M’Cheyne Bible Reading Plan
Saul försöker döda David
19 Saul talade med sin son Jonatan och med alla sina tjänare om att döda David. Men Sauls son Jonatan hade David mycket kär. 2 Därför berättade Jonatan detta för David och sade: "Min fader Saul försöker döda dig. Var på din vakt i morgon bitti och håll dig undan på någon plats där du kan gömma dig. 3 Själv skall jag gå ut och ställa mig bredvid min far på marken där du är, och jag skall tala med min far om dig. Om jag då märker något, skall jag tala om det för dig."
4 Jonatan talade väl om David med sin fader Saul och sade till honom: "Konungen må inte synda mot sin tjänare David, för han har inte förbrutit sig mot dig, utan vad han har gjort, har varit till stor nytta för dig. 5 Han satte sitt liv på spel och slog ner filisteen, och Herren gav hela Israel en stor seger. Du såg det och blev glad över det. Varför skulle du då synda mot oskyldigt blod och döda David utan orsak?" 6 Saul lyssnade till Jonatans ord och svor: "Så sant Herren lever, han skall inte dödas." 7 Sedan kallade Jonatan till sig David och talade om för honom allt som hade sagts. Därefter tog Jonatan med sig David till Saul, och han var sedan i hans tjänst som förut.
8 När kriget bröt ut igen, drog David ut och stred mot filisteerna och tillfogade dem ett stort nederlag, så att de flydde för honom.
9 Men en ond ande från Herren kom över Saul, där han satt i sitt hus med spjutet i handen, medan David spelade. 10 Då försökte Saul att med spjutet spetsa fast David vid väggen. Men David vek undan för Saul, så att han stötte spjutet in i väggen. David flydde och kom undan samma natt.
11 Men Saul sände några män till Davids hus för att vakta på honom och döda honom morgonen därpå. Davids hustru Mikal talade om detta för honom och sade: "Om du inte räddar ditt liv i natt, kommer du att dödas i morgon." 12 Därefter släppte hon ner David genom fönstret, och han flydde och kom undan. 13 Sedan tog Mikal husguden och lade den i sängen. Hon satte myggnät av gethår över huvudet på den och lade täcket över den. 14 När Saul sände män för att hämta David, sade hon: "Han är sjuk". 15 Saul sände då dit männen igen för att de skulle gå in till David och sade: "Bär honom hit till mig i sängen, så att jag kan döda honom." 16 Men när männen kom in, fick de se att det var husguden som låg i sängen med myggnätet över huvudet. 17 Då sade Saul till Mikal: "Varför har du lurat mig på det här sättet och släppt ut min fiende, så att han har kommit undan?" Mikal svarade Saul: "Han sade till mig: Släpp mig, annars dödar jag dig."
18 När David hade flytt och kommit undan, begav han sig till Samuel i Rama och talade om för denne, allt vad Saul hade gjort honom. Sedan gick han med Samuel till Najot och stannade där. 19 Man berättade för Saul att David var i Najot vid Rama. 20 Då sände Saul dit några män för att hämta David. Men när männen fick se skaran av profeter som profeterade och fick se Samuel stå där som deras anförare, kom Guds Ande över dem så att också de profeterade. 21 När man talade om detta för Saul, sände han dit andra män, men också de profeterade. När han då för tredje gången sände dit andra män, profeterade de också. 22 Då begav han sig själv till Rama. När han kom till den stora brunnen i Seku, frågade han: "Var är Samuel och David?" Man svarade: "De är i Najot i Rama." 23 Då begav han sig dit, till Najot i Rama. Men Guds Ande kom också över honom, så att han hela vägen gick och profeterade, ända till dess han kom fram till Najot i Rama. 24 Då tog även han av sig kläderna, och profeterade, också han, inför Samuel. Han blev liggande naken hela den dagen och hela natten. Därför brukar man säga: "Är också Saul bland profeterna?"
Hälsning
1 Från Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, och vår broder Sostenes 2 till Guds församling i Korint, de som helgats i Kristus Jesus, de kallade och heliga, tillsammans med alla dem som på varje plats där de eller vi bor, åkallar vår Herre Jesu Kristi namn: 3 Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
Tack till Gud
4 Jag tackar alltid min Gud för er, för den Guds nåd som ni har fått i Kristus Jesus. 5 Ty i honom har ni blivit rika på allt, i fråga om allt tal och all insikt, 6 eftersom vittnesbördet om Kristus har fått stadigt fäste hos er. 7 Därför saknar ni inte någon nådegåva, medan ni väntar på vår Herre Jesu Kristi uppenbarelse. 8 Han skall också styrka er ända till slutet, så att ni inte kan anklagas på vår Herre Jesu Kristi dag. 9 Gud är trofast som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre.
Splittringstendenser i församlingen
10 I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att alla vara eniga i det ni säger och inte låta stridigheter förekomma bland er, utan vara fullkomligt enade i samma uppfattning och samma mening. 11 Av dem som hör till Kloes familj[a] har jag nämligen fått veta om er, mina bröder, att det förekommer stridigheter bland er. 12 Vad jag menar är att ni var och en på sitt håll säger: "Jag håller mig till Paulus" eller "Jag håller mig till Apollos"[b] eller "Jag håller mig till Kefas"[c] eller "Jag håller mig till Kristus". 13 Är då Kristus delad? Inte korsfästes väl Paulus för er? Eller döptes ni i Paulus namn? 14 Jag tackar Gud för att jag inte har döpt någon bland er utom Krispus och Gajus, 15 så att ingen kan säga att ni har blivit döpta i mitt namn. 16 Jo, Stefanas familj har jag också döpt. För övrigt vet jag inte om jag har döpt någon. 17 Ty Kristus har inte sänt mig för att döpa utan för att predika evangelium, och det inte med vishet och vältalighet, så att Kristi kors inte förlorar sin kraft.
Världens visdom och korsets dårskap
18 Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. 19 Det står ju skrivet: Jag skall göra de visas visdom om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ner. [d] 20 Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare?[e] Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap? 21 Jo, eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror. 22 Ty judarna begär tecken[f] och grekerna söker visdom. 23 Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten[g] och för hedningarna en dårskap. 24 Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. 25 Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.
26 Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt. 27 Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, 28 och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, 29 för att ingen människa skall berömma sig inför Gud. 30 Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning, 31 för att det skall ske som står skrivet: Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren. [h]
Sions elände och smälek
Alef
4 Hur har inte guldet mist sin glans,
det ädlaste guld förvandlats!
Heliga ädelstenar ligger utkastade
i varje gathörn.
Beth
2 Sions ädlaste söner,
som liknade fint guld,
hur räknas de inte nu som lerkärl,
verk av krukmakarhänder.
Gimel
3 Till och med schakalerna räcker spenarna åt sina ungar
för att ge dem di,
men dottern mitt folk har blivit grym,
som strutsen i öknen.
Daleth
4 Dibarnets tunga fastnar
av törst i gommen.
Små barn ber om bröd,
men ingen ger dem något.
He
5 De som förr åt läckerheter
tynar bort på gatorna.
De som växte upp i purpur
måste ligga i dyn.
Waw
6 Missgärningen hos dottern mitt folk
är större än Sodoms synd.
Det omstörtades på ett ögonblick,
utan att människohänder rörde vid det.
Zajin
7 Hennes furstar var mer glänsande än snö,
de var vitare än mjölk,
deras hy var rödare än korall,
deras utseende var likt safirens.
Heth
8 Nu har deras ansikten blivit mörkare än sot,
man känner inte igen dem på gatorna.
Deras hud sitter fastklibbad vid benen,
den har blivit torr som trä.
Teth
9 Lyckligare var de som dödades med svärd
än de som nu dör av hunger,
de som tynar bort under plåga
av brist på markens frukter.
Jod
10 Med egna händer har ömsinta mödrar kokat sina barn
för att ha dem till föda
vid dottern mitt folks undergång.
Kaf
11 Herren har givit fritt utlopp åt sin förbittring,
han har utgjutit sin brinnande vrede.
I Sion har han tänt en eld
som förtärt dess grundvalar.
Lamed
12 Ingen kung på jorden skulle ha trott det,
ingen som bor i världen,
att någon ovän eller fiende
skulle komma in
genom Jerusalems portar.
Mem
13 Det har skett för hennes profeters synder
och hennes prästers missgärningar,
därför att de där inne
utgöt rättfärdigas blod.
Nun
14 Som blinda irrar de omkring på gatorna,
fläckade av blod,
så att ingen vågar komma nära
deras kläder.
Samek
15 "Ur vägen! Oren!" ropar man till dem.
"Ur vägen! Ur vägen! Rör dem inte!"
De flyr, ja, de irrar omkring.
Bland hednafolken säger man:
"Här kan de inte längre bo."
Pe
16 Herren själv har skingrat dem,
han vill inte mer ta sig an dem.
Mot prästerna visas ingen aktning,
mot de äldre inget förbarmande.
Ajin
17 Våra ögon sviker oss
när vi förgäves söker hjälp.
Vi har spanat och spanat
efter ett folk som ändå inte kan rädda oss.
Tsade
18 Man lurar på våra steg,
så att vi inte vågar gå på våra gator.
Vårt slut är nära, våra dagar är ute, ja, vårt slut har kommit.
Qof
19 Våra förföljare var snabbare
än himlens örnar.
På bergen jagade de oss,
i öknen låg de på lur för oss.
Resh
20 Vår livsande, Herrens smorde,
blev fångad i deras fallgropar.
Om honom sade vi:
"I hans skugga skall vi leva bland hednafolken."
Shin
21 Fröjda dig och var glad, du dotter Edom,
du som bor i landet Us.
Också till dig skall bägaren komma,
du skall bli drucken och ligga naken.
Taw
22 Straffet för din missgärning har nått sitt slut, du dotter Sion.
Han skall inte mer föra dig bort i fångenskap.
Men din missgärning, du dotter Edom, skall han straffa,
han skall avslöja dina synder.
Psalm 35
Bön om räddning undan förföljare
1 Av David.
Herre, gå till rätta med dem som går till rätta med mig,
strid mot dem som strider mot mig.
2 Tag sköld och rustning,
och kom till min hjälp.
3 Drag fram spjutet och spärra vägen
för mina förföljare.
Säg till min själ:
"Jag är din frälsning."
4 Låt dem komma på skam och blygas som står efter mitt liv.
Låt dem tvingas tillbaka med skam
som tänker ut ont mot mig.
5 Låt dem bli som agnar för vinden,
låt Herrens ängel driva bort dem.
6 Låt deras väg bli mörk och hal,
låt Herrens ängel förfölja dem.
7 Ty utan orsak har de gömt sin nätgrop för att fånga mig,
utan orsak har de grävt den för att ta mitt liv.
8 Låt ödeläggelse oväntat komma över dem,
så att de själva fångas i det nät de lagt ut
och till sitt fördärv faller i sin egen grop.
9 Min själ skall jubla i Herren
och vara glad över hans frälsning.
10 Varje ben i min kropp skall säga:
" Herre, vem är dig lik,
du som räddar den betryckte från hans överman,
den betryckte och fattige från den som plundrar honom?"
11 Falska vittnen träder fram,
de frågar mig om sådant som jag inte vet.
12 De lönar mig med ont för gott,
min själ är övergiven.
13 Jag bar sorgdräkt när de var sjuka,
jag kuvade min själ med fasta
och bad med nersänkt huvud.
14 Jag handlade som om det gällt min vän, min bror.
Lik den som sörjer sin mor
gick jag sorgklädd och nerböjd.
15 Men de gläder sig över mitt fall,
de gaddar ihop sig,
onda människor gaddar ihop sig mot mig - jag vet ej varför.
De hånar mig utan uppehåll.
16 Bland gudlösa som hånar för en kaka bröd,
gnisslar de tänder mot mig.
17 Herre, hur länge skall du se på?
Befria min själ från deras ödeläggelse,
mitt dyrbara liv undan lejonen.
18 Då skall jag tacka dig i den stora församlingen,
bland mycket folk skall jag prisa dig.
19 Låt inte dem få glädja sig över mig
som utan orsak är mina fiender.
Låt inte dem få blinka med ögonen
som utan anledning hatar mig.
20 Ty det är inte frid de talar,
svekets ord tänker de ut
mot de stilla i landet.
21 De spärrar upp munnen mot mig,
de säger: "Rätt åt honom,
nu ser vi det med egna ögon!"
22 Du, Herre, ser det, tig ej.
Herre, var inte långt ifrån mig.
23 Vakna, stå upp, skaffa mig rätt,
tag dig an min sak, du min Gud och Herre.
24 Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, Herre, min Gud,
låt dem inte få glädjas över mig.
25 Låt dem inte säga i sina hjärtan:
"Det var rätt åt honom, det gick som vi ville!"
Låt dem inte få säga: "Vi har uppslukat honom."
26 Låt alla komma på skam och blygas
som gläds över min olycka.
Låt dem gå klädda i skam och blygsel,
dessa som förhäver sig över mig.
27 Låt dem jubla och glädja sig
som unnar mig min rätt.
Låt dem alltid kunna säga:
"Lovad vare Herren,
som unnar sin tjänare frid!"
28 Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet,
ditt lov dagen lång.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln