M’Cheyne Bible Reading Plan
Simsons bröllop och hans gåta
14 Simson gick ner till Timna, och där fick han se en kvinna, en av filisteernas döttrar. 2 När han kom tillbaka sade han till sin far och mor: "Jag har sett en kvinna i Timna, en av filisteernas döttrar. Hämta henne åt mig till hustru ." 3 Hans far och mor sade till honom: "Finns det då ingen kvinna bland dina bröders döttrar och i hela mitt folk, eftersom du vill gå bort och ta dig en hustru från de oomskurna filisteerna?" Simson sade till sin far: "Ge mig henne, för hon är den rätta i mina ögon." 4 Men hans far och mor visste inte att detta kom från Herren, som sökte en anledning till strid med filisteerna. På den tiden härskade nämligen filisteerna över Israel.
5 Simson gick med sin far och mor ner till Timna. Men just när de kom fram till vingårdarna vid Timna, kom ett ungt lejon rytande emot honom. 6 Då föll Herrens Ande över honom, och han slet sönder lejonet med bara händerna, som vore det en killing. Men han talade inte om för sin far och mor vad han hade gjort. 7 När han kom dit ner talade han med kvinnan, och hon var den rätta i Simsons ögon.
8 En tid därefter vände han tillbaka för att hämta henne och vek då av vägen för att se på det döda lejonet. Och se, det fanns en bisvärm och honung i lejonets kropp. 9 Han skrapade ut honungen i sina händer och åt av den medan han gick. Han kom till sin far och mor och gav till dem, och de åt. Men han talade inte om för dem att han hade skrapat honungen ur lejonets kropp.
10 Simsons far gick ner till kvinnan, och Simson ordnade en fest, för så brukade de unga männen göra. 11 När de fick se honom hämtade de trettio bröllopssvenner, som skulle vara tillsammans med honom. 12 Simson sade till dem: "Jag skall ge er en gåta. Om ni under de sju festdagarna ger mig lösningen på den och gissar rätt, skall jag ge er trettio fina linneskjortor och trettio högtidsdräkter. 13 Men om ni inte kan säga mig lösningen, skall ni ge mig trettio fina linneskjortor och trettio högtidsdräkter." De sade till honom: "Berätta, låt oss höra din gåta!"
14 Då sade han till dem:
"Från storätaren utgick ätbart,
från den starke kom sötma."
Men under tre dagar kunde de inte lösa gåtan.
15 På sjunde dagen sade de till Simsons hustru: "Locka din man att ge oss lösningen på gåtan, annars bränner vi upp dig och din fars hus. Ni har väl inte bjudit hit oss för att utarma oss?" 16 Och Simsons hustru låg över honom med gråt och sade: "Du hatar mig bara och älskar mig inte alls. Du har lagt fram en gåta för mina landsmän, men för mig har du inte talat om lösningen." Han svarade: "Varken för min far eller min mor har jag talat om lösningen. Skulle jag då tala om den för dig?" 17 Då hon legat över honom med gråt under de sju festdagarna, gav han henne lösningen den sjunde dagen eftersom hon pressade honom hårt. Sedan talade hon om den för sina landsmän. 18 Innan solen gick ner på sjunde dagen, gav männen i staden honom sitt svar:
"Vad är sötare än honung,
och vad är starkare än ett lejon?"
Då sade han till dem:
"Hade ni inte plöjt med min kviga,
hade ni inte gissat min gåta."
19 Herrens Ande kom över honom, och han gick ner till Askelon och slog ihjäl trettio män och tog deras kläder och gav högtidsdräkterna åt dem som hade sagt lösningen på gåtan. I stor vrede vände han tillbaka till sin fars hus. 20 Och Simsons hustru gavs åt den av hans bröllopssvenner som hade varit hans marskalk.
Paulus i Korint
18 Sedan lämnade Paulus Athen och kom till Korint. 2 Där träffade han en jude vid namn Akvila, född i Pontus, och hans hustru Priskilla. De hade nyligen kommit från Italien, eftersom Klaudius hade gett befallning om att alla judar skulle lämna Rom. Till dessa båda kom nu Paulus, 3 och då han hade samma yrke som de, stannade han hos dem och arbetade. De var nämligen tältmakare. 4 Varje sabbat förde han samtal i synagogan och övertygade både judar och greker.
5 När Silas och Timoteus kom ner från Makedonien, var Paulus helt upptagen med att predika ordet och vittna för judarna att Jesus är Messias. 6 Men de gick emot honom och hånade honom. Då skakade han sina kläder och sade till dem: "Ert blod skall komma över era egna huvuden. Jag är utan skuld. Från och med nu går jag till hedningarna." 7 Och han gick därifrån och tog in hos Titius Justus, en man som fruktade Gud och som hade ett hus alldeles intill synagogan. 8 Krispus, föreståndaren för synagogan, och hela hans familj kom till tro på Herren. Även många andra korintier som lyssnade kom till tro och döptes. 9 En natt sade Herren i en syn till Paulus: "Var inte rädd, utan tala och tig inte! 10 Jag är med dig, och ingen skall angripa dig och göra dig något ont, ty jag har mycket folk här i staden." 11 Och han stannade där i ett år och sex månader och undervisade dem i Guds ord.
Paulus inför Gallios domstol
12 När Gallio var landshövding i Akaja, gick judarna till gemensamt angrepp mot Paulus och drog honom inför domstol 13 och sade: "Den här mannen förleder folk att dyrka Gud i strid mot lagen." 14 Just som Paulus skulle ta till orda, sade Gallio till judarna: "Om det vore fråga om något brott eller något illdåd skulle jag naturligtvis ta upp ert klagomål, ni judar. 15 Men gäller det tvistefrågor om ord och namn och er egen lag, då får ni själva avgöra saken. I sådana tvister vill jag inte vara domare." 16 Och han drev bort dem från domstolen. 17 Alla grep då synagogföreståndaren Sostenes och misshandlade honom framför domarsätet, utan att Gallio brydde sig om det.
Tillbaka till Antiokia
18 Paulus stannade i Korint ännu någon tid. Därefter tog han avsked av bröderna och avseglade till Syrien i sällskap med Priskilla och Akvila, sedan han i Kenkrea hade låtit raka sitt huvud. Han hade nämligen avlagt ett löfte.[a] 19 De kom till Efesus, och där lämnade han dem. Själv gick han in i synagogan och samtalade med judarna. 20 De bad honom stanna längre, men han avböjde 21 och tog avsked och sade: "Jag kommer tillbaka till er igen om Gud vill." Sedan avseglade han från Efesus. 22 När han kom till Cesarea, gick han upp och hälsade på församlingen och for därefter ner till Antiokia.
PAULUS TREDJE MISSIONSRESA (18:23-21:16)
Apollos
23 Här uppehöll sig Paulus någon tid. Sedan bröt han upp och for först genom Galatien och sedan genom Frygien, och han styrkte alla lärjungarna. 24 Till Efesus kom en jude som hette Apollos. Han var född i Alexandria och var en lärd man och mycket kunnig i Skriften. 25 Han hade fått undervisning om Herrens väg[b] och talade brinnande i anden och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes dop. 26 Han började också frimodigt predika i synagogan. Priskilla och Akvila hörde honom, och de tog sig an honom och förklarade grundligare Guds väg för honom. 27 När Apollos sedan ville fara över till Akaja, skrev bröderna till lärjungarna och uppmanade dem att ta emot honom. Han kom dit och blev till stor hjälp för dem som genom Guds nåd hade kommit till tro. 28 Ty han motbevisade eftertryckligt judarna, när han utifrån Skrifterna offentligt bevisade att Jesus är Messias.
Profetia om det babyloniska oket
27 I början av Sidkias,[a] Josias sons, Juda kungs, regering kom detta ord till Jeremia från Herren. Han sade:
2 Så har Herren sagt till mig: Gör dig ett ok med remmar och sätt det på din hals. 3 Sänd det sedan till kungen i Edom, kungen i Moab, kungen över Ammons barn, kungen i Tyrus och kungen i Sidon genom de sändebud som har kommit till Sidkia, Juda kung, i Jerusalem. 4 Befall dem att säga till sina herrar: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Så skall ni säga till era herrar: 5 Jag är den som genom min stora kraft och min uträckta arm har skapat jorden med de människor och djur som är på den, och jag ger den åt vem jag vill. 6 Nu har jag givit alla dessa länder i min tjänare Nebukadnessars, den babyloniske kungens, hand. Också markens djur har jag givit honom, för att de skall tjäna honom. 7 Alla hednafolk skall tjäna honom och hans son och hans sonson, till dess att den tid kommer också för hans land då många folk och stora kungar skall lägga honom under sig. 8 Men om något folk eller rike inte vill tjäna Nebukadnessar, kungen i Babel, och inte vill böja sin nacke under den babyloniske kungens ok, då skall jag straffa det folket med svärd, hungersnöd och pest, säger Herren, till dess att jag har utrotat dem genom hans hand. 9 Lyssna därför inte på era profeter och spåmän, på era drömtydare, teckentydare och trollkarlar när de säger till er: "Ni skall inte tjäna kungen i Babel." 10 De profeterar lögn för er, och därför skall ni föras långt bort från ert land. Jag skall driva bort er och ni skall gå under. 11 Men det folk som böjer sin nacke under den babyloniske kungens ok och tjänar honom, skall jag låta bo kvar i sitt land, säger Herren, så att de kan bruka det och bo där.
12 På samma sätt talade jag till Sidkia, Juda kung. Jag sade: Böj er nacke under den babyloniske kungens ok och tjäna honom och hans folk, så skall ni få leva. 13 Varför vill du och ditt folk dö genom svärd, hunger och pest, så som Herren har sagt att det skall gå för det folk som inte vill tjäna kungen i Babel? 14 Hör alltså inte på de profeter som säger till er: "Ni skall inte tjäna kungen i Babel", ty de profeterar lögn för er. 15 Jag har inte sänt dem, säger Herren. De profeterar lögn i mitt namn och därför måste jag driva bort er så att ni går under tillsammans med de profeter som profeterar för er.
16 Till prästerna och till hela detta folk talade jag och sade: Så säger Herren: Lyssna inte på era profeters ord, när de profeterar för er och säger: "Se, de kärl som hör till Herrens hus skall nu snart föras tillbaka från Babel", ty de profeterar lögn för er. 17 Hör inte på dem utan tjäna kungen i Babel, så skall ni få leva. Varför skall denna stad bli en öde stad? 18 Om de verkligen är profeter och har Herrens ord, så må de vädja till Herren Sebaot att de kärl som ännu är kvar i Herrens hus och i Juda kungs hus och i Jerusalem inte förs bort till Babel.
19 Ty så säger Herren Sebaot om pelarna, havet, bäckenställen och det övriga som ännu är kvar här i staden, 20 det som Nebukadnessar, kungen i Babel, inte tog med sig när han förde bort Jekonja, Jojakims son, Juda kung, från Jerusalem till Babel tillsammans med alla de förnämsta i Juda och Jerusalem - 21 ja, så säger Herren Sebaot, Israels Gud, om de föremål som ännu är kvar i Herrens hus och i Juda kungs hus och i Jerusalem: 22 Till Babel skall de föras och där skall de bli kvar ända till den dag då jag tar mig an dem, säger Herren, och för dem tillbaka upp till denna plats.
Tiden för templets ödeläggelse
13 När Jesus gick ut från templet, sade en av hans lärjungar till honom: "Mästare, se vilka stenar och vilka byggnader!" 2 Jesus sade till honom: "Du ser dessa stora byggnader. Här skall inte sten lämnas på sten, utan allt kommer att brytas ner."
3 Jesus satt på Oljeberget mitt emot templet, och Petrus, Jakob, Johannes och Andreas var ensamma med honom. Då frågade de: 4 "Säg oss när detta skall ske? Och vad är det för tecken som visar när allt detta till sist kommer att hända?" 5 Jesus sade till dem: "Se till att ingen bedrar er. 6 Många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall bedra många. 7 När ni får höra stridslarm och rykten om krig, bli då inte förskräckta. Sådant måste komma, men därmed har slutet ännu inte kommit. 8 Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike. Det skall bli jordbävningar på många platser, och det skall uppstå hungersnöd. Detta är början på 'födslovåndorna'.[a]
9 Var på er vakt! Man skall utlämna er åt domstolar och misshandla er i synagogor, och ni kommer att ställas inför landshövdingar och kungar för min skull och stå som vittnen inför dem. 10 Men först måste evangeliet predikas för alla folk. 11 När man för bort er och utlämnar er, så gör er inte bekymmer för vad ni skall säga. Vad som ges er i den stunden skall ni tala. Det är inte ni som då talar, utan den helige Ande. 12 En bror kommer att utlämna sin bror till att dödas, en far sitt barn, och barn skall sätta sig upp mot sina föräldrar och döda dem. 13 Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.
14 När ni ser 'förödelsens styggelse'[b] stå där han inte skulle stå - den som läser detta bör noga lägga märke till det - då skall de som bor i Judeen fly bort till bergen. 15 Den som är på taket skall inte stiga ner och gå in för att hämta något i sitt hus, 16 och den som är ute på åkern skall inte vända tillbaka för att hämta sin mantel. 17 Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna! 18 Be att det inte händer på vintern. 19 Ty det skall i de dagarna komma en sådan nöd att något liknande inte har förekommit sedan Gud i begynnelsen skapade världen, och inte heller skall komma. 20 Om Herren inte förkortade den tiden skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull har han förkortat den tiden. 21 Om någon då säger till er: Se, här är Messias, eller: Se, där är han, så tro det inte. 22 Falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra tecken och under för att om möjligt leda de utvalda vilse. 23 Men var på er vakt! Jag har sagt er allt i förväg.
Människosonens återkomst
24 Men i de dagarna, efter denna nöd, skall solen förmörkas, och månen skall inte ge sitt sken. 25 Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas. 26 Då skall man få se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet. 27 Och då skall han sända ut änglarna och samla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens ända till himlens yttersta gräns.
28 Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blivit mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. 29 När ni ser allt detta hända, skall ni på samma sätt veta att han är nära och står vid dörren. 30 Amen säger jag er: Detta släkte skall inte förgå, förrän allt detta händer. 31 Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall inte förgå. 32 Men om den dagen eller den stunden vet ingen något, inte änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.
33 Var på er vakt och håll er vakna, ty ni vet inte när tiden är inne. 34 Det är som när en man reste bort. Han lämnade sitt hus och gav sina tjänare i uppdrag att sköta var och en sin uppgift. Portvakten befallde han att vara vaksam. 35 Vaka därför! Ni vet inte när husets herre kommer, om det sker på kvällen eller vid midnatt eller på efternatten eller på morgonen. 36 Vaka, så att han inte plötsligt kommer och finner att ni sover. 37 Vad jag säger till er, det säger jag till alla: Vaka!"
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln