M’Cheyne Bible Reading Plan
Absaloms återkomst
14 Joab, Serujas son, förstod att kungen tänkte mycket på Absalom. 2 Då sände Joab bud till Tekoa och lät därifrån hämta en klok kvinna och sade till henne: "Låtsas att du har sorg, tag på dig sorgkläder och smörj dig inte med olja, utan var som en kvinna som länge har sörjt en död. 3 Gå sedan till kungen och säg detta till honom." Och Joab lade orden i hennes mun.
4 Kvinnan från Tekoa talade med[a] kungen. Hon föll ner till marken på sitt ansikte och bugade sig och sade: "Hjälp, o konung!" 5 Kungen frågade henne: "Vad vill du?" Hon svarade: "Se, jag är änka, för min man är död. 6 Din tjänarinna hade två söner. Båda började slåss med varandra ute på marken och ingen fanns som kunde skilja dem åt, så den ene slog ner den andre och dödade honom. 7 Nu har hela släkten rest sig upp mot din tjänarinna och de säger: Kom hit med honom som slog ner sin bror så att vi får döda honom, eftersom han tog sin brors liv och dödade honom. Så kan vi också förgöra arvingen. De vill utsläcka den gnista av mig som ännu är kvar genom att inte ge min man vare sig namn eller efterkommande på jordens yta."
8 Då sade kungen till kvinnan: "Gå hem igen. Jag skall ta mig an din sak." 9 Kvinnan från Tekoa svarade kungen: "Min herre konung, låt skulden vila på mig och på min fars hus. Konungen och hans tron är utan skuld." 10 Kungen sade: "Om någon säger något till dig, så för honom till mig, och han skall sedan inte mer besvära dig." 11 Då sade hon: "Må konungen komma ihåg Herren, sin Gud, så att inte blodshämnaren kan fördärva ännu mer och så att de inte förgör min son." Då sade han: "Så sant Herren lever, inte ett hår av din son skall falla till marken."
12 Då sade kvinnan: "Låt din tjänarinna tala ännu ett ord till min herre konungen." Han sade: "Tala." 13 Kvinnan sade: "Varför har du då tänkt på det sättet mot Guds folk? När konungen talar så, blir han själv skyldig, eftersom konungen inte låter den han förskjutit komma tillbaka. 14 Vi måste alla dö, och är som vatten som spills på marken och inte kan samlas upp igen. Men Gud tar inte bort livet, utan han tänker ut vägar så att den förskjutne inte skall vara skild från honom. 15 Att jag nu har kommit för att tala detta till min herre konungen beror på att folket gjorde mig förskräckt, och då tänkte din tjänarinna: Jag vill tala med konungen, kanske skall konungen uppfylla sin tjänarinnas önskan. 16 Ja, konungen skall lyssna till sin tjänarinna och befria mig från den mans hand som vill utrota både mig och min son från Guds arvedel. 17 Din tjänarinna tänkte: Min herre konungens ord skall ge mig ro, för min herre konungen är lik Guds ängel, han hör både gott och ont. Må nu Herren, din Gud, vara med dig."
18 Då svarade kungen kvinnan: "Dölj inte något för mig av det som jag vill fråga dig om." Kvinnan svarade: "Må nu min herre konungen tala." 19 Då sade kungen: "Har Joab sin hand med i allt detta?" Kvinnan svarade: "Så sant du lever, min herre konung: Ingen kan komma undan det min herre konungen talar, vare sig åt höger eller vänster. Ja, det är din tjänare Joab som befallde mig detta, och han lade i din tjänarinnas mun allt vad jag har sagt. 20 För att ge saken ett annat sken har din tjänare Joab handlat på detta sätt. Men min herre är lik Guds ängel i vishet och vet allt som sker på jorden."
21 Kungen sade sedan till Joab: "Nåväl, jag skall göra som du vill. Gå nu och hämta tillbaka den unge mannen Absalom." 22 Då föll Joab ner med ansiktet mot marken och bugade sig och välsignade kungen och sade: "I dag förstår din tjänare att jag har funnit nåd inför dina ögon, min herre konung, eftersom konungen uppfyller sin tjänares önskan." 23 Och Joab steg upp och begav sig till Gesur och förde Absalom till Jerusalem. 24 Men kungen sade: "Han skall bege sig till sitt hus, han får inte komma inför mitt ansikte." Och Absalom gick till sitt eget hus och kom inte inför kungens ansikte.
Absaloms benådning
25 I hela Israel fanns ingen som prisades så mycket för sin skönhet som Absalom, från fötterna till huvudet fanns inget fel på honom. 26 När han lät klippa håret på sitt huvud - i slutet av varje år lät han klippa det, eftersom det blev för tungt för honom - så vägde håret tvåhundra siklar efter kungsvikt. 27 Åt Absalom föddes tre söner och en dotter som fick namnet Tamar. Hon var en vacker kvinna.
28 När Absalom hade bott två hela år i Jerusalem utan att få komma inför kungens ansikte, 29 sände han bud efter Joab i avsikt att skicka denne till kungen. Men Joab ville inte komma till honom. Absalom sände bud en andra gång, men Joab ville inte komma då heller. 30 Då sade han till sina tjänare: "Ni ser att Joab har en åker bredvid min och där har han korn. Gå och tänd eld på den." Absaloms tjänare tände då eld på åkern. 31 Då steg Joab upp och gick hem till Absalom och sade: "Varför har dina tjänare tänt eld på min åker?" 32 Absalom svarade: "Jag sände bud till dig och lät säga: Kom hit, jag vill skicka dig till kungen för att fråga: 'Varför fick jag komma hem från Gesur? Det hade varit bättre om jag ännu hade varit kvar där.' Nu vill jag komma inför kungens ansikte. Finns det någon missgärning hos mig så må han döda mig." 33 Joab gick då till kungen och berättade detta för honom. Och denne kallade Absalom till sig. Han kom till kungen, föll ner för honom på sitt ansikte och bugade sig till marken inför kungen. Och kungen kysste Absalom.
7 1 Då vi alltså har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från all besmittelse från kött och ande[a] och i gudsfruktan fullborda vår helgelse.
Apostelns glädje över korintiernas ånger
2 Ge oss rum i era hjärtan. Vi har inte handlat orätt mot någon, inte skadat någon och inte bedragit någon. 3 Detta säger jag inte för att fördöma er. Jag har redan sagt att ni är i våra hjärtan för att dö och leva tillsammans med oss. 4 Jag har stort förtroende för er och berömmer mig mycket av er. Jag har fått tröst och glädje i överflöd mitt i all vår nöd. 5 När vi kom till Makedonien, fick vi ingen ro utan var på allt sätt trängda, utifrån av strider och inifrån av oro. 6 Men Gud som tröstar de modlösa tröstade oss genom Titus ankomst, 7 och inte bara genom hans ankomst, utan också genom den tröst som han hade fått hos er. Han berättade för oss om er längtan, er klagan och er iver för mitt bästa, så att jag gladde mig ännu mer.
8 Ty även om jag gjorde er bedrövade med mitt brev, så ångrar jag det inte nu. Först ångrade jag mig, eftersom jag såg att brevet gjort er bedrövade, om än bara för en tid. 9 Men nu gläder jag mig, inte därför att ni blev sorgsna utan därför att er sorg ledde till att ni ångrade er. Det var ju efter Guds vilja som ni blev bedrövade, och därför har ni inte lidit någon skada genom oss. 10 Ty en sorg efter Guds vilja för med sig en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning. Men världens sorg leder till död. 11 Se, just detta att ni greps av sorg efter Guds vilja, vilken hängivenhet har inte det fört med sig bland er, vilka ursäkter, vilken upprördhet, vilken fruktan, vilken längtan, vilken iver och vilken bestraffning! På allt sätt har ni visat att ni är oskyldiga i den här saken. 12 När jag skrev till er var det alltså inte med tanke på den som hade gjort orätt eller med tanke på den som hade lidit orätt, utan för att det skulle stå klart för er inför Gud hur ivrigt ni tar er an vår sak. 13 Därför har vi blivit tröstade.
Till denna tröst kom den ännu större glädjen över att se Titus så glad. Ni har alla styrkt hans ande. 14 Om jag har sagt något berömmande om er till honom, så har jag inte behövt skämmas för det. Nej, liksom allt vi har sagt till er är sant, så har också det vi berömt oss av inför Titus varit sant. 15 Hans hjärta klappar nu ännu varmare för er, när han kommer ihåg hur lydiga ni alla var och hur ni tog emot honom med respekt, ja, vördnad. 16 Jag är glad att jag kan lita på er i allt.
Herrens svärd
21 Herrens ord kom till mig. Han sade: 2 "Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Jerusalem och predika mot helgedomarna och profetera mot Israels land. 3 Säg till Israels land: Så säger Herren: Se, jag är emot dig och skall dra ut mitt svärd ur skidan och utrota både rättfärdiga och ogudaktiga hos dig. 4 Eftersom jag skall utrota både rättfärdiga och ogudaktiga hos dig, skall mitt svärd fara ut ur skidan och vända sig mot allt levande från söder till norr. 5 Alla skall veta att jag, Herren, har dragit ut mitt svärd ur skidan. Det skall inte föras in igen. 6 Men du, männniskobarn, skall sucka så att dina höfter brister sönder. Under bitter smärta skall du sucka inför deras ögon. 7 När de frågar dig: Varför suckar du?, skall du svara: På grund av ett budskap som har kommit. Alla hjärtan skall förfäras och alla händer sjunka ner. Alla skall tappa modet och alla knän bli som vatten. Se, det kommer, ja, det skall ske! säger Herren, Herren."
8 Herrens ord kom till mig. Han sade: 9 "Du människobarn, profetera och säg: Så säger Herren: Säg:
Ett svärd, ett svärd har slipats och rengjorts.
10 Det har slipats för att slakta.
Det har rengjorts för att blixtra.
Eller skall vi glädja oss?
Min sons spira[a] föraktar allt som är av trä.
11 Han har lämnat det till polering,
till att gripas med handen.
Svärdet har slipats,
det har rengjorts
för att sättas i en dråpares hand.
12 Ropa och jämra dig, du människobarn,
ty det drabbar mitt folk,
det drabbar alla Israels furstar.
Tillsammans med mitt folk offras de åt svärdet,
slå dig därför för ditt bröst.
13 Se, prövning kommer och vem drabbas
om inte den föraktande spiran?
Den skall inte bestå, säger Herren, Herren.
14 Men du, människobarn, profetera och slå ihop dina händer.
Må svärdet slå två gånger, ja, tre,
ett svärd som dödar.
Det är ett svärd som fäller den störste,
som angriper dem från alla håll.
15 För att deras hjärtan skall smälta av ångest
och många falla,
sätter jag i deras portar
svärdet som hugger ner.
O, det är gjort för att flamma som en blixt,
det är draget för att slakta!
16 Hugg med all kraft åt höger, måtta åt vänster,
vart än din egg är bestämd.
17 Också jag skall slå ihop mina händer
och släcka min vrede.
Jag, Herren, har talat."
Den babyloniske kungens svärd
18 Herrens ord kom till mig: 19 "Du människobarn, märk ut åt dig två vägar, som den babyloniske kungens svärd kan gå fram på. Låt båda gå ut från ett och samma land. Gör en vägvisare och sätt ut den på den plats där vägen till staden börjar. 20 Märk ut den väg som svärdet skall gå, dels till Rabba i Ammons land, dels till Juda med det befästa Jerusalem. 21 Ty kungen i Babel står redan vid vägskälet där de båda vägarna börjar för att bli spådd. Han skakar pilarna, han rådfrågar sina husgudar, han ser på levern. 22 I sin högra hand får han då ut lotten "Jerusalem". Där skall han sätta upp murbräckor, öppna sin mun till krigsrop, häva upp sin röst till härskri, sätta upp murbräckor mot portarna, kasta upp en vall och bygga en belägringsmur. 23 Men detta tycks dem vara en falsk spådom. De har ju svurit eder. Men han skall påminna dem om deras missgärning och ta dem till fånga.
24 Därför säger Herren, Herren så: Eftersom ni väcker upp minnet av er missgärning, så att era överträdelser har blivit uppenbara och er synd visar sig i allt vad ni gör, eftersom minnet av er har blivit uppväckt, därför skall ni komma att gripas med våld. 25 Och du dödligt sårade, ogudaktige furste över Israel, din dag kommer då din missgärning har nått sin gräns. 26 Så säger Herren, Herren: Tag av dig huvudbindeln, lyft av dig kronan! Allt skall inte förbli som det nu är. Det som är lågt skall upphöjas, och det som är högt skall förödmjukas. 27 Ruin, ruin, jag skall göra det till en ruin. Det skall inte vara någonting, förrän han som det rätteligen tillhör[b] kommer. Honom skall jag ge det.
Svärdet mot Ammons folk
28 Du människobarn, profetera och säg: Så säger Herren, Herren om Ammons barn och om deras hånfulla ord:
Ett svärd, ett svärd är draget,
slipat för att slakta,
för att förgöra, för att blixtra.
29 Genom att skåda falska profetsyner om dig,
genom att spå lögner om dig,
skall du sättas på de slagnas halsar,
på ogudaktiga vilkas dag har kommit,
tiden då missgärningen har nått sin gräns.
30 Stick svärdet i skidan igen.
På den plats där du blev skapad,
i det land som du härstammar från,
skall jag döma dig.
31 Jag skall utgjuta min vrede över dig
och blåsa min förbittrings eld mot dig.
Jag skall överlämna dig åt vilda människor,
som är mästare på att fördärva.
32 Du skall bli till mat åt elden,
ditt blod skall flyta i landet.
Ingen skall mer tänka på dig,
ty jag, Herren, har talat."
Psalm 68
Gud visar sin makt i dom och frälsning
1 För sångmästaren. En psalm, en sång av David.
2 Gud står upp, hans fiender skingras,
de som hatar honom flyr för hans ansikte.
3 Som rök drivs bort, fördrivs de av dig,
som vaxet smälter av eld,
förgås de ogudaktiga inför Gud.
4 Men de rättfärdiga är glada,
de fröjdar sig inför Gud och jublar av glädje.
5 Sjung till Guds ära, prisa hans namn!
Bered väg för honom som drar fram genom öknarna.
Hans namn är Herren, gläd er inför honom.
6 Gud i sin heliga boning
är de faderlösas fader
och änkors försvarare,
7 en Gud som ger de ensamma ett hem
och de fångna frihet och lycka.
Men de upproriska måste bo i en öken.
8 Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk,
när du gick fram i ödemarken, sela,
9 då bävade jorden,
då strömmade regn ner från himlen inför Gud,
själva Sinai bävade inför Gud, Israels Gud.
10 Ett nåderikt regn lät du falla, Gud,
när din egendom var uttorkad, gav du den nytt liv.
11 Din skara fick bo där.
I din godhet, Gud,
sörjde du för de betryckta.
12 Herren låter sitt ord förkunnas,
stor är skaran av kvinnor som kommer med glädjebudet:
13 "Härskarornas kungar flyr, de flyr,
husmodern där hemma får dela bytet.
14 Vill ni då ligga stilla inom era inhägnader?
Duvans vingar är täckta med silver
och hennes fjädrar med skimrande guld.
15 När den Allsmäktige skingrade kungarna i landet,
föll snö på Salmon."
16 Basans berg är Guds berg,
ett berg med höga toppar är Basans berg.
17 Varför, ni höga berg, ser ni ner på det berg
som Gud har utvalt till sin boning?
Herren skall bo där för alltid.
18 Guds vagnar räknas i tiotusental, tusen och åter tusen.
Herren är bland dem i helighet som på Sinai.
19 Du steg upp i höjden, du tog fångar,
du fick gåvor bland människorna,
ja, till och med upproriska människor,
för att du, Herre, vår Gud, skulle bo där.
20 Lovad vare Herren!
Dag efter dag bär han oss,
Gud är vår frälsning. Sela.
21 Gud är för oss en Gud som frälsar,
hos Herren Herren finns räddning från döden.
22 Ja, Gud krossar sina fienders huvuden,
den håriga hjässan på den som framhärdar i synd.
23 Herren säger:
"Från Basan skall jag hämta dem,
jag skall hämta upp dem från havets djup.
24 Då kan du tvätta din fot i blod
och dina hundars tunga kan få sin del av fienderna."
25 Man ser, o Gud, ditt högtidståg,
min Guds och konungs tåg inne i helgedomen.
26 Främst går sångare, harpospelare följer efter
mitt ibland jungfrur som slår på pukor.
27 Lova Gud i församlingarna,
lova Herren, ni från Israels källa.
28 Där går Benjamin, den yngste, han anför dem.
Där går skaran av Juda furstar,
Sebulons furstar, Naftalis furstar.
29 Din Gud har bestämt din styrka.
Stärk, Gud, vad du har gjort för oss.
30 Från ditt tempel i Jerusalem
skall kungar bära fram gåvor till dig.
31 Straffa odjuret i vassen,
tjurarnas hop och deras kalvar.
Ödmjukt skall folken hylla dig med silverstycken.
Han skingrar de folk som vill ha krig.
32 Mäktiga män[a] skall komma från Egypten,
Nubien skall skyndsamt räcka ut sina händer till Gud.
33 Ni riken på jorden, sjung till Guds ära,
lovprisa Herren, sela,
34 honom som far fram på urtidshimlarnas himmel.
Se, han låter sin röst höras, en mäktig röst.
35 Ge Gud makten,
hans majestät är över Israel,
hans makt är i skyarna.
36 Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom.
Israels Gud ger makt och styrka åt sitt folk.
Lovad vare Gud!
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln