M’Cheyne Bible Reading Plan
7 Då kom männen från Kirjat-Jearim och tog arken till Abinadabs hus på bergshöjden, och de avskilde hans son Eleasar att ansvara för den.
2 Arken stannade där i tjugo år, och under den tiden sörjde hela Israel, för det verkade som om Herren hade övergett dem.
Samuel blir Israels domare
3 Vid den tiden sa Samuel till dem: Om ni verkligen menar allvar med att återvända till Herren, så avskaffa alla era främmande gudar. Bestäm er för att enbart lyda Herren. Då kommer han att rädda er från filisteerna.
4 Då förstörde de alla sina avbilder av Baal och Astarte och tillbad endast Herren.
5 Sedan sa Samuel till dem: Kom till Mispa allesammans, så ska jag be till Herren för er.
6 Under en högtidlig ceremoni där hämtade de vatten från brunnen och hällde ut det inför Herren. De fastade också hela dagen och bekände: Vi har syndat mot Herren.Det var vid Mispa som Samuel blev Israels domare.
7 Men då filisteernas ledare hörde talas om de stora skarorna som samlats vid Mispa, mobiliserade de sin armé för att anfalla. När israeliterna hörde att filisteerna var på väg mot dem blev de förskräckta.
8 Fortsätt att be till Gud om räddning! bad de Samuel.
9 Då tog Samuel ett lamm som fortfarande diade och offrade det till Herren som ett helt brännoffer. Han ropade till Herren för Israel, och Herren svarade.
10 Just då Samuel offrade brännoffret kom filisteerna för att gå till anfall, men Herren lät sin röst åska och dundra från himlen. Filisteerna blev fullständigt panikslagna. Israeliterna slog dem
11 och jagade dem från Mispa till Bet-Kar och dödade dem allesammans.
12 Samuel reste en sten mellan Mispa och Sen och kallade den Eben-Haeser, hjälpstenen. Han sa: Herren har verkligen hjälpt oss!
13 Herren stod emot filisteerna, och de återvände inte till Israel så länge Samuel levde.
14 De israelitiska städerna mellan Ekron och Gat, som hade erövrats av filisteerna, återlämnades nu till Israel, och den israelitiska armén befriade också de närliggande områdena. Det rådde också fred mellan Israel och amoreerna.
15 Samuel fortsatte att vara Israels domare under resten av sitt liv.
16 Varje år reste han runt i Israel för att döma, först i Betel, sedan i Gilgal och därefter i Mispa.
17 Men han återvände alltid till Rama där han bodde, och därifrån dömde han vanligtvis Israel. I Rama byggde han också ett altare åt Herren.
Folket vill ha en kung
8 När Samuel blev äldre tillsatte han sina söner som domare.
2 Hans äldsta söner Joel och Abia dömde i Beer-Seba,
3 men de var inte lika sin far. De tog emot mutor och dömde orättvist.
4 Israels ledare möttes i Rama för att diskutera situationen med Samuel.
5 De lät honom förstå att mycket hade blivit annorlunda efter det att han dragit sig tillbaka, för hans söner var inte goda män.Ge oss en kung, som alla andra folk, bad de.
6 Samuel blev upprörd när han hörde detta och gick till Herren för att få råd.
7 Lyssna till dem, svarade Herren. Det är mig de förkastar och inte dig. De vill inte längre ha mig till kung.
8 Ända sedan jag förde dem ut ur Egypten har de gång på gång vänt mig ryggen och följt andra gudar, och nu ger de dig samma behandling.
9 Ge dem vad de ber om, men varna dem för vad det innebär att lyda under en kung!
10 Samuel berättade allt detta för folket och sa:
11 En kung kommer att ta ut era söner till krigstjänst och använda dem framför sina vagnar.
12 Några kommer att bli tvingade att vara befäl och leda hans trupper i krig. Andra kommer att bli slavarbetare och tvingas plöja hans åkrar och bärga hans skördar eller sätts att tillverka hans vapen och vagnar.
13 Han kommer att ta era döttrar till att bereda salvor och parfymer och till arbete i hans kök och bageri.
14-15 Han kommer att ta era bästa åkrar, vingårdar och olivträd och en tiondel av er skörd och ge den till sina tjänstemän.
16 Han kommer att kräva att få era slavar, de bästa åsnorna och det bästa av er boskap för sina personliga behov.
17 Han kommer att kräva en tiondel av era hjordar, och ni kommer att bli hans slavar.
18 Ni kommer att ångra er och gråta bittert på grund av den kung, som ni nu ber om, men då ska Herren inte hjälpa er.
19 Men folket vägrade lyssna till Samuels varningar.
20 Vi vill ändå ha en kung, för vi vill vara som alla andra folk, sa de. Han ska härska över oss och leda oss i strid.
21 Då berättade Samuel för Herren vad folket hade sagt,
22 och Herren svarade igen: Gör då som de säger, och ge dem en kung.Då samtyckte Samuel till deras förslag och skickade hem alla.
Ett nytt liv
6 Ska vi då fortsätta att synda så att Gud kan fortsätta att visa mer och mer godhet och förlåtelse?
2-3 Naturligtvis inte! Ska vi hålla på och synda när vi inte behöver det? Syndens makt över oss bröts ju när vi blev kristna, och genom dopet bekänner vi att Jesus Kristus genom sin död besegrade vår syndfulla natur.
4 Vår gamla natur, som älskade synden, begravdes med Kristus genom dopet. I stället fick vi del av det nya liv, som Jesus fick när Fadern med sin väldiga makt förde honom tillbaka till livet.
5 Vi har alltså blivit förenade med honom genom att dö med honom när han dog, och nu delar vi hans liv och hans uppståndelse.
6 Våra gamla onda begär spikades fast vid korset med honom. Vårt gamla jag krossades och sårades till döds så att vi inte längre är i syndens järngrepp och måste vara slavar under den.
7 Den som är död är fri från synden med all dess lockelse och makt.
8 Och eftersom vår gamla syndälskande natur dog med Kristus, så vet vi att vi kommer att dela hans nya liv.
9 Kristus uppstod från de döda och kommer aldrig att dö igen. Döden har inte längre någon makt över honom.
10 Han dog en gång för alla för att göra slut på syndens makt, och nu lever han för evigt i obruten gemenskap med Gud.
11 Betrakta därför den gamla syndiga naturen som död, och lev i stället för Gud genom Jesus Kristus vår Herre.
12 Låt inte längre synden härska över era dödliga kroppar, och ge inte efter för dess syndiga drifter.
13 Se till att ni inte blir ondskans redskap som används till synd, utan ge er själva helt åt Gud med hela er kropp, för ni har återvänt från döden, och ni vill vara redskap i Guds händer och användas för hans goda syften.
14 Synden behöver aldrig mer vara er herre. Nu är ni ju inte längre bundna vid en lag som gör er till slavar, utan ni är fria under Guds generösa godhet och nåd.
Fri att lyda
15 Betyder detta att vi kan hålla på och synda utan att oroa oss över det? Naturligtvis inte!
16 Förstår du inte att du kan välja din egen herre? Du kan välja synden och dö, eller också lydnaden och bli frikänd. Den som du ger dig åt blir din herre, och du blir hans slav.
17 Gud vare tack, att trots att ni en gång valde att vara syndens slavar nu med hela hjärtat lyder vad Gud har lärt er.
18 Nu är ni fria från er gamle herre, synden, och har blivit slavar åt er nye herre, rättfärdigheten.
19 Jag använder bilden av slavar och herrar, eftersom den är lätt att förstå. På samma sätt som ni brukade vara slavar under alla slags synder, måste ni nu låta er själva bli slavar under allt som är rätt och bli förvandlade.
20 När ni var slavar under synden brydde ni er inte om vad som var gott eller inte.
21 Och vad blev resultatet? Ja, i alla fall inget som var gott, för nu skäms ni till och med att tänka på de saker som ni brukade göra, för alltsammans leder till död.
22 Men nu är ni fria från syndens makt och är Guds slavar, och hans godhet mot er förvandlar er och leder till evigt liv.
23 Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.
Guds dom över avgudadyrkare
44 Följande budskap gav Gud Jeremia. Det gällde alla judar som bodde i norra Egypten, i städerna Migdol, Tapanhes och Memfis och även dem i södra delen av Egypten:
2-3 Herren, härskarornas Gud, säger: Ni såg vad jag gjorde mot Jerusalem och alla Juda städer. För all sin ondskas skull ligger de i ruiner utan en enda levande varelse. Min vrede upptändes mot dem som bodde där därför att de tillbad andra gudar, gudar som varken de eller ni eller någon av era förfäder kände till.
4 Jag sände mina tjänare profeterna att gång på gång protestera mot detta och vädja till dem att inte göra allt det avskyvärda, som jag hatar.
5 Men de ville inte lyssna och ville inte vända tillbaka från sina ogudaktiga vägar. De har bara fortsatt med sina offer till dessa gudar.
6 Därför kom min vrede som en eld över Juda städer och över gatorna i Jerusalem, och de är fortfarande helt öde.
7 Och nu frågar Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, er: Varför drar ni allt detta över er? Inte en enda av er ska få leva - varken män, kvinnor eller barn som har kommit hit från Juda, inte ens spädbarnen i era armar.
8 För ni har upptänt min vrede genom de avgudar ni har gjort och tillbett här i Egypten och genom att tända offereldar åt dem. Därmed störtar ni er själva i fördärvet och blir föremål för avsky och förakt bland alla människor på jorden.
9 Har ni glömt era förfäders synder och de synder kungarna och drottningarna i Juda begick? Har ni glömt era egna synder och era hustrurs synder i Juda och Jerusalem?
10 Ända fram till denna dag har ni inte bett om förlåtelse. Ingen har velat vända om till mig och följa de lagar som jag gav er och era förfäder.
11 Därför säger Herren, härskarornas Gud: Jag har vänt mig från er och kommer att utplåna varenda en av er.
12 Jag ska förgöra dem som finns kvar av Juda, dem som ville komma hit till Egypten. Här ska de falla, dödade av min eld. De ska falla här i Egypten, dödade av hungersnöd och krig. Alla ska dö, från den minste till den störste. De ska bli föraktade, avskydda och hatade, och deras namn ska bli en förbannelse.
13 Jag kommer att straffa dem i Egypten, precis som jag straffade dem i Jerusalem, genom krig, hungersnöd och pest.
14 De som kom hit till Egypten för att återvända till Juda ska inte kunna återvända. Inte en enda av dem ska överleva, utom några få som lyckas fly.
15 Då svarade alla de kvinnor som var där, liksom de män som visste att deras hustrur hade tänt rökelse till avgudar (de var många, eftersom alla judarna i södra Egypten hade samlats):
16 Vi vill inte lyssna till dina falska budskap från Herren!
17 Vi tänker göra som vi själva vill. Vi tänker tända offereld åt himlens drottning och offra till henne så mycket vi vill, alldeles som vi och våra kungar och furstar och våra förfäder före oss alltid har gjort i Juda städer och på gatorna i Jerusalem. På den tiden hade vi tillräckligt med mat, allt var bra och vi var lyckliga.
18 Men ända sedan vi slutade tända offereld åt himlens drottning och slutade tillbe henne har vi haft det svårt och blivit drabbade av svärd och hungersnöd.
19 Och du tror väl inte att vi tillber himlens drottning och häller ut drickoffer åt henne och gör kakor med hennes bild på utan att våra män vet om det och hjälper oss? tillade kvinnorna.
20 Då sa Jeremia till dem allesammans, både kvinnor och män, som hade gett honom detta svar:
21 Naturligtvis kommer Herren ihåg att ni och era förfäder och era kungar och furstar och allt folk tände offereldar åt avgudar i Juda städer och på gatorna i Jerusalem!
22 Det var för att han inte längre kunde uthärda allt det onda ni gjorde, som han ödelade ert land och lät det bli en enda stor ruinhög, drabbat av förbannelse och utan en enda invånare, precis som det är i dag.
23 Själva orsaken till att dessa fruktansvärda olyckor har kommit över er är ju att ni har tänt offereldar och syndat mot Herren och vägrat att lyda honom.
24 Sedan sa Jeremia till alla de närvarande: Lyssna till Herrens ord, ni alla invånare i Juda som bor här i Egypten!
25 Herren, härskarornas Gud, säger: Både ni och era hustrur har sagt att ni aldrig kommer att ge upp er dyrkan av och era offer till himlens drottning, och ni har bevisat det genom ert handlande. Fortsätt då och håll era löften till henne!
26 Men lyssna till Herrens ord, alla ni judar som bor här i Egypten! Jag har lovat vid mitt stora namn, säger Herren, att det inte ska vara till någon nytta för er längre att ni söker min hjälp och ärar mig och säger: 'Herre, vår Gud, hjälp oss!'
27 Jag ska vaka över er, men bara för att se till att olycka verkligen kommer att drabba er och att ni förgås genom krig och hungersnöd tills ni alla är borta.
28 Bara de som vänder tillbaka till Juda, och det kommer bara att bli några få, ska undkomma min vrede. Men alla som vägrar att återvända och som bestämmer sig för att stanna kvar i Egypten ska få veta vems ord som gäller, mitt eller deras!
29 Och det här är beviset för att allt som jag har hotat med ska inträffa, och att jag kommer att straffa er här:
30 Jag ska överlämna Farao Hofra, kungen i Egypten, till dem som vill döda honom, precis som jag överlämnade Sidkia, kungen i Juda, till Nebukadnessar, kungen i Babylon.
En bön för kungen
1-2 Herren ska vara med dig den dag då du möter svårigheter! Vår stamfar Jakobs Gud ska hålla dig borta från allt ont!
3 Han ska sända dig hjälp från sitt tempel på berget Sion.
4 Han kommer ihåg de gåvor du har gett honom, dina offer och brännoffer.
5 Han vill ge dig vad du längtar efter och låter dig lyckas med alla dina planer.
6 Vi ska jubla vid nyheterna om din seger och låta våra flaggor vaja som lovsång till Gud för allt som han har gjort! Herren besvarar alla dina böner!
7 Herren ger kungen seger. Det vet jag att han gör! Han hör mig från sin heliga himmel och ger mig stora segrar.
8 Många folk litar på arméer och vapen, men vi sätter vårt hopp till Herren, vår Gud.
9 Dessa folk går under och försvinner, men vi ska resa oss och stå starka och fasta!
10 Ge seger till vår kung, Herre! Herre, hör när vi ropar till dig!
Kungen som segrar
1-2 Herre, kungen är glad över din styrka! Han jublar högt över att du har låtit honom segra.
3 Du har gett honom vad han innerst inne ville, allt vad han bett dig om.
4 När du satte honom på tronen, gav du honom framgång och lycka. Du satte en krona av renaste guld på hans huvud.
5 Han bad om ett långt, innehållsrikt liv, och du har gett honom det han önskade. Hans livsdagar sträcker sig framåt i evighet.
6 Genom din seger har du gett honom ära och beröm. Du har gjort honom hög och mäktig. Du har skänkt honom evig lycka.
7 Du har gett honom glädjen att ständigt få vara i din närhet.
8 Eftersom kungen litar på Herren och är beroende av hans orubbliga kärlek ska han aldrig stappla eller falla.
9 Med din hand, Herre, ska du fånga dina fiender, ja, alla som hatar dig.
10-11 När du visar dig, kommer din förtärande eld att förgöra dem. Du ska utrota dessa människor
12 som gör uppror mot dig, Herre. De kommer inte att lyckas.
13 De ska vända sig om och fly, när de ser hur dina pilar riktas mot dem.
14 Ta emot vår lovsång, Herre, för all din härliga makt! Vi vill sjunga om dig och fira din stora seger.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®