hörde jag allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och i havet säga:

¹⁴ De fyra levande varelserna sa: ”Amen.” Och de äldste föll ner och tillbad.

Sex av sigillen bryts

6 Medan jag såg på bröt Lammet det första av de sju sigillen. Jag hörde en av de fyra levande varelserna säga med en röst som liknade åskan: ”Kom!” ² Då fick jag se en vit häst. Ryttaren som satt på den hade en pilbåge, och man gav honom en segerkrans. Som en segrare red han sedan ut för att segra.

³ När Lammet bröt det andra sigillet, hörde jag nästa levande varelse säga: ”Kom!” ⁴ Då kom det fram en annan, en eldröd häst. Ryttaren på den hästen fick makt att ta bort freden från jorden så att människorna skulle döda varandra, och han fick ett långt svärd.

⁵ När Lammet bröt det tredje sigillet, hörde jag den tredje av de fyra levande varelserna säga: ”Kom!” Då fick jag se en svart häst. Ryttaren på den hästen höll en våg i handen, ⁶ och jag hörde något som lät som en röst bland de fyra varelserna säga: ”Ett kilo vete för en denar^[d] och tre kilo korn för samma pris, men skada inte oljan och vinet.”

⁷ När Lammet bröt det fjärde sigillet, hörde jag den fjärde levande varelsen säga: ”Kom!” ⁸ Nu fick jag se en likblek häst. Ryttaren på den hästen hette Döden, och efter honom följde dödsriket^[e]. De fick makt över en fjärdedel av jorden, så att de kunde döda människorna med svärd och svält och sjukdomar och vilda djur.

⁹ När Lammet bröt det femte sigillet, fick jag se under altaret de människoliv som hade dödats för Guds ord och för sitt vittnesbörd. ¹⁰ De ropade med hög röst: ”Herre, du som är helig och sann, hur länge ska det dröja innan du dömer människorna på jorden och straffar dem för att de dödade oss?” ¹¹ Då fick var och en av dem vita dräkter, och de blev tillsagda att vara stilla ännu en kort tid, tills det fulla antalet av deras medtjänare, deras troende syskon, också hade blivit dödade.

¹² Sedan såg jag Lammet bryta det sjätte sigillet. Då kom det en stor jordbävning, och solen blev svart som en sorgdräkt och månen blev som blod. ¹³ Himlens stjärnor föll till jorden som omogna frukter från ett fikonträd som skakas av kraftiga vindar. ¹⁴ Himlen veks undan, som om den rullats ihop som en bokrulle, och alla berg och öar flyttades från sina platser.

¹⁵ Jordens kungar och ledare och höga militärer, de rika och mäktiga, ja, alla människor, både slavar och fria, gömde sig i grottor och bland klippor i bergen, ¹⁶ och de sa till bergen och klipporna: ”Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen och för Lammets vrede. ¹⁷ För nu har dagen kommit för deras stora vrede, och vem kan då överleva?”