M’Cheyne Bible Reading Plan
Saul besegrar ammoniterna
11 Vid den här tiden ledde Nahas ammoniternas armé mot Israel och belägrade staden Jabes-Gilead. Invånarna i Jabes bad om fred: Slut fred med oss, så ska vi bli era tjänare, bad de.
2 Det ska ni få bli, sa Nahas. Men bara på det villkoret att jag får sticka ut höger öga på varenda en av er, så att hela Israel blir förolämpat.
3 Låt oss få sju dagar på oss så att vi kan ta reda på om vi får någon hjälp! svarade Jabes äldste. Om inte våra bröder kommer och räddar oss, ska vi gå med på dina villkor.
4 När budbärarna kom till Sauls hemstad Gibea och berättade hur läget var började alla att gråta.
5 Saul hade varit ute och plöjt på åkern, och när han återvände till staden frågade han: Vad är det som har hänt? Varför gråter alla? När de berättade för honom vad budbärarna från Jabes hade sagt,
6 kom Guds Ande med stor kraft över Saul och han brann av vrede.
7 Han tog två oxar, styckade dem och sände ut styckena med budbärare över hela Israel.Så här ska det gå med oxarna som tillhör den som vägrar att följa Saul och Samuel i strid, sa han. Fruktan föll över folket, och de ställde upp till sista man.
8 Han räknade dem i Besek och fann att de var 300.000, förutom 30.000 män från Juda.
9 Då skickade han budbärare tillbaka till Jabes-Gilead med beskedet: Vi kommer att rädda er när det är som hetast i morgon!Givetvis blev det en oerhörd glädje i staden när budskapet nådde fram.
10 Männen i Jabes meddelade sedan sina fiender: Vi ger oss! I morgon kan ni komma och göra med oss som ni vill.
11 Men under natten kom Saul. Han hade delat upp sin armé i tre grupper. Före gryningen överrumplade de ammoniterna och dödade dem nästan allesammans under förmiddagens lopp. Resten av deras armé blev så grundligt skingrad, att inte ens två personer kom undan tillsammans.
12 Senare sa folket till Samuel: Var finns de män som sa att Saul inte skulle bli vår kung? För hit dem, så ska vi döda dem!
13 Men Saul svarade: Ingen ska avrättas i dag när Herren har räddat Israel!
14 Då sa Samuel till folket: Kom, låt oss alla gå till Gilgal och än en gång bekräfta att Saul är vår kung.
15 De gick därför till Gilgal, och vid en högtidlig ceremoni inför Herren krönte de Saul till kung. Sedan offrade de tackoffer till Herren, och Saul och hela Israel firade den lyckliga utgången.
Israel är Guds utvalda folk
1-3 Mitt kära Israel, mitt folk! Mina judiska bröder! Vad jag längtar efter att ni ska komma till Kristus. Mitt hjärta känns tungt, och jag sörjer bittert dag och natt för er skull. Kristus vet, och den helige Ande vet, att jag inte överdriver när jag säger att jag skulle vara villig att bli förlorad för evigt om detta kunde rädda er.
4 Gud har gett er så mycket, men ändå vill ni inte lyssna till honom. Han tog er som sitt speciellt utvalda folk och ledde er med sin egen härlighet i form av ett lysande moln och talade om för er hur mycket han ville välsigna er. Han gav er sina regler för det dagliga livet, så att ni kunde veta vad han ville att ni skulle göra. Han lät er tillbe honom, och gav er stora löften.
5 Ni hade stora gudsmän som förfäder, och Kristus själv var en av er, en jude i fråga om sin mänskliga härkomst, och som nu regerar över allting. Pris ske Gud i evighet!
6 Har då Gud misslyckats med att uppfylla sina löften till judarna? Hans löften gäller bara dem som är sanna judar, och alltså inte alla som är födda i judiska familjer.
7 Enbart det faktum att de härstammar från Abraham gör dem inte till Abrahams verkliga barn. För Skrifterna säger att löftet gäller bara för Abrahams son Isak och Isaks barn, även om Abraham också hade andra barn.
8 Detta betyder att inte alla Abrahams barn är Guds barn, utan bara de som tror på det löfte om frälsning som Gud gav till Abraham.
9 För Gud hade lovat: Nästa år ska jag ge dig och Sara en son.
10-11 ,
12-13 Och många år senare, när Isak hade växt upp och gift sig och hans hustru Rebecka skulle föda sina tvillingbarn, sa Gud åt henne att Esau, barnet som föddes först, skulle bli tjänare åt tvillingbrodern Jakob. Precis som Skrifterna säger: Jag valde att välsigna Jakob, men inte Esau. Och Gud sa detta redan innan barnen var födda, innan de hade gjort något, vare sig gott eller ont. Detta bevisar att Gud gjorde vad han hade bestämt sig för att göra från början. Det skedde inte på grund av vad barnen gjorde, utan på grund av vad Gud ville.
14 Var Gud orättvis? Naturligtvis inte!
15 För Gud hade sagt till Mose: Om jag vill vara god mot någon, så är jag det. Och jag ska förbarma mig över vem jag vill.
16 Därför ges Guds välsignelser inte bara för att någon bestämmer sig för att få del av dem, eller arbetar intensivt för att få dem. De ges därför att Gud visar sin kärlek mot vem han vill.
17 Egyptens kung Farao är ett exempel på detta. Gud sa till honom att han hade gett honom makt för att visa sin väldiga kraft genom honom, så att hela världen skulle höra om Guds härliga namn.
18 Gud är alltså god mot somliga, bara därför att han vill vara det, och han gör så att somliga vägrar att lyssna till honom.
19 Varför anklagar då Gud dem för att de inte lyssnar? Har de inte gjort just vad han lett dem till att göra?
20 Nej, säg inte det! Vem är du som kritiserar Gud? Ska föremålet säga till den som har tillverkat det: Varför har du gjort mig så här?
21 När en människa tillverkar en kruka av lera, har hon då inte rätt att av samma lera göra en vacker kruka att ställa blommor i och en annan att slänga skräp i?
22 Har inte Gud all rätt att visa sin vrede och makt mot dessa som bara duger till att kastas bort och som han har haft tålamod med så länge?
23-24 Och har han inte rätt att välja andra, sådana som oss, som är gjorda för att fyllas av hans härlighets rikedomar - vare sig vi är judar eller inte. Har han inte rätt att vara kärleksfull mot oss, så att alla kan se hur stor hans härlighet är?
25 Gud säger ju genom profeten Hosea att han ska söka sig andra barn som inte kommer från den judiska familjen, och han ska älska dem, även om ingen har älskat dem förut.
26 Om alla som inte är judar har han förut sagt: Ni är inte mitt folk. De ska nu kallas den levande Gudens söner.
27 Profeten Jesaja utropade om judarna att även om de kunde räknas i miljoner, så skulle bara ett litet antal bli räddade.
28 För Herren kommer att verkställa sin dom över jorden, snabbt och en gång för alla.
29 Och Jesaja säger på ett annat ställe, att om det inte var för Guds barmhärtighets skull, så skulle alla judar förintas, varenda en, precis som alla förintades i städerna Sodom och Gomorra.
Israels folks otro
30 Vad ska vi då säga om allt detta? Jo, att Gud har gett alla en möjlighet att bli frigivna genom att tro, även om de egentligen inte sökt Gud.
31 Men judarna, som har ansträngt sig så mycket för att komma i ett rätt förhållande till Gud genom att lyda hans lagar, har aldrig lyckats.
32 Varför inte? Därför att de har försökt bli frälsta genom att följa lagen och utföra egna goda gärningar i stället för att hålla sig till tron på Kristus. De har snavat över den sten,
33 som Gud varnade dem för i Skrifterna när han sa: Jag har lagt en sten i vägen för judarna, som många kommer att snava över. Men de som tror kommer aldrig att bli besvikna.
Budskap till moabiterna
48 Detta är vad Herren, härskarornas Gud, säger om Moab:Ve över staden Nebo, för den ska läggas i ruiner. Staden Kirjataim och dess befästningar har intagits.
2-4 Ingen kommer längre att skryta över Moab, för man har sammansvurit sig mot det. I Hesbon har man smitt planer på dess förstörelse och säger: Kom, vi ska göra slut på Moab som nation. I Madmen är allt tyst. Då ska krigslarm stiga upp mot Horonaim, för hela Moab ligger förstört. Ropen ska höras ända bort till Soar.
5 Flyktingar ska ta sig uppför Halluhots höjd, bittert gråtande, medan skräckslagna rop ljuder nerifrån staden.
6 Fly för era liv! Göm er i öknen!
7 Ni litade på er rikedom och skicklighet, och därför ska ni förgås. Er gud Kemos med präster och furstar ska föras bort till ett avlägset land!
8 Alla städer och byar, vare sig de ligger på slätterna eller i dalarna, ska förstöras, för Herren har sagt det.
9 Moab ska bli torrt och öde och utan en levande varelse.
10 Förbannelse ska vila över dem som håller tillbaka svärden och vägrar att utföra det uppdrag som Herren har gett dem!
11 Från sin första tid har moabiterna levt ostörda utan att bli anfallna. Landet är som ett vin som inte blivit hällt från fat till fat, och som har bibehållit både arom och smak.
12 Nu serveras både landsflykt och fångenskap, och vinet ska tömmas ut och krukan slås sönder!
13 Till slut ska moabiterna skämmas över sin avgud Kemos, precis som Israel skämdes över sin guldkalv i Betel.
14 Kommer ni ihåg hur ni skröt: Vi är hjältar och stora krigsmän?
15 Men nu ska Moab fördärvas, och fördärvarna är redan på väg. Moabs unga män är dömda till slakt, säger Kungen, Herren, härskarornas Gud.
16 Olyckan kommer snabbt över Moab.
17 Ni Moabs vänner, gråt och sörj över landet! Se hur de starka och sköna moabiterna blir kringspridda.
18 Stig ner från er härlighet och sitt i smutsen, ni folk från Dibon, för de som fördärvar Moab ska också krossa Dibon och riva ner alla dess torn.
19 De som bor i Aroer står ängsliga vid vägen för att se och ropa till dem som flyr från Moab: Vad är det som har hänt?
20 De får till svar: Moab ligger i ruiner. Gråt och sörj! Berätta vid Arnons stränder att Moab är förstört.
21 Domen har kommit över slättlandet, över Holon, Jahas, Mofaat,
22 Dibon, Nebo, Bet-Diblataim,
23 Kirjataim, Bet-Gamul, Bet-Meon,
24 Keriot och Bosra och över alla andra städer i Moabs land, både avlägsna och de som ligger nära.
25 Det är slut på Moabs styrka, hans horn är avhuggna och hans armar avbrutna.
26 Låt honom ragla och falla som en drucken, för han har gjort uppror mot Herren. Moab ska vältra sig i sina egna spyor och bli till ett åtlöje för alla,
27 för han hånade Israel, plundrade det och var glad över dess fall.
28 Moabs folk, fly från era städer och bosätt er i grottor som duvor i sina nästen bland klipporna.
29 Vi har alla hört talas om Moabs högfärd, för den var mycket stor. Vi känner till hans högfärdighet, hans övermod och hans stolta hjärta.
30 Jag känner hans högfärd, säger Herren, men hans skryt är falskt och hans hjälplöshet mycket stor.
31 Ja, jag sörjer över Moab, och mitt hjärta gråter över Kir-Heres män.
32 Ni Sibmas män, som är rika på vingårdar, jag gråter över er, till och med mer än över Jaeser. Plundrare har skurit av era rankor och skördat druvor och frukter. De har plockat er fullkomligt rena!
33 Glädjen och fröjden är borta från det fruktbara Moab. Pressarna ger inte något vin. Ingen trampar druvorna under glädjerop. Man ropar, men inte av glädje.
34 I stället är det rop av skräck och lidanden som stiger upp från landet, från Hesbon ända bort till Eleale och Jahas, från Soar till Horonaim och Eglat-Selisia. Nimrims betesmarker ligger övergivna.
35 Herren säger: Jag har gjort slut på Moabs avgudadyrkan och offer till falska gudar.
36 Mitt hjärta klagar som en sorgsen flöjt över Moab och Kir-Heres, för allt deras välstånd är borta.
37 De rakar huvud och skägg i sorg, rispar sina händer och klär sig i säcktyg.
38 Klagan och sorg ska råda i varje moabitiskt hem och på alla gator, för jag har krossat Moab som man krossar en gammal och oduglig kruka.
39 Hör deras jämmer och se deras skam. Moab har blivit till varning och åtlöje för sina grannar.
40 En örn svävar fram och breder ut sina vingar över hela landet Moab, säger Herren.
41 Dess städer har fallit, och fästningarna är belägrade. De tappraste krigarna darrar av skräck, som kvinnor i barnsnöd.
42 Moab kommer inte att kunna förbli en nation, på grund av sitt övermod inför Herren.
43 Skräck, fallgropar och fällor ska bli din lott, Moab, säger Herren.
44 Om någon flyr undan faran ska han hamna i fallgropen, och om han lyckas ta sig upp ur den ska han fångas i en fälla. Jag ska se till att ni inte kommer undan, för tiden för er dom är inne.
45 Ni flyr till Hesbon utan möjlighet att komma längre. Men en eld kommer från Hesbon, Sihons fäderneärvda hem, och förtär landet från den ena ändan till den andra med alla dess upproriska invånare.
46 Ve dig, Moab! Guden Kemos folk är slaget och dina söner och döttrar har förts bort som slavar.
47 Men den dagen kommer, säger Herren, när jag än en gång ska upprätta Moab och återställa din rikedom. Så slutar profetian angående Moab.
Förlåt mig mina synder
25 Till dig, Herre, sätter jag mitt hopp.
2 Lämna mig inte i sticket, Herre, för jag litar på dig! Låt inte mina fiender lyckas i sina uppsåt! Låt dem inte triumfera över mig!
3 Jag vet att ingen som tror på Gud någonsin behöver skämmas. Men alla som sviker dig ska stå där med sin skam.
4 Herre, visa mig vad jag ska göra! Låt mig förstå vilken väg jag ska gå!
5 Led mig och undervisa mig, för du är en Gud som räddar mig! Det är bara på dig jag kan hoppas!
6-7 Herre, tänk på att du förr har visat mig din godhet och kärlek, förlåt mig för att jag syndade i min ungdom.
8 Herren är god, och alla de som har gått vilse undervisar han med glädje om den rätta vägen.
9 Han undervisar de ödmjuka om sin väg.
10 Med trofasthet och kärlek leder han alla som lyder hans befallningar.
11 Men Herre, vad ska jag göra med mina synder! De är alltför många! Förlåt mig, för ditt namns skull!
12 Var finns den människa som fruktar Herren? Gud kommer att undervisa henne om vilken väg hon ska välja.
13 Hon ska få välsignelse och lycka, och hennes barn ska ärva landet.
14 Herren är vän med dem som fruktar honom, och de får insyn i hans hemligheter.
15 Jag ser alltid upp till Herren och väntar på hans hjälp, för bara han kan rädda mig ur fällorna.
16 Kom, Herre, och visa mig din barmhärtighet, för jag känner mig hjälplös, nertyngd och ensam!
17 Min ångest blir allt värre. Befria mig från denna börda!
18 Se hur jag lider och se vilket elände jag har! Förlåt mig alla mina synder!
19 Se hur många fiender jag har och hur våldsamt de hatar mig!
20 Rädda mitt liv undan dem! Låt ingen säga att jag i onödan har litat på dig!
21 Låt godhet och ärlighet bli mina livvakter, för mitt hopp står till dig.
22 O, Gud, befria Israel från alla dess svårigheter.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®