M’Cheyne Bible Reading Plan
Jonatan räddar Davids liv
20 David flydde från Najot vid Rama och sökte upp Jonatan.Vad har jag gjort? undrade han. Varför är din far ute efter mitt liv?
2 Det är inte sant! protesterade Jonatan. Jag är säker på att han inte tänker göra något sådant, för han anförtror mig allt, stort som smått, och jag vet att han inte skulle dölja något sådant för mig. Det kan bara inte vara på det sättet.
3 Det är klart att du inte vet om det! sa David upprörd. Din far känner mycket väl till vår vänskap, och därför har han sagt till sig själv: 'Jag ska inte berätta det för Jonatan. Varför skulle jag göra honom bedrövad?' Men sanningen är att jag bara är ett steg från döden! Jag svär detta vid Herren och vid din egen själ!
4 Vad tycker du att jag ska göra? undrade Jonatan.
5 David svarade: I morgon börjar nymånefesten. Förr har jag alltid varit tillsammans med din far vid det tillfället, men i morgon tänker jag gömma mig på åkrarna och hålla mig där fram till kvällen den tredje dagen.
6 Om din far frågar var jag är, så säg att jag bett om tillåtelse att gå hem till Betlehem för att vara med på min släkts årliga offerfest.
7 Om han säger: 'Jaså, på det sättet
8 Gör detta som min edsvurne bror. Döda mig hellre du, om det nu är så att jag har syndat mot din far, men förråd mig inte för honom!
9 Naturligtvis inte! utbrast Jonatan. Men om jag visste att min far planerade att döda dig, tror du då inte att jag skulle säga det till dig?
10 Då frågade David: Hur ska jag få veta hur din far reagerar på min frånvaro?
11 Kom med mig ut på fälten, svarade Jonatan.
12 De gick ut tillsammans, och Jonatan sa till David: Jag lovar inför Herren, Israels Gud, att jag så här dags i övermorgon ska tala med min far om dig och genast låta dig veta vad han tänker om dig.
13 Om han nu är arg och tänker döda dig, så får Herren ta mitt liv om jag inte berättar det för dig så att du kan fly och överleva. Ja, Herren ska vara med dig på samma sätt som han förr brukade vara med min far!
14 Och kom ihåg att du har lovat att visa Herrens kärlek och godhet inte bara mot mig så länge jag lever,
15 utan också mot mina barn, efter det att Herren har utplånat alla dina fiender.
16 Jonatan ingick ett förbund med Davids familj, och David bekräftade med en ed att olycka skulle drabba honom och hans släkt, om han bröt förbundet.
17 Jonatan fick David att svära eden en andra gång på grund av kärleken mellan dem, för Jonatan älskade David lika mycket som sig själv.
18 Sedan sa Jonatan: Ja, vi kommer att sakna dig i morgon, när din plats vid bordet står tom.
19 I övermorgon kommer alla att fråga efter dig, så håll dig vid gömstället vid stenröset där du var förut.
20 Jag tänker komma dit och skjuta tre pilar framför röset, som om jag sköt mot ett mål.
21 Sedan ska jag be min följeslagare att hämta pilarna, och om du hör mig säga till honom att de är på den här sidan, så vet du att allt är väl och att det inte blir några problem om du återvänder.
22 Men om jag säger till honom att gå längre bort för att pilarna ligger ännu längre fram, så vet du att du måste ge dig av härifrån omedelbart.
23 Och vad gäller löftena vi har gett varandra, så kom ihåg att Herren själv är vårt vittne.
24-25 David gömde sig ute på fälten.När nymånefestligheterna började, satte sig kungen ner på sin vanliga plats vid väggen för att äta. Jonatan satt mitt emot honom och Abner satt bredvid Saul, men Davids plats stod tom.
26 Saul sa ingenting om det den dagen, för han antog att någonting hade hänt David, så att denne enligt lagen betraktades som oren.
27 Men när Davids plats stod tom nästa dag också, frågade Saul Jonatan: Varför har inte David varit här varken i går eller idag?
28-29 Han frågade mig om han kunde få gå hem till Betlehem för att vara med på sin släkts offerfest, svarade Jonatan. Hans bror krävde att han skulle vara där, så jag tillät honom att göra det.
30 Saul började då koka av vrede.Du är son till en hora! skrek han åt honom. Tror du inte jag vet att du vill att David, som är son till Isai, den oduglingen, ska bli kung i mitt ställe och skämma ut både dig och din mor?
31 Så länge han lever, kan du aldrig bli kung. Gå nu och hämta hit honom, så att jag kan döda honom!
32 Men vad har han gjort? frågade Jonatan. Varför ska han dödas?
33 Då kastade Saul sitt spjut mot Jonatan och försökte döda honom, men missade. Jonatan förstod då att hans far verkligen menade vad han sa,
34 och Jonatan lämnade bordet i vrede. Han åt inget mer den dagen, för han var oroad över sin fars planer mot David.
35 Nästa morgon gick Jonatan ut till det fält som han och David hade bestämt och han tog en ung pojke med sig för att samla ihop pilarna.
36 Spring nu, sa han till pojken, så att du kan hämta pilarna allt eftersom jag skjuter dem.Pojken sprang och Jonatan sköt en pil över honom.
37 När pojken nästan hade nått fram till pilen, ropade Jonatan: Pilen är längre fram,
38 skynda dig, skynda dig, vänta inte. Pojken sprang snabbt och samlade upp pilarna och återvände sedan till sin herre,
39 men han förstod naturligtvis inte den hemliga signal som Jonatan hade gett David.
40 Sedan gav Jonatan bågen och pilarna till pojken och bad honom att ta dem tillbaka till staden.
41 Så snart han hade gått, kom David fram från sitt gömställe bakom stenröset. David bugade sig tre gånger med ansiktet mot marken. Sedan kysste de varandra, och båda grät, David allra mest.
42 Slutligen sa Jonatan till David: Sörj inte längre, för vi har överlämnat oss och våra barn i Guds händer i evighet.
43 Sedan vände sig David om och gick, och Jonatan återvände till staden.
Guds vishet och människors
2 Kära bröder, inte ens när jag första gången kom till er tog jag till fina ord och vackra fraser, och jag använde mig inte av märkvärdiga tankar för att berätta för er om Guds budskap.
2 Jag beslutade nämligen att jag bara skulle tala om Jesus Kristus och hans död på korset.
3-4 Mitt budskap var så enkelt att jag kände mig rädd och ängslig. Det innehöll inte en massa vältalighet och mänsklig visdom, men den helige Andes kraft fanns i mina ord och bevisade för dem som lyssnade att budskapet kom från Gud.
5 Jag gjorde detta därför att jag ville att er tro ska vara fast grundad på Gud och inte på någon människas stora tankar.
6 Men när jag är bland mogna kristna talar jag den djupa vishetens ord. Det är inte den visdom som hör till denna världen, och inte det slag som tilltalar denna världens stora män, som är på väg mot sin undergång.
7 Våra ord är visa därför att de kommer från Gud. Guds plan, som tidigare var okänd för oss - fastän den hade utformats till vår hjälp innan världen skapades - ska enligt hans beslut föra oss in i himlens härlighet.
8 Denna världens stora män har inte förstått denna plan. Om de hade gjort det skulle de aldrig ha korsfäst härlighetens Herre.
9 Det är detta Skriften menar när den säger att ingen människa har någonsin sett, hört eller ens kunnat föreställa sig vilka underbara saker Gud har förberett åt dem som älskar Herren.
10 Men vi känner till allt detta, eftersom Gud har sänt sin Ande för att tala om det för oss, och hans Ande utforskar och visar oss alla Guds djupaste hemligheter.
11 Ingen kan egentligen veta hur någon annan tänker eller verkligen är, utom den personen själv. Och ingen kan känna Guds tankar utom Guds egen Ande.
12 Och Gud har faktiskt gett oss sin Ande, inte världens ande, för att vi ska kunna förstå hans tankar och de gåvor av nåd och välsignelse som han har gett oss.
13 När vi har berättat för er om dessa gåvor, har vi till och med använt samma ord som den helige Ande använde, inte ord som vi som människor skulle välja. Vi använder alltså den helige Andes ord för att förklara andliga sanningar.
14 Den människa som inte har Anden kan inte förstå och kan inte ta emot de tankar från Gud, som den helige Ande ger. De låter oförnuftiga, eftersom bara de som har den helige Ande inom sig kan förstå dem. För alla andra är det helt ofattbart.
15 Men den andliga människan har insikt i allt, och det oroar och förbryllar världens människor, som inte förstår vad det är frågan om.
16 Men hur skulle de kunna det? De har ju aldrig lärt känna Herrens tankar och de kan inte ge honom råd. Men hur ofattbart det än kan verka, så har faktiskt vi kristna inom oss del av samma sinne och tankar som Kristus själv.
5 Herre, kom ihåg allt som drabbat oss! Se vilka sorger vi måste uthärda!
2 I våra hus och över hela landet vimlar det nu av främlingar.
3 Vi är faderlösa, våra mödrar är änkor.
4 Vi måste till och med betala för vattnet vi dricker, och veden är dyr.
5 Vi böjer våra nackar under segrarens fötter. Ändlöst arbete är nu vår lott,
6 och vi tigger om bröd från både Egypten och Assyrien.
7 Våra förfäder syndade, men de dog innan domens hand hann komma över dem. I stället har vi fått bära den förbannelse som de förtjänade!
8 Våra förra tjänare har blivit våra herrar. Det finns ingen kvar som kan rädda oss.
9 Vi tar oss ut i vildmarken för att skaffa oss mat och riskerar livet varje gång.
10 Vår hud glöder, vi är febriga av hunger.
11 De våldtar Jerusalems kvinnor och flickorna i Juda städer.
12 Våra furstar har de hängt, och till och med gamla män behandlas illa.
13 De för bort våra unga män att mala deras säd och slita vid kvarnstenarna, och små barn dignar under tunga bördor.
14 De äldste sitter inte längre i stadsporten. De unga varken sjunger eller dansar.
15 Glädje har vänts till sorg. Våra danser talar om död.
16 Vår ära är borta, och kronan har fallit från vårt huvud. Ve oss för våra synder!
17 Våra hjärtan är bedrövade och sorgsna. Vi ser illa, för våra ögon är skumma.
18 Jerusalem och Herrens tempel ligger öde, övergivna av alla utom av vilda djur, som lurar bland ruinerna.
19 Men du, Herre, förblir för evigt densamme. Din tron finns kvar från släkte till släkte!
20 Varför tänker du aldrig på oss? Varför låter du oss vara övergivna så länge?
21 Res oss upp, Herre, och led oss tillbaka till dig! Ge oss tillbaka den glädje vi hade förut,
22 om det inte är så att du alldeles har vänt dig ifrån oss och fortfarande är arg på oss?
Att känna Gud är livet
1-2 Djupt i de gudlösa människornas hjärtan ligger synden på lur och uppmanar dem ständigt att handla ogudaktigt. De har ingen gudsfruktan som kan hindra dem.
3 De inbillar sig att de kan dölja allt ont de gör och inte bli straffade.
4 Men allt de säger är lögn och bedrägeri. De gör inte längre sådant som är rätt och riktigt.
5 Ända tills de somnar smider de onda planer. De har medvetet bestämt sig för att göra det som är ont och ingen kan rubba dem.
6 Herre, din kärlek är utan gräns, precis som himlen. Din trofasthet sträcker sig bortom molnen.
7 Din rättvisa är lika orubblig som väldiga berg. Dina beslut är lika fyllda av vishet som havet med vatten. Både människor och djur är i din hand.
8 Vad dyrbar din eviga kärlek är, Gud! Alla människor får skydd under dina vingars skugga.
9 Du matar alla med välsignelser från ditt eget bord och låter dem dricka ur dina glädjekällor.
10 Du är livets källa. Vårt ljus kommer från ditt ljus.
11 Ge oss din kärlek. Den sviker aldrig dem som känner dig! Upphör aldrig med att göra gott mot dem som längtar efter att göra din vilja.
12 Låt inte dessa stolta män få trampa på mig. Och låt inte dessa ogudaktiga människor få knuffa undan mig med sina händer.
13 Titta! De har störtat till marken. De har knuffats omkull och kommer aldrig mer att resa sig.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®