M’Cheyne Bible Reading Plan
12 Sedan sände Jefta bud till kungen i Ammon och bad att få veta varför Israel hade blivit anfallet.
13 Kungen svarade att landet tillhörde Ammons barn. Det hade stulits från dem, sa han, när israeliterna kom från Egypten. Hela området från Arnon ända till Jabbok och till Jordan var hans, påstod han, och bad att få tillbaka det utan strid.
14-15 Jefta svarade: Israel stal inte landet.
16 När Israels folk kom till Kades på sin väg från Egypten, sedan de gått över Röda havet,
17 sände de bud till kungen i Edom och bad om tillåtelse att passera genom hans land, men han avvisade dem. Då bad de kungen i Moab om samma sak, men de blev avvisade där också och stannade i Kades.
18 Slutligen gick de runt Edom och Moab genom öknen och vandrade utmed den östra gränsen tills de kom bortom Moabs land vid floden Arnon, men de gick aldrig genom Moabs land.
19 Då sände israeliterna bud till amoreernas kung Sihon, som bodde i Hesbon, och bad om tillåtelse att få gå genom hans land för att komma till sin bestämmelseort.
20 Men kung Sihon litade inte på Israel, så han mobiliserade sin armé vid Jahas och anföll dem.
21-22 Då hjälpte oss Herren, vår Gud, att besegra Sihon och allt hans folk, och på så sätt övertog Israel allt ert land från floden Arnon till Jabbok och från öknen till Jordan.
23 Ni måste därför inse att det var Herren, Israels Gud, som tog landet från amoreerna och gav det till Israel. Varför skulle vi då lämna tillbaka det till er?
24 Ni behåller ju vad er gud Kemos ger er, och vi kommer att behålla allt som Herren, vår Gud, ger oss!
25 Och vem tror du egentligen att du är? Är du förmer än Balak, Sippors son och kung i Moab? Försökte han ta tillbaka sitt land, när Israel besegrat honom? Nej, det vågade han inte!
26 Men nu, efter 300 år, kommer ni med detta. Israel har bott här hela tiden, utspridda över hela landet från Hesbon till Aroer och utmed floden Arnon. Varför har ni inte tidigare försökt att ta det tillbaka?
27 Nej, jag har inte syndat mot dig, utan det är du som har gjort fel genom att dra ut i strid mot mig. Men Herren, domaren, ska snart visa vem som har rätt, Israel eller Ammon.
28 Men kungen i Ammon tog ingen hänsyn till vad Jefta hade sagt.
29 Då kom Herrens Ande över Jefta, och han förde sin armé genom Gilead och Manasse och förbi Mispa i Gilead och anföll Ammons armé.
30-31 Och Jefta gav ett löfte inför Herren, att om han hjälpte Israel att besegra Ammons barn, skulle det som först mötte honom när han kom hem offras som ett brännoffer inför Herren.
32 Jefta drog sedan ut med sin armé mot ammoniterna, och Herren gav honom seger.
33 Ammoniterna led ett mycket stort nederlag och förlorade tjugo städer från Aroer till Minnit och dessutom området ända fram till Abel-Keramim. På så sätt blev Ammons barn kuvade av Israels barn.
34 När Jefta återvände hem sprang hans dotter, hans enda barn, ut för att möta honom. Hon slog på en tamburin och dansade av lycka,
35 men när han fick se henne, rev han sönder sina kläder i förtvivlan. Ve mig, min dotter! ropade han. Du får mig att sjunka genom jorden. Jag har gett ett löfte till Herren, och det kan jag inte ta tillbaka!
36 Pappa, sa flickan. Du måste göra det som du har lovat Herren, vad det än är, för han har låtit dig vinna en väldig seger över dina fiender ammoniterna.
37 Men låt mig först gå upp till bergen tillsammans med mina väninnor för att under två månader gråta över att jag aldrig blir gift.
38 Ja, svarade han. Du får gå. Hon gick alltså med sina väninnor upp till bergen för att under två månader gråta över sitt öde.
39 Därefter återvände hon till sin far, som gjorde med henne vad han hade lovat Herren. Hon hade aldrig legat med någon man. Efter detta blev det en sed i Israel
40 att de unga flickorna under fyra dagar varje år gick bort för att gråta över det öde som drabbat Jeftas dotter.
Apostlarna möts i Jerusalem
15 Medan Paulus och Barnabas var i Antiochia, kom några män från Judeen och började undervisa de troende. De sa att om man inte följde den gamla judiska omskärelseseden, så kan man inte bli frälst.
2 Paulus och Barnabas kunde inte gå med på detta och diskuterade och resonerade med dem om detta ganska länge. Till slut skickade de troende dem till Jerusalem tillsammans med några män från platsen, för att samtala med apostlarna och de äldste om denna fråga.
3 Sedan hela församlingen hade tagit avsked av dem och följt dem ut ur staden, gick de till Jerusalem. På vägen dit stannade de i Fenikiens och Samariens städer för att besöka de troende och berätta för dem att också andra folk omvände sig till Gud vilket gladde dem alla.
4 När de kom fram till Jerusalem blev de hjärtligt mottagna av församlingen och alla apostlar och äldste. Paulus och Barnabas berättade om vad Gud hade gjort genom deras arbete.
5 Då reste sig några män, som hade varit fariseer före sin omvändelse, och förklarade att alla omvända som inte var judar måste omskäras, och att man skulle kräva att de följde alla judiska seder och ceremonier.
6 Apostlarna och församlingens äldste beslutade därför att hålla ett senare möte för att avgöra frågan.
7 Efter en lång diskussion under detta möte reste sig Petrus och talade till dem: Bröder, ni vet alla att Gud för länge sedan valde ut mig till att predika de goda nyheterna för andra än judar, för att de också skulle komma till tro.
8 Gud, som känner människornas hjärtan, har visat att han tar emot dem också genom att ge dem den helige Ande på samma sätt som han gav Anden till oss.
9 Han gjorde inte heller där någon skillnad mellan oss och dem för alla dem som trodde på honom befriade han från synd.
10 Ska nu ni försöka tillrättavisa Gud genom att lägga en börda på andra folk som varken vi eller våra förfäder kunde bära?
11 Tror ni inte att alla blir frälsta på samma sätt, genom att ta emot Herren Jesus?
12 Det blev ingen ytterligare diskussion, och alla lyssnade nu när Paulus och Barnabas berättade om de under som Gud hade gjort genom dem.
13 När de hade slutat reste sig Jakob. Bröder, sa han, lyssna på mig.
14 Petrus har berättat om den gång, då Gud först besökte andra än judar för att bland dem välja ut ett folk som ska ära hans namn.
15 Och att de omvänder sig stämmer överens med vad profeterna har sagt. Lyssna till exempel på dessa ord från profeten Amos:
16 'Därefter, säger Herren, ska jag komma tillbaka och förnya det brutna avtalet med David. Det som har rivits ned ska jag bygga upp.
17 Hedningarna ska också finna Herren, för alla tillhör mig. '
18 Det är vad Herren säger, han som visar oss de planer han gjort upp från början.
19 Min mening är att vi inte ska kräva att de som inte är judar, och som vänder sig till Gud, ska lyda våra judiska lagar.
20 Det räcker att vi skriver till dem och ber dem låta bli att äta kött, som offrats till avgudar, och avhålla sig från utomäktenskapliga förbindelser och från att äta kött från kvävda djur, som fortfarande har blod i sig.
21 Mot detta har man nämligen överallt predikat i varje judisk synagoga varenda sabbatsdag generation efter generation.
Brevet från församlingen i Jerusalem
22 Sedan röstade apostlarna och de äldste och hela församlingen för att man skulle sända representanter till Antiochia tillsammans med Paulus och Barnabas för att rapportera om detta beslut. De män som valdes ut var två av församlingsledarna - Judas, som också kallas Barsabbas, och Silas.
23 Så här löd det brev som de fick med sig:Från apostlarna, de äldste och bröderna i Jerusalem.Till de kristna i Antiochia, Syrien och Kilikien. Varma hälsningar!
24 Vi har fått veta att några troende härifrån har oroat er och ifrågasatt er frälsning, men de har inte haft något sådant uppdrag från oss.
25 Sedan vi enhälligt fattat vårt beslut har vi ansett det vara lämpligt att tillsammans med våra älskade bröder Barnabas och Paulus sända två officiella representanter,
26 som har riskerat sina liv för Herrens, Jesu Kristi, skull.
27 De här männen, Judas och Silas, kommer muntligen att bekräfta vad vi beslutat angående er fråga.
28-29 Den helige Ande och vi har nämligen ansett att det är riktigt att inte lägga någon börda av judiska lagar på er. Men ni ska absolut låta bli att äta mat som offrats till avgudar, liksom kött av kvävda djur där blodet fortfarande finns kvar. Naturligtvis ska ni också avhålla er från utomäktenskapliga förbindelser. Om ni noga följer detta är det tillräckligt. Farväl.
30 De fyra budbärarna reste omedelbart till Antiochia, och där samlade de alla kristna till ett stort möte och överlämnade brevet.
31 Och det blev stor glädje i hela församlingen när de läste det.
32 Sedan talade Judas och Silas ingående med de troende och styrkte dem i deras tro, bägge hade nämligen profetiska gåvor.
33 De stannade där i flera dagar, och därefter for de tillbaka till Jerusalem med tack och hälsningar till ledarna som hade sänt dem.
34-35 Paulus och Barnabas stannade kvar i Antiochia för att hjälpa de andra som predikade Ordet och undervisade där.
Paulus och Barnabas skiljs åt
36 En tid senare föreslog Paulus Barnabas att de skulle återvända till Turkiet och besöka de städer som de tidigare predikat de goda nyheterna i, och för att se till de nyomvända.
37 Barnabas instämde i förslaget och ville ta med sig Johannes Markus,
38 men Paulus gillade inte alls den idén, eftersom Johannes Markus hade övergett dem i Pamfylien.
39 Deras oenighet om detta blev så djup att de skildes åt. Barnabas tog Markus med sig och seglade till Cypern,
40-41 medan Paulus valde Silas. Sedan for han med de troendes välsignelse till Syrien och Kilikien för att uppmuntra församlingarna där.
Synen med fikonen
24 Sedan Nebukadnessar, kungen i Babylon, hade tagit Jojakims son Jekonja, kungen i Juda, till fånga och fört bort honom som slav till Babylon tillsammans med furstarna i Juda och de skickligaste yrkesmännen, snickarna och smederna, gav Herren mig den här synen. Jag fick se två korgar med fikon stå framför templet i Jerusalem.
2 I den ena korgen fanns det färska, nyskördade fikon. I den andra låg det skämda och mögliga fikon, alltför ruttna att äta.
3 Då frågade Herren: Vad är det du ser, Jeremia? Jag svarade: Fikon, några utsökta och några ruttna.
4-5 Då sa Herren: De goda fikonen representerar dem som sänts i landsflykt till Babylon.
6 Jag ska se till att de blir väl behandlade och leda dem tillbaka hit. Jag ska plantera dem och inte dra upp dem igen.
7 Jag ska ge dem hjärtan som känner mig. De ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud, för de ska med stor glädje återvända till mig.
8 Men de ruttna fikonen representerar Sidkia, Judas kung, och hans ämbetsmän och alla andra från Jerusalem, som lämnats kvar här i landet, och dem som bor i Egypten. Jag ska behandla dem som ruttna fikon, som något fullständigt oanvändbart.
9 De ska vara motbjudande för alla folk på jorden, och de ska hånas och förbannas vart jag än tvingar dem att bege sig.
10 Jag ska låta dem drabbas av massakrer, hungersnöd och sjukdomar, tills de är utrotade från landet Israel, som jag gav dem och deras förfäder.
Jesus talar om äktenskap och skilsmässa
10 Sedan lämnade Jesus Kafarnaum och gick söderut mot den judiska gränsen och in i området öster om Jordan. Som vanligt samlades stora folkskaror omkring honom, och som vanligt talade han till dem om Guds rike.
2 Några fariseer kom och frågade honom: Tillåter du skilsmässa? Deras enda ärende var förstås att sätta fast honom.
3 Vad sa Mose om skilsmässa? svarade Jesus dem.
4 Han hade ingenting emot det, utan sa att allt en man behöver göra är att skriva ett skiljebrev till sin hustru. Sedan kan han skicka iväg henne.
5 Och varför sa Mose det? undrade Jesus. Jag kan tala om det för er. Det var en eftergift för att ni har så onda och hårda hjärtan.
6-7 Men från början var det inte Guds väg. Han skapade dem som man och kvinna för att de hela livet skulle leva gifta med varandra. Därför ska en man lämna sina föräldrar,
8 och han och hans fru ska förenas så att de inte längre är två människor utan en enda.
9 Och ingen människa får skilja på det som Gud har fogat samman.
10 När han senare var ensam med lärjungarna i huset ville de veta mer om detta.
11 Han sa då till dem: När en man skiljer sig från sin hustru för att gifta sig med en annan kvinna, begår han äktenskapsbrott.
12 Och om en hustru flyttar ifrån sin man och gifter om sig är det hon som begår äktenskapsbrott.
Jesus välsignar barnen
13 Några mödrar kom en dag med sina barn till Jesus för att han skulle välsigna dem. Men lärjungarna körde bort dem.
14 När Jesus såg vad som hände blev han förargad på lärjungarna och sa till dem: Låt barnen komma till mig, för Guds rike tillhör dem. Och hindra dem inte.
15 Och det ska jag säga er att den som inte kommer till Gud som ett litet barn kommer helt enkelt inte in i hans rike.
16 Sedan tog han barnen i sina armar och lade händerna på deras huvuden och välsignade dem.
Jesus talar med en rik ung man
17 När han så skulle fortsätta sin väg kom en man springande och böjde knä framför honom och sa: Gode Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?
18 Varför kallar du mig god? frågade Jesus. Det finns bara en enda som är god, och det är Gud.
19 Och hans bud kan du: 'Du ska inte döda, inte vara otrogen mot din hustru, inte stjäla, inte ljuga, inte bedra någon och du ska respektera din far och mor.'
20 Herre, jag har aldrig någonsin brutit ett enda av dessa bud, svarade mannen.
21 Jesus fylldes av kärlek till mannen när han såg på honom. Det är bara en sak till du kan göra, sa han. Sälj allt du äger och ge pengarna åt de fattiga. Då kommer du att få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.
22 När mannen hörde det kände han sig träffad och gick bedrövad sin väg för han var mycket rik.
23 Jesus såg sig omkring och vände sig sedan till lärjungarna och sa: Hur svårt är det inte för den som har pengar att komma in i Guds rike!
24 Jesus såg att lärjungarna blev förfärade när de fick höra detta och han sa därför: Ja, för människor som äger mycket är det nästan omöjligt att komma dit.
25 Det är faktiskt lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för den som är rik att komma in i Guds rike.
26 Hans svar gjorde lärjungarna mycket fundersamma och de frågade: Vem i hela världen kan då bli frälst?
27 Jesus såg dem i ögonen och sa sedan: Ingen människa kan själv gå dit in, men när Gud griper in kan det ske, för allt är möjligt för Gud.
28 Då började Petrus tala om allt som han och de andra lämnat bakom sig. Vi har övergett allt för att följa dig, sa han.
29 Jesus svarade: Jag försäkrar er att alla som har gett upp något, hem, egendom, bröder, systrar, mor, far eller barn, därför att de älskar mig och vill berätta de goda nyheterna för andra,
30 de ska få det tillbaka hundra gånger om redan här i tiden, men de kommer också att bli förföljda! Och dessutom ska de få evigt liv i den tillkommande världen.
31 Men många människor, som har en framskjuten ställning, kommer då inte längre att ha något inflytande. I stället kommer många obetydliga människor att då bli de främsta.
Jesus förutsäger för tredje gången hur han ska dö
32 De var nu på väg till Jerusalem, och Jesus gick först. Lärjungarna och alla de övriga som gick med honom kände ångest och skräck.Jesus tog dem då åt sidan och började än en gång beskriva allt som skulle hända när de kom fram till Jerusalem.
33 När vi kommer dit, sa han, så kommer Människosonen att arresteras och bli överlämnad till översteprästerna och de judiska ledarna. De kommer att döma mig till döden och överlämna mig till romarna.
34 De kommer att håna mig och spotta på mig och piska mig och till sist döda mig. Men efter tre dagar ska jag återvända till livet.
Jesus talar om att tjäna andra
35 Då kom Jakob och Johannes, Sebedaios söner, fram till honom och sa: Mästare, vi vill be dig om en sak.
36 Vad då? frågade han.
37 Vi vill sitta närmast dig när vi kommer i ditt rike, sa de. Den ene till höger och den andre till vänster om dig!
38 Men Jesus svarade dem: Ni vet inte vad ni ber om! Kan ni bära det svåra lidande som väntar mig? Och kan ni ge era liv som jag måste göra?
39 Javisst, svarade de utan att tveka. Det kan vi!Då sa Jesus: Ja, ni kommer verkligen att få lida och ge era liv,
40 men trots det kan inte jag bestämma vem som en gång ska ha platserna till höger och vänster om mig. Det har Gud redan bestämt.
41 När de andra lärjungarna fick höra vad Jakob och Johannes hade bett om, blev de mycket upprörda.
42 Då kallade Jesus dem till sig och sa: Jag vet hur makthavarna här i världen förtrycker folk. Den som har makt använder den hänsynslöst.
43 Men på det viset får det inte vara bland er. Den som vill vara stor i Guds ögon måste tjäna andra.
44 Och den som vill vara den förste måste underordna sig alla andra.
45 För inte ens Människosonen är här för att låta sig tjänas, utan för att tjäna och med sitt liv befria många människor ur det ondas våld.
Jesus botar från blindhet
46 Så kom Jesus och lärjungarna till staden Jeriko.När de senare var på väg därifrån, följde en stor folkskara efter dem. Då satt en blind tiggare som hette Bartimaios, son till Timaios, vid vägkanten där Jesus gick förbi.
47 När Bartimaios fick höra att det var Jesus från Nasaret började han ropa: Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!
48 Håll mun! skrek folk åt honom. Men han ropade bara högre, gång på gång. Davids son, förbarma dig över mig!
49 När Jesus hörde honom stannade han på vägen och sa: Be honom komma hit! De ropade då på den blinde mannen: Vilken tur du har, sa de. Res på dig och kom. Jesus ropar på dig.
50 Bartimaios slängde av sig sin mantel, hoppade upp och skyndade sig fram till Jesus.
51 Vad vill du att jag ska göra? frågade Jesus.Mästare, sa den blinde Bartimaios, jag vill se!
52 Då sa Jesus till honom: Gå! Din tro har botat dig. Och med detsamma kunde den blinde mannen se, och han följde efter Jesus på vägen.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®