M’Cheyne Bible Reading Plan
Saul avundas David
1-3 När kung Saul hade slutat sitt samtal med David, träffade David Jonatan, och de blev omedelbart mycket goda vänner. Kung Saul behöll nu David i Jerusalem och lät honom inte återvända hem. Jonatan ingick ett förbund med David
4 och bekräftade överenskommelsen genom att ge honom sin mantel och skjorta och även sitt svärd, sin båge och sitt bälte.
5 David blev Sauls specielle assistent och utförde alltid sina uppdrag framgångsrikt. Saul gjorde honom därför till befälhavare över sina trupper, ett förordnande som uppskattades av armén och allmänheten.
6 När den segrande israelitiska armén återvände hem efter Davids seger över Goljat,
7 möttes den överallt av kvinnor, som kom från alla städer längs vägen där armén drog fram för att fira segern och möta kung Saul. De sjöng och dansade av glädje med tamburiner och cymbaler, men deras sång skorrade illa i Sauls öron, eftersom texten löd:Saul har slagit sina tusen och David sina tiotusen!
8 Vad är detta? sa han mycket upprörd för sig själv. De ger David tiotusen, men jag får bara tusen! Ja, en vacker dag kanske de rentav vill göra honom till kung!
9 Från den dagen såg kung Saul med avund på David.
10 Redan nästa dag kom en ond ande över Saul, och han började uppföra sig mycket obehärskat. David lugnade ner honom genom att spela på sin harpa, och det fick han sedan göra varje gång Saul kom under denna onda påverkan. Saul satt med sitt spjut i handen.
11-12 Plötsligt kastade han det mot David för att nagla fast honom vid väggen, men David lyckades hoppa åt sidan. Detta upprepades ytterligare en gång. Saul var rädd för David. Han visste att Herren hade lämnat honom och nu i stället var med David.
13 Därför skickade han bort David från hovet och gav honom befälet över en avdelning på tusen man, som han sedan anförde under olika uppdrag. Men David blev ännu mer uppmärksammad och populär bland folket.
14 David fortsatte att lyckas i allt han gjorde, för Herren var med honom.
15-16 När kung Saul märkte detta, blev han allt mer rädd för honom, men hela Juda och Israel älskade David.
Davids hemgift - 200 döda filisteer
17 En dag sa Saul till David: Jag är beredd att ge dig min dotter Merab till hustru. Men först måste du bevisa att du är en verklig soldat genom att kämpa för Herren. Saul tänkte nämligen för sig själv: Jag ska sända ut honom att slåss mot filisteerna och låta dem döda honom, så slipper jag göra det själv.
18 Skulle jag bli svärson åt själve kungen, jag som kommer från en så obetydlig familj och så enkla förhållanden? utbrast David.
19 Men när det blev dags för bröllopet, lät Saul Adriel från Meholat gifta sig med henne i stället.
20 Under tiden hade Sauls dotter Mikal blivit kär i David, och Saul blev glad när han hörde detta.
21 Här kommer ett annat tillfälle att låta filisteerna döda honom, tänkte han för sig själv. Men till David sa han: Du kan fortfarande bli min svärson, för jag tänker ge min dotter Mikal till dig.
22 Sedan bad Saul sina män att tala i enrum med David och låta honom förstå att kungen verkligen tyckte om honom, och att de alla älskade honom och förutsatte att han skulle acceptera kungens förslag och bli hans svärson.
23 Men David svarade: Hur kan en fattig man som jag, från en okänd familj, ha råd att gifta sig med kungens dotter?
24 När Sauls män rapporterade detta för honom,
25 sa han till dem: Berätta för David att den enda hemgift jag behöver är hundra döda filisteer. Allt jag vill ha är hämnd på mina fiender. Saul räknade med att David skulle dödas i striden.
26 David accepterade villkoret. Innan tidsfristen gick ut
27 hade han och hans män dödat tvåhundra filisteer och överlämnat deras förhudar till kung Saul. Då gav Saul Mikal åt David.
28 När kungen insåg att Herren verkligen var med David och förstod hur populär han var bland folket,
29 blev han ännu mer rädd för honom. Han hatade honom mer och mer för varje dag som gick.
30 Och varje gång den filisteiska armén anföll, var David mer framgångsrik än Sauls övriga officerare. Davids namn blev känt och uppskattat i hela landet.
Personliga hälsningar
1-2 Foibe, en kristen syster från staden Kenchreai, kommer snart och hälsar på er. Hon har arbetat troget i församlingen. Ta emot henne som er syster i Herren och hälsa henne välkommen. Hjälp henne på alla sätt ni kan, för hon har varit ett stöd för många som varit i svårigheter, bland dem också jag själv.
3 Hälsa Prisca och Aquila. De har varit mina medarbetare när det gäller Jesu Kristi verk.
4 Faktum är att de har riskerat livet för min skull, och jag är inte den ende som är tacksam till dem. Alla icke-judiska församlingarna är det.
5 Var snälla och hälsa också alla dem som möts till gudstjänster i deras hem. Hälsa min gode vän Epainetos. Han var den förste i Asien som blev en kristen.
6 Hälsa också Maria, som har arbetat så hårt för att hjälpa oss.
7 Likaså Andronikos och Junias, båda av judisk härkomst, och som satt med mig i fängelse. De har stort anseende bland apostlarna och blev kristna före mig. Hälsa dem varmt.
8 Hälsa Ampliatus som jag har så mycket gemensamt med i tron.
9 Och Urbanus, vår medarbetare, och den älskade Stachys.
10 Hälsa också Apelles, som har gått igenom mycket för Kristus. Hälsa också dem som arbetar i Aristoboulos hus.
11 Hälsa Herodion, min landsman. Hälsa de kristna slavarna i Narkissos hus.
12 Hälsa Tryfaina och Tryfosa, Herrens arbetare och Persis, som har arbetat så hårt för Herren.
13 Hälsa från mig till Rufus, som Herren har utvalt, och också till hans mor, som har varit som en mor för mig.
14 Hälsa också Asynkritos, Flegon, Hermes, Patrobas, Hermas och de andra bröderna som de är tillsammans med.
15 Hälsa Filologos, Julia, Nereus och hans syster och Olympas och alla de kristna som de är tillsammans med.
16 Hälsa varandra med en helig kyss. Alla församlingar här skickar hälsningar till er.
En sista förmaning
17 Och nu är det bara en sak till jag vill säga, innan jag avslutar det här brevet. Håll er borta från dem som orsakar splittring och berövar människor deras tro, sådant som inte stämmer med det som ni har lärt er om Kristus.
18 Sådana lärare arbetar inte för Herren Jesus, utan bara för att tjäna på det själva. De är goda talare, och godtrogna människor luras ofta av dem.
19 Men alla vet att ni är trofasta och sanna. Det gör mig mycket glad. Jag vill att ni alltid ska ha klart för er vad som är rätt och inte ha något att göra med det som är orätt.
20 Fridens Gud kommer snart att krossa Satan under era fötter. Nåd från vår Herre Jesus Kristus åt er alla.
21 Min medarbetare Timotheos och mina landsmän Lucius, Jason och Sosipatros sänder sina innerliga hälsningar.
22 Jag, Tertius, som skriver det här brevet åt Paulus, sänder också mina hälsningar som en kristen broder.
23 Gaius säger att vi måste hälsa till er från honom. Jag är hans gäst, och församlingen träffas här i hans hem. Erastos, stadskamrern, skickar också sina hälsningar och likadant gör Quartus, en kristen broder.
24 Herrens, Jesu Kristi, nåd må vara med er alla.
25-27 Jag överlämnar er åt Gud, som kan göra er starka och fasta i Herren, precis som jag har undervisat er om. Ni som inte är av judisk härkomst har fått del av Guds frälsningsplan, som har hållits hemlig från tidens början. Men i enlighet med vad profeterna sagt och efter Guds befallning, predikas nu detta budskap överallt, för att människor världen runt ska komma till tro på Kristus och lyda honom. Gud, som ensam är vis, tillhör äran genom Jesus Kristus, vår Herre, i evighet, Amen.HälsningarPaulus
Hopp mitt under svårigheter
3 Jag har verkligen sett den plåga som är resultatet av Guds vrede.
2 Han har lett mig in i det djupaste mörker och utestängt allt ljus.
3 Han har vänt sig mot mig. Dag och natt straffar han mig
4 och får mig att åldras. Han har krossat benen i mig.
5 Han har byggt upp befästningar mot mig och omslutit mig med bitterhet och elände.
6 Han har begravt mig i mörker, och det är som om jag har varit död länge.
7 Han har stängt in mig, så att jag inte kan fly. Han har bundit fast mig med tunga kedjor,
8 och fastän jag ropar och ber, hör han mig inte!
9 Han har murat in mig bakom tunga stenblock och lagt hinder i min väg.
10 Han lurar som björn och lejon och väntar på att få anfalla mig.
11 Han har dragit ner mig från vägen, gett sig på mig och sedan lämnat mig liggande i mitt blod.
12 Han har spänt sin båge och riktat den mot mig.
13 Hans pilar har träffat mig djupt i hjärtat.
14 Mitt eget folk skrattar åt mig och sjunger sina nidvisor dagen lång.
15 Han har fyllt mig med bitterhet och gett mig en bägare av sorg att dricka.
16 Det gnisslar mellan tänderna av grus, och han har rullat mig i aska och smuts.
17 Herre, all frid och välsignelse är borta sedan länge, och det är du som har tagit bort alltsammans! Jag vet inte längre vad lycka är.
18 Allt hopp är ute. Min styrka är borta, för Herren har lämnat mig.
19 Kom ihåg den bitterhet och det lidande du har låtit mig möta!
20 Jag kommer aldrig att kunna glömma dessa fruktansvärda år. Alltid kommer jag att få leva i skam.
21 Ändå finns det en strimma av hopp.
22 Hans medlidande tar aldrig slut. Det är bara Herrens nåd som har bevarat oss från att helt gå under.
23 Stor är din trofasthet, Herre! Din barmhärtighet är ny varje morgon.
24 Jag påminner mig om att Herren är mitt arv. Därför vill jag hoppas på honom.
25 Herren är underbart god mot dem som väntar på honom, mot dem som söker honom.
26 Det känns gott att kunna hoppas på framtiden och att i stillhet och med tålamod vänta på räddningen från Herren.
27 Det är nyttigt för en ung man att lära sig disciplin.
28 Låt honom vänta i stillhet och med tålamod på Herrens befallningar.
29 Låt honom vänta i ödmjukhet med ansiktet mot marken.
30 Låt honom vända andra kinden till mot dem som slår honom och lära sig att uthärda grova förolämpningar utan att klaga.
31 Herren ska inte överge honom för evigt.
32 Även om Gud låter honom uppleva sorg, ska han visa medlidande med honom på grund av sin stora barmhärtighet,
33 för han vill inte göra det svårt för människor och orsaka dem sorg.
34-36 Men du har trampat och krossat de svaga i världen under dina fötter. Du har berövat människor de rättigheter Gud har gett dem, och du har vägrat dem rättvisa! Inte underligt att Herren måste ta itu med dig!
37 För vem kan göra något mot dig utan Herrens tillåtelse?
38 Det är ju Herren som både hjälper och straffar.
39 Varför ska då någon av oss klaga när vi straffas för våra synder?
40 Låt oss pröva oss själva i stället, och omvända oss till Herren!
41 Låt oss lyfta upp våra hjärtan och händer till honom i himlen,
42 för vi har syndat! Vi har gjort uppror mot Herren, och han har inte glömt det.
43 Du har låtit oss drabbas av din vrede, Herre, och slagit oss utan förbarmande.
44 Du har höljt dig i ett moln, så att våra böner inte kan tränga fram till dig.
45 Du har låtit oss bli som avskräde bland folken.
46 Alla våra fiender låter oss veta vad de tycker om oss.
47 Vi är skräckslagna, instängda, övergivna och besegrade!
48-49 Dag och natt strömmar floder av tårar från mina ögon när jag ser mitt folks undergång.
50 Om Herren ändå ville se ner från himlen och lyssna till mitt rop!
51 Mitt hjärta brister vid tanken på de unga flickorna i Jerusalem.
52 Mina fiender, som jag aldrig har gjort något ont, förföljde mig som om jag var en fågel.
53 De kastade ner mig i en brunn och täckte över den med stenar.
54 Vattnet strömmade över mitt huvud. Jag trodde att det var slutet för mig!
55 Men nerifrån djupet, där jag var, ropade jag ditt namn, Herre,
56 och du hörde mig! Du lyssnade till min vädjan och hörde min gråt!
57 Du är nära mig när jag ropar till dig, och du har sagt att jag inte ska vara rädd!
58 Herre, du är min försvarare! Du har tagit dig an mitt fall. Rädda mitt liv!
59 Du har sett hur illa de har handlat mot mig. Var nu min domare och bevisa att jag är oskyldig!
60 Du har sett alla sammansvärjningar mot mig.
61 Du har hört alla förolämpningar
62 och allt som de viskar om mig.
63 Se hur de skrattar och sjunger nidvisor om mig medan de förbereder min dom!
64 Herre, ge igen för allt ont de har gjort!
65 Förhärda deras hjärtan och förbanna dem, Herre!
66 Förfölj dem i din vrede och utplåna dem från jorden, så att de inte längre finns under din himmel!
Ingen behöver leva i fruktan
1-2 Jag vill lova Herren, vad som än händer. Jag ska alltid tala om hans härlighet och nåd.
3 Jag vill prisa honom för vad han gjort. Alla modlösa kan fatta mod igen.
4 Låt oss prisa Herren tillsammans och göra hans namn känt.
5 Jag ropade till honom och han svarade mig, och han befriade mig från all min fruktan.
6 De som ser upp till Herren kommer att stråla av glädje, och de kommer aldrig att bli besvikna.
7 Det var precis vad som hände med mig. Jag orkade inte längre, och då ropade jag till Herren och han hörde mig. Han räddade mig ur alla svårigheter,
8 för Herrens ängel ställer sig skyddande bredvid den som tar Gud på allvar.
9 Pröva Herren, och upplev själv hur god han är! Se hur han slösar sin barmhärtighet på alla dem som litar på honom!
10 Frukta Herren, alla ni som tillhör honom, för alla som gör det har allt de behöver.
11 Ibland finner inte ens unga, starka lejon något byte, men de som söker Herren behöver aldrig sakna någonting.
12 Barn, kom och lyssna, och låt mig få undervisa er om hur viktigt det är att lyda Herren och leva för honom!
13 Vill ni få ett långt, innehållsrikt liv?
14 Tänk då på vad ni säger! Ljug aldrig!
15 Vänd er bort från all ondska, och ställ era liv i det godas tjänst! Försök att leva i frid med alla! Ansträng er verkligen för att göra det!
16 Herrens ögon vakar intensivt över alla dem som lever så, och hans öron uppfattar när de ropar till honom.
17 Men alla ogudaktiga människor ska Herren utplåna från jorden. När de dött ska man inte ens komma ihåg dem.
18 Ja, Herren lyssnar när uppriktiga människor ropar till honom om hjälp och han räddar dem ur alla deras svårigheter.
19 Herren är nära dem som är förtvivlade och han räddar dem som förlorat allt hopp.
20 En god man får också uppleva lidande och smärta, han kommer inte undan det. Men Herren hjälper honom
21 och skyddar honom och hans ben ska inte krossas.
22 Ondskan ska själv döda dem som är onda. Stränga straff är utmätta för dem som hatar det goda.
23 Men de som uppriktigt tjänar Herren kommer att bli befriade, och alla som tar sin tillflykt till honom får utan undantag förlåtelse.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®