New Testament in a Year

13 I församlingen i Antiokia fanns det profeter och lärare, Barnabas, Simeon som kallades Niger, Lucius från Cyrene, Manaen, fosterbror^[a] till landsfursten Herodes,^[b] samt Saulus. ² När de tjänade Herren och fastade, sade den helige Ande: "Avskilj åt mig Barnabas och Saulus för den uppgift som jag har kallat dem till." ³ Då fastade de och bad och lade händerna på dem och sände ut dem.

På Cypern

⁴ Sedan de hade blivit utsända av den helige Ande, for de ner till Seleucia, och därifrån seglade de till Cypern. ⁵ De kom till Salamis och predikade Guds ord i judarnas synagogor. De hade också med sig Johannes^[c] som medhjälpare. ⁶ Sedan for de över hela ön ända till Pafos. Där träffade de på en jude som bedrev trolldom, en falsk profet vid namn Barjesus. ⁷ Han höll till hos landshövdingen Sergius Paulus, som var en förståndig man. Denne kallade till sig Barnabas och Saulus och ville höra Guds ord. ⁸ Men Elymas, trollkarlen - det är vad hans namn betyder - gick emot dem och försökte hindra landshövdingen från att komma till tro. ⁹ Saulus som även kallades Paulus, uppfylldes då av den helige Ande och spände ögonen i honom ¹⁰ och sade: "Du djävulens son, full av allt slags svek och bedrägeri, du fiende till allt som är rätt, skall du aldrig upphöra att förvränga Herrens raka vägar? ¹¹ Se, nu kommer Herrens hand över dig, och du skall bli blind en tid och inte kunna se solen." I samma ögonblick föll ett totalt mörker över honom, och han gick omkring och sökte efter någon som kunde leda honom. ¹² När landshövdingen såg det som hände, kom han till tro, slagen med häpnad över Herrens lära.

I Antiokia i Pisidien

¹³ Paulus och hans följeslagare seglade sedan ut från Pafos och kom till Perge i Pamfylien. Där lämnade Johannes dem och återvände till Jerusalem. ¹⁴ Själva fortsatte de sin resa från Perge och kom till Antiokia i Pisidien. På sabbaten gick de till synagogan och satte sig. ¹⁵ Efter läsningen av lagen och profeterna lät synagogföreståndarna hälsa dem: "Bröder, om någon av er har ett ord av tröst och förmaning till folket, så säg det." ¹⁶ Då reste sig Paulus, gav tecken med handen och sade: "Israelitiska män och ni som fruktar Gud, lyssna! ¹⁷ Detta folks Gud, Israels Gud, utvalde våra fäder, och han tog hand om sitt folk,^[d] när de bodde som främlingar i Egypten. Med upplyft arm förde han dem ut därifrån, ¹⁸ och under fyrtio år bar han dem^[e] i öknen. ¹⁹ Han utrotade sju folk i Kanaan och gav deras land i arv åt sitt folk. ²⁰ Detta tog omkring fyrahundrafemtio år. Därefter gav han dem domare fram till profeten Samuels tid. ²¹ Sedan bad de att få en kung, och Gud gav dem Saul, Kis son, en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år. ²² Men Gud avsatte honom och gjorde David till kung över dem. Honom gav han sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Isais son, en man efter mitt hjärta. Han skall utföra min vilja i allt. ²³ Av hans efterkommande har Gud enligt sitt löfte fört fram Jesus som Frälsare för Israel. ²⁴ Innan Jesus trädde fram, hade Johannes förkunnat omvändelsens dop för hela Israels folk. ²⁵ Och när Johannes stod vid slutet av sitt lopp, sade han: Det ni tror att jag är, det är jag inte. Men se, efter mig kommer en som jag inte ens är värd att knyta upp sandalerna på.