M’Cheyne Bible Reading Plan
Saul jagar David
23 En dag fick David reda på att filisteerna var i Kegila och plundrade logarna.
2 David frågade då Herren: Ska jag anfalla dem? Ja, gå till attack mot filisteerna och rädda Kegila! sa Herren till honom.
3 Men Davids män hade invändningar: Vi är rädda och känner oss inte ens säkra här i Juda. Vi vill verkligen inte gå till Kegila för att strida mot hela den filisteiska armén!
4 David frågade då Herren än en gång, och Herren svarade på samma sätt: Gå ner till Kegila, så ska jag hjälpa er att besegra filisteerna.
5 De gick då ner till Kegila och stred mot filisteerna. De vann en förkrossande seger, förde bort filisteernas boskap och räddade Kegilas befolkning.
6 Prästen Ebjatar hade tagit med sig prästkläderna när han flydde till David.
7 Saul fick snart reda på att David var i Kegila.Bra! utropade han. Nu har vi honom! Gud har gett David åt mig nu när han har stängt in sig i en stad med starka portar.
8 Saul mobiliserade därför hela sin armé för att belägra Kegila och tillfångata David och hans män.
9 När David fick reda på Sauls plan bad han prästen Ebjatar att ta fram prästkläderna, för han ville fråga Herren vad de skulle göra.
10 Herre, Israels Gud, sa David. Jag har hört att Saul tänker komma och förgöra Kegila, därför att jag är här.
11 Kommer Kegilas män att överlämna mig åt honom? Och tänker verkligen Saul komma hit, som jag har hört? Herre, Israels Gud, svara mig!Herren svarade: Ja, han kommer.
12 Och kommer Kegilas män att utlämna mig till Saul? frågade David.Och Herren svarade: Ja, de kommer att utlämna dig.
13 David och hans cirka sex hundra man lämnade därför Kegila och vandrade från plats till plats. Men när Saul fick veta att David hade flytt, brydde han sig inte om att dra ut.
14 David bodde nu i ökengrottorna i bergslandet Sif. Saul sökte dagligen efter honom, men Herren lät honom inte lyckas.
15 En dag, när David var nära Hores, fick han reda på att Saul var på väg för att döda honom.
16 Jonatan, Sauls son, gick nu för att leta reda på David, och när han fann honom uppmuntrade han David i hans tro på Gud.
17 Var inte rädd, tröstade Jonatan honom. Min far kommer aldrig att hitta dig! Du ska bli Israels kung, och jag kommer att bli din närmaste man. Det vet min far också.
18 De bekräftade sedan förbundet med varandra. David stannade i Hores, och Jonatan återvände hem.
19 Men Sifs män gick till Saul i Gibea och förrådde David.Vi vet var han gömmer sig, sa de. Han är i grottorna vid Hores på Hakilakullen, nere i den södra delen av öknen.
20 Kom ner dit, så ska vi se till att gripa honom åt dig!
21 Herren ska välsigna er för er omtanke om mig, sa Saul!
22 Gå genast och gör er beredda. Ta reda på var han är och vem som har sett honom där, för jag vet hur listig han är.
23 Kartlägg alla hans gömställen och kom sedan och ge mig mer detaljerade uppgifter. Då ska jag komma med er. Och om han finns i området, så ska jag hitta honom, om jag så ska söka överallt i hela Juda!
24-25 Sifs män återvände hem. När David fick reda på att Saul var på väg till Sif, gick han och hans män ännu längre in i Maons öken, till dess södra del, men Saul följde efter dem.
26 Till slut var det bara ett berg som skilde Saul och David åt. Saul och hans män närmade sig. David gjorde allt för att undkomma, men allt verkade hopplöst.
27 När Saul vid denna tidpunkt fick besked om att filisteerna härjade i Israel igen,
28 gav han plötsligt upp förföljandet av David för att gå emot dem.Ända sedan dess har platsen, där David slog läger, kallats Flyktens klippa.
Ledare och tjänare
4 Ni ska därför se på Apollos och mig som Kristi tjänare, som förmedlar Guds välsignelser genom att förklara Guds hemligheter.
2 Det viktigaste för en tjänare är att göra precis vad hans herre säger till honom.
3 Kan man säga det om mig? Har jag varit en tjänare? Nåja, jag bryr mig inte om vad ni tänker i det fallet, eller vad någon annan tänker. Jag litar inte ens på mitt eget omdöme när det gäller detta.
4 Mitt samvete är rent, men inte ens det är ett slutgiltigt bevis. Det är Herren själv som måste granska mig och avgöra det.
5 Se därför till att ni inte drar förhastade slutsatser om någon enda människa. Vänta tills Herren återvänder. Då ska han ställa oss fram i ljuset, så att alla kan se precis hur var och en av oss har det i djupet av vårt innersta. Då får alla veta med vilka motiv vi har arbetat för Gud. Då ska Gud ge var och en det beröm som han förtjänar.
6 Jag har använt mig och Apollos som exempel för att visa att ni inte får följa människor. Ni får inte berömma er mera av den ene av lärarna än av den andre.
7 Varför är ni så stolta? Vad har ni, som inte Gud har gett er? Och om allt ni har kommer från Gud, varför ser ni er då själva som så betydelsefulla, som om ni hade uträttat något av er själva?
8 Ni tycks tro att ni redan har all den andliga mat ni behöver. Ni är mätta och andligt nöjda. Ni har blivit rika och uppför er som kungar. Jag skulle önska att ni redan satt på era troner, så att vi fick sitta där tillsammans med er. Men tyvärr har den tiden inte kommit än, då vi ska regera tillsammans.
9 Ibland tror jag att Gud har satt oss apostlar sist i raden. Jag känner mig som en dödsdömd fånge som väntar på avrättning och som visas upp i slutet av segrarens triumftåg, uttittad av både människor och änglar.
10 Tron har gjort Paulus och Apollos till dårar, säger ni, men naturligtvis är ni själva visa och förståndiga kristna! Vi är svaga, men det är inte ni! Er tänker man väl om, medan man skrattar åt oss.
11 Vi får gå hungriga och törstiga. Vi har inte ens tillräckligt med kläder för att hålla oss varma. Vi blir skickade hit och dit, några egna hem har vi inte.
12 Vi arbetar hårt med våra händer för att förtjäna vårt uppehälle. Vi välsignar dem som förbannar oss. Vi har tålamod med dem som sårar oss.
13 Vi svarar vänligt när man talar illa om oss. Hela tiden har vi behandlats som om vi bara var till besvär, och det enklaste skulle vara att vara av med oss.
14 Jag skriver inte detta för att få er att skämmas, utan för att varna er och ge er råd, kära barn.
15 För även om ni har tiotusen andra, som undervisar er om Kristus, så har ni ändå inte många fäder. Det var jag som blev er far i Jesus Kristus. Jag var den förste som berättade för er om honom och som fick er att ta emot honom.
16 Jag ber er att ta mig till föredöme.
17 Det egentliga skälet till att jag sänder Timotheos till er är att hjälpa er att göra detta. För han är en av dem som jag har vunnit för Kristus, ett älskat och pålitligt Guds barn. Han kommer att påminna er om hur jag undervisar i alla de församlingar som jag besöker.
18 Jag vet att några av er har blivit högfärdiga, och tror att jag är rädd för att komma och ta itu med er.
19 Men jag ska komma - och det snart - om Herren tillåter, och då ska jag ta reda på om dessa högfärdiga människor bara är stora i orden eller om de verkligen har Guds kraft.
20 Guds rike är inte bara ord, det är att leva i Guds kraft.
21 Vilket väljer ni? Ska jag komma med straff och tillrättavisning, eller ska jag komma med stilla kärlek och mildhet?
Herren kallar Hesekiel till profet
2 Rösten sa: Stå upp, du människa, så ska jag tala till dig.
2 Och medan han talade kom anden in i mig och reste upp mig på fötterna, och jag hörde honom säga:
3 Du människa, jag sänder dig till Israels folk, ett folk som gör uppror mot mig. De och deras förfäder har syndat mot mig fram till denna stund.
4 De är ett hårdhjärtat och envist folk. Men jag sänder dig till dem för att ge dem budskap från mig.
5 Och vare sig dessa rebeller lyssnar eller inte, kommer de i alla fall att få veta att de har en profet ibland sig.
6 Du människa, var inte rädd för dem! Var inte rädd ens när deras hotelser är skarpa och hätska och sticker som skorpioner. Bli inte förskräckt när du hör deras ord, för kom ihåg att de är upproriska!
7 Du måste låta dem få höra mina ord vare sig de lyssnar eller inte.
8 Lyssna nu på vad jag säger till dig. Du får inte också bli upprorisk som de! Öppna munnen och ät vad jag ger dig!
9-10 När jag tittade upp fick jag se en hand som höll fram en bokrulle åt mig, och det var skrivet på båda sidor av den. Handen rullade ut den, och jag såg att den var full av varningar, sorgebud och förutsägelser om dom.
Krossad av sjukdom och synd
1-2 Herre, du har låtit mig känna av din vrede.
3 Dina pilar har genomborrat mig. Dina slag krossar mig.
4-5 Min kropp är sjuk, eftersom du är ond på mig. Mina synder anklagar mig och har brutit ner min hälsa. De är en börda, som jag inte orkar bära.
6 Mina sår stinker och är fyllda med var.
7 Jag går böjd och plågas av smärta varje dag.
8 Mina njurar bränner, ja, hela min kropp är sjuk.
9 Jag är uttröttad, nedbruten och förtvivlad.
10 Herre, du vet vad jag längtar efter! Tänk att än en gång få hälsan tillbaka. Du hör varje suck.
11 Mitt hjärta slår oregelbundet, min styrka avtar och jag börjar bli blind.
12 Mina vänner håller sig borta från mig och är rädda för min sjukdom, ja, till och med min egen familj håller sig på avstånd.
13 Under tiden försöker mina fiender att döda mig. De tänker att ruinera mig och använder hela dagarna till att fundera ut hur det ska kunna ske.
14-15 Men jag lyssnar inte till deras hotelser. Jag håller tyst, för jag har inget att säga.
16 Jag väntar på dig, Herre. Svara mig!
17 Tillåt inte att mina fiender triumferar över mig, och att de gläder sig över min olycka!
18 Gång på gång är jag nära att falla, och jag plågas hela tiden av smärta.
19 Jag bekänner min synd. Jag sörjer över vad jag har gjort.
20 Mina fiender förföljer mig med all kraft och fortsätter att hata mig utan orsak.
21 De lönar gott med ont och angriper mig, därför att jag står för det som är rätt.
22 Lämna mig inte, Herre! Gå inte bort,
23 utan skynda dig att hjälpa mig, min Frälsare!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®