New Testament in a Year

Jesus rider in i Jerusalem på en åsna

11 När de närmade sig byarna Betfage och Betania som låg alldeles utanför Jerusalem vid Oljeberget, skickade Jesus två av sina lärjungar i förväg.

² Gå in i byn som ligger framför er, sa han till dem. När ni kommer fram dit, så får ni se en ung åsna stå bunden där, som ingen har ridit på än. Ta den och kom hit med den.

³ Och om någon frågar vad ni tänker göra med den så säg bara: 'Vår Mästare behöver den, men han kommer snart att lämna tillbaka den.'

^4-5 De två männen gav sig iväg och fann åsnan stå bunden på bygatan vid en husport. Medan de höll på att lösgöra den sa några som stod där: Vad tar ni er till med? Tänker ni ta åsnan?

⁶ De svarade som Jesus hade sagt, och då lät man dem ta den.

⁷ De ledde sedan den unga åsnan till Jesus, och lärjungarna lade sina mantlar på den och Jesus steg upp på den och red mot Jerusalem.

⁸ För att hylla honom lade många människor ut sina kläder som en matta framför honom och andra bredde ut gröna kvistar från träden.

⁹ Och både de och de som gick bakom Jesus ropade: Leve kungen! Må Herrens välsignelse vila över honom som nu kommer!

¹⁰ Välsignat är det rike som han för med sig, vår fader Davids rike. Gud bevare kungen!

¹¹ Sedan red han in i Jerusalem och gick in i templet. Där gick han runt och iakttog noga allt vad som försiggick. Men eftersom det redan var sent på eftermiddagen återvände han till Betania med de tolv lärjungarna.

Jesus rensar templet

¹² Då de lämnade Betania följande morgon kände han sig hungrig.

¹³ När de kommit ett stycke på väg fick han syn på ett fikonträd som hade slagit ut. Han gick dit för att se om han kunde plocka några fikon på det, men det fanns bara löv. Det var nämligen alltför tidigt på året för att det skulle kunna finnas någon frukt.

¹⁴ Då sa Jesus till trädet: Du ska aldrig bära frukt igen! Och lärjungarna hörde honom säga det.

¹⁵ När de kom tillbaka till Jerusalem gick han in i templet och började driva ut de affärsmän som sålde offerdjur till pilgrimerna. Han välte omkull borden där man växlade pengar och stånden där man sålde duvor.

¹⁶ Han tillät inte heller att man bar varor över tempelplatsen.

¹⁷ Och han sa till dem: Ni vet vad Gud har sagt: 'Mitt tempel ska vara en böneplats för alla folk

¹⁸ När översteprästerna och de andra judiska ledarna fick höra vad han gjort, började de planera hur de bäst skulle kunna göra sig av med honom. Men deras största problem var det allt större inflytande som Jesus fick över människorna, för hans ord gjorde intryck på dem.