M’Cheyne Bible Reading Plan
Simson avslöjar sin hemlighet
16 En dag gick Simson till filisteernas stad Gasa och tillbringade kvällen tillsammans med en prostituerad.
2 Snart spred det sig att han varit synlig i staden, och många av stadens män omringade platsen och låg på lur vid stadsporten för att ta honom till fånga om han försökte ge sig i väg.I morgon när det blir tillräckligt ljust, ska vi ta honom och döda honom, tänkte de.
3 Simson stannade kvar hos flickan till midnatt. För att komma ut ur staden lyfte han av stadsportarna med bom och allt, lade dem på sina axlar och gick iväg med dem upp till toppen av det berg som ligger mitt emot Hebron!
4 En tid senare blev han kär i en flicka som hette Delila och bodde vid bäcken Sorek.
5 Filisteernas ledare gick då personligen till henne och bad henne ta reda på vad det var som gjorde Simson så stark. De ville veta hur de skulle bära sig åt för att kunna övermanna honom och slå honom i kedjor.Vi fem ska ge dig 1.100 siklar silver var om du gör oss den tjänsten, lovade de.
6 Delila tiggde och bad Simson att berätta sin hemlighet: Tala om för mig varför du är så stark! Hur gör man för att besegra och binda dig?
7 Om man binder mig med sju sensträngar som inte hunnit torka, blir jag lika svag som en vanlig människa, svarade Simson.
8 Delila berättade detta för de fem ledarna, som genast gav henne sju sensträngar. Medan Simson sov band hon honom.
9 Några filisteer hade gömt sig i ett angränsande rum, och så snart hon hade bundit honom, ropade hon:Simson! Filisteerna är här! Men han slet av senorna som om de varit bomullstrådar, och hans hemlighet hade inte blivit avslöjad.
10 Senare sa Delila till honom: Du driver med mig och ljuger för mig. Nu måste du tala om för mig hur man kan ta dig till fånga.
11 Jo, sa han. Om man binder mig med rep som aldrig varit använda, blir jag lika svag som andra människor.
12 När han sov tog Delila nya rep och band honom med dem. Också denna gång hade några män gömt sig i ett angränsande rum, och Delila ropade:Simson! Filisteerna har kommit för att ta dig till fånga!Men han slet sönder repen som om de varit spindelnät!
13 Du har lurat mig igen och på nytt ljugit för mig! klagade Delila. Tala nu om för mig hur man kan fånga dig på riktigt.Väv in mina sju flätor i din väv, svarade Simson.
14 När han somnat, gjorde hon som han sagt och ropade: Filisteerna har kommit, Simson! Han vaknade och drog genast loss sitt hår ur vävstolen.
15 Hur kan du säga att du älskar mig på samma gång som du bedrar mig? invände hon. Nu har du ljugit för mig tre gånger och inte talat om vad det är som gör att du är så stark!
16-17 Hon tjatade på honom varje dag tills han inte härdade ut längre, och till slut avslöjade han hemligheten för henne:Mitt hår har aldrig blivit klippt, sa han. Jag har varit en Guds nasir ända sedan min födelse. Om man rakar av mig håret lämnar styrkan mig, och jag blir lika svag som vilken annan människa som helst.
18 Delila insåg att han äntligen hade sagt henne sanningen, och därför skickade hon efter filisteernas ledare.Kom en sista gång, för nu har han talat om hur det ligger till, sa hon.De kom och hade med sig pengarna till henne.
19 Delila såg till att Simson somnade i hennes knä och tillkallade genast en man som skar av honom hans sju flätor. Hon märkte då att hans styrka lämnade honom.
20 Då ropade hon: Filisteerna är här för att ta dig till fånga, Simson. Simson vaknade och tänkte: Jag gör väl som förut. Jag skakar mig fri.Men han visste inte att Herren hade lämnat honom.
21 Filisteerna tog honom till fånga. De stack ut ögonen på honom och förde honom till Gasa, där han blev bunden med kopparkedjor. Han tvingades att mala säd i fängelset,
22 men det dröjde inte länge förrän håret på hans rakade huvud hade vuxit ut igen.
Simsons sista seger
23-24 Filisteerna ställde till med en stor fest för att fira Simsons tillfångatagande. Folket bar fram offer till guden Dagon, och alla var upprymda av glädje över segern.Vår gud har utlämnat vår fiende Simson till oss! ropade de när de såg honom bunden med kedjor. Han som har ödelagt vårt land och dödat så många av oss, är nu helt i vårt våld!
25-26 I sin segeryra bad de att Simson skulle föras ut till dem, så att de kunde ha roligt åt honom.Simson fördes då ut ur fängelset och placerades mitt i templet mellan de pelare som höll taket uppe. Simson sa till pojken som ledde honom: Placera mina händer så att jag kan stödja mig mot pelarna. Jag vill vila mig mot dem.
27 Templet var då alldeles fullt av folk. Filisteernas ledare var också där, och på taket fanns tre tusen personer som alla hade roligt åt Simson.
28 Då bad Simson till Herren och sa: Herre, tänk på mig och ge mig styrka än en gång, så jag kan hämnas filisteerna för att de har gjort mig blind.
29 Sedan tog han tag i de två mittpelarna med all sin kraft.
30 Herre, låt mig dö med filisteerna, bad han.Och templet rasade samman över filisteernas ledare och allt folket, och de som dog vid Simsons död var fler till antalet än dem han tidigare hade dödat under hela sin livstid.
31 Senare kom hans bröder och släktingar dit för att hämta hans kropp. Simson, som varit domare i Israel i tjugo år, begravdes mellan Sorga och Estaol på samma plats där hans far Manoa var begravd.
I Troas uppväcker Paulus Eutychos från de döda
20 När allt var över skickade Paulus efter lärjungarna. Han höll ett avskedstal och tog farväl av dem och började sin resa till Grekland.
2 På vägen dit talade han till de troende i alla städer som han kom till.
3 Han stannade tre månader i Grekland och skulle just segla till Syrien när han upptäckte att judarna sammangaddat sig mot honom och tänkte ta livet av honom. Därför bestämde han sig för att först resa norrut, genom Makedonien.
4 Många män gjorde sällskap med honom ända till Turkiet. Det var Sopatros från Beroia, Pyrrhos son, Aristarchos och Secundus från Thessalonike. Vidare Gaius från Derbe, Timotheos samt Tychikos och Trofimos, som var på väg hem till Turkiet.
5 De hade rest i förväg och väntade på oss i Troas.
6 Så snart påskhögtiden var över gick vi ombord på en båt i Filippi i norra Grekland, och fem dagar senare kom vi till Troas i Turkiet där vi stannade en vecka.
7 På söndagen samlades vi för att fira Herrens måltid, och Paulus talade Herrens ord. Och eftersom han skulle resa nästa dag, talade han ända till midnatt.
8 Rummet på övre våningen, där vi var samlade, var upplyst av många fladdrande oljelampor.
9 En ung man som hette Eutychos somnade när Paulus talade så länge. Han satt på fönsterbrädan och föll ner från tredje våningen och slog ihjäl sig.
10-12 Paulus sprang då ner och tog honom i sina armar: Oroa er inte, sa han, han kommer att klara sig! Och det gjorde han! En känsla av både respekt och glädje fyllde alla de närvarande. De gick sedan allesammans tillbaka upp och åt Herrens måltid tillsammans. Sedan fortsatte Paulus att tala ytterligare en stund, och det hann bli morgon innan han slutligen lämnade dem.
Paulus tar avsked av de kristna i Efesos
13 Paulus tog sedan landvägen till Assos, medan vi andra reste dit i förväg med båt.
14 Han förenade sig sedan med oss i Assos, och vi seglade tillsammans till Mitylene.
15 Nästa dag passerade vi Chios. Dagen därpå kom vi till Samos, och en dag senare anlände vi till Miletos.
16 Paulus hade bestämt sig för att inte stanna i Efesos den här gången. Han hade bråttom att hinna till Jerusalem för att om möjligt kunna vara med om pingsthögtiden.
17 När vi kom fram till Miletos skickade han ett meddelande till de äldste i församlingen i Efesos och bad dem komma ner till båten för att träffa honom.
18 När de hade anlänt sa han till dem: Ni vet att från den dag då jag satte min fot i Turkiet och till nu,
19 har jag ödmjukt tjänat Herren under tårar, och jag har varit hotad till livet på grund av judarnas sammansvärjningar.
20 Ändå har jag aldrig tvekat att säga sanningen, vare sig offentligt eller i era hem.
21 Jag har haft samma budskap till både judar och icke-judar och allvarligt uppmanat dem att vända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus Kristus.
22 Och nu ska jag resa till Jerusalem för jag dras oemotståndligt dit av den helige Ande. Jag vet inte vad som väntar mig,
23 utom det att den helige Ande har sagt till mig i stad efter stad att fängelse och lidande ligger framför mig.
24 Men livet är inte värt något, om jag inte använder det för att utföra den uppgift som Herren Jesus har gett mig, det vill säga att berätta de goda nyheterna om Guds väldiga godhet och kärlek för andra.
25 Och nu vet jag att ingen av er som jag umgåtts med och predikat de goda nyheterna för, någonsin kommer att få se mig igen.
26 Och jag vill göra det fullständigt klart att jag inte är skyldig till att någon människa går förlorad,
27 för jag har inte tvekat att förkunna hela Guds frälsningsplan för världen.
28 Var nu på er vakt! Se till att ni föder och vårdar Guds hjord, hans församling som är köpt med hans Sons blod, för den helige Ande har lagt ansvaret på er som ledare.
29 Jag vet mycket väl att sedan jag har lämnat er, kommer falska lärare att uppträda som glupska vargar bland er. De kommer inte att skona hjorden.
30 Några av er kommer själva att förvränga sanningen för att få anhängare.
31 Var på er vakt! Kom ihåg de tre år som jag tillbringade hos er, och hur jag hela tiden, både dag och natt, med tårar vakade över er.
32 Och nu överlämnar jag er åt Gud och hans vård och åt hans underbara ord, som ska bygga upp er tro och ge er hela det arv som tillhör dem han har utvalt.
33 Jag har aldrig krävt ett öre av er.
34 Ni vet att jag har använt mina händer för att kunna betala för mig, och till och med för att kunna fylla behoven hos dem som följt med mig.
35 Och jag har alltid varit ett föredöme för er i fråga om att hjälpa de fattiga, för jag har kommit ihåg Herren Jesu ord: 'Det ger mer välsignelse att ge än att få.'
36 När Paulus hade slutat tala knäböjde han och bad med dem,
37 och de grät högt då de omfamnade honom och sa adjö.
38 Och det som bedrövade dem allra mest var att han sa att de aldrig mer skulle träffas. Sedan följde alla honom ner till båten.
Jeremia varnar för falska profeter
1-2 När kung Jekonja och drottningmodern, hovmännen, officerarna från de olika stammarna och hantverkarna hade blivit bortförda till Babylon av Nebukadnessar, skrev Jeremia ett brev från Jerusalem till de judiska äldste, prästerna, profeterna och till allt folket.
3 Han skickade brevet med Eleasa, Safans son, och Gemarja, Hilkias son, när de for till Babylon som kung Sidkias ambassadörer hos Nebukadnessar. Så här stod det i brevet:
4 Herren, härskarornas Gud, sänder detta budskap till alla fångar från Jerusalem, som han har låtit föra bort till Babylon:
5 Bygg hus och ställ in er på att stanna! Plantera vingårdar, för ni kommer att vara där många år.
6 Gift er och skaffa barn och se till att de sedan gifter sig, så att ni får många barnbarn. Föröka er! Se till att ni inte blir färre!
7 Arbeta för fred och framgång i Babylon. Be för landet. Om Babylon har fred så har ni det också.
8 Herren, härskarornas Gud, säger: Låt inte lura er av de falska profeter och medier som finns bland er. Hör inte på alla de drömmar de har,
9 för de profeterar lögn i mitt namn. Jag har inte sänt dem, säger Herren.
10 Sanningen är denna: Ni kommer att få stanna en mansålder i Babylon. Men sedan ska jag leda er hem igen, som jag har lovat.
11 Jag vet vilka planer jag har för er, säger Herren. Det är goda planer och inte onda, för jag vill ge er en framtid och ett hopp.
12 När ni ber ska jag lyssna.
13 Ni ska finna mig när ni söker mig, om ni verkligen gör det uppriktigt och allvarligt.
14 Ja, säger Herren, jag ska låta er finna mig, och jag ska göra slut på ert slaveri, upprätta er på nytt och samla er från alla de länder jag spred ut er till. Jag ska leda er tillbaka hem igen till ert eget land.
15 Men därför att ni har accepterat de falska profeterna bland er och säger att Herren har sänt dem,
16-17 kommer jag nu att låta krig, hungersnöd och sjukdom komma över dem som är kvar i Jerusalem. Detta ska komma över dem av era släktingar som inte blivit bortförda i landsflykt till Babylon och över den kung som nu sitter på Davids tron. De kommer att bli som ruttna fikon, odugliga att äta.
18 Jag ska sprida dem ut över världen. Bland varje folk dit jag sänder dem kommer förbannelse och hån att vila över dem,
19 därför att de vägrade att lyssna till mig, fastän jag gång på gång talade till dem genom mina profeter.
20 Lyssna därför till Herrens ord, alla ni fångar borta i Babylon!
21 Herren, härskarornas Gud, säger så här om era falska profeter, om Ahab, Kolajas son, och Sidkia, Maasejas son, som i mitt namn profeterar lögn för er: Lyssna nu! Jag ska överlämna dem till Nebukadnessar, så att de blir offentligt avrättade.
22 Deras öde ska bli ett ordspråk. När någon vill förbanna en annan, ska han säga: Herren ska låta det gå likadant för dig som för Sidkia och Ahab, som kungen i Babylon brände levande!
23 Dessa män har nämligen gjort fruktansvärda saker bland mitt folk. De har varit otrogna med varandras hustrur och har ljugit i mitt namn. Jag vet det, för jag har sett allt de gjort, säger Herren.
24 Säg detta till drömmaren Semaja:
25 Herren, härskarornas Gud, säger: Du har sänt brev till prästen Sefanja, Maasejas son, och skickat avskrifter till alla de andra prästerna och till folket i Jerusalem.
26 Du skriver till Sefanja: Herren har utsett dig att ersätta Jojada som präst i Jerusalem. Det är din uppgift att arrestera varenda galning som påstår sig vara en profet och sätta honom i stock och halsjärn.
27 Varför har du inte gjort något åt den falske profeten Jeremia från Anatot?
28 Han har skrivit till oss här i Babylon och sagt att vår fångenskap ska bli långvarig och att vi ska bygga permanenta bostäder och planera att stanna här i många år. Han har sagt att vi ska plantera fruktträd, för vi ska bli kvar här länge och äta av deras frukt.
29 Sefanja hade visat brevet för Jeremia och läst det för honom.
30 Då gav Herren Jeremia också detta budskap:
31 Sänd ett brev till alla fångar i Babylon! Herren säger: Därför att nehelamiten Semaja har profeterat för er när jag inte sänt honom att göra det, och eftersom han har lurat er att tro dessa lögner,
32 ska jag straffa honom och hans familj. Ingen av hans ättlingar ska få se allt det goda jag har i beredskap för mitt folk, för han har lärt er att göra uppror mot Herren.
Judarnas högsta domstol dömer Jesus till döden
15 Tidigt på morgonen möttes översteprästerna, de äldste och lagexperterna - alltså hela högsta domstolen - för att diskutera vad som skulle ske härnäst. De beslutade sig då för att sända Jesus under sträng bevakning till Pilatus, den romerske landshövdingen.
Jesus förhörs av Pilatus
2 Pilatus frågade honom: Är du judarnas kung? Ja, svarade Jesus, det är som du säger.
3-4 Sedan anklagade översteprästerna honom för många olika brott, och Pilatus frågade honom: Varför säger du ingenting? Stämmer de här anklagelserna?
5 Men till Pilatus stora förvåning sa Jesus inte ett ord.
Pilatus utlämnar Jesus till att korsfästas
6 Nu var det sed att Pilatus frigav en judisk fånge varje år i samband med påskfirandet, en fånge vilken som helst som folket begärde att få fri.
7 En av dem som satt fängslad vid detta tillfälle hette Barabbas. Tillsammans med några andra hade han dömts för mord under ett politiskt uppror.
8 Nu började en folkhop samlas omkring Pilatus för att be honom göra som han brukade.
9 Vad säger ni om 'judarnas kung'? frågade Pilatus. Är det honom ni vill få frisläppt?
10 (Han förstod nu att Jesus var populär bland folket, och att det var av avundsjuka som översteprästerna organiserat denna komplott.)
11 Men översteprästerna hetsade upp folkhopen och fick dem att kräva att Barabbas skulle släppas fri i stället för Jesus.
12 Men om jag släpper Barabbas, frågade Pilatus, vad ska jag då göra med den här mannen som ni kallar er kung?
13 Korsfäst honom! ropade de tillbaka.
14 Men varför det? frågade Pilatus. Vad har han gjort för ont? Då skrek de ännu högre: Korsfäst honom!
15 Då släppte Pilatus Barabbas fri eftersom han var rädd för att gå emot den upprörda folkmassan. Och han befallde att Jesus skulle piskas med ett blygissel och skickade så iväg honom för att korsfästas.
Romerska soldater hånar Jesus
16-17 De romerska soldaterna förde då in Jesus i palatsets militärförläggning och kallade sedan samman hela vaktstyrkan. De klädde på honom en röd mantel, så att han skulle se ut som en kung, och gjorde en krona av långa vassa törnen och tryckte fast den på hans huvud.
18 Sedan gjorde de honnör och skrek: Länge leve judarnas kung.
19 Och de slog honom i huvudet med ett rör och spottade på honom och föll ned på sina knän för att tillbe honom.
20 När de slutligen tröttnade på att håna honom tog de av honom den röda manteln och satte på honom hans egna kläder igen. Därefter ledde de bort honom för att korsfästa honom.
Jesus förs bort för att korsfästas
21 På vägen dit mötte de Simon från Kyrene, som var på väg från landet in till staden. Honom tvingade de att bära Jesu kors (Simon var far till Alexander och Rufus).
22 Och soldaterna förde Jesus till en plats som kallades Golgata (det betyder skalle).
23 Där gav man honom vin, som blandats med bittra örter, men han vägrade dricka det.
24 Sedan spikade de fast honom på ett kors och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem.
Jesus blir korsfäst
25 Klockan var omkring nio på morgonen när de korsfäste honom.
26 På korset, ovanför hans huvud, satte man upp en skylt där man kunde läsa vad han blivit dömd för. Det stod: Judarnas kung.
27 Samma morgon korsfästes också två brottslingar, den ene till höger och den andre till vänster om Jesus.
28 Så uppfylldes det som profeten Jesaja förutsagt: Han räknades som en brottsling.
29-30 Och de som gick förbi platsen spottade hånfullt och visade sitt förakt för honom genom att skaka på huvudet.Var det inte du som ville riva ner templet och bygga upp det igen på tre dagar? skrek de. Om du är så märkvärdig hjälp då dig själv och kom ner från korset.
31 Också översteprästerna och lagexperterna stod där och skämtade om Jesus.Han är ganska bra på att 'hjälpa' andra, sa de, men han kan inte hjälpa sig själv!
32 Du Messias! ropade de åt honom. Du som är Israels kung! Kom ner från korset så ska vi tro på dig!Och till och med rövarna, som skulle dö tillsammans med honom, hånade honom.
Jesus dör på korset
33 Vid middagstid blev det plötsligt mörkt i hela landet, och det var mörkt ända till klockan tre.
34 Då ropade Jesus med hög röst: Eli, Eli, lema sabachtani, (det betyder 'min Gud, min Gud, varför har du övergett mig')?
35 Några av dem som stod där trodde att han ropade på profeten Elia.
36 En man sprang då bort och hämtade en svamp och fyllde den med surt vin, och de sträckte upp den till honom på en käpp.Nu får vi se om Elia kommer och tar ner honom, sa han.
37 Då ropade Jesus ännu en gång, och i nästa ögonblick var han död.
38 Då brast förhänget i templet mitt itu, uppifrån och ända ned.
39 När den romerske officeren, som stod bredvid korset, såg hur Jesus dog, ropade han: Den här mannen var verkligen Guds Son!
40 Några kvinnor hade stått på avstånd och sett allt det som hände. Bland dem var Maria Magdalena, Maria (Jakob den yngres och Joses mor), Salome och några till.
41 De hade redan i Galileen följt med honom och hjälpt honom. Nu hade de tillsammans med flera andra kommit till Jerusalem.
Jesus begravs
42-43 Allt detta hände på fredagen före sabbaten. Sent på eftermiddagen samma dag var Josef från Arimataia modig nog att gå till Pilatus och be om att få Jesu kropp. Josef var en aktad medlem av den judiska högsta domstolen, och en man som personligen ivrigt väntade på att Guds rike skulle komma.
44 Men Pilatus hade svårt att tro att Jesus redan var död så han kallade till sig den romerske befälhavaren för att fråga honom.
45 Officeren meddelade att Jesus redan var död. Då gav Pilatus Josef tillåtelse att ta hand om kroppen.
46 Och Josef gick och köpte en lång linneduk. Sedan tog han ner Jesu kropp från korset, lindade in den i duken och lade den i en klippgrav. Därefter spärrade han ingången med en stor sten,
47 och Maria Magdalena och Maria, Joses mor, stod och såg på när han lade Jesu kropp i graven.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®