M’Cheyne Bible Reading Plan
Samuel smörjer David till kung
16 Slutligen sa Herren till Samuel: Du har sörjt länge nog över Saul, som jag har förkastat som Israels kung. Ta nu en flaska olivolja och gå till Betlehem och sök reda på en man som heter Isai, för jag har utvalt en av hans söner till att bli den nye kungen.
2 Men Samuel frågade: Hur kan jag göra det? Om Saul får reda på det, kommer han att döda mig.Ta med dig en kviga och säg att du har kommit för att offra till mig, svarade Herren.
3 Inbjud sedan Isai till offret, så ska jag visa dig vilken av hans söner som du ska smörja.
4 Samuel gjorde som Herren hade sagt till honom, och när han anlände till Betlehem, kom stadens ledande män för att möta honom, men de var alla rädda.Vad är det som står på? undrade de. Varför har du kommit hit?
5 Han svarade: Allt är väl, men jag har kommit hit för att offra till Herren. Rena er, och kom med mig till offret! Han renade också Isai och hans söner och inbjöd även dem.
6 När de kom till offerplatsen, kastade Samuel en blick på Eliab och tänkte: Det är nog honom som Herren har utvalt.
7 Men Herren sa till Samuel: Nej, det är inte han. Förresten ska du aldrig bedöma en människa efter hennes utseende eller längd. Jag ser inte på samma sätt som du ser! Människor dömer efter det yttre, men jag ser till hjärtat.
8 Då bad Isai sin son Abinadab stiga fram inför Samuel, men Herren sa: Inte heller han är den rätte.
9 Sedan bad Isai Samma att gå fram, men Herren sa: Nej, det är inte han heller. På samma sätt kom sju av Isais söner fram inför Samuel, men samtliga förkastades.
10-11 Herren har inte utvalt någon av dem, sa Samuel till Isai. Är det alla söner du har? Vi har ju den yngste sonen också, men han är ute på fälten och vaktar fåren, svarade Isai.Skicka omedelbart efter honom, sa Samuel, för vi slår oss inte ner förrän han kommer.
12 Då skickade Isai efter honom. Det var en pojke som såg bra ut, rödblommig och med vackra ögon. Och Herren sa: Han är det. Smörj honom!
13 Samuel tog olivoljan han hade haft med sig och hällde den över Davids huvud i brödernas närvaro. Herrens Ande kom över David med stor kraft från den dagen. Samuel återvände till Rama.
David i Sauls tjänst
14 Herrens Ande hade däremot lämnat Saul. En ond ande hade kommit i stället, och Herren tillät att den plågade Saul.
15-16 Några av Sauls rådgivare föreslog ett botemedel:Gud låter en ond ande plåga dig, men vi föreslår att vi får söka reda på någon som kan spela harpa. Harpans toner får dig att må bättre om anden skulle plåga dig.
17 Saul sa: Nåväl, leta reda på någon som är duktig att spela.
18 En av rådgivarna sa att han kände till en ung pojke i Betlehem, son till en man som hette Isai. Pojken var inte bara skicklig att spela harpa, han var också modig, vacker och stark, och han hade ett gott omdöme. Sedan tillade han: Dessutom är Herren med honom.
19 Saul sände därför en budbärare till Isai och bad att han skulle skicka sin son David, som vaktar fåren.
20 Isai lastade en åsna med bröd och vin och skickade dessutom en ung get med David.
21 Saul tyckte om David ifrån första ögonblicket, och David blev en av hans livvakter.
22 En tid senare skrev Saul till Isai: Låt David stanna i min tjänst. Jag är mycket nöjd med honom.
23 Varje gång den onde anden kom över Saul, spelade David på harpan. Då mådde Saul bättre, och den onde anden lämnade honom.
Omtanke och hänsyn
14 Acceptera var och en som vill dela er gemenskap, även om någons tro är svag. Kritisera inte andra uppfattningar än era egna om vad som är rätt eller orätt.
2 Gräla till exempel inte om hur man ska göra med kött som offrats åt avgudar, om det är rätt att äta det eller inte. Ni kanske inte tycker att det är något fel att äta det, men andras tro kan vara svagare. De tycker att det är fel och avstår från kött överhuvudtaget och äter hellre grönsaker.
3 Den som tycker att det är riktigt att äta kött får inte se ner på dem som inte gör det. Och om du föredrar grönsaker ska du inte söka efter fel hos dem som inte tycker som du. För Gud har tagit emot dem som sina barn.
4 De är Guds tjänare, inte dina. De är ansvariga inför honom, inte inför dig. Låt honom tala om för dem om de har rätt eller fel. Han kan hjälpa dem att göra vad som är rätt.
5 Några tycker att de kristna borde fira de judiska helgerna som speciella dagar då man ska be till Gud, men andra menar att det är felaktigt och dumt att göra sig allt detta besvär, för alla dagar tillhör Gud. När det gäller sådana frågor måste var och en få bestämma själv.
6 Om ni har särskilda dagar för att be till Herren, så vill ni ära honom och ni gör en god sak. Likadant gör den människa som äter kött som offrats åt avgudar. Hon är tacksam till Herren för det och hon gör det som är rätt. Och den som inte rör sådant kött är också angelägen att göra Gud till viljes och är tacksam.
7 Vi är inte våra egna herrar, så att vi lever och dör som vi själva vill.
8 Vare sig vi lever eller dör så följer vi Herren och tillhör honom.
9 Kristus dog och uppstod till livet just för att vara vår Herre, både när vi lever och när vi dör.
10 Du har ingen rättighet att kritisera din bror eller se ner på honom. Kom ihåg att var och en av oss personligen ska stå inför Guds domstol.
11 För det är skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, ska varje knä böjas för mig, och varje tunga ska prisa Gud.
12 Ja, var och en av oss ska svara för sig själv inför Gud.
13 Kritisera därför inte varandra längre. Försök i stället att leva på ett sådant sätt att du aldrig blir orsak till att en medkristen får problem med att se dig göra saker, som han tycker är fel.
14 Själv är jag övertygad om att vi inte är tvungna att avstå från viss slags mat, och jag anser att Herren Jesus också menade det. Men om någon är osäker så ska han avstå från det som han anser är orätt.
15 Och om din bror känner sig sårad över vad du äter, så handlar du inte i kärlek, om du fortsätter att äta det. Låt inte det som du äter bli till skada för någon som Kristus har dött för.
16 Gör inte något som kommer att orsaka kritik mot dig själv, även om du vet att du har rätt.
17 För när allt kommer omkring, så är inte det viktiga för oss kristna vad vi äter eller dricker, utan att vi inspirerar varandra till godhet, frid och glädje i den helige Ande.
18 Om du låter Kristus vara Herre i dessa frågor, så gör du Guds vilja och gläder dina vänner.
19 Sträva efter harmoni i församlingen och uppbygg varandra.
20 Riv inte ner Guds verk för en köttbits skull! Kom ihåg att det inte är något fel på maten, men det är fel att äta något som andra får problem med.
21 Det riktiga är då att sluta upp med att äta kött och dricka vin, eller vad det nu är som orsakar svårigheter i tron för någon.
22 Du bör veta att det inte är något fel i vad du gör, inte ens i Guds ögon, men håll det för dig själv. Skylta inte med din tro inför andra så att de blir stötta av det. Den människa som gör det hon vet är riktigt, kan känna sig lycklig. Hon syndar inte.
23 Men den som inser att det han helst vill göra egentligen är fel måste se upp. Allt som man gör utan övertygelse om att det är rätt, det är synd!
Jeremia sörjer över Jerusalem
1 Jerusalems gator, som en gång myllrade av folk, ligger nu tysta och öde. Staden ligger ensam och sörjer, som en änka nedbruten av sorg. Hon som en gång var nationernas drottning har nu blivit en slavinna.
2 Hon gråter natten igenom. Tårarna rinner utför hennes kinder. Bland alla hennes vänner finns det ingen som vill hjälpa henne. Hennes närmaste har blivit bittra fiender till henne.
3 Juda har förts bort i landsflykt och slaveri efter en lång tid av problem och hårt arbete. Nu bor hon bland andra folk, och det finns ingen ro för henne. Alla hennes förföljare kastar sig nu över henne.
4 Vägarna till Sion ligger i sorg och är inte längre fyllda av glada människor på väg till högtiderna. Stadsportarna är övergivna. Prästerna suckar, och stadens unga flickor är olyckliga. Hela staden gråter.
5 Hennes fiender har framgång, för Herren har straffat Jerusalem för alla hennes många synder. Hennes invånare har tagits till fånga och förts bort som slavar.
6 All skönhet och makt har lämnat Sions dotter. Hennes furstar är som svältande hjortar utan bete, hjälplösa villebråd, alltför svaga att orka springa undan sina förföljare!
7 Mitt i sin svåra sorg kommer nu Jerusalem ihåg svunna, lyckliga dagar. Hon tänker på den underbara glädjen innan hennes hånfulla fiende slog henne till marken, innan hon förstod att ingen skulle komma till hennes hjälp.
8 Jerusalem har begått så fruktansvärda synder, att hon nu måste kasseras och slängas bort. Alla de som tidigare ärat henne föraktar henne nu. De har sett henne naken och förödmjukad. Därför suckar hon och gömmer sitt ansikte.
9 Hon levde omoraliskt och vägrade inse att straffet måste komma. Nu ligger hon där utan att någon vill lyfta upp henne och ropar: Herre, se mitt elände! Fienden har segrat.
10 Hennes fiender har plundrat henne fullständigt och tagit allt dyrbart hon ägde. Hon har sett hur främmande nationer vanhelgat hennes heliga tempel genom att gå in där, något som Herren uttryckligen har förbjudit.
11 Hennes invånare klagar och ropar efter bröd. De har sålt sina ägodelar för lite mat och ber: Se, Herre, hur föraktad jag är!
12 Betyder detta ingenting för er, ni alla som ser på? Kan ni tänka er en sorg större än den jag bär på, när Herren har behandlat mig så här på sin vredes dag?
13 Han har sänt en eld från himlen som brinner i mina ben. Han har gillrat en fälla för mig och lämnat mig kvar svag och övergiven.
14 Han har vävt samman mina synder till ett rep runt min hals. Han har berövat mig all min kraft och överlämnat mig åt mina fiender. Jag är helt hjälplös i deras händer.
15 Herren har trampat ner alla mina mäktiga män. En väldig armé har på hans befallning kommit för att krossa mina unga soldater. Herren har trampat sin älskade stad som druvor i en vinpress.
16 Jag gråter över allt detta. Tårarna strömmar nerför mina kinder. Min hjälpare är långt borta från mig - han som är den ende som skulle kunna hjälpa mig. Mina barn har ingen framtid. Vi är ett besegrat land.
17 Jerusalem vädjar om hjälp, men ingen tröstar henne, för Herren har sagt: Låt hennes grannar bli hennes fiender! Vänd henne ryggen!
18 Herren har rätt, för vi har gjort uppror. Men trots detta bör ni folk runt omkring se min ångest och förtvivlan. Mina söner och döttrar har blivit gripna och bortförda som slavar till avlägsna länder.
19 Jag bad mina bundsförvanter om hjälp, men de har förrått mig. Mina präster och äldste gick under medan de sökte bland soporna efter något att äta.
20 Herre, se min ångest! Mitt hjärta är krossat och min själ förtvivlad över min upproriskhet. Nu mördar man mitt folk på gatorna, och i husen väntar svält och död.
21 Man hör min klagan, men ingen hjälper mig! Fienden har sett mina svårigheter, och de gläds över vad du har gjort mot mig! Men ändå, Herre, kommer säkert den dag när du ska behandla dem som du behandlat mig, för det har du lovat!
22 Se också på deras synd, Herre, och straffa dem som du har straffat mig. Mina suckar är många och mitt hjärta lider!
Befriad från synd och skuld
1-2 Vilken lycka för dem som fått sin skuld förlåten! Vilken glädje när synderna plånas ut! Vilken befrielse det blir för dem som har bekänt sina synder och fått dem utplånade av Gud.
3 Det fanns en period i mitt liv, när jag ville hålla det hemligt vilken syndare jag var. Men min oärlighet gjorde mig olycklig, och varje dag blev en missräkning.
4 Både dag och natt straffade du mig. Min livskraft torkade upp som vatten en varm sommardag.
5 Till slut bekände jag alla mina synder för dig. Jag ville inte längre tiga med allt orätt jag gjort. Jag sa för mig själv: Jag ska bekänna allt inför Herren.Och du förlät mig verkligen, och all min skuld försvann.
6 Därför ska alla som tror bekänna sina synder inför Gud, medan det ännu är tid att få förlåtelse. Då kommer domen inte att drabba dem.
7 Hos dig känner jag mig säker, och du tillåter inte att ångest och nöd griper tag i mig. Därför sjunger jag högt om din frälsning.
8 Du sa till mig: Jag vill undervisa dig och leda dig på den väg du ska gå. Jag ska ge dig råd och jag ska följa dig med min blick.
9 Var därför inte som hästar eller åsnor, som måste ha betsel i munnen för att hålla sig på vägen!
10 Många sorger drabbar ogudaktiga människor, men en bestående kärlek omger dem som litar på Herren.
11 Ni som tillhör Herren, var glada och jubla högt. Gud lyssnar till er. Sjung av glädje.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®