M’Cheyne Bible Reading Plan

Absalom planerar för uppror

15 En tid härefter skaffade Absalom sig vagn och hästar och femtio man som sprang framför honom. ² Tidigt varje morgon brukade Absalom ställa sig invid vägen som ledde till porten, och så ofta någon var på väg till kungen för att få en rättssak avdömd, kallade Absalom honom till sig och frågade: "Från vilken stad är du?" När han svarade: "Din tjänare är från den och den av Israels stammar", ³ sade Absalom till honom: "Din sak är både god och rätt, men du har ingen som hör på dig hos kungen." ⁴ Absalom tillade: "Om ändå jag blev satt till domare i landet, då kunde var och en som hade någon rättssak eller domssak komma till mig, och jag skulle skaffa honom rättvisa." ⁵ Och när någon kom fram och ville falla ner för honom, räckte han ut handen och tog tag i honom och kysste honom. ⁶ Så gjorde Absalom med alla israeliter som kom för att få någon sak avdömd hos kungen. Så stal Absalom Israels mäns hjärta.

⁷ När fyrtio^[a] år hade gått sade Absalom till kungen: "Låt mig gå till Hebron för att infria det löfte som jag har gett åt Herren. ⁸ Ty din tjänare gav ett löfte när jag bodde i Gesur i Aram: Om Herren låter mig komma tillbaka till Jerusalem, skall jag tjäna Herren." ⁹ Kungen sade till honom: "Gå i frid." Då steg han upp och begav sig till Hebron. ¹⁰ Men Absalom sände i hemlighet ut budbärare till alla Israels stammar och lät säga: "När ni hör basunen ljuda, skall ni säga: Nu är Absalom kung i Hebron!" ¹¹ Tvåhundra män från Jerusalem hade följt med Absalom. De hade blivit inbjudna och följde med i god tro helt ovetande. ¹² Medan Absalom offrade slaktoffer, sände han bud och lät hämta giloniten Ahitofel, Davids rådgivare, från hans stad Gilo. Sammansvärjningen växte i styrka och allt fler bland folket gick över till Absalom.

David flyr

¹³ En budbärare kom till David och sade: "Israels män har vänt sina hjärtan till Absalom." ¹⁴ Då sade David till alla de tjänare som var med honom i Jerusalem: "Kom, vi måste fly! Annars finns ingen räddning för oss undan Absalom. Skynda er i väg! Han kan plötsligt komma över oss och dra olycka över oss och slå staden med svärd." ¹⁵ Kungens tjänare svarade kungen: "Vad än vår herre konungen beslutar, är vi dina lydiga tjänare." ¹⁶ Och kungen gav sig i väg och allt hans husfolk följde honom. Men kungen lämnade kvar tio av sina bihustrur för att se efter huset. ¹⁷ När kungen drog ut, följde hela folket efter honom. Men de stannade vid det sista huset. ¹⁸ Alla hans tjänare och alla kereteerna och peleteerna drog förbi honom. Och alla de sexhundra gatiterna som hade följt med honom från Gat gick förbi framför kungen.

¹⁹ Då sade kungen till gatiten Ittaj: "Varför går också du med oss? Vänd om och stanna hos kungen. Du är ju en främling och dessutom landsflyktig från ditt land. ²⁰ Du kom i går, skulle jag då i dag låta dig irra omkring med oss när jag nu ger mig av, vart det nu bär hän? Vänd tillbaka och tag dina bröder med dig. Nåd och sanning vare med dig." ²¹ Men Ittaj svarade kungen: "Så sant Herren lever och så sant min herre konungen lever: Där min herre konungen är, där vill också din tjänare vara, det må gälla liv eller död." ²² Då sade David till Ittaj: "Kom då och gå med oss." Och gatiten Ittaj följde då med tillsammmans med alla sina män och alla barn som han hade med sig. ²³ Hela landet grät högljutt när folket drog fram. Då kungen gick över bäcken Kidron, följde allt folket med och tog vägen åt öknen till.

²⁴ Där var också Sadok tillsammans med alla leviterna, och de bar med sig Guds förbundsark. Men de satte ner Guds ark, till dess att allt folket hade hunnit gå ut ur staden och Ebjatar kommit dit upp. ²⁵ Då sade kungen till Sadok: "För tillbaka Guds ark in i staden. Om jag finner nåd för Herrens ögon skall han föra mig tillbaka så att jag åter får se honom och hans boning. ²⁶ Men om han säger: Jag finner inte behag i dig - se, här är jag, han må göra med mig vad han finner för gott." ²⁷ Kungen sade vidare till prästen Sadok: "Är du inte en siare? Vänd tillbaka till staden i frid, tillsammans med era båda söner - din son Ahimaas och Ebjatars son Jonatan. ²⁸ Jag vill dröja vid vadställena i öknen, till dess att bud kommer från er med underrättelser till mig." ²⁹ Då förde Sadok och Ebjatar Guds ark tillbaka till Jerusalem och de stannade där.

³⁰ Men David gick gråtande uppför Oljeberget med täckt huvud och bara fötter. Allt folket som följde honom täckte också över sina huvuden och gick dit upp under gråt. ³¹ När det blev berättat för David att Ahitofel var med bland dem som hade sammansvurit sig med Absalom, sade David: " Herre, förvandla Ahitofels råd till dårskap."

Husaj blir Davids spejare

³² David kom upp på bergstoppen där han ville tillbe Gud, se då kom arkiten Husaj mot honom med sönderrivna kläder och med jord på huvudet. ³³ David sade till honom: "Om du följer med mig blir du bara till besvär för mig. ³⁴ Men om du vänder tillbaka till staden och säger till Absalom: 'Din tjänare vill jag vara, o konung. Jag har förut varit din fars tjänare, men nu vill jag vara din tjänare', då kan du göra Ahitofels råd om intet. ³⁵ Där har du också prästerna Sadok och Ebjatar. Allt vad du får höra från kungens hus skall du berätta för prästerna Sadok och Ebjatar. ³⁶ Deras två söner är med dem där, Sadok har Ahimaas och Ebjatar har Jonatan. Genom dem kan ni sända bud till mig om allt ni får höra." ³⁷ Och Husaj, Davids vän, kom in i staden när Absalom drog in i Jerusalem.

Insamlingen till församlingen i Jerusalem

8 Vi vill tala om för er, bröder, vilken nåd Gud har gett församlingarna i Makedonien. ² Fastän de varit hårt prövade, har deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem överflödande rika^[a] på uppriktig hängivenhet. ³ De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga och helt frivilligt, det kan jag intyga. ⁴ Mycket enträget bad de oss om nåden att få delta i hjälpen åt de heliga. ⁵ Och de gav inte bara det vi hade hoppats, utan sig själva gav de, först och främst åt Herren och sedan åt oss, efter Guds vilja. ⁶ Därför bad vi Titus att också bland er slutföra den kärleksgärning som han redan hade påbörjat. ⁷ När ni nu har överflöd på allting, på tro, tal och kunskap, på hängivenhet och på den kärlek som vi har väckt hos er, så överflöda också i denna kärleksgärning.

⁸ Jag säger inte detta som en befallning utan för att pröva om också er kärlek är äkta, när andra visar en sådan iver. ⁹ Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika. ¹⁰ Jag ger mitt råd i den här saken, därför att det är bäst för er, ni som redan i fjol var först både med att påbörja arbetet och att besluta om det. ¹¹ Fullfölj nu arbetet, så att ni som var villiga att besluta om det också genomför det efter de tillgångar ni har. ¹² Finns den goda viljan, så är den välkommen med vad den kan ha och bedöms inte efter vad den inte har. ¹³ Detta säger jag inte för att andra skall få det bättre och ni få det svårt, utan för att alla skall ha det lika. ¹⁴ Just nu kommer ert överflöd att avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det lika för alla, ¹⁵ som det står skrivet: Den som samlade mycket fick ingenting över, och den som samlade lite led ingen brist. ^[b]

¹⁶ Vi tackar Gud som i Titus hjärta har väckt samma hängivenhet^[c] för er. ¹⁷ Han inte bara lyssnade till vår uppmaning, utan ivrig som han var gav han sig i väg till er av egen fri vilja. ¹⁸ Tillsammans med honom har vi sänt den broder som får beröm i alla församlingarna för sitt arbete i evangeliets tjänst. ¹⁹ Och inte bara det, han är också vald av församlingarna till att följa med oss på resan med gåvan som vi har hand om, och det till Herrens ära och som bevis på vår villighet. ²⁰ Så undviker vi att någon kritiserar oss för hur vi tar hand om denna frikostiga gåva. ²¹ Vi är nämligen angelägna att göra det som är rätt, inte bara inför Herren utan också inför människor. ²² Tillsammans med dem har vi sänt ytterligare en broder. Honom har vi ofta och på många sätt prövat, och han har då visat sig vara ivrig, särskilt nu, därför att han har så stort förtroende för er. ²³ När det gäller Titus, så är han min vän och medarbetare hos er, och vad beträffar våra andra bröder, så är de församlingarnas sändebud^[d] till Kristi ära. ²⁴ Ge dem nu inför församlingarna bevis på er kärlek och på att vi hade rätt, när vi berömde oss av er inför dem.

Jerusalems synder

22 Herrens ord kom till mig. Han sade: ² "Du människobarn, vill du döma, vill du döma blodstaden? Ställ henne då inför alla hennes vidrigheter! ³ Säg: Så säger Herren, Herren: O stad, du som utgjuter dina invånares blod, så att din stund måste komma, du som gör avgudar åt dig för att orena dig. ⁴ Genom det blod du har utgjutit har du dragit på dig skuld, och genom de avgudar du har gjort har du orenat dig. Så har du påskyndat dina dagars slut och nu kommit till slutet av dina år. Därför skall jag låta dig bli till hån för hednafolken och till åtlöje för alla länder. ⁵ Både nära och fjärran skall man håna dig, du vars namn är smädat, du förvirringens stad.

⁶ Se, var och en av furstarna i Israel har använt sin makt för att utgjuta blod. ⁷ Hos dig föraktar man sin far och mor, och mot främlingen utövar man våld. Den faderlöse och änkan förtrycker man. ⁸ Mina heliga ting föraktar du, och mina sabbater vanhelgar du. ⁹ Falska angivare finns hos dig, villiga att utgjuta blod. På bergen håller man offermåltider, och man bedriver skamliga ting hos dig. ¹⁰ Man blottar sin fars kön hos dig, och man kränker kvinnan hos dig när hon har sin månadsblödning. ¹¹ Man bedriver avskyvärda ting med sin nästas hustru, och man orenar sin sonhustru. Andra kränker sin syster, sin fars dotter. ¹² För mutor är man hos dig beredd att utgjuta blod. Du ockrar och tar oskälig ränta och plundrar din nästa med våld, och du glömmer mig, säger Herren, Herren.

¹³ Men se, jag slår ihop mina händer i vrede över den orätta vinning du håller på med och över de blodsdåd som sker hos dig. ¹⁴ Menar du att ditt mod kan hållas uppe eller att dina händer är starka nog, när tiden kommer då jag griper in mot dig? Jag, Herren, har talat och jag fullbordar det också. ¹⁵ Jag skall skingra dig bland hednafolken och sprida ut dig i länderna. Så skall jag skaffa bort all din orenhet ifrån dig. ¹⁶ Du skall bli vanärad inför folken genom din egen skuld. Och du skall inse att jag är Herren."

¹⁷ Herrens ord kom till mig. Han sade: ¹⁸ "Du människobarn, Israels hus har för mig blivit slagg. De är allesammans koppar, tenn, järn och bly i smältugnen. Silverslagg har de blivit. ¹⁹ Därför säger Herren, Herren så: Eftersom ni alla har blivit slagg, skall jag samla ihop er mitt i Jerusalem. ²⁰ Som man samlar ihop silver, koppar, järn, bly och tenn mitt i ugnen och där blåser upp eld under det och smälter det, så skall jag samla ihop er i min vrede och förbittring och lägga er i ugnen och smälta er. ²¹ Jag skall samla ihop er och blåsa upp min vredes eld under er, så att ni smälts i den. ²² Som silver smälts i ugnen så skall ni smältas i den. Och ni skall inse att jag, Herren, utgjuter min vrede över er."

²³ Herrens ord kom till mig. Han sade: ²⁴ "Du människobarn, säg till dem: Du är ett land som inte har renats och inte har sköljts av regn på vredens dag. ²⁵ De profeter som finns där har sammansvurit sig och blivit som rytande, rovgiriga lejon. De slukar människor, de roffar åt sig gods och dyrbarheter och gör många till änkor i landet. ²⁶ Prästerna kränker min lag och vanhelgar mina heliga ting. De skiljer inte mellan heligt och oheligt och undervisar inte om skillnaden mellan rent och orent. De blundar för mina sabbater, och så blir jag vanhelgad mitt ibland dem. ²⁷ Furstarna i mitt folk är som rovgiriga vargar. De utgjuter blod och förgör människor för att skaffa sig orättfärdig vinning. ²⁸ De profeter de har tjänar dem som vitkalkare. De skådar åt dem falska profetsyner och spår åt dem lögnaktiga spådomar. De säger: Så säger Herren, Herren, fastän Herren inte har talat. ²⁹ Folket i landet begår våldsgärningar och stjäl. Den nödställde och fattige förtrycker de, och mot främlingen utövar de våld utan lag och rätt.

³⁰ Jag sökte bland dem efter någon som skulle bygga en mur och ställa sig i gapet inför mig till försvar för landet så att jag inte skulle fördärva det. Men jag fann ingen. ³¹ Därför utgjuter jag min vrede över dem och gör slut på dem med min förbittrings eld. Deras gärningar skall jag låta komma över deras huvuden, säger Herren, Herren."

Psalm 69

Messias lidande

¹ För sångmästaren, efter "Liljor", av David.