M’Cheyne Bible Reading Plan
Saul har inte tålamod att vänta
1-2 Under sitt andra regeringsår utvalde Saul 3.000 män till tjänst. Han tog med sig 2.000 av dem till Mikmas och berget Betel, medan de övriga fick stanna kvar med hans son Jonatan i Gibea i Benjamins land. Resten av armén skickades hem.
3-4 Jonatan anföll filisteernas läger i Geba och slog dem. Nyheten spreds snabbt genom filisteernas land, och Saul uppmanade till allmän mobilisering i Israel. Han lät meddela att han hade utplånat det filisteiska lägret och varnade sina trupper för filisteernas hat mot dem. Hela den israelitiska armén mobiliserades därför igen, och trupperna förenade sig i Gilgal.
5 Filisteerna rekryterade en mäktig armé på 30.000 vagnar, 6.000 ryttare och ett oräkneligt antal soldater. De slog läger vid Mikmas öster om Bet-Aven.
6 När Israels män fick se fiendens oerhörda styrka förlorade de helt och hållet fattningen. De gömde sig i grottor, skogssnår och gropar och bland klipporna och till och med i gravar och vattenbehållare.
7 Somliga gick över Jordanfloden och flydde till Gads och Gileads land. Under tiden stannade Saul i Gilgal, och de som var med honom darrade av skräck för vad som väntade dem.
8 Samuel hade tidigare sagt till Saul att vänta i sju dagar på honom, men när Samuel fortfarande inte hade kommit och männen började lämna honom,
9 beslöt Saul att själv offra ett brännoffer och ett tackoffer.
10 Men just när han hade avslutat offrandet kom Samuel. Saul gick ut för att möta honom och få hans välsignelse, men Samuel sa: Vad är det du har gjort?
11 Saul svarade: När jag såg att mina män gick ifrån mig och att du inte hade anlänt vid den tidpunkt du lovade, och att filisteerna stod vid Mikmas klara till strid,
12 sa jag: 'Filisteerna är beredda att marschera mot oss, och jag har inte bett Herren om hjälp!' Därför kände jag mig tvingad att bära fram brännoffret utan att vänta på din ankomst.
13 Du har handlat som en dåre! utropade Samuel. Du har inte hållit Herrens din Guds bud. Han tänkte göra dig och dina ättlingar till Israels kungar i evighet,
14 men nu måste kungamakten tas ifrån dig. Herren vill nämligen ha en man som lyder honom, och han har redan utvalt den som han vill ha och har redan tillsatt honom som kung över sitt folk. Du har nämligen inte rättat dig efter Herrens bud.
15 Samuel lämnade sedan Gilgal och gick till Gibea i Benjamins land. När Saul räknade soldaterna som fortfarande var med honom, upptäckte han att det bara var 600 man kvar!
Sauls armé, svag och dåligt rustad
16 Saul och Jonatan och deras män slog upp sitt läger i Geba i Benjamins land, men filisteerna stannade vid Mikmas.
17 Tre grupper av plundrare lämnade snart filisteernas läger. En gick mot Ofra i Suals land,
18 en gick till Bet-Horon och en gick närmare ökengränsen ovanför Seboimsdalen.
19 Det fanns inga smeder i Israels land på den tiden. Filisteerna tillät inte detta av fruktan för att israeliterna skulle smida svärd och spjut åt sig.
20 Varje gång de behövde vässa sina plogbillar, skäror, yxor eller liar måste de gå till filisteernas smeder.
21 Det kostade två tredjedels sikel att slipa en plogbill eller en skära och hälften så mycket för yxa, högrep och oxpik.
22 Därför fanns det inte ett enda svärd eller spjut förutom Sauls och Jonatans i hela Israels armé när det den dagen kom till strid.
23 Under tiden hade bergspasset vid Mikmas besatts av ett förband ur filisteernas armé.
Har Gud övergett sitt folk?
11 Man kan fråga sig om Gud har stött bort och övergett sitt folk, judarna. Nej, inte alls! Kom ihåg att jag själv är jude, ättling till Abraham och medlem av Benjamins familj.
2-3 Nej, Gud har inte övergett sitt eget folk, som han utvalde från början. Kommer du ihåg vad Skriften säger om detta? Profeten Elia klagade inför Gud på judarna, som hade dödat profeterna och rivit ner Guds altaren. Elia påstod att han var den ende i landet som fortfarande älskade Gud, och nu försökte de döda honom också.
4 Och kommer du ihåg vad Gud svarade? Han sa: Nej, du är inte den ende som är kvar. Jag har sju tusen andra, som fortfarande älskar mig och som inte har böjt sig för avgudarna.
5 Det är likadant i dag. Inte alla judar har vänt sig bort från Gud. Det finns några få som blir frälsta som ett resultat av att Gud i sin godhet har valt ut dem.
6 Och om det är på grund av Guds godhet, så är det alltså inte på grund av att de själva är tillräckligt goda, för i så fall skulle den fria gåvan inte längre vara fri. Den är fri så länge som den inte förtjänas.
7 Detta är alltså situationen: de flesta judar har inte fått det erkännande från Gud som de söker efter. De som Gud har utvalt har gjort det, men de andras ögon är förblindade.
8 Det är vad våra Skrifter menar när de säger att Gud har låtit dem somna och tillslutit deras ögon och öron, så att de inte förstår vad vi talar om när vi berättar för dem om Kristus. Och så är det än i dag.
9 Kung David talade om just detta när han sa: Låt deras festmåltider ruinera dem och deras frid försvinna.
10 Låt dem drabbas av mörker och blindhet och vrid deras höfter ur led.
11 Betyder det här att Gud för alltid har stött bort sitt judiska folk? Naturligtvis inte! Hans syfte var att erbjuda frälsning till andra folk. Då skulle judarna bli avundsjuka och själva börja söka frälsningen hos Gud.
12 Om nu hela världen blev rik, därför att judarna förbisåg Guds erbjudande om frälsning, hur mycket större välsignelse ska då inte världen uppleva när också judarna kommer till Kristus.
13 Som ni vet så har Gud utvalt mig till att vara som en speciell budbärare till er som inte är judar. Jag lägger stor vikt vid mitt uppdrag och påminner judarna om det så ofta jag kan.
14 Jag hoppas nämligen att jag ska kunna få dem att längta efter det som ni redan har tagit emot, och på så sätt rädda några av dem.
15 Vad underbart det kommer att bli när de upptäcker Kristus! När de inte tog emot Guds erbjudande om frälsning betydde detta att han fick vända sig till resten av världen och erbjuda den sin frälsning. När judar nu kommer till Kristus är det lika underbart som när döda får liv igen.
16 Och eftersom Abraham och profeterna är Guds folk, så är också deras barn det. För om trädets rötter är heliga, så är också grenarna det.
17 Men några av grenarna på Abrahams träd, alltså några av judarna, har brutits av. Ni som inte är judar är som grenar från ett vilt olivträd, inympade i den äkta stammen. Därför får nu också ni den välsignelse som Gud lovade Abraham och hans barn, och ni får också del av den rika näringen i Guds eget olivträd.
18 Men ni måste vara på er vakt, så att ni inte börjar skryta med att ni placerats där i stället för de grenar som bröts av. Kom ihåg att ni bara är inympade grenar, och att det inte är ni som bär upp roten utan roten som bär upp er.
19 Nu kanske ni säger: De där grenarna bröts av för att lämna plats åt oss, så vi måste vara ganska bra i alla fall.
20 Men var försiktiga! Kom ihåg att grenarna bröts av därför att de inte trodde på Kristus, och att ni är där bara därför att ni tror! Var inte stolta, var ödmjuka, tacksamma och försiktiga i stället!
21 För om Gud inte visade överseende med de grenar som han först satte dit, så kommer han inte att skona er heller.
22 Lägg märke till att Gud är både god och sträng. Han är sträng mot dem som är olydiga, men mycket god mot dem som fortsätter att älska honom och tro på honom. Om ni inte älskar honom, så kommer ni också att skäras bort.
23 Om judarna å andra sidan lämnar sin otro, så kommer Gud att ympa dem tillbaka in i trädet. Han har makt att göra det.
24 För om Gud ville ta emot er, grenar från ett vilt olivträd, och mot naturens ordning ympa in er på sitt eget, odlade träd, hur mycket lättare ska det då inte vara för honom att ympa in de äkta grenarna igen.
Guds nåd gäller alla
25 Jag vill att ni ska känna till sanningen från Gud, kära bröder, så att ni inte blir högfärdiga och börjar skryta. Ja, det är sant att några judar har vänt sig emot sanningen, och det kommer att fortsätta att vara så tills alla som inte är judar har fått möjlighet att komma till Kristus.
26 Först då kommer hela Israel att bli frälst.Kommer ni ihåg vad profeterna sa om det: Det ska komma en befriare från Sion, och han ska ta bort all ogudaktighet bland judarna.
27 Då ska jag ta bort deras synder, precis som jag har lovat.
28 Nu är många judar fiender till budskapet om frälsning. De hatar det. Men detta har varit en fördel för er, för det har fört med sig att Gud har gett sina gåvor också till er som inte är judar. Ändå älskar Gud fortfarande judarna på grund av sina löften till Abraham, Isak och Jakob.
29 För Guds gåvor och hans kallelse kan aldrig tas tillbaka. Han tar aldrig tillbaka sina löften.
30 Förut var det ni som var olydiga mot Gud. När judarna inte ville ta emot Guds gåvor, så var han god mot er i stället.
31 Nu är det judarna som är olydiga, men en dag kommer de också att dela Guds godhet med er.
32 För Gud överlämnade alla åt synden, så att han kan visa lika stor godhet mot alla.
33 Vilken underbar Gud vi har! Hur stor är inte hans visdom och kunskap och rikedom! Det är helt omöjligt för oss att förstå hans beslut och metoder.
34 För vem av oss kan känna till Herrens tankar? Vem vet tillräckligt för att kunna ge honom råd?
35 Och vem kan någonsin offra tillräckligt mycket till Herren så han kan vänta sig att få något igen?
36 Allt utan undantag kommer från Gud. Allt finns till på grund av hans makt, och allt är till för att ära Gud. Äran tillhör honom i evighet!
Budskap till Babylon
50 Detta är ett budskap från Herren angående Babylon och det babyloniska riket genom profeten Jeremia:
2 Gör känt över hela världen att Babylon ska intas. Dess gud Marduk ska krossas och skymfas
3 när ett folk från norr anfaller och härjar landet så att ingen kan bo där längre. Allt ska utplånas, och både människor och djur ska fly.
4 Då ska folket i Israel och Juda förenas för att gråtande söka Herren, sin Gud.
5 De ska fråga efter vägen till Sion och börja vandringen hem igen. Kom, låt oss förenas med Herren i ett evigt förbund som aldrig mer ska kunna brytas, ska man säga.
6 Mitt folk har varit som förlorade får. Deras herdar förde dem på fel väg och släppte dem sedan lösa bland bergen. Så gick de vilse och glömde sin rätta viloplats.
7 Alla som råkade på dem gjorde anspråk på dem och sa: Vi har tillåtelse att anfalla dem, för de har syndat mot Herren, rättvisans Gud, han som var deras förfäders hopp.
8 Men fly nu bort från Babylon, från kaldeernas land. Led mitt folk hem igen,
9 för jag ska uppresa en armé från de stora länderna i norr. De ska anfalla Babylon och inta det. Fiendens pilar ska träffa mitt i prick och inte missa!
10 Babylon ska bli plundrat tills alla har fått nog med byte, säger Herren.
11 Ni är glada, ni kaldeer, som har plundrat mitt folk. Ni är som kor på tröskplatsen och som gnäggande hästar,
12 men snart ska ert land få skämmas för er. Ni ska bli det minsta av alla folk, en vildmark och ett torrt ökenland.
13 På grund av Herrens vrede mot er ska Babylon bli ett ensligt ödeland, och alla som far förbi ska bli förskräckta och se ner på landet där det ligger sårat.
14 Ja, förbered er för att strida mot Babylon, ni alla folk runt omkring! Spänn era bågar och spara inte på pilarna, för landet har syndat mot Herren.
15 Höj segerrop från alla sidor! Titta! Man ger upp! Murarna har fallit. Herren har fått sin hämnd. Behandla Babylon som det har behandlat andra!
16 Slå ner på alla dem som sår och skördar. Se till att alla landsflyktiga återvänder till sina egna länder, medan fienden rycker fram.
17 Israeliterna är som får jagade av lejon. Den förste att frossa på dem var kungen i Assyrien, och sedan krossade Nebukadnessar, kungen i Babylon, deras ben.
18 Därför säger Herren, härskarornas Gud, Israels Gud: Nu ska jag straffa kungen i Babylon och hans land, precis som jag straffade den assyriske kungen.
19 Men Israel ska jag leda hem till sitt eget land igen. De ska få njuta på Karmels och Basans ängar och än en gång uppleva glädje och lycka på bergen i Efraim och Gilead.
20 Den dagen ska det inte finnas någon synd i Israel eller i Juda, för jag ska förlåta den kvarleva som jag har skonat, säger Herren.
21 Anfall Merataims land och folket i Pekod. Ja, marschera framåt mot Babylon! Utplåna det, så som jag har befallt!
22 Stridslarm ska höras i landet, rop som talar om förödelse.
23 Babylon, den kraftigaste hammaren på hela jorden, ligger sönderslagen.
24 Jag gillrade en fälla för dig, Babylon, och du blev fast därför att du stred mot Herren.
25 Herren har öppnat sitt vapenförråd och tagit fram vapen för att visa sin vrede mot fienden. Den förskräckelse som drabbar Babylon är ett verk av Herren, härskarornas Gud.
26 Ja, gå emot det från avlägsna länder! Bryt upp dess förråd! Slå ner murar och hus så att de ligger i ruiner. Lämna ingenting kvar.
27 Döda alla unga krigsdugliga män! Tiden är inne för Babylon att slaktas.
28 Men mitt folk ska fly, det ska fly tillbaka till sitt eget land och berätta om hur Herren i sin vrede hämnades dem som förstörde hans tempel.
29 Mobilisera alla bågskyttar mot Babylon. Omringa staden, så att ingen kan fly! Behandla den precis som den behandlat andra, för den har kränkt Herren, den Helige i Israel.
30 Stadens unga män ska falla på gatorna och dö. Alla soldater ska stupa.
31 Jag står dig emot, du högmodiga folk, och nu har räkenskapens dag kommit för dig!
32 Du högfärdiga land, du kommer att stappla och falla, och ingen ska hjälpa dig upp. Jag ska tända en eld i Babylons städer, en eld som ska bränna upp allt som finns där.
33 Herren, härskarornas Gud, säger: Folket i Israel och Juda har blivit förtryckt. Deras besegrare håller dem fast och vägrar att låta dem gå.
34 Men deras förlossare är stark. Hans namn är Herren, härskarornas Gud. Han ska försvara dem och se till att de blir befriade och på nytt får bo i lugn och ro i Israel.Men för folket i Babylon finns det ingen ro!
35 Fördärvets svärd ska slå kaldeerna, säger Herren. Det ska slå folket i Babylon och dess furstar och visa män.
36 Alla de falska profeterna ska stå där som dårar! Panik ska komma också över de modigaste bland soldaterna!
37 Kriget ska drabba deras hästar och vagnar. Alla deras legosoldater kommer att bli fega och odugliga. Alla Babylons skatter ska rövas bort
38 och vattenförråden ska ta slut. Varför? Därför att hela landet är fullt av vidriga avgudabilder. Men de ska bli utom sig av skräck.
39 Därför ska Babylon bli ett tillhåll för schakaler och ugglor och ett hem för öknens vilda djur. Aldrig mer ska människor bo där. Det ska ligga övergivet för alltid.
40 Herren ska förgöra Babylon på samma sätt som han störtade Sodom och Gomorra och deras grannstäder. Ingen har bott där sedan dess, och ingen kommer någonsin mer att bo i Babylon.
41 Se hur de kommer! En väldig armé från norr! Kungar från många länder har anslutit sig på Herrens uppmaning.
42 De är fullt rustade för strid. De är grymma och skoningslösa. Dånet av deras härskrin är som havsvågornas rytande. Babylon! De kommer ridande mot dig grupperade för anfall!
43 När kungen av Babylon får denna rapport om läget står han där alldeles handfallen. Ångest kommer över honom, som födslovåndor.
44 Jag ska sända en inkräktare mot dem, en som kommer över dem mycket plötsligt, likt ett lejon som dyker upp ur snåren vid Jordan och anfaller betande får. Jag ska jaga bort babylonierna i ett ögonblick och utse den jag vill som deras herde. För vem är lik mig? Vem kan ställa mig inför rätta?
45 Lyssna till Herrens plan för Babylon, kaldeernas land. Till och med små barn ska föras bort som slavar.
46 Hela jorden ska darra vid Babylons fall, och folkets förtvivlade rop ska höras över hela världen.
Herre, tig inte!
28 Jag ber dig om hjälp, Herre, för du är min trygghets klippa. Om du vägrar att svara mig, så kan jag lika gärna ge upp och dö.
2 Herre, jag lyfter mina händer mot himlen och ropar till dig om hjälp. Lyssna, Herre!
3 Straffa mig inte tillsammans med alla de ogudaktiga, som talar så vänligt till sina grannar, medan de i själva verket tänker att döda dem.
4 Ge dem det straff de förtjänar! Låt deras ondska komma över dem själva!
5 De bryr sig inte det minsta om Gud. Vad han har gjort och skapat tycks inte angå dem. Därför kommer Gud att slå dem till marken som man river gamla hus som aldrig mer ska byggas upp.
6 Prisa Herren, för han har lyssnat till mitt rop på hjälp!
7 Han har gett mig ny kraft, och han skyddar mig för varje fara. Jag litade på honom och han hjälpte mig. Glädjen bubblar nu i mitt hjärta, och jag brister ut i lovsånger till honom.
8 Herren skyddar sitt folk och ger seger åt sin smorde kung.
9 Försvara ditt folk, Herre! Försvara och välsigna dem som är dina! Led dem som en herde, och bär dem i dina armar för evigt!
När Herrens röst ljuder
29 Prisa Herren, ni alla änglar! Prisa hans ära och hans kraft!
2 Prisa honom för hans härliga namn! Böj er inför honom och sätt på er högtidskläder.
3 Herrens röst hörs över haven. Gud, den upphöjde, dundrar från skyn.
4 Vad väldig hans röst är, vad stark och majestätisk den är!
5-6 Den knäcker stora träd. Den splittrar Libanons cedrar. Den skakar Libanons och Sirjons berg, så att de hoppar och skuttar som unga kalvar!
7 Herrens röst är en ljungande blixt.
8 Den ljuder genom öknarna och skakar Kades ödemark.
9 Herrens röst fäller de mäktiga ekarna och löven virvlar omkring i luften. I hans tempel ropar alla: Äran, äran tillhör Herren.
10 Redan syndafloden kom på Herrens befallning, och som kung fortsätter han att avslöja sin makt.
11 Han ska ge sitt folk styrka. Han ska välsigna dem med frid.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®