M’Cheyne Bible Reading Plan
Mika och hans avgudar
17 I Efraims bergsbygd bodde en man som hette Mika.
2 En dag sa han till sin mor: När någon stal dina 1.100 siklar silver förbannade du tjuven. Det var faktiskt jag som stal dem!Gud välsigne dig, för att du bekände det, svarade hans mor.
3 När han lämnade tillbaka pengarna till henne tillade hon: Jag tänkte ge Herren pengarna för din räkning. Du ska få en avgudabild överdragen med silver och en gjuten avgud.
4-5 Hon tog sedan fram 200 siklar och gick till en silversmed som gjorde en snidad avgudabild och en gjuten avgud. Dessa placerade hon i Mikas hus. Mika hade ett avgudatempel med en efod och några husgudar, och han hade avskilt en av sina söner som präst.
6 Vid denna tid fanns det inte någon kung i Israel, utan var och en gjorde som han ville och ansåg vara rätt.
7-8 En dag kom en ung präst från Betlehem i Juda till trakten av Efraims kullar. Han var ute och letade efter en plats där han kunde bo, och han råkade hamna hos Mika.
9 Varifrån kommer du? frågade Mika honom.Jag är präst och kommer från Betlehem i Juda, svarade han. Jag är ute och letar efter någonstans att slå mig ner.
10-11 Du kan stanna här hos mig och bli min präst, sa Mika. Jag ska ge dig tio siklar silver om året, nya kläder varje år och gratis kost och logi.Den unge mannen lät sig övertalas och blev som son i huset.
12 Mika invigde honom som sin personlige präst.
13 Nu vet jag att Herren verkligen kommer att välsigna mig, utropade Mika, eftersom jag har en riktig präst som arbetar för mig!
Paulus fortsätter mot Jerusalem
21 Sedan vi skilts från de äldste i Efesos seglade vi direkt till Kos. Nästa dag nådde vi Rhodos och fortsatte därifrån till Patara.
2 Där gick vi ombord på en båt som skulle gå till den syriska provinsen Fenikien.
3 Vi siktade Cypern, passerade ön på vänster sida och kom till Tyros i Syrien, där skeppet lossade lasten.
4 Vi gick i land och fann de troende där och stannade hos dem en vecka. De kristna där profeterade genom den helige Ande och varnade Paulus för att fortsätta till Jerusalem.
5 När vi i slutet av veckan återvände till skeppet gick hela församlingen, även kvinnor och barn, till stranden tillsammans med oss. Där bad vi och sa adjö till varandra.
6 Sedan gick vi ombord, och de återvände hem.
7 Nästa uppehåll gjorde vi i Ptolemais. Där hälsade vi på de troende, men stannade bara en dag.
8 Sedan fortsatte vi till Caesarea, där vi bodde hemma hos evangelisten Filippos, en av de sju första diakonerna.
9 Han hade fyra ogifta döttrar som alla hade profetians gåva.
10 Under besöket där, som varade flera dagar, kom en man från Judeen
11 för att träffa oss. Han hette Agabos och var profet. Han tog Paulus bälte, band sina egna fötter och händer med det och sa: Den helige Ande säger: 'Så ska ägaren till detta bälte bindas av judarna i Jerusalem och överlämnas till romarna.'
12 När vi hörde detta bad vi allesammans Paulus, både de troende på platsen och hans reskamrater, att han inte skulle fortsätta till Jerusalem.
13 Men han sa: Varför gråter ni? Ni krossar mitt hjärta! Jag är beredd att inte bara hamna i fängelse i Jerusalem, utan också att dö för Herren Jesu skull.
14 Det var tydligt att han inte brydde sig om våra råd, så vi gav upp och sa: Låt din vilja ske, Herre.
15 Efter några dagar gjorde vi oss klara och fortsatte till Jerusalem.
16 Några lärjungar från Caesarea följde med oss, och när vi kom fram fick vi bo hos Mnason. Han kom från början från Cypern och var en av de första som kom till tro.
17 Alla de andra troende i Jerusalem hälsade oss hjärtligt välkomna.
Paulus besöker Jakob i Jerusalem
18 Andra dagen som vi var i Jerusalem tog Paulus med oss till Jakob och de äldste i församlingen.
19 Sedan vi hälsat på dem berättade Paulus utförligt om allt som Gud hade gjort genom hans arbete bland dem som inte var judar.
20 De lovprisade Gud, men sa sedan: Du vet, käre bror, hur många tusen judar som också kommit till tro, och alla vill att de judiska troende ska fortsätta att följa de judiska traditionerna och sederna.
21 Våra judiska kristna här i Jerusalem har hört att du är emot Moses lagar och våra judiska seder, och att du inte längre omskär deras barn.
22 Vad ska vi göra åt detta? De kommer säkert att få reda på att du har kommit hit.
23 Vi har ett förslag: Här finns fyra män, som är beredda att raka sina huvuden och avge vissa löften.
24 Gå med dem till templet och underkasta dig reningsceremonierna. Låt raka ditt huvud, och betala för dem så att de också kan bli rakade. Då förstår alla att du godkänner denna sed bland de hebreiska kristna, och att du själv lyder de judiska lagarna och tänker på samma sätt som vi i de här frågorna.
25 När det gäller de icke-judar, som har kommit till tro, ber vi dem att inte följa de judiska sederna på någon punkt, utom i de saker som vi skrev till dem om: att inte äta mat som offrats åt avgudar, inte äta köttet av kvävda djur, där blodet fortfarande finns kvar, och att inte ha utomäktenskapliga förbindelser.
Paulus arresteras i templet
26-27 Paulus gick med på detta, och nästa dag gick han med männen till templet för att vara med vid ceremonierna och ge sitt löfte att bära fram ett offer sju dagar senare tillsammans med de andra.De sju dagarna hade nästan gått när några judar från Turkiet fick se honom i templet och hetsade upp en folkmassa mot honom. De grep honom och
28 skrek: Israeliter! Hjälp oss! Det här är den man, som i hela världen hetsar upp vårt folk så att de bryter de judiska lagarna. Han talar till och med mot templet och kränker templets helighet genom att ta med sig dem som inte är judar hit.
29 Tidigare samma dag hade de nämligen sett honom nere i staden tillsammans med Trofimos, en man från Efesos, och de antog att Paulus hade tagit honom med sig till templet.
30 Hela stadens befolkning blev upprörd när de hörde detta, och snart var ett stort upplopp igång. Paulus släpades ut ur templet, och portarna stängdes omedelbart bakom honom.
31 Där tänkte man döda honom, men kommendanten vid den romerska garnisonen fick veta att hela Jerusalem var i uppror.
32 Han gav snabbt order till sina soldater och officerare att rycka ut och rusade själv ut bland folkmassorna. När hopen såg trupperna komma slutade de att slå Paulus.
33 Befälhavaren arresterade honom och gav order om att han skulle bindas med dubbla kedjor. Sedan frågade han folkhopen vem Paulus var, och vad han hade gjort.
34 I förvirringen och larmet kunde han inte få klarhet i vad folk ropade i munnen på varandra. Därför befallde han att Paulus skulle tas med till militärkasernen.
35 När de kom fram till trappan, blev folkmassan så våldsam att soldaterna måste lyfta upp Paulus på sina axlar för att skydda honom.
36 Folket tryckte på bakifrån och ropade: Bort med honom, bort med honom!
Paulus försvarstal inför folket
37-38 När Paulus skulle föras in sa han till kommendanten: Får jag säga några ord till dig? Kan du grekiska? frågade kommendanten förvånad. Är inte du den där egyptiern, som ledde ett uppror för några år sedan och som tog med sig fyra tusen beväpnade rebeller ut i öknen?
39 Nej, svarade Paulus, jag är en jude från Tarsos, en rätt betydelsefull stad i Kilikien. Jag ber om tillstånd att få tala till dessa människor.
40 Kommendanten lät honom då få göra det, och Paulus ställde sig på trappan och gjorde tecken till folket att lugna sig. När alla hade blivit tysta började han tala till dem på hebreiska:
Efter straffet kommer upprättelse
30 Detta är ett annat av de budskap som Herren gav Jeremia:
2 Herren, Israels Gud, säger: Skriv ner allt jag har sagt till dig!
3 Det kommer nämligen en tid, då jag ska upprätta välståndet hos mitt folk, Israel och Juda, och jag ska föra dem hem till det land som jag gav deras förfäder. De ska ta det i besittning och bo där igen.
4 Skriv också detta beträffande Israel och Juda:
5 Man hör skrik av rädsla i ett land utan fred.
6 Inte kan väl män föda barn? Men varför ser jag starka män med händerna på magen och askgrå ansikten, som kvinnor i födslovåndor?
7 När har det rått en sådan förskräckelse som den som nu väntar? Det är en bedrövelsens tid för Israel, mitt folk, något de aldrig tidigare har upplevt. Men ur allt detta ska Gud rädda dem,
8 för på den dagen, säger Herren, härskarornas Gud, ska jag lyfta av oket från dem och slita av kedjorna, och de ska inte längre vara slavar under främlingar.
9 De ska tjäna Herren, sin Gud, och David, sin kung, som jag ska låta uppstå åt dem, säger Herren.
10 Därför ska du inte vara rädd, Israel, min tjänare! Var inte skräckslagen, för jag ska leda hem dig och dina barn igen från avlägsna länder. Ni ska få lugn och ro i ert eget land, och ingen ska kunna skrämma er,
11 för jag är med er och ska rädda er, säger Herren. Även om jag fullständigt förgör alla de länder som jag sände er till, ska jag ändå inte utrota er. Jag ska straffa er, men med rättvisa - helt ostraffade ska ni inte slippa undan.
12 Era synder är nämligen ett oläkligt sår.
13 Det finns ingen som kan hjälpa er eller förbinda era sår, och ingen medicin gör någon nytta.
14 Alla era bundsförvanter har lämnat er och bryr sig inte om er längre, för jag har sårat er på ett grymt sätt, precis som om jag var er fiende. Era synder är ju så många och er skuld så stor.
15 Varför klagar ni över er skada och över att såret inte läks? Ni har ju syndat och dragit på er så mycket skuld att ni måste få ett hårt straff.
16 Men en dag ska alla som försökt förgöra er själva utplånas, och alla era fiender ska bli slavar. De som plundrar er ska själva bli plundrade och de som anfaller er bli anfallna.
17 Ni ska få er hälsa tillbaka, och jag ska läka alla era sår. Nu kallas er stad den fördrivna och Jerusalem, platsen som ingen frågar efter.
18 Men, säger Herren, när jag leder er hem igen från er fångenskap och upprättar ert välstånd, ska Jerusalem än en gång byggas upp på sina ruiner. Palatset ska stå på samma plats som tidigare.
19 Städerna ska fyllas av glädje och tacksamhet, och jag ska föröka mitt folk och göra det till en stor och aktad nation.
20 De ska ha framgång precis som under Davids regeringstid. Folket ska bli upprättat inför mig, och jag ska straffa alla som förtrycker dem.
21 De ska på nytt få en ledare ur sina egna led, ingen främling, och jag kommer att inbjuda honom att bli en präst vid mitt altare. Han ska stå mig nära. Vem skulle våga komma inför mig utan att jag uppmanat honom?
22 Ni ska vara mitt folk och jag ska vara er Gud.
23 Plötsligt bryter en stormvind från Herren fram i vrede. Den drar fram över de ogudaktigas huvuden.
24 Herren ska inte stoppa sin vredes glöd, förrän han har fullbordat all den förödelse han planerat. I kommande dagar ska ni förstå vad jag menar.
Gud lovar att återupprätta Israel
31 Vid den tiden, säger Herren, ska jag vara hela Israels Gud. Alla stammar och familjer ska erkänna mig som Herre och handla som mitt folk.
2 Det folk som överlever krigen ska få ro i öknen. Jag ska ge Israel frid och ro.
3 Redan för länge sedan sa Herren till Israel: Jag har älskat dig, mitt folk, med en evig kärlek. Ja, med denna kärlek har jag dragit dig till mig.
4 Jag ska bygga upp ditt land igen, du jungfru Israel. Du ska än en gång ta dina tamburiner och dansa med de glada.
5 Dina vingårdar ska du än en gång plantera på Samariens berg, och du ska få äta frukt från dina egna trädgårdar.
6 Den dag ska komma när vaktposterna på Efraims höjder ska ropa ut och säga: Kom, låt oss gå till Sion, till Herren, vår Gud.
7 Herren säger: Sjung av glädje över allt vad jag ska göra för Israel, det främsta av alla folk! Prisa honom och säg: Herren har frälst sitt folk, det som fanns kvar av Israel.
8 Jag ska samla dem från norr och från jordens yttersta ändar. De kommer med blinda och lama, gravida kvinnor och kvinnor i barnsnöd. Det ska bli ett stort sällskap som kommer.
9 Glädjetårar ska strömma utför deras kinder när de återvänder under bön och tacksägelse. Jag ska leda dem. Jag ska föra dem till friska vattenkällor och på jämna stigar där de inte ska stappla, för jag är Israels far och han är min älskade son.
10 Lyssna till detta budskap från Herren, ni världens alla länder: Herren, som skingrade sitt folk ut över världen, kommer att samla tillbaka dem och vaka över dem, som en herde samlar sin hjord.
11 Han ska rädda Israel undan dem som är för starka för dem.
12 De ska komma tillbaka hem och sjunga glädjesånger på Sions berg, och de ska glädja sig åt Herrens överflöd, rika skördar av vete, vin och olja och stora boskapshjordar. Deras liv ska vara som en vattnad trädgård, och alla deras sorger är förbi.
13 Unga flickor kommer att dansa av glädje, och männen, både de äldre och de unga, ska ta del i glädjen. Jag ska förvandla deras sorg till glädje, jag ska trösta dem och göra dem lyckliga. Sorg och fångenskap ligger bakom dem.
14 Jag ska låta prästerna få festa på det överflöd av offer som förs till dem i templet. Jag ska tillfredsställa mitt folk med min frikostighet, säger Herren.
15 Herren talade till mig igen och sa: I Rama gråter man bittert. Det är Rakel som gråter över sina barn, och hon låter sig inte tröstas, för barnen är borta.
16 Men Herren säger: Gråt inte längre, för jag har hört dina böner, och du ska få se dem igen. De ska komma tillbaka till dig från ett fjärran fiendeland.
17 Det finns gott hopp för framtiden. Dina barn ska återvända till sitt eget land, säger Herren.
18 Jag har hört Israels klagan: Du har straffat mig så hårt, men jag behövde det, precis som en kalv som ska vänjas vid oket. Upprätta mig så vill jag återvända till dig, för du är Herren, min Gud.
19 Jag vände mig bort från Gud men ångrade mig. Jag blev arg på mig själv för min dumhet. Jag skäms uppriktigt för allt jag gjorde när jag var ung.
20 Och Herren svarar: Israel är fortfarande min son, min ögonsten. Jag var tvungen att straffa honom, eftersom jag älskar honom. Jag längtar efter honom och kommer att vara barmhärtig mot honom.
21 När du drar i landsflykt, ska du sätta upp vägmärken åt dig som pekar tillbaka mot Israel. Märk ut vägen mycket noga. Du ska ju vända tillbaka till dina städer här, jungfru Israel!
22 Hur länge ska du vackla hit och dit, du nyckfulla dotter? Herren ska låta något nytt och annorlunda hända. Israel ska börja söka efter honom!
23 Herren, härskarornas Gud, säger: När jag leder dem tillbaka, ska de säga i Juda och dess städer: Herren välsigne dig, du rättfärdighetens boning, du heliga berg!
24 Stadsbor, lantbrukare och herdar ska bo tillsammans i fred och harmoni.
25 Jag har gett de trötta ro och de sörjande glädje.
26 Vid detta vaknade jag liksom upp och såg mig omkring. Min sömn hade varit behaglig.
27 Herren säger: Den tid ska komma, när jag ska öka befolkningen och fördubbla boskapen i Israel.
28 I det förgångna har jag grundligt förstört landet, men nu ska jag med omsorg bygga upp det igen.
29 Man ska inte längre citera talesättet att 'barnen får betala för sina förfäders synder'.
30 Var och en ska nämligen dö för sina egna synder.
31 Den dag ska komma när jag ska ingå ett nytt förbund med Israels folk och med Juda, säger Herren.
32 Det kommer inte att bli som det jag ingick med deras förfäder, när jag tog dem i handen för att leda dem ut ur Egypten, ett förbund som de bröt, trots att jag var deras rätte Herre, säger Herren.
33 Detta är det nya förbund som jag ska ingå med dem: Jag ska skriva min lag i deras hjärtan, så att de längtar efter att ära mig. Då kommer de verkligen att vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud.
34 På den tiden kommer det inte längre att vara nödvändigt att man uppmanar varandra att lära känna Herren. Alla, både stora och små, ska verkligen känna mig då. Jag ska förlåta dem och glömma deras synder, säger Herren.
35 Herren, som ger oss solsken på dagen och låter måne och stjärnor lysa på natten, som får havets vågor att brusa och vars namn är Herren, härskarornas Gud, han säger:
36 Lika lite som jag tänker ändra på dessa naturens lagar, tänker jag förkasta mitt folk Israel!
37 Inte förrän man kan mäta himlarna och utforska jordens grundvalar, kan jag förkasta dem för deras synders skull!
38-39 Den tid ska komma, säger Herren, när hela Jerusalem ska bli uppbyggt till Herrens ära, från Hananeltornet i murens nordöstra hörn till Hörnporten i nordväst och från Garebshöjden ända till Goa.
40 Och hela staden med begravningsplatsen och avstjälpningsplatsen för aska i dalen ska helgas åt Herren, och det ska också alla åkrar ut mot bäcken Kidron och därifrån till Hästporten och den östra sidan av staden. Staden ska aldrig mer bli intagen eller fördärvad.
Jesus uppstår från de döda
16 Nästa kväll, när sabbaten var över, gick Maria Magdalena, Salome och Maria, Jakobs mor, och köpte välluktande kryddor att smörja den döde med.
2 Tidigt på söndagsmorgonen just innan soluppgången gick de ut till graven.
3 På vägen dit pratade de om hur de skulle kunna rulla undan stenen framför ingången.
4 Men när de kom fram såg de att stenen, som var mycket tung, redan var bortrullad och graven öppen.
5 Då gick de in, och där på högra sidan satt en ung man klädd i vitt. Kvinnorna blev förskräckta.
6 Men den unge mannen sa: Var inte rädda. Söker ni Jesus från Nasaret som blev korsfäst? Han är inte här, han har återvänt till livet! Titta, där låg hans kropp.
7 Gå nu och säg till lärjungarna, och särskilt till Petrus, att Jesus ska gå före dem till Galileen. Där ska de få se honom, precis som han sa till dem innan han dog.
8 Så snart kvinnorna kommit ut ur graven sprang de därifrån så fort de kunde. De var chockade och darrade i hela kroppen, och de vågade inte berätta för någon vad de varit med om.
Jesus visar sig för Maria Magdalena
9 Det var tidigt på söndagsmorgonen som Jesus kom tillbaka till livet, och den första person som såg honom var Maria Magdalena, den kvinna som han hade befriat från sju onda andar.
10-11 Hon gick till de gråtande och sörjande lärjungarna och sa: Han lever! Jag har själv sett honom! Men de trodde henne inte.
Jesus visar sig för två män på vandring
12 Senare på dagen visade sig Jesus för två män, som var på väg från Jerusalem ut till en by på landsbygden.De kände inte igen honom först, för hans utseende hade förändrats.
13 När de till slut förstod vem det var, skyndade de sig tillbaka till Jerusalem för att berätta det för de andra, men ingen trodde på dem.
Jesus visar sig för alla de elva lärjungarna
14 Lite senare visade han sig för de elva lärjungarna när de åt tillsammans. Han gick då tillrätta med dem för deras otro, och för att de så envist vägrade att tro på dem som hade sett honom, sedan han uppstått från de döda.
Jesus befaller lärjungarna att predika de goda nyheterna i hela världen
15 Sedan sa han till dem: Gå ut i hela världen och predika de goda nyheterna för alla människor.
16 De som tror och blir döpta ska bli frälsta. Men de som vägrar att tro ska bli dömda.
17 Omkring dem som tror på mig ska det ske under. I mitt namn ska de driva ut onda andar, och de ska tala nya språk.
18 De ska till och med utan risk kunna handskas med ormar, och om de dricker något gift, så ska det inte skada dem, och de ska lägga händerna på de sjuka och bota dem.
Jesus far upp till himlen
19 När Herren Jesus hade sagt detta till dem, togs han upp till himlen och satte sig på Guds högra sida.
20 Och lärjungarna gick ut överallt och predikade de goda nyheterna, och Herren var med dem och bekräftade vad de sa genom de under som följde.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®