M’Cheyne Bible Reading Plan
Saul tar krigsbyte mot Herrens vilja
15 En dag sa Samuel till Saul: Jag krönte dig till kung över Israel, därför att Gud sa det till mig. Se då till att du lyder honom!
2 Detta är Herrens ord till dig: 'Jag har beslutat mig för att göra upp med Amaleks folk, eftersom de vägrade mitt folk att gå över deras område, när de kom från Egypten.
3 Gå nu och förgör hela Amaleks folk fullständigt. Utrota män, kvinnor, barn, ungdomar, oxar, får, kameler och åsnor!'
4 Saul mobiliserade sin armé i Telaim. Han hade 200.000 man, förutom 10.000 man från Juda.
5 När Saul kom till Amaleks stad, lade han sig i bakhåll i dalen.
6 Sedan skickade han ett budskap till kaineerna, som fick välja på att skilja sig från amalekiterna eller dö med dem. Ni var nämligen vänliga mot Israels folk, när det kom från Egypten, förklarade han.Kaineerna valde att flytta därifrån.
7 Sedan dödade Saul amalekiterna ända från Havila och ner till Sur, öster om Egypten.
8 Han tillfångatog Agag, amalekiternas kung, men dödade alla andra.
9 Saul och hans män skonade det bästa av fåren och oxarna och de fetaste lammen, allt som de ville behålla för egen del. De förstörde bara det som var svagt och värdelöst.
10 Då sa Herren till Samuel:
11 Jag ångrar att jag gjorde Saul till kung, för han har återigen vägrat att lyda mig. Samuel blev djupt skakad när han hörde vad Gud sa, och han ropade och bad inför Herren hela natten.
12 Tidigt nästa morgon gick han ut för att leta efter Saul men fick höra att han hade gått till berget Karmel för att resa ett monument över sig själv, och att han sedan hade fortsatt till Gilgal.
13 När Samuel slutligen fann honom, hälsade Saul glatt och sa: Ja, nu har jag verkställt Herrens befallning!
14 Vad är det då för ett bräkande av får och bölande av oxar jag hör? frågade Samuel.
15 Det är sant, att armén räddade det bästa av, fåren och oxarna, erkände Saul. De ska offra dem till Herren, din Gud. Allt annat har vi förstört.
16 Då sa Samuel till Saul: Sluta! Lyssna nu till vad Herren sa till mig i natt!Och vad sa han? undrade Saul.
17 Samuel berättade det för honom och tillade: När du själv inte tyckte att du var något, gjorde Gud dig till kung över Israel.
18 Han gav dig ett uppdrag och sa till dig: 'Gå och förgör de syndiga amalekiterna fullständigt. Alla måste dö!'
19 Varför lydde du inte Herren? Varför kastade du dig över krigsbytet och gjorde precis vad Herren förbjudit dig att göra?
20 Men jag har lytt Herren, fortsatte Saul. Jag gjorde vad han sa till mig. Och jag tog med mig kung Agag, men dödade alla de andra.
21 Det var bara när mina trupper krävde det, som jag lät dem behålla de bästa fåren och oxarna och det bästa av krigsbytet för att offra det till Herren.
22 Samuel svarade: Har Herren lika mycket glädje av dina brännoffer och slaktoffer som av din lydnad? Lydnad är mycket bättre än offer. Han är mycket mer intresserad av att du lyssnar till honom än att du offrar bockarnas fett åt honom.
23 Upproriskhet är nämligen en lika fruktansvärd synd som trolldom, och olydnad lika avskyvärt som att tillbe avgudar. Du har förkastat Herrens ord, och han har förkastat dig som kung.
Saul ber om nåd
24 Jag har syndat, erkände Saul slutligen. Ja, jag har inte handlat efter dina ord och jag har varit olydig mot Herrens befallning, för jag var rädd för folket och gjorde vad de krävde.
25 Förlåt min synd nu, och följ med mig och tillbe Herren!
26 Men Samuel svarade: Det är för sent! Eftersom du har förkastat Herrens befallning, så har han också förkastat dig som kung över Israel.
27 När Samuel vände sig om för att gå ryckte Saul honom i manteln för att försöka hålla honom kvar, men då revs den sönder.
28 Då sa Samuel till honom: Herren har ryckt Israels rike från dig i dag och gett det till en av dina landsmän, som är bättre än du är.
29 Han som är Israels härlighet ljuger inte, och inte heller ändrar han sitt sinne, för han är inte en människa!
30 Då vädjade Saul: Jag har syndat, men hedra mig åtminstone inför mina ledare och mitt folk genom att gå med mig och tillbe Herren, din Gud.
31 Samuel lovade slutligen att göra det och gick med honom. Och Saul tillbad Herren.
32 Sedan sa Samuel: För hit kung Agag. Agag kom med ett leende på läpparna, för han tänkte: Nu är nog det värsta över, och jag är räddad!
33 Men Samuel sa: På samma sätt som ditt svärd har gjort många mödrar barnlösa ska din mor nu bli barnlös.Och Samuel dödade honom inför Herren i Gilgal.
34 Sedan gick Samuel hem till Rama, och Saul återvände till Gibea.
35 Samuel träffade aldrig Saul mer, men han tänkte ofta med sorg på honom, och Herren sörjde över att han hade gjort Saul till kung över Israel.
Goda medborgare
1-2 Lyd myndigheterna och rätta dig efter de lagar och förordningar som de har beslutat om. Gud vill att vi ska lyda dem som är satta över oss. De har fått sin makt av Gud. Den som vägrar att lyda landets lagar sätter sig upp mot Gud, och kommer också att bli straffad.
3 Domstolarna är ju inte ett hot mot den som gör det som är rätt. Den som gör något orätt däremot kommer alltid att känna sig iakttagen. Om du nu vill slippa att gå omkring och vara orolig, måste du lyda lagarna och du kommer att klara dig fint.
4 Domstolarna är tillsatta av Gud för att stå till din tjänst. Men om du gör något orätt, måste du naturligtvis vara rädd för att de kommer att straffa dig. Det är just så Gud vill ha det.
5 Lyd lagarna av två skäl. Dels för att inte bli straffad, dels för att lagen är till för att följas.
6 Betala också skatt av samma skäl. Tjänstemännen i förvaltningen måste nämligen betalas, så att de kan fortsätta att utföra Guds verk och tjäna er.
7 Betala var och en vad han bör ha. Betala era skatter och tullavgifter med glädje. Lyd dem som är satta över er och visa respekt mot dem som bör respekteras.
Det viktigaste budet
8 Gör er kvitt alla era skulder, men kom ihåg er skyldighet att älska varandra. För om du älskar andra lyder du alla Guds lagar och uppfyller alla Guds krav.
9 Om du älskar din granne lika mycket som du älskar dig själv, kommer du inte att vilja skada eller lura honom eller döda honom eller stjäla från honom. Och du kommer inte heller att leva i otrohet med hans fru, eller vara avundsjuk på det han äger, eller göra något annat som de tio budorden säger är orätt. Alla tio kan sammanfattas i detta enda: att älska sin medmänniska som sig själv.
10 Kärleken gör inget orätt mot någon. Det är därför den helt tillfredsställer Guds krav. Det är den enda lag du behöver.
11 Ett annat skäl för att leva riktigt är att du vet att tiden håller på att gå mot sitt slut. Vakna upp, för dagen då Herren kommer tillbaka är närmare nu än när vi först började tro.
12-14 Natten har varit lång, och dagen för hans återkomst är snart inne. Sluta därför med allt det onda som mörkret hjälper dig att dölja. Gör bara det som är gott och som tål dagsljuset. Då kan ingen komma åt dig och du kan handla frimodigt. Använd inte din tid till vilda fester, fylleri, äktenskapsbrott, gräl och avundsjuka. Lev i stället som Jesus Kristus skulle göra i din situation, och försök låta bli att tänka för mycket på dig själv och dina egna behov.
Så föll Jerusalem
52 Sidkia var tjugoett år gammal när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i elva år. Hans mor hette Hamital och var dotter till Jeremia från Libna.
2 Sidkia var en ogudaktig kung, alldeles som Jojakim hade varit.
3 Det var på grund av Herrens vrede, som allt detta som hittills beskrivits drabbade Jerusalem och Juda, och som gjorde att Herren till sist måste fördriva dem från sin närhet. Sidkia satte sig alltså upp emot Babylon.
4 I Sidkias nionde regeringsår, på den tionde dagen i tionde månaden, kom Nebukadnessar, kungen av Babylon, med hela sin armé mot Jerusalem, byggde belägringsvallar omkring staden
5 och belägrade den i två år.
6 På den nionde dagen i den fjärde månaden, när hungersnöden i staden var mycket stor och all mat i det närmaste slut,
7 bröt fienden igenom muren, och Sidkia och alla soldaterna flydde under natten. De lämnade staden genom porten mellan de två murarna i närheten av kungens trädgård, trots att staden var omringad, och flydde över fälten mot Hedmarken till.
8 Men de kaldeiska soldaterna förföljde dem och fick tag i kung Sidkia i närheten av Jeriko. Hela hans armé hade skingrats.
9 De förde honom till kungen i Babylon, som uppehöll sig i staden Ribla i kungariket Hamat, där han blev ställd inför rätta.
10 Kungen lät Sidkia se på när hans söner och furstar blev dödade.
11 Sedan stack man ut ögonen på honom och förde honom fängslad till Babylon, där han fick tillbringa resten av sitt liv som fånge.
12 På den tionde dagen i den femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadnessars nittonde regeringsår, kom Nebusaradan, befälhavaren för livvakten, till Jerusalem
13 och brände ner templet, palatset och alla större hus
14 och satte de kaldeiska trupperna i arbete med att riva ner stadsmurarna.
15 Som fångar till Babylon tog han sedan med sig några av de fattigaste och dem som hade övergett Sidkia och kommit över till den babyloniska armén. Han tog också med de hantverkare som fanns kvar.
16 Men många av de fattigaste lämnade han kvar att arbeta i vingårdarna och på fälten.
17 Babylonierna högg ner de båda kopparpelare som stod vid ingången till templet och slog också sönder kopparfatet och ställningen det var placerat på och tog med sig detta till Babylon.
18 De tog också med sig askkärlen, kittlarna och askskovlarna som användes vid altaret, ljussaxarna, skedarna, kärlen och all annan utrustning från templet.
19 De tog också fyrfaten och ljusstakarna av guld och silver och alla bägare.
20 De två stora pelarna, kopparfatet och de tolv tjurarna under det var så tunga att det inte gick att väga dem eller ens uppskatta deras vikt. Allt detta hade tillverkats på kung Salomos tid.
21 Pelarna var åtta meter höga, fem och en halv meter i omkrets och ihåliga med tio centimeter tjocka väggar.
22 Pelarnas huvuden var över två meter höga och hade ornament i form av granatäpplen.
23 Det fanns nittiosex granatäpplen på varje sida, och ytterligare ett hundratal i ett nätverk runt om.
24-25 Befälhavaren för vakten tog som fångar med sig översteprästen Seraja och hans assistent Sefanja, tre av tempelvakterna, en av armébefälhavarna, sju av kungens speciella rådgivare, som man träffade på i staden, och sekreteraren åt den befälhavare som hade ansvar för rekryteringen till den judiska armén. Dessutom tog han med sig ytterligare sextio betydelsefulla män som gömt sig i staden.
26 De fördes till kungen i Babylon, som befann sig i Ribla,
27 och där blev de alla avrättade.Det var så det gick till när Juda landsförvisades.
28 Under kung Nebukadnessars sjunde regeringsår fördes 3.023 män som fångar till Babylon.
29 Elva år senare tog han ytterligare 832 fångar,
30 och fem år därefter sände han Nebusaradan, befälhavaren för vakten, att hämta ytterligare 745 män. Sammanlagt blev detta 4.600 män.
31 Den tjugofemte dagen i tolfte månaden under det trettiosjunde året av kung Jojakins fångenskap i Babylon, när Evil-Merodak var kung där, blev Jojakin frigiven ur fängelset.
32 Kungen var mycket vänlig mot honom och gav honom den främsta platsen bland alla de kungar som var hos honom i Babylon.
33 Han fick lägga av fångdräkten och äta vid kungens bord under resten av sitt liv.
34 Han fick också regelbundet ett underhåll ända fram till sin död.
Övergiven, men inte besegrad
1-2 Herre, jag söker skydd hos dig. Låt aldrig mina fiender besegra mig! Befria mig, för du är Gud och gör alltid det som är rätt.
3 Skynda dig att svara när jag ropar till dig! Böj dig djupt ner och hör den bön som jag viskar fram! Låt mig vara säker som i en borg på ett högt berg, räddad undan mina fiender.
4 Ja, du är mitt skydd och min borg. Led mig ut ur denna fara för ditt namns skull!
5 Dra mig ur fällorna som mina fiender i hemlighet har gillrat åt mig. Du är min enda tillflykt.
6-7 I dina händer överlämnar jag min ande för du har räddat mig, Gud, och du håller dina löften. Jag tillber bara dig och jag hatar alla som tillber avgudar.
8 Jag jublar av glädje för jag vet att du älskar mig. Du vet om mina svårigheter och ser min själ som är i nöd.
9 Du har hindrat mina fiender från att gripa mig. Nu är jag fri, och jag kan gå dit jag vill.
10-11 Herre, förbarma dig över mig i mina svårigheter! Mina ögon är röda av gråt. Min hälsa har brutits ner, och jag håller på att tyna bort av plågor. Under sorger och bekymmer rinner mitt liv iväg. Mina synder har sugit musten ur mig och mina leder är förlamade.
12 Alla mina fiender föraktar mig, och mina grannar och vänner gör det ännu mer. De är rädda för att möta mig och vänder bort blicken när jag går förbi dem.
13 Jag är lika bortglömd som en död man, ja, jag är som en sprucken kruka som kastas bort.
14 Jag märker vad de säger bakom min rygg. De vill skrämma mig och de går tillsammans för att röja mig ur vägen.
15-16 Men jag litar på dig, Herre! Jag håller fast vid att endast du är min Gud. Mitt liv ligger i dina händer hur än framtiden blir för mig.
17 Låt din nåd lysa över din tjänare! Rädda mig, för du är så god!
18 Skäm inte ut mig, Herre, genom att inte svara när jag ropar till dig om hjälp. Låt i stället de ogudaktiga människorna få skämmas över det som de litar på! Låt dem ligga stilla i sina gravar,
19 där deras lögnaktiga läppar till sist har tystnat, dessa fräcka människor, som har anklagat oskyldiga människor för att göra vad som är ont.
20 Vilken godhet du visar dem som öppet ärar dig. Den vilar över dem som litar på dig och fruktar dig.
21 Göm och skydda dina kära med din närvaro. Låt dem vara trygga i dina händer, trygga för människor som svurit sig samman mot dem.
22 Välsignad vare Herren, för han visade mig sin eviga kärlek när jag befann mig i en belägrad stad. Där fick jag erfara hans underbara kärlek.
23 Förskräckt tänkte jag att Herren redan hade övergett mig. Men du hörde när jag ropade till dig om hjälp.
24 Älska Herren, alla ni som tjänar honom. Alla dem som håller sig till honom beskyddar han, men alla som vänder sig bort från honom straffar han strängt.
25 Därför, var inte rädda, ni alla som litar på Herren.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®