M’Cheyne Bible Reading Plan
David flyr för Saul
19 Saul uppmanade nu sin son Jonatan och sina adjutanter att försöka döda David. Men Jonatan berättade för honom om sammansvärjningen eftersom de var mycket nära vänner.
2 I morgon bitti, varnade han honom, ska du gömma dig någonstans ute på fälten.
3 Jag ska be att min far går dit tillsammans med mig, och jag ska tala med honom om dig. Sedan ska jag berätta allt som jag kan få reda på för dig.
4 När Jonatan och hans far möttes nästa dag, talade Jonatan väl om David och tiggde och bad att han inte skulle behandlas illa.Han har inte gjort något för att skada dig, sa Jonatan. Han har alltid försökt hjälpa dig på alla sätt.
5 Du har väl inte glömt när han riskerade sitt liv för att döda Goljat och hur Herren sedan vann en stor seger åt Israel? Du var verkligen glad och tacksam den gången. Varför ska du nu mörda en oskyldig man? Det finns absolut ingen anledning till det!
6 Slutligen gav Saul efter och lovade: Så sant Herren lever, David ska inte dödas.
7 Sedan kallade Jonatan på David och berättade för honom vad som hade hänt. Han följde med David till Saul, och allt blev som det hade varit förut.
8 Strax därefter bröt kriget ut igen. David ledde trupperna mot filisteerna och fick hela deras armé på flykten.
9-10 Men en dag, när Saul satt hemma och lyssnade på Davids spel på harpan, kom plötsligt den onde anden över honom igen. Han hade sitt spjut i handen och kastade det mot David för att försöka döda honom, men David kastade sig åt sidan och spjutet fastnade i väggen. Den natten flydde David för gott.
11 Saul sände ut soldater för att bevaka Davids hus, för att sedan på morgonen döda honom.Men Mikal, Davids hustru, varnade honom och sa: Om du inte ger dig av i kväll så kommer du att bli dödad i morgon.
12 Därefter hjälpte hon honom ner till marken genom ett fönster, och på så sätt lyckades han komma undan.
13 Sedan lade hon en avgud i hans säng, täckte över den med ett lakan och lade lite gethår vid huvudändan.
14 När soldaterna kom för att arrestera David och ta honom till Saul, berättade hon för dem att han var sjuk.
15 Saul sa då att man skulle bära ut honom med säng och allt så att han kunde döda honom.
16 Men när de kom för att bära ut honom, upptäckte de att det bara låg en avgud i sängen.
17 Varför har du lurat mig och låtit min fiende fly? röt Saul åt Mikal. Jag var tvungen till det, svarade Mikal. Han hotade att döda mig om jag inte hjälpte honom.
18 På så sätt kom David undan och gick till Rama för att träffa Samuel. Han berättade om allt som Saul hade gjort. Samuel tog då med sig David till Najot.
19 När Saul fick besked att David var i Najot vid Rama,
20 skickade han dit soldater för att hämta honom. Men när de kom fram och fick se hur Samuel och de andra profeterna profeterade, kom Guds Ande över soldaterna så att de också började profetera.
21 När Saul fick höra vad som hänt, skickade han iväg andra soldater, men de började också profetera. Samma sak hände en tredje gång!
22 Då gick Saul själv till Rama, och när han kom till den stora brunnen i Seku frågade han:Var är Samuel och David? Man talade då om för honom att de var i Najot.
23 Saul begav sig dit, men under vägen kom Guds Ande över Saul, och han profeterade hela tiden ända fram till Najot.
24 Han slet av sig kläderna och låg naken hela dagen och hela natten och profeterade i Samuels närvaro. Därför säger man:Är Saul också en profet?
1 Från Paulus, utvald av Gud och utsänd av Jesus Kristus och från broder Sosthenes.
2 Till de kristna i Korinth, som Gud har kallat till att vara hans folk och utvalda åt Kristus Jesus, tillsammans med alla kristna överallt, alla som tillber vår Herre Jesus Kristus.
3 Nåd och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus.
Gud har välsignat er
4 Jag tackar Gud varje dag för allt det underbara som han har gett er nu när ni tillhör Kristus.
5 Nu lever ni ett innehållsrikt liv. Gud har gett er en andlig kunskap och ni kan både förstå sanningen och ge uttryck för den.
6 Allt det jag lovade att Kristus kan göra har nu skett, eftersom er bekännelse är klar och tydlig! Nu upplever ni all hans godhet och välsignelse.
7 Ni har fått del av alla andliga gåvor och all kraft för att göra hans vilja medan ni väntar på att Herren Jesus Kristus ska komma igen.
8 Och han ska ge er det stöd och den fasthet ni behöver, ända tills han kommer, så att ni är fria från synd och skuld den dagen.
9 Ja, det vill Gud göra, för han håller alltid vad han har lovat, och han har själv inbjudit er till denna underbara vänskap med sin Son, Jesus Kristus, vår Herre.
Paulus vädjar om enhet
10 Men kära bröder, jag ber er i vår Herres, Jesu Kristi, namn, att se till att ni är eniga så att inte församlingen splittras. Ni måste vara överens och ha samma målsättning.
11 Några av dem som bor i Chloes hus har nämligen berättat för mig om era diskussioner, kära bröder.
12 En del av er säger: Jag följer Paulus, andra att de håller på Apollos eller Petrus, och några menar att bara de är Kristi enda sanna efterföljare.
13 Vad menar ni egentligen? Skulle Kristus vara delad? Inte har väl jag, Paulus, dött för era synder? Har några av er blivit döpta i mitt namn?
14 Nu är jag tacksam för att jag inte har döpt någon av er, förutom Crispus och Gaius.
15 Ingen kan komma på tanken att jag har försökt att bilda något nytt och starta en Paulusförsamling.
16 Jo, jag har visst döpt Stefanas familj också. Men att jag har döpt någon annan kan jag inte påminna mig.
17 Kristus har inte sänt mig för att döpa, utan för att predika de goda nyheterna. Och jag gör det så enkelt som möjligt, utan djupsinniga ord och logiska förklaringar. Det finns ingen anledning att försvaga den enorma kraft som finns i det enkla budskapet om Kristi kors.
I Jesus har vi tillgång till Guds liv
18 Visst låter det galet för dem som är på väg att gå förlorade, när de får höra att Jesus genom att bli avrättad på ett kors kan rädda dem. Men vi som är frälsta och är på rätt väg upplever Guds mäktiga kraft i detta budskap.
19 För Gud säger: Jag ska sätta stopp för alla genomtänkta och förnuftiga frälsningsplaner av människor , hur förståndiga och visa de än tycks vara!
20 Vad ska vi då säga om alla dessa visa och lärda, dessa lysande debattörer i denna världens stora frågor? Har inte Gud gjort klart att deras visdom är nonsens.
21 Gud har nämligen i sin vishet ordnat det så att världen aldrig ska kunna finna Gud genom mänskligt skarpsinne. Därför grep Gud in och räddade dem som trodde på hans budskap, det budskap som världen fann oförnuftigt och dåraktigt.
22 För judarna är detta svårt att förstå, eftersom de vill ha ett tecken från himlen som bevis för att det som predikas är sant. För grekerna är det inte heller lätt. De tror bara på det som överensstämmer med deras filosofi och alltså verkar förnuftigt enligt deras uppfattning.
23 Därför tar judarna avstånd från budskapet om Kristus, som har dött för att rädda dem. Och grekerna säger att alltsammans är nonsens.
24 Men Gud öppnar ögonen på dem som godtar Guds väg till frälsning. För dem blir den korsfäste Kristus både Guds kraft och Guds vishet, vare sig de är judar eller inte.
25 Denna dårskap är mycket visare än de djupsinnigaste planer hos de klokaste män, och Gud är i sin svaghet - nämligen att Kristus dör på korset - mycket starkare än någon människa.
26 Lägg märke till detta bland er själva, kära bröder. Det är inte många av er som har hög utbildning, inflytande i samhället eller kommer från en förnäm familj.
27 I stället har Gud medvetet valt att använda sig av dem som inte har något att komma med, för att de människor som världen räknar med ska komma i skuggan.
28 Han har valt en plan som världen ser ner på och förlöjligar just för att förbigå dem som tror att de är något.
29 Ingen ska någonsin kunna skryta med något inför Gud.
30 För det är bara tack vare Gud som ni har liv i Kristus Jesus. Genom vår gemenskap med honom har vi tillgång till Guds egen vishet, rättfärdighet och helighet. Jesus offrade sig själv för oss och köpte oss därmed fria.
31 Som Skriften säger: Om någon vill skryta, så ska han bara skryta med vad Herren har gjort.
Guds vrede stillas
4 Vårt finaste guld har förlorat sin glans! Ädelstenar ligger utspridda på gatorna!
2 Våra finaste ungdomar, vårt guld, behandlas som billig lera.
3-4 Till och med schakalerna ger sina ungar mat, men det gör inte mitt folk Israel. De visar samma brist på omsorg som öknens strutsar. Barnens tungor torkar fast vid gommen på grund av törst, för det finns inte en droppe vatten kvar. Små barn ropar efter bröd, men det finns ingen som kan ge dem något.
5 De som vant sig vid delikatesser går nu omkring som tiggare på gatorna för att få tag på något ätbart. De som vuxit upp i palats går nu omkring och krafsar i soptunnor.
6 Mitt folks synd är större än Sodoms. Där kom förödelsen på ett ögonblick, och det fanns ingen räddning.
7 Våra furstar var sunda och välmående,
8 men nu är deras ansikten svarta som sot. Ingen kan längre känna igen dem. Deras hud stramar torr och hård kring benen.
9 De som dödades av svärd har det bättre än dessa, som sakta dör av svält.
10 En gång omtänksamma mödrar har dödat och ätit sina egna barn för att överleva belägringen.
11 Men nu är Herrens vrede tillfredsställd. Han har släppt loss sin oerhörda vrede. Han tände en eld i Jerusalem och brände ner staden till grunden.
12 Inte en kung på hela jorden, ingen i hela världen, skulle kunna komma in genom Jerusalems portar.
13 Men ändå tillät Gud detta på grund av profeternas och prästernas synd. De orenade staden genom att utgjuta oskyldigas blod.
14 Nu stapplar de omkring blinda på gatorna. De har oskyldigt blod på sina händer, och ingen vill komma vid dem.
15 Försvinn härifrån! skriker folket åt dem. Ni är orena! De flyr till avlägsna länder och vandrar omkring bland främlingar, men ingen vill låta dem stanna.
16 Herren själv vill inte ha med dessa präster och äldste att göra.
17 Vi trodde att våra bundsförvanter skulle komma och hjälpa oss, men vi väntade förgäves. De lyfte inte ett finger för att hjälpa oss.
18 Vi kan inte gå ut på gatan utan fara för livet. Slutet är nära. Våra dagar är räknade. Vi är dömda.
19 Våra fiender är snabbare än örnar. Om vi flyr till bergen hittar de oss. Om vi gömmer oss i ödemarken, väntar de på oss där.
20 Vår kung, Herrens smorde, fångades i deras snaror. Ja, till och med vår mäktige kung! Vi skröt om att vi under hans beskydd skulle kunna hålla stånd mot vilket folk som helst på jorden.
21 Gläder du dig, Edoms folk, i landet Us? Du ska också få känna av Herrens fruktansvärda vrede.
22 Israels straff och tiden i landsflykt är över, men nu ska han straffa Edom för dess synd.
Falska anklagelser
35 Herre, bekämpa dem som bekämpar mig! Förklara krig mot dem som anfaller mig!
2 Sätt på dig rustningen och grip tag i din sköld.
3 Lyft spjutet till mitt försvar och ställ dig i vägen för mina förföljare! Säg till mig: Jag är din räddning!
4 Förolämpa alla som försöker att döda mig! Slå dem tillbaka, och gör dem förvirrade!
5 Låt dem blåsa bort som löv för vinden, när Herrens ängel jagar bort dem.
6 Gör deras väg mörk och slipprig, när Herrens ängel förföljer dem!
7 Fastän jag inte hade gjort något ont, lade de ut en fälla för mig och grävde en fallgrop på min väg.
8 Låt dem drabbas av undergång utan att de vet om det. De ska fastna i sina egna fällor och dö.
9 Men jag ska jubla och glädja mig i Herren när han griper in och räddar mig.
10 Ur djupet av mitt inre stiger lovsången upp till honom. Finns det någon som han i himlen eller på jorden? Vem kan som Herren skydda den svage och hjälplöse? Och vem skyddar den fattige och den som lider nöd från dem som vill beröva dem det lilla de har?
11 Dessa falska människor vittnar emot mig. De anklagar mig för sådant som jag inte ens har hört talas om.
12 Jag försöker att behandla dem väl, men vad tjänar det till. Se hur illa de gör mig! Jag är förtvivlad!
13 När de var sjuka, klagade jag inför Herren och jag klädde mig i sorgkläder. Jag bad att han skulle göra dem friska. Jag vägrade till och med att äta. Jag bad allvarligt för dem, men Gud svarade mig inte.
14 Jag sörjde, som om det varit min mor eller en vän eller min bror som varit sjuk och nära döden.
15 Men nu när jag själv har hamnat i svårigheter, då är de skadeglada. När de träffas, pratar de och skvallrar om mig. Och jag känner inte ens allesammans,
16 för de har slagit sig ihop med en massa främlingar som gör allt för att skada och förbanna mig.
17 Herre, hur länge ska du stå där overksam och se på? Gör något och rädda mig! Jag har bara ett liv, och dessa uppretade lejon är ute efter att ta det!
18 Rädda mig, så ska jag tacka dig inför hela ditt folk, ja, inför alla ska jag lova dig!
19 Låt inte dem som slåss mot mig segra utan orsak! Låt dem inte glädjas över mitt fall, utan låt dem dö!
20 Det som de säger leder inte till fred. Nej, de tänker bara på att kunna anklaga vanliga hederliga människor.
21 De beskyller mig för att ha handlat fel! De skriker: Vi har nog sett vad du har gjort.
22 Herre, du har också sett det. Tig inte! Överge mig inte nu!
23 Grip in, Herre, min Gud och försvara mig!
24 Eftersom du är en rättvis domare ska du förklara mig icke skyldig.
25 Låt inte mina fiender få glädja sig över mig i mina svårigheter. Låt dem inte få säga till varandra: Nu är vi av med honom, det blev som vi ville.
26 Låt dem skämmas! Låt dem som trotsar mig och som gläder sig över mina olyckor, själva drabbas av olyckor som tar ifrån dem allt vad de äger och har! Avslöja dem!
27 Men låt alla dem som önskar mig framgång få jubla av glädje och säga: Stor är Herren, som vill att alla som tjänar honom ska leva i frid!
28 Då ska jag berätta för alla om hur stor och hur god du är. Ja, jag ska prisa dig dagen lång.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®