M’Cheyne Bible Reading Plan
Herren straffar filisteerna
1-2 Filisteerna förde sedan Guds ark från slagfältet i Eben-Haeser och ställde den i avguden Dagons tempel i staden Asdod.
3 När folket i staden nästa morgon gick för att titta på arken, hade Dagon fallit ner framför Herrens ark med ansiktet mot marken. De satte upp honom igen på hans plats,
4 men morgonen därpå hade samma sak hänt. Dagon låg framför Herrens ark. Denna gång hade hans huvud och händer fallit av och låg vid dörren, och kroppen låg för sig.
5 Det är därför som varken Dagons präster eller hans tillbedjare ens i dag vill trampa på tröskeln till Dagons tempel i Asdod.
6 Sedan började Herren förgöra invånarna i Asdod och de närliggande samhällena genom stora bölder.
7 När folket förstod vad som hade hänt, utropade de: Vi kan inte behålla Israels Guds ark här längre. Vi kommer alla att förgås tillsammans med vår gud Dagon.
8 Därför kallade de samman de styrande bland filisteerna och frågade dem vad de skulle göra med arken. Man beslöt att föra den till Gat.
9 Men när arken anlände dit, sände Herren en svår epidemi av böldpest in bland folket, och både ung och gammal greps av panik.
10 De förde arken vidare till Ekron, men när Ekrons invånare såg den komma, utropade de: De för hit Israels Guds ark för att döda oss också!
11 Då sammankallade man de styrande igen och bad dem föra tillbaka arken till dess rätta plats, för att inte hela staden skulle dö. Pesten hade nämligen redan börjat, och stor fruktan spred sig i staden.
12 De som inte dog fick svåra bölder, och överallt hördes gråt och klagan.
Filisteerna återlämnar arken
6 När arken varit i filisteernas land i sju månader,
2 kallade filisteerna på sina präster och spåmän och frågade dem: Hur ska vi göra när vi sänder tillbaka Guds ark? Ska vi ha med oss gåvor?
3 Om ni sänder tillbaka den, så gör det inte utan ett skuldoffer till Israels Gud, sa man till dem. Då ska ni bli friska och förstå varför plågan inte har upphört förut.
4-5 Vad för slags skuldoffer? frågade de.Man sa då till dem: Skicka fem bölder och fem råttor gjutna i guld. Det är ju detta som har plågat er över hela landet. Om ni lämnar över dessa gåvor och sedan prisar Israels Gud, kommer han kanske att sluta att förfölja er och er gud.
6 Var inte hårdhjärtade och upproriska, som Farao och egyptierna var. De lät inte israeliterna gå förrän Gud hade sänt fruktansvärda plågor över Egypten.
7 Bygg nu en ny vagn och spänn för två kor som har fått kalvar och som aldrig förr har gått i ok, och ta deras kalvar ifrån dem.
8 Ställ Guds ark på vagnen tillsammans med ett skrin med de gjutna råttorna och bölderna i guld, och släpp sedan korna att gå som de vill.
9 Om de går över gränsen till vårt land och går in i Bet-Semes, vet vi att det var Israels Gud som förde denna stora ondska över oss. Om de i stället återvänder till sina kalvar, är denna plåga en slump och inte alls skickad av Gud.
10 Männen följde instruktionerna.Två kor spändes för vagnen, och deras kalvar togs undan.
11 Sedan ställde man Herrens ark och skrinet med guldföremålen på vagnen.
12 Korna gick mycket riktigt direkt ut på vägen mot Bet-Semes och råmade medan de gick. Filisteernas styresmän följde dem ända till gränsen vid Bet-Semes.
13 Invånarna i Bet-Semes skördade vete i dalen. När de såg arken komma, blev de alldeles vilda av glädje!
14 Vagnen rullade in på en åker tillhörig en man som hette Josua, och den stannade vid en stor sten. Folket bröt sönder virket i vagnen, gjorde upp eld och slaktade korna och offrade dem till Herren som ett brännoffer.
15 Män ur Levi stam hjälptes åt att lyfta ner arken och skrinet med guldföremålen från vagnen och placerade dem på stenen. Det blev många brännoffer och andra offer till Herren från Bet-Semes den dagen.
16 Filisteernas fem styresmän såg allt detta och återvände till Ekron samma dag.
17 Bölderna av guld som hade sänts av filisteerna som ett skuldoffer till Herren kom från städerna Asdod, Gasa, Askelon, Gat och Ekron.
18 Guldråttorna var också fem till antalet och representerade dessa befästa städer med kringliggande områden som tillhörde filisteernas styresmän. Man kan fortfarande se den stora stenen på Josuas åker i Bet-Semes.
19 Men Herren dödade sjuttio av männen i Bet-Semes, därför att de tittade in i arken, och folket sörjde därför att Herren hade dödat så många människor.
20 Vem kan bestå inför Herren, denne helige Gud? utropade de. Till vem kan vi nu sända arken?
21 Sedan sände de budbärare till folket i Kirjat-Jearim och sa till dem att filisteerna hade fört tillbaka Herrens ark.Kom och hämta arken! bad de.
Ett rätt förhållande till Gud
5 När vi nu har fått det rätt ställt med Gud genom tron på hans löften, har vi verklig frid med honom på grund av vad Jesus Kristus, vår Herre, har gjort för oss.
2 På grund av vår tro har han fört oss in i den förmånliga ställning som vi nu befinner oss i, och vi ser med glädje och visshet fram emot att bli allt det som Gud har tänkt att vi ska bli.
3 Vi kan till och med vara glada när vi möter problem och svårigheter, för vi vet att de är bra för oss. De lär oss att vara tålmodiga.
4 Och tålamodet utvecklar vår karaktär och hjälper oss att tro och hoppas på Gud mer och mer, tills slutligen vårt hopp är säkert och vår tro är fast.
5 Vi kan hålla huvudet högt vad som sedan än händer och veta att allt är väl, för vi vet hur mycket Gud älskar oss. Vi kan känna denna kärlek inom oss, därför att Gud har gett oss den helige Ande, som fyller våra hjärtan med sin kärlek.
6 När vi var helt hjälplösa och utan någon utväg, kom Kristus - just vid rätt tidpunkt - och dog för oss som levde i synd och som inte brydde oss om Gud.
7 Även om vi varit goda hade vi inte kunnat vänta oss att någon skulle dö för oss, trots att det naturligtvis hade varit möjligt.
8 Men Gud visade sin stora kärlek till oss genom att sända Kristus att dö för oss, medan vi fortfarande var syndare.
9 Och eftersom han gav sitt blod för oss när vi ännu var syndare, hur mycket mer ska han då inte göra för oss nu när han har förklarat oss icke skyldiga? Han ska rädda oss från all den Guds vrede som ska komma.
10 Och eftersom vägen tillbaka till Gud öppnades för oss medan vi fortfarande var hans fiender, vilken frälsning har vi då inte genom hans sons liv nu när vi är hans vänner!
11 Nu gläder vi oss över vårt nya förhållande till Gud. Det är alltsammans ett resultat av det som vår Herre Jesus gjorde då han dog för våra synder och gjorde oss till Guds vänner.
Adam och Kristus
12 När Adam syndade kom synden in i hela människosläktet. Hans synd spred döden i hela världen, eftersom alla syndade.
13 För även om människorna naturligtvis syndade från Adam till Mose, så dömde inte Gud dem till döden för att de bröt hans lag. Han hade ju ännu inte gett lagarna åt dem, inte heller hade han talat om för dem vad han ville att de skulle göra.
14 När de dog var det alltså inte för sina egna synders skull. De hade aldrig själva, som Adam, brutit mot Guds förbud att äta av den förbjudna frukten.Adam var en förebild till Kristus.
15 Men ändå är det en stor skillnad mellan människan Adams synd och Guds förlåtelse genom Kristus!En enda människa, Adam, förde genom sin synd många människor till döden. Men det är också en enda människa, Jesus, som har sett till att Gud i sin godhet förlät och benådade människorna.
16 Adams synd medförde alltså dödsstraff för många, men det Kristus gjorde frikände oss och gav oss liv.
17 Adams synd gjorde att döden fick makt över allting - men alla som tar emot Jesus Kristus får livet som gåva.
18 Ja, Adams synd har fört med sig straff för alla, medan rättfärdigheten hos Kristus har lett till ett frikännande inför Gud och till liv.
19 Adam gjorde så att många blev syndare, därför att han var olydig mot Gud. Kristus däremot har därför att han var lydig gjort så att många blir rättfärdiga inför Gud.
20 Lagen gavs för att alla skulle inse vidden av sina misslyckanden. Men ju mer vi inser vår egen skuld, desto mer upptäcker vi Guds överflödande godhet då han förlåter oss.
21 Förut regerade synden över alla människor och förde dem till döden, men nu regerar i stället Guds nåd, som ställer oss i ett rätt förhållande till Gud och resulterar i evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.
Folket lämnar Juda trots varningen
43 När Jeremia hade avslutat sitt budskap från Herren till folket
2-3 sa Asarja, Hosajas son, Johanan, Kareas son, och alla de andra övermodiga männen bland folket till Jeremia: Du ljuger! Herren, vår Gud, har inte sagt till dig att varna oss för att gå till Egypten! Det är Baruk, Nerias son, som har fått dig att säga detta, för att vi ska stanna här och bli dödade av babylonierna eller bli bortförda till Babylon som slavar.
4 Johanan, alla gerillaledarna och folket vägrade att lyda Herren och stanna i Juda.
5 Allesammans, till och med de som hade vänt tillbaka från grannländerna dit de hade flytt, började sin vandring mot Egypten med Johanan och de andra officerarna som ledare.
6 Med i sällskapet fanns män, kvinnor och barn och även kvinnorna från Sidkias hov och alla de som Nebusaradan, befälhavaren över vakten, hade lämnat kvar under Gedalja. De till och med tvingade Jeremia och Baruk att gå med dem.
7 De ville alltså inte lyda Herren utan gav sig av mot Egypten och kom ända bort till staden Tapanhes.
8 Där talade Herren än en gång till Jeremia:
9 Sammankalla alla män i Juda. Medan de ser på, ska du ta några stora stenar och mura in dem i tegelgolvet vid ingången till Faraos palats här i Tapanhes.
10 Säg så här till Juda män: Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, säger: Jag ska låta Nebukadnessar, kungen i Babylon, komma till Egypten, för han är min tjänare. Jag ska sätta hans tron på dessa stenar, som jag har murat fast. Han ska breda ut sin tronmatta över dem.
11 När han kommer ska han utplåna Egyptens land. Han ska döda dem som jag vill döda och fängsla dem som jag vill fängsla, och många ska dö av pest.
12 Han ska sätta eld på alla de egyptiska gudarnas tempel och ta gudarna med sig. Han ska dra fram över Egypten och plundra det, lika enkelt och snabbt som en herde sveper sin mantel omkring sig! Själv ska han sedan dra sig tillbaka utan att ha lidit någon som helst skada.
13 Han ska också bryta ner de solpelare som står i staden Heliopolis och bränna upp de egyptiska gudarnas tempel.
Guds storhet och Guds lagar
1-2 Himlen visar Guds storhet och höghet. På ett fantastiskt sätt visar den vad han har gjort.
3 Varje dag berättar om det för nästa och varje natt gör likadant.
4-5 Tyst, utan ett ljud och utan ett ord, når dess budskap ut över hela världen. Solen har sitt hem i himlen, där Gud satt den,
6 och den rör sig i rymden. Den är lika strålande som en brudgum, som kommer till sitt bröllop, lika ivrig som en löpare som segervisst ser fram emot en tävling!
7 Solen rör sig över himlen från den ena ändan till den andra, och ingen kan gömma sig för dess hetta.
8-9 Guds lagar är fullkomliga. De skyddar oss, gör oss visa och ger oss glädje och ljus.
10 Guds lagar är rena, eviga och rättvisa.
11 De kan inte ens jämföras med guld. De är sötare än honungen som droppar från vaxkakan.
12 De varnar oss för det onda och ger framgång åt dem som lyder dem.
13 Men hur kan jag någonsin veta vilka synder som gömmer sig i mitt inre? Herre, rena mig från dessa hemliga synder som jag själv inte är medveten om
14 och bevara mig så att hänsynslösa människor inte får inflytande över mitt liv! Då först kan jag bli fri från anklagelser och vara utan skuld till alla svåra brott.
15 Herre, jag vill så gärna att mina ord och outtalade tankar ska vara behagliga även för dig. Du är min klippa och räddare!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®