M’Cheyne Bible Reading Plan
Mikas avgudar blir stulna
18 Det fanns inte någon kung i Israel vid den här tiden. Daniterna försökte fortfarande hitta en plats att slå sig ner på, för de hade ännu inte lyckats driva bort dem som bodde i det land som skulle vara deras.
2 De valde ut fem tappra män från Sorga och Estaol att spionera på landet där de skulle bo. De representerade varje släkt i stammen. När de kom till Efraims bergsbygd stannade de i Mikas hem över natten.
3 De lade märke till den unge prästens dialekt och tog honom avsides och frågade: Vad gör du här? Varför har du kommit hit?
4 Då berättade han för dem om sin överenskommelse med Mika och att han var dennes personlige präst.
5 Då kan du väl fråga Gud om vår resa kommer att lyckas, bad de honom.
6 Ja, svarade prästen. Allt är i sin ordning. Herren kommer att ta hand om er.
7 De fem männen fortsatte och kom till Lais, där de lade märke till hur trygga alla verkade vara. Människorna där uppträdde precis som de lugna och säkra sidonierna. Dessutom var de rika. De var inte alls beredda på att bli anfallna, utan de levde lugnt och fredligt, och det fanns ingen stam i grannskapet som var tillräckligt stark för att anfalla dem. De bodde långt från Sidon och hade mycket liten eller ingen kontakt med grannstäderna.
8 De fem spionerna återvände så småningom till sitt folk i Sorga och Estaol.Nå, hur var det? Vad säger ni? frågade man dem.
9-10 Männen svarade: Låt oss gå till anfall. Vi har sett landet, och det är bara för oss att inta det. Det finns gott om plats, och det är en underbar trakt. Folket är inte heller berett på att försvara sig. Kom nu, och låt oss gå dit! Det är Gud som gett oss det!
11 Sexhundra beväpnade män ur Dans stam drog ut från Sorga och Estaol.
12 De slog läger vid Kirjat-Jearim i Juda, och den platsen kallas än i dag för Dans läger.
13 Sedan fortsatte de till Efraims bergsbygd.När de skulle gå förbi Mikas hem,
14 berättade de fem spionerna för de övriga: Det finns en efod därinne, en del husgudar och många försilvrade avgudar. Det är ju självklart vad vi ska göra!
15-16 De fem spionerna gick fram till huset, och medan alla de beväpnade männen stod utanför porten hälsade de på den unge prästen.
17 Sedan gick de fram och lade beslag på avbilderna, efoden och husgudarna.
18 Vad gör ni? frågade den unge prästen, när han såg dem bära ut avgudabilderna.
19 Var tyst och följ med oss, sa de. Bli präst åt oss i stället. Är det inte bättre för dig att vara präst åt en hel stam i Israel än åt bara en enda man i hans privata hus?
20 Den unge prästen blev då mycket glad åt att få följa med dem, och han tog med efoden, husguden och den snidade avgudabilden.
21 De fortsatte sedan sin vandring med barnen, boskapen och de mest värdefulla ägodelarna främst i kolonnen.
22 När de hunnit en bit på väg från Mikas hem, kom Mika och hans grannar efter dem
23 och ropade till dem att stanna.Vad menar du med att förfölja oss på det här sättet? frågade daniterna.
24 Vad menar ni med att fråga vad jag vill? svarade Mika. Ni har ju tagit med er alla mina avgudabilder och min präst, och jag har ingenting kvar!
25 Vi vill inte höra ett ord till från dig, svarade männen. Annars kan det hända att någon ilsknar till och dödar er allesammans.
26 De fortsatte sin färd, och när Mika såg att de var alldeles för många för att han skulle kunna göra något åt det, vände han om hem.
27 De nådde snart fram till Lais med Mikas präst och avgudar. De dödade det intet ont anande folket och brände sedan ner staden.
28 Ingen kom för att hjälpa invånarna i staden, för de bodde alldeles för långt borta från Sidon, och de hade inte kontakt med några av sina grannar.Detta utspelades i dalen nära Bet-Rehob. Dans män byggde upp staden igen och bosatte sig där.
29 Staden fick namnet Dan efter deras förfader, Israels son, men ursprungligen hette den Lais.
30 De satte upp avgudabilden och utvalde Jonatan, Gersoms son och Moses sonson, att tillsammans med sina söner bli deras präster,
31 och Mikas avgudastaty tillbads av Dans stam så länge tabernaklet var kvar i Silo.
22 Bröder och fäder, lyssna till vad jag har att säga till mitt försvar.
2 När de hörde Paulus tala på hebreiska blev stillheten ännu mer märkbar.
3 Jag är jude, sa han, född i Tarsos, en stad i Kilikien, men utbildad här i Jerusalem under Gamaliel. Som hans lärjunge lärde jag mig att följa våra judiska lagar och seder mycket noga. Jag blev mycket ivrig att göra allt jag kunde för att ära Gud, precis som ni har försökt att göra i dag.
4 Och jag förföljde de kristna, jagade dem överallt, band dem och satte både män och kvinnor i fängelse.
5 Översteprästen eller vilken annan medlem av rådet som helst kan tala om för er att detta är sant. Jag bad till och med om att få ett brev med mig till de judiska ledarna i Damaskus, så att jag skulle kunna fängsla de kristna där. Sedan tänkte jag föra dem till Jerusalem, där de skulle straffas.
6 När jag var på väg till Damaskus och vid middagstiden närmade mig staden, lyste plötsligt ett mycket starkt ljus från himlen mot mig.
7 Jag föll till marken, och jag hörde en röst som frågade mig: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig?'
8 'Vem är du som talar till mig, Herre?' frågade jag. Han svarade: 'Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer.'
9 Männen som var med mig såg ljuset men förstod inte vad som sades.
10 'Vad ska jag göra, Herre?' frågade jag. Och Herren svarade: 'Res dig upp och gå till Damaskus. Där kommer du att få veta vad som väntar dig under kommande år.'
11 Men jag blev blind av det starka ljuset och fick ledas till Damaskus av mina reskamrater.
12 Där bodde en man som hette Ananias. Han lydde lagen till punkt och pricka och hade därför gott anseende bland alla judar i Damaskus.
13 Denne man kom till mig där och sa: 'Broder Saul, nu får du din syn tillbaka!' Och genast kunde jag se igen.
14 Sedan sa han till mig: 'Våra fäders Gud har valt ut dig till att lära känna hans vilja och till att se den Rättfärdige och höra honom tala.
15 Du ska vittna om honom överallt och berätta vad du har sett och hört.
16 Vänta inte längre, utan låt döpa dig och bekänn dina synder för Herren så att han kan förlåta dig.'
17-18 När jag hade kommit tillbaka till Jerusalem, och en dag stod och bad i templet var jag plötsligt liksom i en annan värld. Jag såg Herren, och han sa till mig: 'Skynda dig! Lämna Jerusalem, för människorna här kommer inte att tro dig när du förkunnar mitt budskap.'
19 'Men Herre
20 Och när Stefanos, som vittnade om dig, dödades, stod jag där och tyckte det var rätt. Jag till och med vaktade kläderna åt de män som stenade honom!'
21 Men Gud sa till mig: 'Lämna Jerusalem, för jag ska sända dig långt bort till andra folk än judarna!'
22 Så långt hade folkmassan lyssnat, men när Paulus sa detta, ropade de med en mun: Bort med en sådan människa! Döda honom! Han har inte rätt att leva!
23 De skrek i högan sky och kastade klädesplagg och jord omkring sig.
Paulus avslöjar att han är romersk medborgare
24 Därför förde kommendanten in Paulus i kasernen och befallde att man skulle slå honom med piskor tills han bekände sitt brott. Han ville nämligen veta varför folkmassan hade blivit så rasande.
25 När de band Paulus för att piska honom, sa han till en officer som stod där: Är det tillåtet att misshandla en romersk medborgare som inte ens har ställts inför rätta?
26 Officeren gick då till kommendanten och sa: Vad är det du tänker göra? Den här mannen är romersk medborgare!
27 Kommendanten kom då och frågade Paulus: Säg mig, är du romersk medborgare? Ja, det är jag faktiskt! svarade Paulus.
28 Det är jag också, muttrade kommendanten, och det har kostat mig en hel del!Jag blev det när jag föddes, svarade Paulus.
29 Soldaterna, som stod färdiga att piska honom, försvann kvickt när de hörde att Paulus var romersk medborgare. Och kommendanten själv blev förskräckt, eftersom det var han som hade befallt att Paulus skulle bindas och piskas.
Paulus inför det judiska rådet
30 Nästa dag befriade kommendanten honom från bojorna och befallde att översteprästerna och det judiska rådet skulle samlas. Han hämtade sedan Paulus från fängelset för att försöka få reda på vad det var som orsakat all uppståndelse.
Jeremia köper mark
32 Följande budskap kom till Jeremia från Herren under den judiske kungen Sidkias tionde regeringsår, vilket var Nebukadnessars artonde regeringsår.
2 På den tiden var Jeremia fängslad i fängelsehålan under palatset, medan den babyloniska armén belägrade Jerusalem.
3 Kung Sidkia hade satt honom där, eftersom han fortsatte att profetera om att staden skulle bli intagen av Babylons kung
4 och att kung Sidkia skulle bli tillfångatagen och bortförd av honom till Babylon för förhör och dom.
5 Han ska ta dig med sig till Babylon och sätta dig i fängelse där i många år, tills han tar itu med dig. Varför kämpar du emot? Du kommer inte att vinna! Ge i stället upp! sa Jeremia till honom gång på gång.
6-7 Då kom detta budskap från Herren till Jeremia: Din kusin Hanamel, Sallums son, kommer snart för att be dig köpa den egendom han äger i Anatot, för enligt lagen har du möjlighet att köpa den innan den bjuds ut till försäljning.
8 Hanamel kom, som Herren hade sagt att han skulle, och besökte mig i fängelset. Köp min åker i Anatot i Benjamins land, för lagen ger dig förtur att köpa den, sa han. Då blev jag fullkomligt övertygad om att budskapet jag hört kommit från Herren.
9 Jag köpte alltså åkern och betalade Hanamel sjutton siklar silver.
10 Jag undertecknade köpebrevet och förseglade det inför vittnen, vägde upp silvret och betalade.
11 Sedan tog jag det förseglade köpebrevet med avtalet, och även avskriften,
12 och i närvaro av Hanamel, dem som bevittnat handlingen och fängelsevakterna överlämnade jag det till Baruk, som var son till Neria och sonson till Mahaseja.
13 Medan de alla hörde på sa jag till honom:
14 Herren, härskarornas Gud, säger: Ta både det förseglade köpebrevet och avskriften och lägg dem i en lerkruka, så att de kan bevaras länge.
15 För Herren, härskarornas Gud, säger: I framtiden kommer dessa handlingar att bli värdefulla. En dag ska folk på nytt äga mark i detta land och köpa och sälja hus, vingårdar och åkrar.
16 När jag hade lämnat dokumenten till Baruk, bad jag:
17 Herre, Herre! Du har gjort himlarna och jorden genom din väldiga makt. Ingenting är för svårt för dig!
18 Du är god och barmhärtig mot tusenden, och ändå lider barnen för sina förfäders synder. Du är en stor och mäktig Gud, och Herren, härskarornas Gud, är ditt namn.
19 Du har all vishet och gör stora och väldiga under. Du ser hur alla människor lever och du belönar var och en efter hans liv och gärning.
20 Du har gjort häpnadsväckande saker i Egyptens land, sådant som man minns än i dag. Och du har fortsatt att göra stora under i Israel och över hela världen. Du har gjort ditt namn mycket berömt, och det är det än i dag.
21 Du ledde Israel ut ur Egypten med mäktiga under och med stor makt, och alla var förskräckta.
22 Du gav Israel detta land, som du lovat deras förfäder långt tidigare, ett underbart land som flyter av mjölk och honung.
23 Våra förfäder kom och intog det och bodde i det, men de vägrade att lyda dig och följa din lag. De struntade i alla dina befallningar. Det är därför som du sänt allt detta onda över dem.
24 Se hur belägringsvallar har byggts upp mot stadsmurarna och hur babylonierna kommer att besegra staden med svärd, hungersnöd och epidemier. Allting har blivit precis som du sagt, som du bestämt att det skulle bli!
25 Och ändå uppmanar du mig att köpa en åker och betala en ordentlig summa för den i vittnens närvaro, trots att staden kommer att tillhöra våra fiender.
26 Då kom det här budskapet till Jeremia:
27 Jag är Herren, hela mänsklighetens Gud. Skulle något vara för svårt för mig?
28 Jag kommer att överlämna den här staden till babylonierna och till Nebukadnessar, kungen i Babylon. Han ska inta den.
29 Babylonierna som är utanför ska komma in och tända eld på staden och bränna ner alla dessa hus, på vilkas tak man tänt rökelseoffer till Baal och hällt ut drickoffer åt andra gudar. Detta har uppväckt min vrede.
30 Israel och Juda har inte gjort något annat än ont sedan långt tillbaka i tiden. De har gjort mig rasande med alla sina ogudaktiga handlingar.
31 Alltsedan den här staden blev byggd har den inte gjort annat än retat mig, och därför har jag beslutat att utplåna den ur min åsyn.
32 Israels och Judas synder, kungarnas, officerarnas, prästernas, profeternas och folkets synder, gör mig upprörd.
33 De har vänt mig ryggen och vägrar att vända om. Dag efter dag och år efter år har jag försökt lära dem att skilja mellan rätt och orätt, men de har inte velat lyssna eller lyda.
34 De har också orenat mitt eget tempel genom sin avskyvärda avgudadyrkan.
35 De har byggt stora altaren till Baal i Hinnoms sons dal. Där har de bränt sina barn som offer till Molok. Jag har aldrig gett befallning om något sådant eller ens kunnat tänka mig något så fruktansvärt, som det som nu fått Juda att synda så svårt!
36 Ni säger att den här staden ska falla för Babylons kung genom krig, hungersnöd och sjukdom.
37 Men jag, Herren, Israels Gud, ska leda mitt folk tillbaka från alla de länder dit jag i min vrede förskingrat dem. Jag ska leda dem tillbaka till just den här staden och låta dem bo här i fred och trygghet.
38 De ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud.
39 De ska bli ett hjärta och en själ och kommer att tillbe mig, för sitt eget och sina ättlingars bästa.
40 Jag ska upprätta ett evigt förbund med dem och lova att aldrig mer överge dem, utan bara göra dem gott. Jag ska lägga ner en längtan att tillbe mig i deras hjärtan, och de ska aldrig lämna mig.
41 Jag kommer att vara glad för att jag handlar väl mot dem, och jag ska med stor glädje återplantera dem i detta land.
42 På samma sätt som jag sänt all denna förskräckelse och ondska över dem, ska jag göra allt gott som jag lovat dem.
43 Åkrar ska på nytt köpas och säljas i landet, som nu är härjat av babylonierna och som både människor och djur flytt bort från.
44 Ja, åkrarna ska än en gång köpas och säljas. Köpebrev ska undertecknas, förseglas och bevittnas, både i Benjamins land och här i Jerusalem, i Juda städer och i berglandskapet, på filisteernas slätter och även i Negev, för en dag ska jag återupprätta landets välstånd.
Två sätt att leva.
1 Lyckliga är de som inte följer ogudaktiga människors råd eller är tillsammans med syndare som inte bryr sig om Gud.
2 De är i stället glada över att kunna göra det Gud vill. Dag och natt tänker de på hans lag och funderar över hur de bättre ska kunna följa den.
3 De är som träd som växer vid flodstranden. De bär god frukt och deras löv vissnar aldrig. De lyckas med allt de gör.
4 Men så är det inte för syndarna! De skingras som agnar för vinden.
5 De kan inte känna sig säkra på domens dag och ska inte få vara bland de rättfärdiga.
6 Herren vakar ständigt över alla gudfruktiga människors planer och vägar, men de gudlösa är på väg mot domen.
Guds utvalde kung
2 Varför gör folken uppror mot Herren? Och varför smider de planer, som inte leder någonstans?
2 De som har makten här i världen har kommit överens om att göra uppror mot Herren och hans Messias - den verklige makthavaren.
3 Kom, låt oss kasta av oss hans bojor, säger de, och befria oss från detta slaveri under Gud.
4 Men Gud i himlen ler! Han driver med dem och alla deras ynkliga planer.
5 Sedan varnar han dem och hans vrede skrämmer dem.
6 Han säger: Detta är den kung som jag har utvalt, och jag har själv satt honom på tronen i min heliga stad, Jerusalem.
7 Och kungen svarar: Jag ska göra det känt vad Gud har beslutat, för Herren har sagt till mig: 'Du är nu min son, och idag har jag blivit din Far.
8 Bara begär av mig och jag ska ge dig alla folk i hela världen.
9 Regera över dem med järnhand, ja, slå sönder dem som lerkrukor!'
10 Ni kungar och härskare på jorden, ta ert förnuft till fånga och lyssna innan det är för sent!
11 Underordna er Herren och erkänn hans makt. Gläd er även om ni bävar!
12 Fall ner inför hans son, innan hans vrede uppväcks och ni förgås! Jag varnar er - hans vrede kan snart upptändas. Men vilken glädje det blir för dem som söker skydd hos honom!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®