New Testament in a Year

Jesus korsfästes

²⁶ När de förde bort honom, grep de en man som kom från landet, Simon från Cyrene. På honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus. ²⁷ En stor folkmassa följde honom, bland dem många kvinnor som sörjde och grät över honom. ²⁸ Då vände Jesus sig om och sade till dem: "Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn. ²⁹ Ty det kommer en tid då man skall säga: Saliga är de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött, och de bröst som inte har gett di. ³⁰ Då skall man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Dölj oss! ³¹ Ty om man gör så med det friska trädet, vad skall då inte ske med det torra?"

³² Två andra brottslingar^[a] fördes också ut för att avrättas tillsammans med honom. ³³ Och när de kom till den plats som kallas Huvudskallen, korsfäste de honom och brottslingarna där, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. ³⁴ Men Jesus sade: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör."^[b] Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. ³⁵ Folket stod där och såg på. Men medlemmarna i Stora rådet hånade honom och sade: "Andra har han hjälpt. Nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den Utvalde." ³⁶ Även soldaterna gick fram och hånade honom. De räckte honom surt vin ³⁷ och sade: "Om du är judarnas konung, så hjälp dig själv." ³⁸ Över honom fanns det också ett anslag: "Detta är judarnas konung." ³⁹ En av brottslingarna som var upphängda där skymfade honom och sade: "Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss!" ⁴⁰ Men den andre tillrättavisade honom och sade: "Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? ⁴¹ Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont." ⁴² Och han sade: "Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike." ⁴³ Jesus svarade: "Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset."

Jesus dör

⁴⁴ Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom över hela landet ett mörker som varade ända till nionde timmen. ⁴⁵ Solen förmörkades, och förlåten^[c] i templet brast mitt itu. ⁴⁶ Och Jesus ropade med hög röst: "Fader, i dina händer överlämnar jag min ande." ^[d] Och när han hade sagt detta gav han upp andan.

⁴⁷ Officeren som såg det som hände, prisade Gud och sade: "Den mannen var verkligen rättfärdig." ⁴⁸ Allt folket hade samlats för att se på, och de slog sig för bröstet^[e] när de såg vad som skedde och vände hem igen. ⁴⁹ Men alla hans vänner, också de kvinnor som hade följt honom från Galileen, hade stått på avstånd och sett detta.

Jesu begravning

⁵⁰ Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man, ⁵¹ som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. Han var från den judiska staden Arimatea, och han väntade på Guds rike. ⁵² Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. ⁵³ Han tog ner den, svepte den i ett linnetyg och lade den i en uthuggen klippgrav, där ännu ingen hade blivit lagd. ⁵⁴ Det var tillredelsedag, och sabbaten skulle just börja.

⁵⁵ De kvinnor som hade kommit tillsammans med Jesus från Galileen, följde efter och såg graven och hur hans kropp lades där. ⁵⁶ Sedan vände de hem och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor. Och på sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.