M’Cheyne Bible Reading Plan
Jefta anfaller Efraims stam
12 Männen i Efraims stam samlades vid Safon och hotade Jefta: Varför bad du inte oss vara med i striden mot Ammon? Som straff tänker vi bränna ner ditt hus och även dig.
2 Jag frågade er, men ni vägrade komma, svarade Jefta. Ni svek oss just när vi var i stort behov av hjälp.
3 Själv riskerade jag mitt liv och drog ut i strid utan er, och Herren hjälpte mig att besegra fienden. Vad ger det er för rätt att börja strida mot oss?
4 Jefta blev förargad över glåporden från Efraims män. De påstod nämligen att männen i Gilead var avskummet från Efraim och Manasse. Jefta mobiliserade därför sin armé och gick till anfall mot Efraim.
5 Han besatte vadställena över Jordan bakom Efraims armé, och varje gång en överlevande från Efraim försökte komma över floden blev han förhörd.Tillhör du Efraims stam? frågade männen från Gilead. Den som nekade till detta,
6 uppmanades att säga schibbolet. Om det då blev sibbolet i stället för schibbolet, dödades han omedelbart. På så sätt fick 42.000 efraimiter sätta livet till.
7 Jefta var Israels domare i sex år, och när han dog begravde man honom i en av Gileads städer.
Ibsan
8 Näste domare hette Ibsan och bodde i Betlehem.
9-10 Han hade trettio söner och trettio döttrar. Han gifte bort sina döttrar med män utanför sin släkt och skaffade också trettio flickor som hustrur åt sina söner. I sju år var han domare i Israel innan han dog och blev begravd i Betlehem.
Elon
11-12 Efter honom blev Elon från Sebulon domare i tio år. Efter sin död begravdes han i Ajalon i Sebulon.
Abdon
13 Näste domare hette Abdon från Pirgaton. Han var son till Hillel
14 och hade fyrtio söner och trettio sonsöner, som alla red på åsnor. I åtta år var han domare i Israel.
15 Sedan dog han och begravdes i Pirgaton i Efraims land, i amalekiternas bergsbygd.
Timotheos blir medarbetare till Paulus och Silas
16 Paulus och Silas reste först till Derbe och sedan vidare till Lystra. Där träffade de Timotheos, en ung troende som var son till en kristen judinna, men vars far var grek.
2 Timotheos hade stort förtroende bland bröderna i Lystra och Ikonion.
3 Därför bad Paulus honom att följa med dem på deras resa. Av hänsyn till judarna i området omskar han Timotheos, innan de reste vidare, för alla visste att hans far var grek och inte hade tillåtit detta förut.
4 Sedan reste de från stad till stad och berättade om vad apostlarna och de äldste i Jerusalem beslutat när det gällde icke-judar.
5 Och församlingarnas tro växte till för var dag, och allt fler slöt sig till dem.
Paulus leds genom en syn till Makedonien
6 Sedan reste de genom Frygien och Galatien. Den helige Ande hade nämligen sagt till dem att inte resa till den turkiska provinsen Asien den här gången.
7 Därför följde de gränsen till Mysien och fortsatte därefter till Bithynien, men Jesu Ande tillät dem inte att resa in i den provinsen.
8 I stället fortsatte de genom Mysien till staden Troas.
9 Den natten fick Paulus se en syn. I sin dröm såg han en man borta i Makedonien i Grekland som ropade och bad: Kom över hit och hjälp oss.
10 Det avgjorde saken! Vi bestämde oss för att resa till Makedonien. Vi kunde nämligen bara dra den slutsatsen att Gud ville sända oss dit för att predika de goda nyheterna där.
Lydia från Thyatira blir kristen
11 Vi gick ombord på en båt i Troas och seglade direkt till Samothrake och nästa dag till Neapolis.
12 Till slut nådde vi Filippi, en romersk koloni alldeles innanför den makedoniska gränsen. Där stannade vi i flera dagar.
13 På sabbatsdagen gick vi ut ur staden till en flodstrand, där vi visste att en del människor brukade träffas för att be. Vi undervisade några kvinnor som kom dit vad Skriften säger.
14 En av dem hette Lydia, en affärskvinna från Thyatira, som sålde purpurtyg. Hon hade en uppriktig tro på Gud, och när hon lyssnade till oss öppnade Herren hennes hjärta, så att hon tog emot allt som Paulus sa.
15 Hon lät döpa sig tillsammans med hela sin familj, och sedan bad hon oss att bli hennes gäster. Om ni verkligen tror att jag tillhör Herren, sa hon, så kom och bo i mitt hem. Och hon gav sig inte förrän vi lydde.
En fångvaktare i Filippi blir frälst
16 När vi en dag var på väg till det ställe vid floden där vi brukade be, mötte vi en andebesatt slavflicka. Hon hade en spådomsande i sig och tjänade mycket pengar åt sina arbetsgivare.
17 Flickan följde efter oss och ropade: De här männen är Guds tjänare, och de har kommit hit för att tala om för er hur ni kan få era synder förlåtna.
18 Detta upprepades varenda dag, tills Paulus en dag blev så upprörd att han vände sig om och sa till den onde anden i henne: Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att komma ut ur henne. Och genast lämnade den onde anden henne.
19 När hennes ägare såg att deras förtjänstmöjligheter gått upp i rök, grep de Paulus och Silas och släpade dem inför domarna på marknadsplatsen.
20-21 De här judarna vänder upp och ner på vår stad, skrek de. De lär folket att göra sådant som är mot den romerska lagen.
22 Hela folkmassan tog parti mot Paulus och Silas, och domarna befallde att man skulle klä av dem till midjan och piska dem med spön.
23 Gång på gång ven slagen över deras bara ryggar, och efteråt blev de kastade i fängelset. Fångvaktaren, som riskerade livet om de flydde,
24 tog därför inga risker, utan placerade dem i den innersta fängelsecellen och låste fast deras ben i stockar.
25 När Paulus och Silas mitt i natten bad och sjöng lovsånger till Herren, och de andra fångarna lyssnade,
26 kom plötsligt en kraftig jordstöt. Fängelset skakades ända ner i grunden, alla dörrar flög upp och kedjorna föll av fångarna.
27 När fångvaktaren vaknade och fick se att fängelseportarna stod vidöppna, trodde han att fångarna hade flytt och drog sitt svärd för att begå självmord.
28 Men Paulus ropade till honom: Stopp! Gör dig inget illa! Vi är alla här!
29 Fångvaktaren, som darrade av skräck, bad nu om ljus och rusade till fängelsecellen. Där föll han på knä för Paulus och Silas.
30 Sedan förde han ut dem och frågade: Mina herrar, vad ska jag göra för att bli frälst?
31 Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och hela din familj, svarade de.
32 Sedan berättade de för honom och alla andra i hans familj om de goda nyheterna från Herren.
33 Och fångvaktaren tog genast hand om dem, och mitt i natten tvättade han deras sår och förband dem. Så döptes han och hela hans familj,
34 och därefter bjöd han dem med hem till sig och dukade fram en måltid åt dem. Och både han och hela hans familj var överlyckliga för att de hade kommit till tro.
35 Nästa morgon skickade domarna några polisbefäl till fångvaktaren med beskedet: Släpp de här männen!
36 Fångvaktaren talade då om för Paulus att de var fria och kunde gå.
37 Men Paulus svarade: Så lätt kommer de inte undan! De har utan rättegång piskat oss offentligt och satt oss i fängelse trots att vi är romerska medborgare. Och nu vill de att vi ska lämna fängelset i hemlighet. Aldrig! Be dem komma hit och själva frige oss.
38 Polisbefälen rapporterade detta till domarna, och när de hörde att Paulus och Silas var romerska medborgare blev de mycket rädda.
39 De kom genast till fängelset och förde ut dem och bad och bönade att de skulle lämna staden.
40 Men Paulus och Silas gick först till Lydias hus, där de träffade de troende och uppmanade dem än en gång att stå fasta i tron. Sedan lämnade de staden.
Profetia om fångenskapen i Babylon
25 Det här budskapet till hela Juda kom från Herren till Jeremia under Jojakims, Josias sons, Juda kungs, fjärde regeringsår. Det var det året Nebukadnessar, kungen i Babylon, började regera:
2-3 Under de senaste tjugotre åren, från Amos son Josias trettonde regeringsår till nu, har Herren sänt mig sina budskap. Jag har troget fört dem vidare, men ingen har lyssnat.
4 Gång på gång under årens lopp har Herren sänt er sina profeter, men ni har vägrat att lyssna till dem.
5 Varje gång har budskapet varit detsamma: Vänd om från era ogudaktiga vägar och från allt ont ni gör. Det är bara då ni kan fortsätta att bo i det här landet, som Herren för alltid har gett er och era förfäder.
6 Uppväck inte min vrede genom att tillbe avgudar som ni själva har gjort! Om ni är trogna mot mig ska ingen olycka drabba er.
7 Men ni vill inte höra på. Ni har gjort mig rasande med alla era avgudar. Ni har själva dragit över er all den olycka som ni ska möta.
8-9 Nu säger Herren, härskarornas Gud: Därför att ni inte lyssnat till mig ska jag samla alla arméer från norr under Nebukadnessar, kungen i Babylon, som jag har utsett till mitt redskap. Jag ska sända dem allesammans mot detta land och dess folk och mot de andra folken i er närhet, och jag ska förgöra er. Man ska se ner på er för all framtid.
10 All er glädje och alla era bröllopsfester ska jag ta ifrån er. Era hem ska stå tysta och övergivna.
11 Hela landet ska bli en öde vildmark. Alla ska bli chockerade över den förödelse som drabbat er. Israel och dess grannländer ska tjäna kungen i Babylon i sjuttio år.
12 När dessa sjuttio års slaveri är slut, ska jag straffa kungen i Babylon och hans folk för deras synder. Jag ska låta kaldeernas land bli en ödemark för alltid.
13 Jag ska låta den förskräckelse som jag lovat i den här boken komma över dem, alla de straff som Jeremia sagt ska komma över folken.
14 Många folk och stora kungar ska nämligen göra kaldeerna till slavar, precis som de först gjorde mitt folk till sina slavar. Jag ska straffa dem i proportion till hur illa de har behandlat mitt folk.
Herrens vredesbägare
15 Herren, Israels Gud, sa till mig:Ta denna vinbägare, som till brädden är fylld med min vrede, och låt alla folk jag sänder dig till dricka ur den.
16 De ska dricka sig redlösa för att sedan falla och drabbas av olycka.
17 Jag tog alltså vredesbägaren, budskapet från Herren, och lät alla folk dricka ur den. Jag proklamerade hans budskap överallt dit han sände mig.
18 Jag for till Jerusalem och till Juda städer, och deras kungar och furstar drack in hans ord, så att de från den dagen blev övergivna, hatade och föremål för förbannelse, precis som de är i dag.
19-20 Jag for till Egypten, och Farao och hans ämbetsmän, furstar och folk fick dricka samma sanning ur den fruktansvärda bägaren. Samma sak gällde alla kungarna i Us och kungarna i filisteernas städer Askelon, Gasa, Ekron och vad som fanns kvar av Asdod.
21 Jag besökte edomiterna, moabiterna, ammoniterna,
22 alla kungarna i Tyrus och Sidon och kungarna på andra sidan havet.
23 Dedan, Tema, Bus och de andra hedningarna där besökte jag,
24 alla kungarna i Arabien, öknens nomadstammar och
25 alla kungarna i Simri, Elam och Medien.
26 Vidare besökte jag alla kungarna i länderna norrut, både dem som låg nära och dem som låg längre bort. Jag besökte alla kungariken i världen, ett efter ett. Slutligen drack kungen i Babylon själv från Guds vredes bägare.
27 Säg till dem: Herren, härskarornas Gud, säger: Drick ur min vredes bägare tills ni är druckna och faller omkull så att ni inte kan resa er mer. Jag sänder fruktansvärda krig över er.
28 Och om de vägrar att ta emot bägaren, ska du säga: Herren, härskarornas Gud, säger att ni måste dricka ur den! Ni kan inte fly undan.
29 Jag har börjat straffa mitt eget folk, så varför ska då ni få gå fria? Nej, ni ska inte komma undan straffet. Jag ska låta kriget drabba alla folk på jorden.
30 Profetera därför mot dem! Säg till dem att Herren ska ryta mot sina egna från sitt heliga tempel i himlen och mot alla dem som bor på jorden. Han ska ropa som de som trampar vinet ur druvorna.
31 Detta domens rop ska nå de mest avlägsna trakter av jorden, för Herren anklagar alla folk, ja hela mänskligheten. Han ska straffa alla ogudaktiga.
32 Straffet ska gå från folk till folk, förklarar Herren, härskarornas Gud. En vredens väldiga vind ska fara upp från de yttersta hörnen av jorden.
33 På den dagen ska de som Herren dödat fylla jorden från den ena ändan till den andra. Ingen ska sörja dem eller samla upp de döda kropparna för att begrava dem. De ska bli liggande som avskräde på marken.
34 Gråt och klaga, ni ogudaktiga herdar! Det är er tur att föras till slaktaren, och där ska ni falla som slaktfår.
35 Och ni ska inte hitta någon plats där ni kan gömma er. Det finns ingen möjlighet att fly.
36 Hör hur herdarna, folkets ledare, ropar i förtvivlan. Herren har fördärvat deras betesmarker.
37 De som nu lever i lugn och ro ska huggas ner och förgöras av hans vrede.
38 Han har lämnat sin håla, som ett lejon på jakt efter byte. Deras land ligger öde, härjat av starka arméer, på grund av Herrens vrede.
Jesus rider in i Jerusalem på en åsna
11 När de närmade sig byarna Betfage och Betania som låg alldeles utanför Jerusalem vid Oljeberget, skickade Jesus två av sina lärjungar i förväg.
2 Gå in i byn som ligger framför er, sa han till dem. När ni kommer fram dit, så får ni se en ung åsna stå bunden där, som ingen har ridit på än. Ta den och kom hit med den.
3 Och om någon frågar vad ni tänker göra med den så säg bara: 'Vår Mästare behöver den, men han kommer snart att lämna tillbaka den.'
4-5 De två männen gav sig iväg och fann åsnan stå bunden på bygatan vid en husport. Medan de höll på att lösgöra den sa några som stod där: Vad tar ni er till med? Tänker ni ta åsnan?
6 De svarade som Jesus hade sagt, och då lät man dem ta den.
7 De ledde sedan den unga åsnan till Jesus, och lärjungarna lade sina mantlar på den och Jesus steg upp på den och red mot Jerusalem.
8 För att hylla honom lade många människor ut sina kläder som en matta framför honom och andra bredde ut gröna kvistar från träden.
9 Och både de och de som gick bakom Jesus ropade: Leve kungen! Må Herrens välsignelse vila över honom som nu kommer!
10 Välsignat är det rike som han för med sig, vår fader Davids rike. Gud bevare kungen!
11 Sedan red han in i Jerusalem och gick in i templet. Där gick han runt och iakttog noga allt vad som försiggick. Men eftersom det redan var sent på eftermiddagen återvände han till Betania med de tolv lärjungarna.
Jesus rensar templet
12 Då de lämnade Betania följande morgon kände han sig hungrig.
13 När de kommit ett stycke på väg fick han syn på ett fikonträd som hade slagit ut. Han gick dit för att se om han kunde plocka några fikon på det, men det fanns bara löv. Det var nämligen alltför tidigt på året för att det skulle kunna finnas någon frukt.
14 Då sa Jesus till trädet: Du ska aldrig bära frukt igen! Och lärjungarna hörde honom säga det.
15 När de kom tillbaka till Jerusalem gick han in i templet och började driva ut de affärsmän som sålde offerdjur till pilgrimerna. Han välte omkull borden där man växlade pengar och stånden där man sålde duvor.
16 Han tillät inte heller att man bar varor över tempelplatsen.
17 Och han sa till dem: Ni vet vad Gud har sagt: 'Mitt tempel ska vara en böneplats för alla folk
18 När översteprästerna och de andra judiska ledarna fick höra vad han gjort, började de planera hur de bäst skulle kunna göra sig av med honom. Men deras största problem var det allt större inflytande som Jesus fick över människorna, för hans ord gjorde intryck på dem.
19 När det blev kväll lämnade Jesus och lärjungarna staden som vanligt.
Jesus säger att lärjungarna kan be om vad som helst
20 Då de följande morgon gick förbi fikonträdet igen, såg de att det hade vissnat ända från roten.
21 Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt till trädet dagen innan och han utbrast: Mästare, har du sett? Fikonträdet som du förbannade har vissnat!
22-23 Då sa Jesus till sina lärjungar: Ni måste lita på Gud helt och fullt. Och det vill jag säga er: Om ni bara tror och inte tvivlar det minsta, så kan ni säga till detta berg: 'Upp med dig och kasta dig i havet
24 Det är verkligen så. Om ni tror kan ni be om vad som helst och ni ska få det!
25 Men när ni ber Gud om något ska ni först förlåta dem som gjort något orätt mot er, vad det än är. Då ska er Far i himlen också förlåta er era synder.
Folkets ledare ifrågasätter Jesu auktoritet
26-28 Så kom de tillbaka till Jerusalem, och medan Jesus gick omkring i templet kom översteprästerna och de andra judiska ledarna fram till honom och frågade: Vad har du satt igång med? Och vem har gett dig rätt till att köra ut affärsmännen?
29 Det ska jag säga er på ett villkor.
30 Först måste ni svara på en annan fråga: 'Kom Johannes döparen från Gud eller inte?'
31 De samtalade om det och sa till varandra: Om vi svarar att Gud sände honom hit, så kommer han att säga: 'Varför tog ni då inte emot honom?'
32 Men om vi säger att han inte var sänd av Gud, så kommer folket att göra uppror. Alla var nämligen övertygade om att Johannes var en profet.
33 Därför sa de till sist: Vi kan inte svara dig. Vi vet det inte.Då så, svarade Jesus, då säger inte heller jag er vem som har gett mig rätt att göra detta.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®