M’Cheyne Bible Reading Plan
David hämnas gibeoniterna
21 Under Davids tid uppstod en hungersnöd som varade tre år i följd. Då sökte David Herrens ansikte. Herren svarade: "Detta sker på grund av Saul och hans blodbefläckade hus, därför att han dödade gibeoniterna." 2 Då kallade kungen till sig gibeoniterna och talade med dem. - Gibeoniterna var inte israeliter utan en rest av amoreerna. Fastän Israels barn hade givit dem sin ed, hade Saul i sin nitälskan för Israels barn och Juda försökt döda dem. - 3 David sade till gibeoniterna: "Vad skall jag göra för er? Och hur skall jag bringa försoning, så att ni välsignar Herrens arvedel?" 4 Gibeoniterna svarade honom: "Vi begär inte silver och guld av Saul och hans hus, inte heller har vi rätt att döda någon man i Israel." David frågade: "Vad begär ni då att jag skall göra för er?" 5 De svarade kungen: "Den man som ville förgöra oss och planerade att utrota oss så att vi inte skulle ha någon plats i Israels land, 6 av hans söner må sju utlämnas till oss, så att vi får hänga upp dem inför Herren i Sauls, Herrens utvaldes, Gibea." Kungen sade: "Jag skall utlämna dem."
7 Men kungen skonade Mefiboset, son till Sauls son Jonatan, på grund av den ed som David och Sauls son Jonatan hade svurit varandra inför Herren. 8 Kungen tog de båda söner som Rispa, Ajas dotter, hade fött åt Saul, nämligen Armoni och Mefiboset, och de fem söner som Mikal,[a] Sauls dotter, hade fött åt meholatiten Adriel, Barsillais son. 9 Dem överlämnade han i gibeoniternas händer, och de hängde upp dem på berget inför Herren, så att de alla sju dog på en gång. Det var under de första skördedagarna, när kornskörden började, som de blev dödade.
10 Rispa, Ajas dotter, tog sin sorgdräkt och bredde ut den åt sig ovanpå klippan, från det att skörden började till dess att vattnet från himlen strömmade ner över kropparna. Hon tillät inte himlens fåglar att slå ner på dem om dagen, inte heller markens vilda djur om natten. 11 När det blev berättat för David vad Rispa, Ajas dotter, Sauls bihustru, hade gjort, 12 gav sig David i väg och hämtade Sauls och hans son Jonatans ben från invånarna i Jabesh i Gilead. Dessa hade lagt beslag på deras kroppar från den öppna platsen i Bet-Shan, där filisteerna hade hängt upp dem den dagen filisteerna besegrade Saul på Gilboa berg. 13 När David hade hämtat Sauls och hans son Jonatans ben därifrån, samlade man också ihop de upphängdas ben. 14 Sedan begravde man Sauls och hans son Jonatans ben i Benjamins land, i Sela, i den grav som tillhörde Sauls far Kish. Man gjorde allt vad kungen hade befallt. Därefter lyssnade Gud till landets bön.
Strider mot filisteerna
15 Filisteerna började på nytt krig mot Israel, och David drog ner med sina tjänare. De stred mot filisteerna, och David blev utmattad. 16 Och Jisbo-Benob, en av rafaeernas ättlingar, tänkte då döda David. Han hade en lans som vägde trehundra siklar koppar och var iklädd en ny rustning. 17 Men Abisaj, Serujas son, kom honom till undsättning och dödade filisteen. Då tog Davids män en ed av honom: "Du får inte mer dra ut med oss i striden. Du får inte släcka Israels lampa."
18 Åter utbröt strid med filisteerna vid Gob. Det var då husatiten Sibbekaj dräpte Saf, en av rafaeernas ättlingar.
19 Ännu en gång blev det strid med filisteerna vid Gob. Elhanan, Jaare-Oregims son från Betlehem, slog då ihjäl gatiten Goliat, som hade ett spjut med ett skaft som liknade en vävbom.
20 Sedan blev det återigen en strid vid Gat. Där var en reslig man som hade sex fingrar på varje hand och sex tår på varje fot, tillsammans tjugofyra. Han var också en ättling till rafaeerna. 21 När han hånade Israel blev han dödad av Jonatan, son till Simea, Davids bror. 22 Dessa fyra var ättlingar till rafaeerna i Gat. De föll för Davids och hans tjänares hand.
Hälsning
1 Från Paulus, apostel, utsänd inte av människor eller genom någon människa utan av Jesus Kristus och Gud, Fadern, som har uppväckt honom från de döda. 2 Jag och alla bröderna som är hos mig hälsar församlingarna i Galatien.[a] 3 Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus, 4 som offrade sig för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda tidsåldern, efter vår Guds och Faders vilja. 5 Honom tillhör äran i evigheternas evigheter, amen.
Galaternas avfall från evangelium
6 Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, 7 fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. 8 Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. 9 Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse. 10 Är det människor jag nu försöker få på min sida - eller Gud? Eller försöker jag ställa mig in hos människor? Om jag fortfarande ville vara människor till lags, skulle jag inte vara Kristi tjänare.
Paulus evangelium är inte av mänskligt ursprung
11 Jag vill göra klart för er, bröder, att det evangelium som jag har predikat inte kommer från människor. 12 Jag har inte fått det eller lärt mig det av någon människa. Jag har tagit emot det genom en uppenbarelse från Jesus Kristus. 13 Ni har ju hört hur jag tidigare uppträdde som jude, hur jag ytterst våldsamt förföljde Guds församling och försökte utrota den, 14 och hur jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk. Mer fanatiskt än de ivrade jag för mina fäders stadgar.
15 Men han som utvalde mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd, 16 beslöt att uppenbara sin Son i mig, för att jag skulle predika evangelium om honom bland hedningarna. Jag brydde mig då inte om att genast fråga människor till råds. 17 Jag for inte upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig, utan jag begav mig till Arabien och vände sedan tillbaka till Damaskus.
18 Först tre år senare for jag upp till Jerusalem för att lära känna Kefas,[b] och jag stannade hos honom i femton dagar. 19 Någon annan av apostlarna träffade jag inte, bara Jakob, Herrens bror. 20 Det som jag här skriver till er, det skriver jag inför Gud, jag ljuger inte. 21 Sedan kom jag till trakterna av Syrien och Cilicien. 22 Men jag var personligen okänd för Kristi församlingar i Judeen. 23 De hade endast hört sägas: "Han som tidigare förföljde oss predikar nu evangelium om den tro han förut ville utrota." 24 Och de prisade Gud för min skull.
Profetia mot kungen i Tyrus
28 Herrens ord kom till mig. Han sade: 2 "Du människobarn, säg till fursten i Tyrus:
Så säger Herren, Herren:
Ditt hjärta är högmodigt
och du säger: Jag är en gud,
jag tronar på en gudatron
mitt ute i havet.
Ändå är du bara en människa och inte en gud,
hur mycket du än i ditt hjärta
tycker dig vara en gud.
3 Se, du menar dig vara visare än Daniel,
ingen hemlighet är dold för dig.
4 Genom din visdom och ditt förstånd
har du blivit rik,
guld och silver har du samlat i dina förrådshus.
5 Genom stor visdom med vilken du bedrev din handel
har du ökat din rikedom,
och så har ditt hjärta blivit högmodigt
för din rikedoms skull.
6 Därför säger Herren, Herren så:
Eftersom du menar att dina tankar är Guds tankar,
7 se, därför skall jag låta främlingar komma mot dig,
de grymmaste folk.
De skall dra sina svärd mot din visdoms skönhet
och orena din glans.
8 De skall störta ner dig i graven,
och du skall dö en våldsam död
mitt ute i havet.
9 Skall du då säga till den som dräper dig:
'Jag är en gud',
du som är en människa och inte en gud,
i händerna på den som genomborrar dig?
10 Du skall dö som de oomskurna dör
för främlingars hand.
Ty jag har talat,
säger Herren, Herren."
11 Herrens ord kom till mig. Han sade: 12 "Du människobarn, stäm upp en klagosång över kungen i Tyrus och säg till honom:
Så säger Herren, Herren:
Du var en mönsterbild av fullkomlighet,
full av visdom och fullkomlig i skönhet.
13 I Eden, Guds lustgård, var du,
höljd i alla slags ädelstenar:
karneol, topas och kalcedon,
krysolit, onyx och jaspis,
safir, karbunkel och smaragd.
Med guld var dina tamburiner och flöjter utsmyckade,
framställda den dag du skapades.
14 Du var en smord, beskyddande kerub,
och jag hade satt dig på Guds heliga berg.
Där gick du omkring bland gnistrande stenar.
15 Du var fullkomlig på alla dina vägar
från den dag då du skapades,
till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig.
16 Genom din stora handel
fylldes du med våld,
och du syndade.
Därför drev jag dig bort från Guds berg
och förgjorde dig, du beskyddande kerub
mitt bland de gnistrande stenarna.
17 Eftersom ditt hjärta var högmodigt på grund av din skönhet,
och du fördärvade din visdom på grund av din prakt,
kastade jag ner dig till jorden
och utlämnade dig åt kungar till att beskådas.
18 Genom dina många missgärningar och din oärliga handel
vanhelgade du dina helgedomar.
Därför lät jag eld gå ut från dig,
och den förtärde dig.
Jag gjorde dig till aska på marken
inför alla som såg dig.
19 Alla som kände dig bland folken
häpnade över dig.
Du fick ett fasansfullt slut
och du skall inte mer finnas till."
Profetia mot Sidon
20 Herrens ord kom till mig. Han sade: 21 "Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Sidon och profetera mot det 22 och säg:
Så säger Herren, Herren:
Se, jag skall komma över dig, Sidon,
och förhärliga mig i dig.
Man skall inse att jag är Herren,
när jag dömer henne
och bevisar mig helig i hennes mitt.
23 Jag skall sända pest över henne
och blod på hennes gator,
och inne i henne skall döende män falla för svärd,
som skall drabba henne från alla sidor.
Och man skall inse att jag är Herren.
24 Sedan skall det för Israels hus inte mer finnas någon stickande tagg eller något sårande törne bland alla de grannfolk som nu föraktar dem. Och man skall inse att jag är Herren, Herren.
25 Så säger Herren, Herren: När jag samlar Israels hus från de folk där de är kringspridda, skall jag uppenbara min helighet bland dem inför hednafolkens ögon, och de skall sedan bo i sitt land, det som jag gav åt min tjänare Jakob. 26 De skall bo där i trygghet och bygga hus och plantera vingårdar. Ja, de skall bo i trygghet, när jag dömer alla som bor runt omkring dem och som föraktar dem. Och de skall inse att jag är Herren, deras Gud."
Psalm 77
Guds tidigare under ger tröst i nödens tid
1 För sångmästaren, till Jedutun, en psalm av Asaf.
2 Jag vill höja min röst till Gud och ropa,
jag vill höja min röst till Gud,
och han lyssnar till mig.
3 På nödens dag söker jag Herren,
om natten är min hand uträckt och blir ej trött.
Min själ vill inte låta sig tröstas.
4 Jag tänker på Gud och klagar,
jag grubblar ty min ande tynar bort. Sela.
5 Mina ögonlock håller du öppna,
jag är full av oro och kan inte tala.
6 Jag tänker på tider som varit,
på år som för länge sedan flytt.
7 Om natten minns jag min sång.
Jag grubblar i mitt hjärta,
min ande tänker efter.
8 Skall då Herren förkasta för evigt
och aldrig mer visa nåd?
9 Är det slut med hans godhet för alltid,
har hans ord blivit till intet för alla tider?
10 Har Gud glömt att vara nådig,
eller har han i vrede
stängt inne sin barmhärtighet? Sela.
11 Jag svarar: Detta är min plåga,
att den Högstes högra hand inte är som förr.
12 Jag vill minnas Herrens gärningar,
jag vill minnas dina forna under.
13 Jag vill begrunda alla dina gärningar
och tänka på det du har gjort.
14 Gud, i helighet går din väg.
Vilken gud är så stor som Gud?
15 Du är den Gud som gör under,
du har uppenbarat din makt bland folken.
16 Med din arm har du återlöst ditt folk,
Jakobs och Josefs barn. Sela.
17 Vattnen såg dig, Gud,
vattnen såg dig och bävade,
själva djupen darrade.
18 Molnen göt ut strömmar av vatten,
skyarna lät höra sin röst,
och dina pilar for omkring.
19 Din åska ljöd i virvelstormen,
blixtar lyste upp världen,
jorden darrade och bävade.
20 Genom havet gick din väg,
din stig genom stora vatten,
och dina fotspår fann man inte.
21 Så förde du ditt folk som en hjord
genom Moses och Arons hand.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln