M’Cheyne Bible Reading Plan
Goljat utmanar Israel
17 Filisteerna gjorde nu sin armé klar för strid och slog läger vid Soko och Aseka vid Efes-Dammim.
2 Saul å sin sida samlade sina styrkor i Ekdalen.
3 Filisteerna och israeliterna gjorde sig stridsberedda från varsin kulle och det var bara en dal som skilde dem åt.
4-7 Då steg Goljat fram, en filisteisk kämpe från Gat. Han var som en jätte, över tre meter lång! Han hade en kopparhjälm, en rustning som vägde åttio kilo, benskydd av koppar och ett spjut av brons på ryggen. Hans lans var en decimeter tjock med en spets av järn som vägde tio kilo. Framför honom gick hans vapendragare med en stor sköld.
8 Han skrek till israeliterna på andra sidan: Behöver ni verkligen en hel armé för att avgöra detta? Jag strider för filisteerna. Välj ut någon som vill möta mig!
9 Om han kan döda mig, så ska vi bli era slavar! Men om jag dödar honom måste ni bli våra slavar!
10 Jag utmanar Israels arméer! Har ni någon som vågar strida mot mig?
11 När Saul och den israelitiska armén hörde detta blev de rädda och kände sig illa till mods.
12 David, som var son till efraimiten Isai från Betlehem i Juda, hade sju äldre bröder.
13 De tre äldsta, Eliab, Abinadab och Samma, hade redan frivilligt anmält sig för att strida mot filisteerna i Sauls armé.
14-15 David var Isais yngste son. Han återvände ofta till Betlehem från sin tjänst hos Saul för att hjälpa sin far med fåren.
16 Två gånger om dagen, morgon och kväll under fyrtio dagar, steg den filisteiske jätten fram inför Israels arméer.
17 En dag sa Isai till David: Gå till dina bröder och ta med dig en säck rostade ax och dessa tio bröd.
18 Ge dessa tio ostar till befälhavaren. Se efter hur mina söner har det och ta med dig något tillbaka som en hälsning från dem!
19 Saul och den israelitiska armén har slagit läger i Ekdalen.
20 Tidigt nästa morgon lämnade David fåren till en annan herde, packade sin utrustning och gav sig iväg. Han kom fram till utkanten av lägret precis när den israelitiska armén gjorde sig klar att gå till stridsfältet med rop och härskrin,
21 och snart stod israeliter och filisteer uppställda mot varandra.
22 David lämnade sin packning i förvar hos den officer som var ansvarig för förråden och skyndade sig till trupperna för att träffa sina bröder.
23 Medan de pratades vid, såg han hur den väldige Goljat steg fram ur de filisteiska leden och ropade ut sin utmaning till Israels armé.
24 Så snart israeliterna såg honom, flydde de förskräckta.
25 Har du sett jätten? frågade soldaterna.Han har förolämpat hela Israels armé. Och har du hört om den stora belöningen, som kungen har erbjudit den som dödar honom? Kungen tänker ge honom en av sina döttrar, och hela hans familj kommer att slippa betala skatt!
26 David talade med några andra som stod där, för att få uppgiften bekräftad. Vad får den man som dödar den där filisteen och gör slut på hans förolämpningar mot Israel? frågade han dem. Vem är den där hedniske filisteen, eftersom man tillåter honom att utmana den levande Gudens arméer?
27 Han fick då samma svar som förut.
28 Men när Davids äldste bror Eliab hörde David tala med männen, blev han arg. Vad gör du här egentligen? röt han. Varför är du inte hemma och tar hand om fåren? Jag vet vilken högfärdig typ du är. Du är säkert här bara för att se på striden!
29 Men vad är det nu då? invände David. Jag råkade ju bara ställa en fråga!
30 Sedan gick han fram till några andra, frågade samma sak och fick samma svar.
31 Men någon talade om för kung Saul vad David sagt, och kungen skickade då efter honom.
David dödar Goljat
32 Var inte orolig, sa David till Saul. Jag ska ta hand om den här filisteen.
33 Det klarar du inte av, svarade Saul. Hur skulle en pojke som du kunna strida mot en man som han? Du är bara en tonåring, och han har varit i armén sedan han var ung!
34 Men David stod på sig och sa: När jag vaktar min fars får och ett lejon eller en björn kommer och tar ett lamm från flocken,
35 så förföljer jag det, slår ner det och rycker bort lammet ur djurets käftar. Om det vänder sig mot mig, så tar jag det i käken och slår ihjäl det.
36 Jag har dödat både lejon och björnar, och jag ska göra likadant med den här hedniske filisteen, för han har smädat den helige Gudens armé!
37 Herren, som räddade mig från lejon och björnar, kommer också att rädda mig undan denne filisté!Saul gav till slut med sig. Gå och försök! sa han. Herren vare med dig!
38-39 Sedan gav Saul sin egen rustning och kopparhjälm till David. David satte den på sig, spände fast svärdet utanpå rustningen och tog ett par steg på prov, för han hade aldrig någonsin varit klädd i en rustning.Jag kan ju knappt röra mig i den här! utropade han och krängde den av sig.
40 Sedan plockade han upp fem släta stenar från en bäck och lade dem i sin herdeväska, och utrustad med bara herdestav och slunga gick han för att möta Goljat.
41-42 Under tiden hade Goljat närmat sig med sin sköldbärare framför sig. Han drev med den unge och rödkindade pojken.
43 Tror du att jag är en hund, vrålade han mot David, eftersom du kommer mot mig med en käpp? Han förbannade David i sina gudars namn.
44 Kom hit, så ska jag ge ditt kött till fåglarna och de vilda djuren! skrek Goljat.
45 Du kommer mot mig med svärd och spjut, ropade David till svar, men jag kommer mot dig i Herrens namn, han som härskar över himlens och Israels armé, den Gud som du har utmanat.
46 I dag kommer Herren att besegra dig, och jag ska döda dig och hugga huvudet av dig. Sedan ska jag ge dina mäns döda kroppar till fåglarna och de vilda djuren, och hela världen ska veta att det finns en Gud i Israel!
47 Och Israel kommer att lära sig att Herren inte är beroende av svärd och spjut för att utföra sina planer. Han handlar utan att vara begränsad av mänskliga möjligheter, och han kommer att ge dig till oss!
48-49 När Goljat närmade sig, sprang David ut för att möta honom. David stack ner handen i sin herdeväska och tog fram en sten och sköt iväg den med sin slunga. Stenen träffade filisteen i pannan och trängde djupt in, och Goljat stupade med ansiktet mot marken.
50-51 David besegrade alltså den filisteiske jätten med bara en slunga och en sten. Eftersom han inte hade något svärd, sprang han fram och drog Goljats svärd ur skidan. Med det dödade han honom, och sedan högg han huvudet av honom! När filisteerna såg att deras hjälte hade fallit, vände de om och flydde.
52 Då gav israeliterna upp ett härskri och rusade efter filisteerna och jagade dem ända bort till Gat och Ekrons portar, och kropparna av dödade och sårade filisteer låg utströdda längs hela vägen till Saaraim.
53 Därefter återvände den israelitiska armén och plundrade det övergivna fiendelägret.
54 David tog Goljats huvud till Jerusalem, men hans rustning gömde han i sitt tält.
55 När Saul såg David gå ut för att strida mot Goljat, hade han frågat sin general Abner: Vem är den här unge mannens far? Det vet jag faktiskt inte, sa Abner.
56 Ta reda på det åt mig! bad kungen.
57 Medan David fortfarande bar på Goljats avhuggna huvud fick Abner tag i honom och tog honom med sig till Saul.
58 Berätta för mig om din far, min vän, sa Saul.David svarade: Han heter Isai, och vi bor i Betlehem.
Tänk på andra först
1-2 Även om vi har ett rent samvete inför Herren i det vi gör så kan vi inte bara tänka på oss själva. Vi måste ta hänsyn till andras tvivel och osäkerhet. Låt oss göra det som är bäst för våra medmänniskor, så att de byggs upp i sin tro på Gud.
3 Kristus tänkte inte på sig själv. Skriften säger: Alla förolämpningar mina fiender riktar mot mig, träffar också mig.
4 Dessa ord som skrevs ner för länge sedan står där för att ge oss tålamod och uppmuntran, så att vi med förväntan kan fortsätta att se fram emot att Gud uppfyller alla sina löften.
5 Min önskan är att Gud, som ger tålamod, fasthet och uppmuntran, ska hjälpa er att leva i fullständig harmoni med varandra och med Jesus Kristus som ert föredöme.
6 Då kan vi allesammans med en mun lovprisa Herren och ge äran åt Gud, vår Herres, Jesu Kristi, Far.
De troendes gemenskap
7 Ta hand om varandra på samma sätt som Kristus har tagit sig an oss. Då blir Gud ärad.
8 Kom ihåg att Jesus Kristus kom för att visa att Gud håller sina löften, och för att hjälpa judarna.
9 Och kom ihåg att han också kom för att alla andra ska bli frälsta och ära Gud för hans barmhärtighet mot dem. Det var det som psalmisten menade när han skrev: Herre, för detta vill jag prisa dig bland folken.
10 Och på ett annat ställe säger han: Gläd er alla ni främmande folk tillsammans med hans folk, judarna.
11 Eller: Lova Herren, alla länder! Prisa honom, alla jordens folk.
12 Och profeten Jesaja sa: Det ska komma en tronföljare från Ishais familj, och han ska bli kung över de främmande folken. De kommer att sätta sitt hopp till honom och ingen annan.
13 Därför ber jag för alla er som inte är judar att Gud som ger er hopp, ska fylla er med glädje och frid i er tro på honom, genom den helige Andes kraft som verkar i er.
Paulus speciella uppdrag
14 Jag vet att ni är visa och goda, mina bröder, och att ni känner till allt detta så bra att ni kan undervisa andra.
15-16 Men trots detta har jag velat understryka några av dessa punkter. Jag vågar ge er denna påminnelse eftersom jag genom Guds nåd är utsänd av Jesus Kristus, särskilt till er som inte är judar, för att också ni ska få del av de goda nyheterna och bli ett offer som Gud tar emot med glädje. Ni har ju blivit rena och välbehagliga för honom genom den helige Ande.
17 Jag kan med glädje se tillbaka på allt det som Kristus Jesus har gjort genom mig.
18 Något annat har jag ju inte att peka på. Det är han som har använt mig till att vinna er alla som inte är judar för Gud.
19 Jag har vunnit er genom tecken och under och genom den helige Andes kraft. På detta sätt har jag predikat om Kristus och om det glada budskapet med början i Jerusalem ända till Illyrien.
20 Hela tiden har min målsättning varit att dra vidare och predika där man aldrig har hört Kristi namn, i stället för att besöka platser där en församling redan bildats av någon annan.
21 Jag har följt den plan som det talas om i Skriften, där Jesaja säger att de som aldrig har hört Kristi namn förut ska se och förstå.
22 Det är faktiskt därför som det har dröjt så länge med mitt besök hos er.Resplaner
23 Men nu är jag äntligen färdig med mitt arbete här, och jag är klar att komma efter många år av väntan.
24 Jag planerar nämligen att resa till Spanien. På vägen dit ska jag stanna till i Rom, och när vi har varit tillsammans en tid och jag lärt känna er, kan ni skicka mig vidare på min resa.
25 Men innan jag kommer måste jag resa till Jerusalem med gåvan till de kristna där.
26 De kristna i Makedonien och Achaia har gjort en insamling för de troende i Jerusalem som nu har det svårt.
27 De var glada att få göra detta, för de känner att de har en stor tacksamhetsskuld till de kristna i Jerusalem. Det var ju från dem de fick höra nyheterna om Kristus. Och eftersom de mottog en sådan underbar andlig gåva från dem, så känner de att det minsta de kan göra i gengäld är att ge dem lite materiell hjälp!
28 Så snart jag lämnat från mig pengarna och fullgjort min uppgift, kommer jag att besöka er på min resa till Spanien.
29 Och jag är säker på att när jag kommer så gör jag det med stor välsignelse från Herren till er.
30 Vill ni be för mig? För Herrens, Jesu Kristi, skull och på grund av den kärlek till mig som den helige Ande har gett er, ber jag er att kämpa i bön till Gud för mig.
31 Be att jag blir beskyddad från dem i Judeen som inte är kristna och att pengarna till de troende i Jerusalem blir väl mottagna.
32 Då kan jag, om Gud så vill, komma till er med glädje, och vi kan uppmuntra varandra.
33 Fridens Gud är med er alla, amen.
Guds vrede över synden
2 Herren har förmörkat Jerusalem med sin vrede. Israels vackraste stad ligger i ruiner. Han skonade inte ens sitt tempel på sin vredes dag.
2 Utan förbarmande har Herren förstört varje hus i Israel. I sin ilska har han brutit ner varje fästning och varje mur. Han har slagit kungariket med alla dess furstar till marken och förnedrat dem.
3 Israels styrka har lämnat henne, nu är hon i stället drabbad av Guds vrede. Han drar tillbaka sitt beskydd när fienden anfaller. Gud går fram över hela Israels land som en förtärande eld.
4 Han spänner sin båge mot sitt eget folk som om det gällde en fiende. Hans styrka används mot dem för att döda deras unga män. Hans ilska är över dem som en eld.
5 Ja, Herren har blivit en fiende, och han förgör Israel. Han har brutit ner dess fästningar och palats. Sorg och tårar är vad han ger Jerusalem.
6 Han har ödelagt sitt eget tempel, det är som en övergiven trädgård. Folket kan inte längre fira sina heliga högtider eller sabbater. Han avsätter både kungar och präster i sin vrede.
7 Herren har förkastat sitt eget altare, för han avskyr sitt folks falska gudstjänst. Han har överlämnat palatsen till fiender, och de firar i templet och gläds på samma sätt som Israel gjorde under sina heliga högtidsdagar!
8 Herren hade bestämt sig för att ödelägga Jerusalem. Han hade gjort upp en fast plan för dess förstörelse. Därför föll murar och torn för honom.
9 Jerusalems portar är obrukbara. Alla dess lås och bommar har han brutit sönder och krossat. Stadens kungar och furstar har blivit slavar i avlägsna länder och saknar lag och profetiska syner som kan ge dem vägledning.
10 Jerusalems äldste sitter tysta på marken klädda i säcktyg. De strör jord över sina huvuden i sorg och förtvivlan. Jerusalems unga flickor hänger med huvudet.
11 Jag har gråtit tills jag inte längre har några tårar. Mitt innersta är upprört när jag ser vad som har hänt mitt folk. Små barn och spädbarn tynar bort och dör på gatorna.
12 Mamma, mamma, vi vill ha mat, ropar de och faller sedan ihop i mödrarnas armar, och deras liv rinner ut som hos soldater som sårats i strid.
13 Har det någonsin i hela världen funnits en sådan sorg? Jerusalem, vad kan jag jämföra din förtvivlan med? Hur kan jag trösta dig? Dina sår är djupa som havet. Vem kan bota dig?
14 Dina profeter har talat som dårar och varit falska alltigenom. De har inte ens försökt att hjälpa dig ur slaveriet genom att peka på dina synder. De har ljugit och sagt att allt varit bra.
15 Alla som går förbi skakar på huvudet och säger hånfullt: Skulle detta vara den stad som kallats den skönaste i världen och hela jordens glädje?
16 Alla dina fiender uppslukar dig. De gnisslar tänder och säger: Äntligen har vi lyckats förstöra dig! Vi har väntat länge på den här stunden, och nu är den här! Med våra egna ögon har vi sett ditt fall.
17 Men det är Herren som har gjort det. Han har gjort precis det som han varnade för. Han har uppfyllt löftet som han gav för länge sedan. Han har ödelagt Jerusalem utan förbarmande och gett dess fiender anledning att segra över henne och berömma sig av sin styrka.
18 Man ropar till Herren. O Jerusalems murar, låt dina tårar forsa fram som en flod. Gråt dag och natt!
19 Gå upp mitt i natten och ropa till din Gud! Utgjut ditt hjärta som vatten inför Herren! Lyft dina händer upp mot honom! Be om hjälp för dina barns skull, för de dör av hunger på gatorna!
20 Herre, tänk på vad du gör! Det är ditt eget folk du gör allt detta mot! Ska du tvinga en mor att äta sitt eget barn? Ska präster och profeter behöva dö i Herrens tempel?
21 Se hur de ligger på gatorna, gamla och unga, pojkar och flickor, dödade av fiendernas svärd! Du har dödat dem, Herre, i din vrede. Du har dödat dem utan barmhärtighet.
22 Det är du som medvetet har planerat denna förstörelse. På din vredes dag kunde ingen fly eller överleva. Alla mina barn ligger på gatorna dödade av fienden.
Herren regerar
33 Ni alla rättfärdiga, låt er glädje välla fram i lovprisning till Herren, för det är rätt att prisa honom!
2 Spela lovsånger på stränginstrument och harpor!
3 Sjung nya sånger för honom, spela på alla era instrument och sjung av glädje!
4 Allt vad Herren säger det menar han, och allt han gör kan man lita på.
5 Han älskar allt som är gott och rätt. Överallt på jorden kan man njuta av hans godhet.
6 Han uttalade bara ett ord, och himlen formades. Solen, månen och stjärnorna kom till på hans befallning.
7 Han samlade haven till en plats, och han fyllde havsdjupen med deras vatten.
8 Alla i hela världen, män, kvinnor och barn, frukta Herren och visa vördnad för honom.
9 När han talade skapades världen. Den kom till på hans befallning.
10 Med ett enda andetag kan han förgöra alla planer som smids av dem som står emot honom,
11 men hans egen plan består för evigt. Hans avsikter är desamma generation efter generation.
12 Välsignat är det folk vars Gud Herren är, det folk som han har utvalt till sitt eget!
13-15 Från himlen där Herren bor, ser han varje människa. Han har skapat människornas hjärtan och vakar noggrant över allt de gör.
16-17 Inte ens den mest välrustade armé kan rädda en kung, för enbart styrka är inte tillräckligt för att rädda någon. En enda stridshäst räcker inte för att vinna seger. Den är stark, men den kan inte rädda någon.
18-19 Men Herren beskyddar alla som lyder honom, och som litar på hans ständiga kärlek. Han håller dem vid liv, även under hungersnöd!
20 Vi sätter vårt hopp till Herren, för han ska rädda oss.
21 Undra inte på att vi är lyckliga i Herren! Vi litar på hans heliga namn!
22 Ja, Herre, låt din ständiga kärlek omge oss, för vi hoppas bara på dig!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®