M’Cheyne Bible Reading Plan
David besegrar arameerna
10 En tid därefter dog Ammons kung, och hans son Hanun efterträdde honom.
2 Jag ska visa vänskap mot honom, sa David. Det gjorde alltid hans far mot mig. David sände en delegation till Hanun för att visa sympati och hedra hans far.
3 Men Hanuns officerare sa till sin kung: Dessa män är inte här för att hedra din far! David har skickat dem för att spionera på staden innan de anfaller den!
4 Då rakade Hanun av Davids män hälften av deras skägg, skar av deras kläder vid höfterna och lät dem gå hem halvnakna.
5 När David fick höra vad som hade hänt, bad han dem stanna i Jeriko tills skägget hade växt ut igen. De kände sig mycket förödmjukade av Hanuns behandling.
6 När folket i Ammon förstod hur allvarligt de hade förargat kung David, sände de efter förstärkningar och lejde tjugo tusen arameiska män från Rehob och Soba. Kungen i Maaka ställde upp med tusen man och tolv tusen kom från Tob.
7-8 När David hörde dessa rapporter, gav han order till Joab att anfalla dem med hela sin armé. Ammoniterna ställde upp utanför staden och försvarade den och dess portar själva, medan arameerna från Rehob och Soba och männen från Maaka och Tob grupperade sig i det öppna landskapet.
9 När Joab insåg att han skulle bli tvungen att slåss på två fronter, valde han ut de bästa soldaterna i armén, tog själv befälet över dem och drog ut mot arameerna.
10 Resten av armén anföll staden under hans bror Abisais befäl.
11 Lyssna nu, sa Joab. Om jag behöver förstärkning så kommer ni och hjälper mig, och om ammoniterna är för starka så kommer jag och hjälper er.
12 Nu ska vi kämpa! I dag får vi visa att vi är riktiga män som kan kämpa för Herrens folk och hans städer. Låt Guds vilja få ske!
13 När Joab och hans män gick till anfall flydde arameerna hals över huvud,
14 och när ammoniterna såg det blev de rädda för Abisai och flydde in i sin stad. Joab kunde återvända till Jerusalem med armén.
15-16 Arameerna insåg nu att de inte hade någon möjlighet att besegra Israel och grupperade därför om sig. Hadadeser sände ytterligare trupper från andra sidan floden Eufrat som förstärkning. De kom till Helam under befäl av Sobak, som var överbefälhavare över alla Hadadesers trupper.
17 När David hörde vad som höll på att hända, tog han personligen befälet över Israels armé och tågade till Helam. Där anföll arameerna,
18 och de fick fly för israeliterna än en gång och lämnade manskapet på 700 vagnar döda på fälten, tillsammans med 40.000 fotsoldater. General Sobak stupade också.
19 När Hadadesers allierade såg att de var besegrade kapitulerade de, gav sig åt David och blev hans undersåtar.Från den dagen aktade sig arameerna för att hjälpa ammoniterna.
Er tro vittnar för oss
3 Börjar vi nu likna de falska lärare ni varit utsatta för? De måste jämt göra ett stort nummer av sig själva, och alltid bära med sig rekommendationsbrev. Jag tror knappast att ni behöver något brev från någon som berättar om oss, eller hur? Och vi behöver inte någon rekommendation från er heller.
2 Det enda brev jag behöver är ni själva! Genom att se på er förvandling kan alla förstå att vi har gjort ett gott arbete ibland er.
3 De kan se att ni är ett brev från Kristus skrivet av oss. Det är inte ett brev skrivet med bläck som Moses lag, inte heller inhugget på stentavlor som de tio budorden, utan en skrift av Guds levande Ande i människors inre.
4 Vi vågar tala på detta sätt om oss själva därför att vi litar på Gud genom Kristus. Han ska hjälpa oss att vara sanna i vad vi säger,
5 inte därför att vi tror att vi i oss själva kan göra något av bestående värde. Vår kraft och vår framgång kommer bara från Gud.
6 Han är den som har hjälpt oss att förkunna denna nya väg till frälsning för andra. Vi säger inte att man måste lyda allt i Guds lag eller också dö, men vi talar om att det finns liv genom den helige Ande. Den gamla vägen ? att försöka bli frälst genom att hålla de tio buden ? slutar med döden. På den nya vägen ger den helige Ande dem liv.
7 Ändå började det gamla lagsystemet, som ledde till döden, med en sådan härlighet att människorna inte kunde stå ut med att se Moses ansikte. För när han gav dem Guds lag, som de skulle lyda, lyste hans ansikte av Guds egen härlighet, även om glansen snart bleknade.
8 Ska inte vi vänta oss en mycket större härlighet i dessa dagar, när den helige Ande ger oss liv?
9 Om den plan som leder till dom var härlig, hur mycket härligare är inte den frälsningsplan som gör människorna rättfärdiga inför Gud?
10 Den första härligheten, som lyste från Moses ansikte, bleknar i själva verket när den jämförs med den överväldigande härligheten i budskapet om Jesus Kristus.
11 Och om den lag som var tidsbestämd bleknade till ingenting fast den var fylld av himmelsk härlighet, så måste ju härligheten i Guds nya frälsningsplan vara ännu mycket större, för den är evig.
12 Eftersom vi vet att denna nya härlighet aldrig kommer att försvinna, kan vi predika utan att vara rädda
13 och behöver inte göra som Mose, som hängde ett skynke över sitt ansikte så att israeliterna inte kunde se hur härligheten avtog.
14 Inte bara Moses ansikte var dolt, utan hans folks sinnen och förstånd var också överhöljda och förblindade. Till och med nu när Skrifterna läses tycks det vara som om judarnas inre är täckt med en tjock slöja, eftersom de inte kan inse och förstå Skriftens verkliga mening. Denna missförståndets slöja kan nämligen bara tas bort genom tron på Kristus.
15 Ja, än i dag när de läser Moses skrifter är deras inre ögon blinda, och de tror att enda möjligheten att bli frälst är att lyda de tio budorden.
16 Men så fort någon vänder sig från sina synder till Herren tas slöjan bort.
17 Herren är Anden, som ger dem liv, och där han finns, där finns det frihet från lagen.
18 Vi kristna har ingen slöja över våra ansikten. Vi kan vara speglar, som klart återspeglar Herrens härlighet. Och allt eftersom Herrens Ande arbetar inom oss, blir vi mer och mer lika honom.
Gåtan om den stora örnen
17 Sedan kom detta budskap från Herren till mig:
2 Du människa, ge Israels folk den här gåtan:
3-4 En stor örn med starka vingar och med fjädrar i många färger kom till Libanon. Han bröt av toppskottet på den högsta cedern och tog det med sig till ett land som bedrev handel. Där planterade han det i en stad med många köpmän.
5 Han planterade utsäde från sitt land i bördig jord bredvid en bred flod, där det växte upp lika snabbt som pilträd.
6 Det slog rot och blev en lågväxande men utbredd vinstock, som vände sig mot örnen och fick starka grenar med rikt lövverk.
7 Men när en annan stor örn med väldiga vingar och stora fjädrar kom, sträckte vinstocken sina rötter och grenar mot honom i stället,
8 fastän det redan var planterat i god jord och fick tillräckligt med vatten så att det kunde bära löv och frukt.
9 Herren Gud frågar: Ska jag låta detta träd fortsätta att frodas och grönska? Nej! Jag ska dra upp det med rötterna! Jag ska hugga av dess grenar och låta löven falla av och vissna. Det kommer inte att krävas stor kraft att rycka upp det.
10 Ska vinstocken få växa vidare i sin nya jord? Nej, den kommer att fullständigt torka bort när östanvinden blåser och dö i den jord där den växte så fint.
11 Sedan kom detta budskap till mig från Herren:
12-13 Fråga rebellerna i Israel: Förstår ni gåtan om örnen? Jag ska berätta vad den betyder för er. Kung Nebukadnessar i Babylon, den första av de båda örnarna, kom till Jerusalem och förde bort dess kung och furstar, trädets högst belägna knoppar och skott, och tog dem med sig till Babylon. Nebukadnessar träffade en överenskommelse med en medlem av den kungliga familjen och fick honom att avlägga en trohetsed. Han tog en planta och planterade den i fruktbar jord bredvid en bred flod, och de högsta männen i Israels regering tog han som gisslan
14 för att Israel inte skulle kunna bli starkt igen och göra uppror. Men genom att ändå hålla sina löften kunde Israel bli respekterat och överleva som nation.
15 Men ändå gjorde Sidkia uppror mot Babylon och skickade sändebud till Egypten för att skaffa fram en stark armé med hästar så att han kunde strida mot Nebukadnessar. Men kommer Israel att lyckas efter att ha brutit alla sina löften på det sättet? Kommer hon att ha någon framgång?
16 Nej, för så sant jag lever, säger Herren, ska Israels kung dö. Nebukadnessar kommer att rycka upp trädet med rot och allt! Sidkia ska dö i Babylon, där den kung bor som gav honom makten och vars förbund han övergav och bröt.
17 Farao och hela hans armé ska misslyckas med att hjälpa Israel, när Babylons kung belägrar Jerusalem igen och dödar många.
18 Kungen i Israel bröt det löfte han gett, och därför ska han inte komma undan.
19 Herren Gud säger: Så sant jag lever ska jag straffa honom för att han bröt den ed han avlagt i mitt namn.
20 Jag ska kasta mitt nät över honom, han kommer att fångas i min snara och jag ska ta med honom till Babylon. Där ska jag straffa honom för hans förräderi mot mig.
21 De bästa soldaterna i Israel kommer att dödas i krig, och de som blir kvar i staden kommer att spridas för alla vindar. Då ska du veta att det är jag, Herren, som har talat.
22-23 Herren Gud säger: Jag ska själv ta den finaste och spädaste kvisten från den högsta cederns topp och plantera den på toppen av Israels högsta berg. Den ska bli en ståtlig ceder som ska bära rikligt med frukt på sina grenar. Alla slags djur ska samlas under den, och fåglar ska bygga bo bland dess grenar.
24 Och alla ska förstå att det är jag, Herren, som hugger ner de höga träden och låter de låga träden skjuta i höjden, att det är jag som låter gröna träd vissna och torra träd grönska. Jag, Herren, har sagt att jag ska göra det, och jag kommer också att göra det.
Besegrad men ändå inte modlös
Skriven av David när han låg i krig med Aram, och då Joab, överbefälhavaren för hans armé, dödade 12.000 av Edoms män i Saltdalen.1-3 Gud, du har övergett oss och besegrat oss. Du är vred på oss, men, Herre, kom tillbaka till oss igen och upprätta oss!
4-5 Du har fått ditt folk att darra av skräck. Du har slitit sönder dem, men hela dem nu, Herre, för annars går de under. Du har varit mycket hård mot oss och fått oss att vackla under dina slag.
6-7 Men du har gett oss ett baner att samlas kring, dit vi kan fly för att komma undan fiendens pilar. Nu kan du befria ditt älskade folk. Befria oss med din starka högra hand.
8-9 Gud har lovat att hjälpa oss. Han har gett oss sitt heliga löfte. Inte undra på att jag är glad! Trakten kring Sikem ska jag ge mitt folk, och Suckot-dalen ska jag se till att de får. Gileads och Manasses områden är fortfarande mina, säger han. Efraim är min hjälm, och Juda är spiran i min hand.
10 Moabs land ska bli en obetydlig tjänare och mot Edom ska jag kasta min sko i triumf, och bland filisteerna ska mitt segerrop höras.
11-12 Vem kan leda mig i triumf in i Edoms starka städer? Kan Gud göra det, han som har förkastat oss? Ja, bara han som överlämnade oss i våra fienders våld kan det!
13 Ja, Herre, hjälp oss mot våra fiender, för den hjälp som människor kan ge är ingenting värd.
14 Med Gud på vår sida ska vi vinna, för han kommer att besegra våra fiender.
Herre, där du är vill jag vara
1-2 Gud, lyssna till mig! Hör min bön!
3 Var jag än befinner mig, även om jag är långt borta vid jordens ände, ropar jag till dig om hjälp. När jag är svag och kraftlös leder du mig upp på den höga klippan.
4 Du är min tillflykt, ett högt torn där mina fiender inte kan nå mig.
5 Jag ska för alltid bo i ditt tempel och vara trygg under dina vingars skugga.
6 Du har hört mina löften, Gud, och jag prisar dig varje dag, för du har gett mig alla de välsignelser som tillhör dem som ärar ditt namn.
7 Ge kungen ett långt liv. Låt honom få regera från generation till generation.
8 Låt honom regera inför dig i evighet. Skydda honom med din kärlek och sanning.
9 Då ska jag ständigt prisa ditt namn. Dag efter dag ska jag uppfylla allt vad jag har lovat dig.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®