New Testament in a Year
22 och han blev grundligt undervisad i egyptiernas hela vetenskap, och han stod högt i anseende genom allt vad han sa och gjorde.
23 När Mose var närmare fyrtio år började han att bekymra sig för sina bröder, Israels folk.
24 Under besöket hos dem blev han ögonvittne till hur en egyptier misshandlade en israelit. Då dödade Mose egyptiern.
25 Han trodde nämligen att hans landsmän skulle förstå att Gud hade sänt honom för att befria dem, men det gjorde de inte.
26 Nästa dag besökte han dem igen och fick då syn på två israeliter som råkat i slagsmål. Han försökte medla mellan dem och sa: 'Mina vänner, ni är bröder och bör inte slåss på det här sättet! Det är fel!'
27 Men den av dem som hade överfallit sin landsman, uppmanade Mose att inte lägga sig i det. 'Vem har gjort dig till härskare och domare över oss?' frågade han.
28 'Tänker du döda mig som du dödade egyptiern i går?'
29 När Mose hörde detta flydde han och lämnade landet och slog sig ner i Midjans land. Där föddes hans två söner.
30 När han fyrtio år senare var i öknen, nära berget Sinai, visade sig en ängel för honom i en buske som brann.
31 Mose såg det och undrade vad det var, och när han skyndade dit för att se efter ropade Herren till honom:
32 'Jag är dina förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.' Då darrade Mose av rädsla och vågade inte se upp.
33 Och Herren sa till honom: 'Ta av dig skorna, för du står på helig mark.
34 Jag har sett mitt folks lidande i Egypten och hört deras rop. Nu har jag kommit för att befria dem. Vänd därför tillbaka till Egypten.'
35 Och så skickade Gud alltså tillbaka samme man, som hans folk förut hade avvisat när de frågade: 'Vem har gjort dig till härskare och domare över oss?' Mose sändes så till dem för att bli deras härskare och räddare.
36 Och genom många märkliga under ledde han dem ut ur Egypten och genom Röda havet och fram och tillbaka genom öknen i fyrtio år.
37 Mose själv sa till Israels folk: 'Gud kommer att sända er en profet, en man ur era egna led, som i mycket kommer att vara lik mig.'
38 I öknen var Mose mellanhanden mellan Israels folk och den ängel som på berget Sinai gav dem Guds lag, det levande ord som blev överlämnat till er.
39 Men våra förfäder satte sig upp mot Mose och ville återvända till Egypten.
40 De sa till Aron: ''G´r avgudar ¦t oss, s¦ att vi har gudar som kan leda oss, f´r ingen vet egentligen vad som har h¤nt med Mose som ´vertalade oss att l¤mna Egypten.'
41 Därför gjorde de en avgud i form av en kalv och offrade till den, glada över vad de hade lyckats göra.
42 Men då vände sig Gud bort ifrån dem och övergav dem och lät dem tjäna solen, månen och stjärnorna som sina gudar! I boken med Amos profetior frågar Herren Gud: 'Israel, var det till mig ni offrade under de fyrtio åren i öknen?
43 Nej, det var era hedniska gudar som ni i verkligheten intresserade er för, Sickut och stjärnguden Kiun och alla de andra avgudarna som ni själva hade gjort. Därför ska jag göra er till fångar i ett land långt bortom Babylon.'
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®