New Testament in a Year

¹⁹ När det blev kväll lämnade Jesus och lärjungarna staden som vanligt.

Jesus säger att lärjungarna kan be om vad som helst

²⁰ Då de följande morgon gick förbi fikonträdet igen, såg de att det hade vissnat ända från roten.

²¹ Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt till trädet dagen innan och han utbrast: Mästare, har du sett? Fikonträdet som du förbannade har vissnat!

^22-23 Då sa Jesus till sina lärjungar: Ni måste lita på Gud helt och fullt. Och det vill jag säga er: Om ni bara tror och inte tvivlar det minsta, så kan ni säga till detta berg: 'Upp med dig och kasta dig i havet

²⁴ Det är verkligen så. Om ni tror kan ni be om vad som helst och ni ska få det!

²⁵ Men när ni ber Gud om något ska ni först förlåta dem som gjort något orätt mot er, vad det än är. Då ska er Far i himlen också förlåta er era synder.

Folkets ledare ifrågasätter Jesu auktoritet

^26-28 Så kom de tillbaka till Jerusalem, och medan Jesus gick omkring i templet kom översteprästerna och de andra judiska ledarna fram till honom och frågade: Vad har du satt igång med? Och vem har gett dig rätt till att köra ut affärsmännen?

²⁹ Det ska jag säga er på ett villkor.

³⁰ Först måste ni svara på en annan fråga: 'Kom Johannes döparen från Gud eller inte?'

³¹ De samtalade om det och sa till varandra: Om vi svarar att Gud sände honom hit, så kommer han att säga: 'Varför tog ni då inte emot honom?'

³² Men om vi säger att han inte var sänd av Gud, så kommer folket att göra uppror. Alla var nämligen övertygade om att Johannes var en profet.

³³ Därför sa de till sist: Vi kan inte svara dig. Vi vet det inte.Då så, svarade Jesus, då säger inte heller jag er vem som har gett mig rätt att göra detta.