M’Cheyne Bible Reading Plan

David och Siba

16 När David hade gått ett stycke från bergstoppen, kom Siba, Mefibosets tjänare, emot honom med ett par packåsnor som bar tvåhundra bröd, etthundra russinkakor, etthundra fruktkakor och en lägel vin. ² Kungen frågade honom: "Varför har du med dig detta?" Siba svarade: "Åsnorna skall konungens husfolk ha att rida på, brödet och fruktkakorna skall tjänarna ha att äta och vinet skall de som blir utmattade i öknen ha att dricka." ³ Kungen sade: "Men var är din herres son?" Siba svarade kungen: "Han är kvar i Jerusalem, för han tänkte: I dag skall Israels hus ge mig tillbaka min fars rike." ⁴ Då sade kungen till Siba: "Allt vad Mefiboset äger skall vara ditt." Siba svarade: "Jag bugar mig till jorden. Låt mig finna nåd inför dina ögon, min herre konung."

Simei förbannar David

⁵ När kung David hade kommit till Bahurim, kom en man ut därifrån och han var släkt med Sauls hus. Han hette Simei och var son till Gera. Han kom fram och for ut i förbannelser. ⁶ Han kastade sten på David och alla kung Davids tjänare, fastän allt folket och alla hjältarna omgav denne både till höger och till vänster. ⁷ Simei förbannade David och sade: "Försvinn, försvinn, du blodsman, du fördärvets man! ⁸ Herren har låtit allt blod från Sauls hus komma tillbaka över dig, du som blev konung i hans ställe. Herren ger nu kungadömet i din son Absaloms hand. Se hur din ondska har drabbat dig, för en blodsman är du." ⁹ Då sade Abisaj, Serujas son, till kungen: "Varför skall den där döda hunden få förbanna min herre konungen? Låt mig gå dit och hugga huvudet av honom." ¹⁰ Men kungen sade: "Vad har jag med er att göra, ni Serujas söner? Må han förbanna. Ty om Herren har befallt honom att förbanna David, vem kan då säga: Varför gör du så?" ¹¹ David sade vidare till Abisaj och alla sina tjänare: "Se, min son som har utgått från mitt eget liv söker döda mig. Skulle då inte en benjaminit vilja det? Låt honom vara och låt honom förbanna, för Herren har befallt honom det. ¹² Kanske skall Herren se till mitt elände, så att Herren vänder hans förbannelse i dag mig till godo." ¹³ David fortsatte med sina män på vägen fram medan Simei gick jämsides med honom längs berget och förbannade och kastade stenar och jord efter honom. ¹⁴ Kungen med allt folket som följde honom kom fram utmattade, och han vilade ut där.

Ahitofels råd

¹⁵ Men Absalom hade med allt sitt folk, Israels män, kommit till Jerusalem, och Ahitofel var med honom. ¹⁶ När nu arkiten Husaj, Davids vän, kom till Absalom ropade Husaj till honom: "Leve konungen! Leve konungen!" ¹⁷ Absalom sade till Husaj: "Är det så du visar trofasthet mot din vän? Varför har du inte följt med din vän?" ¹⁸ Husaj svarade Absalom: "Nej, den som Herren och detta folk och alla Israels män har utvalt, honom vill jag tillhöra och hos honom vill jag stanna. ¹⁹ Dessutom, vem skulle jag tjäna om inte hans son? Så som jag har tjänat din far, så vill jag tjäna dig."

²⁰ Absalom sade till Ahitofel: "Vad råder du oss att göra?" ²¹ Ahitofel sade till Absalom: "Gå in till din fars bihustrur, som han har lämnat kvar för att se efter huset. Då får hela Israel höra att du gjort dig förhatlig för din far, och så styrks modet hos alla dem som är med dig." ²² Därefter slog man upp ett tält åt Absalom på taket, och Absalom gick in till sin fars bihustrur inför ögonen på hela Israel. ²³ På den tiden ansågs ett råd som Ahitofel gav lika mycket värt som om man hade frågat Gud till råds. Så mycket värderades hans råd av både David och Absalom.

9 ¹ Egentligen behöver jag inte skriva till er om hjälpen till de heliga. ² Jag vet hur villiga ni är, och inför makedonierna brukar jag berömma mig av er goda vilja och berätta att Akaja har varit redo sedan i fjol. Er iver har sporrat de flesta. ³ Nu sänder jag ändå dessa bröder, för att vårt beröm av er i denna sak inte skall visa sig vara tomt prat och för att ni, som jag redan sagt, skall vara förberedda. ⁴ Annars får vi - för att inte säga ni - stå där och skämmas, när de makedonier som kommer med mig finner att ni, trots allt vårt förtroende för er, är oförberedda. ⁵ Därför anser jag det nödvändigt att be bröderna resa till er och i förväg göra i ordning den gåva som redan är utlovad, så att den kan ligga färdig som en frikostig gåva och inte vara snålt tilltagen.

⁶ Det säger jag: Den som sår sparsamt skall skörda sparsamt, och den som sår rikligt skall skörda rikligt. ⁷ Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare.^{[a] 8} Och Gud har makt att låta all nåd överflöda till er, så att ni alltid och under alla förhållanden har nog av allting och kan ge i överflöd till varje gott verk.^{[b] 9} Skriften säger: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet varar i evighet. ^{[c] 10} Han som ger såningsmannen säd till att så och bröd till att äta, skall ge er säd och mångdubbla den och låta er rättfärdighet bära god skörd. ¹¹ Då blir ni rika på allt och kan vara frikostiga i allt, och det kommer att föra med sig att man tackar Gud när vi överlämnar gåvan. ¹² Den tjänst ni utför med denna insamling bidrar inte bara till att fylla de heligas behov, utan bär också rik frukt genom deras många tacksägelser till Gud. ¹³ När ni nu består provet i denna tjänst, kommer de att prisa Gud för att ni lydigt bekänner er till Kristi evangelium och med så gott hjärta delar gemenskapen med dem och med alla. ¹⁴ De kommer också själva att be för er och längta efter er på grund av Guds överväldigande nåd mot er. ¹⁵ Gud vare tack för hans obeskrivligt rika gåva.

Äktenskapsbryterskorna Ohola och Oholiba

23 Herrens ord kom till mig. Han sade: ² "Du människobarn, det var en gång två kvinnor, döttrar till en och samma mor. ³ De bedrev otukt i Egypten, ja, redan i sin ungdom bedrev de hor. Där kramade man deras bröst och där smektes deras jungfruliga barm. ⁴ Den äldre hette Ohola och hennes syster Oholiba. De blev mina och födde söner och döttrar. Namnet Ohola står för Samaria och Oholiba för Jerusalem.

⁵ Men Ohola begick äktenskapsbrott i stället för att hålla sig till mig. Hon fick begär till sina älskare, grannarna assyrierna. ⁶ De kom klädda i purpur, de var ståthållare och furstar, alla vackra unga män, ryttare till häst. ⁷ Hon gav sig som hora åt dem, de främsta av Assurs alla söner, och åt alla dem hon upptändes av begär till. Hon orenade sig med alla deras eländiga avgudar. ⁸ Inte heller gav hon upp sin lösaktighet med egyptierna, som hade fått ligga med henne i hennes ungdom och som hade smekt hennes jungfruliga barm och slösat sin otukt på henne.

⁹ Därför överlämnade jag henne åt hennes älskare, Assurs söner, som hon var upptänd av begär till. ¹⁰ De klädde av henne naken, förde bort hennes söner och döttrar och dödade henne själv med svärd. Hon blev ett varnande exempel för andra kvinnor, och de utförde domen över henne.

¹¹ Men fastän hennes syster Oholiba såg detta, upptändes hon ännu mer av begär och gick ännu längre än systern i sin otukt. ¹² Hon fick begär till sina grannar, Assurs söner. De var ju ståthållare och furstar. De kom klädda i präktiga kläder, ryttare till häst, alla vackra unga män. ¹³ Jag såg att också hon orenade sig. Båda gick samma väg.

¹⁴ Men hon drev sin otukt ännu längre. Hon fick se mansbilder inristade i väggen. Man hade ristat in bilder av kaldeer och målat dem röda. ¹⁵ De var framställda med bälten kring sina höfter och med ståtliga huvudbonader, alla lika kämpar, som Babels söner från Kaldeen. ¹⁶ Hon blev upptänd av begär till dem så snart hon såg dem och sände bud till dem i Kaldeen. ¹⁷ Babels söner kom då till henne för en kärleksstund och orenade henne genom sin otukt. Först sedan hon hade blivit orenad av dem, vände hon sig i avsky bort ifrån dem. ¹⁸ Men när hon så öppet bedrev sin otukt och blottade sin nakenhet, kände jag avsky och vände mig ifrån henne, så som jag hade vänt mig ifrån hennes syster. ¹⁹ Ändå drev hon sitt horeri ännu längre. Hon tänkte på sin ungdoms dagar, då hon bedrev otukt i Egyptens land, ²⁰ och hon blev på nytt upptänd av begär till sina älskare där, som hade könsorgan som åsnor och sädesflöde som hingstar. ²¹ Din håg stod åter till din ungdoms skamlöshet, när egyptierna smekte din barm, därför att du hade så ungdomliga bröst.

²² Därför, du Oholiba, säger Herren, Herren så: Se, jag skall uppegga dina älskare mot dig, dem som du vänt dig ifrån med avsky. Jag skall låta dem komma över dig från alla sidor, ²³ Babels söner och alla kaldeer, pekodeer, soreer och koeer och alla Assurs söner med dem. De är alla åtråvärda unga män, ståthållare och furstar, kämpar och berömvärda män, alla ryttare till häst. ²⁴ De skall anfalla dig med vapen, vagnar och åkdon i mängd och med skaror av folk. Rustade med skärmar och sköldar och klädda i hjälmar skall de anfalla dig från alla sidor. Jag skall överlämna domen åt dem, och de skall döma dig efter sina lagar. ²⁵ Jag skall låta min nitälskan gå över dig så att de far fram mot dig i vrede. De skall skära av dig näsa och öron, och de som blir kvar av dig skall falla för svärd. De skall föra bort dina söner och döttrar, och vad som blir kvar av dig skall förtäras av eld. ²⁶ De skall slita av dig dina kläder och ta ifrån dig dina praktfulla smycken. ²⁷ Så skall jag göra slut på din oanständighet och på din otukt i Egyptens land. Du skall inte mer lyfta upp dina ögon till dem och inte mer tänka på Egypten.

²⁸ Ty så säger Herren, Herren: Se, jag skall överlämna dig åt dem som du hatar, åt dem som du har vänt dig bort ifrån med avsky. ²⁹ Med hat skall de fara fram mot dig och ta ifrån dig allt vad du har skaffat dig. De skall lämna dig naken och blottad. Din otuktiga blygd skall bli blottad liksom din skamlöshet och din otukt. ³⁰ Detta skall man göra med dig därför att du trolöst förenade dig med hednafolk och orenade dig med deras avgudar. ³¹ Du gick på din systers väg. Därför skall jag i din hand sätta samma bägare som hon fick.

³² Så säger Herren, Herren:

³⁵ Därför säger Herren, Herren så: Eftersom du har glömt mig och kastat mig bakom din rygg, måste du också bära följderna av din lösaktighet och din otukt.

³⁶ Herren sade till mig: Du människobarn, vill du döma Ohola och Oholiba? Tala då om för dem vilka vidrigheter de bedriver. ³⁷ Ty de har begått äktenskapsbrott och deras händer är fläckade av blod. Med sina eländiga avgudar har de begått äktenskapsbrott. Och barnen som de hade fött åt mig lät de gå igenom eld som mat åt avgudarna. ³⁸ Dessutom gjorde de mig detta: Samma dag som de orenade min helgedom, vanhelgade de också mina sabbater. ³⁹ Samma dag som de slaktade sina barn åt avgudarna, gick de in i min helgedom och vanhelgade den. Sådant har de gjort i mitt hus.

⁴⁰ De sände också bud efter män som skulle komma fjärran ifrån. Budbärare skickades till dem och de kom, och du tvättade dig, sminkade dina ögon och prydde dig med smycken. ⁴¹ Du satt på en härlig bädd med dukat bord framför dig, och där hade du ställt fram min rökelse och min olja. ⁴² Sorglöst sorl hördes därinne, och till de män ur hopen som var där hämtade man också in dryckesbröder från öknen. Dessa satte armband på kvinnornas armar och praktfulla kronor på deras huvuden. ⁴³ Då sade jag om henne som var utsliten genom sina äktenskapsbrott: Nu skall de bruka henne som en hora, just henne. ⁴⁴ Och de gick in till henne som man går in till en hora. Så gick man in till Ohola och till Oholiba, de lösaktiga kvinnorna. ⁴⁵ Men rättfärdiga män skall döma dem efter den lag som gäller för horor och sådana som utgjuter blod, ty horor är de, och de har blod på sina händer.

⁴⁶ Så säger Herren, Herren: Kalla samman en folksamling mot dem och lämna ut dem till misshandel och plundring. ⁴⁷ Folksamlingen skall stena dem och hugga dem i stycken med svärd och dräpa deras söner och döttrar och bränna upp deras hus i eld. ⁴⁸ Så skall jag göra slut på skamlösheten i landet, och alla kvinnor skall varnas så att de inte bedriver sådan skamlöshet som ni. ⁴⁹ Man skall låta er skamlöshet komma över er, och ni skall få bära på de synder ni begått med era avgudar. Och ni skall inse att jag är Herren, Herren."

Psalm 70

Bön om snar hjälp

¹ För sångmästaren, av David, till åminnelse.

Psalm 71

Bön om hjälp i ålderdomen