M’Cheyne Bible Reading Plan
Tola och Jair
10 Efter Abimelek blev Tola, Puas son och Dodos sonson, domare i Israel. Han kom från Isaskars stam men var bosatt i staden Samir i Efraims berglandskap.
2 Under tjugotre år var han Israels domare. När han dog begravde man honom i Samir.
3 Han efterträddes av Jair, som var domare i tjugotvå år.
4 Hans trettio söner brukade rida omkring på åsnor. De härskade i över trettio städer i Gilead, som än i dag kallas Jairs städer.
5 När Jair dog, begravdes han i Kamon.
6 Israels folk lämnade på nytt Herren och tillbad hednagudarna Baalerna och Astarterna och även de gudar som dyrkades i Syrien och Sidon och av Moab, Ammon och filisteerna. De upphörde helt med att tillbe Herren.
7-8 Då flammade Herrens vrede upp mot Israel. Han tillät filisteerna och ammoniterna att plåga dem, och de anföll Israels folk öster om floden Jordan i Gilead.
9 Ammoniterna gick också över Jordan för att anfalla de områden som tillhörde Judas, Benjamins och Efraims stammar. Under arton år plågades Israels folk svårt,
10 men slutligen vände de sig på nytt till Herren och bad honom om räddning. Vi har syndat mot dig och övergett dig som är vår Gud för att tillbe avgudar, bekände de.
11 Men Herren varnade dem: Har inte jag räddat er från egyptierna, amoreerna, Ammons barn och filisteerna,
12 sidonierna, amalekiterna och maoniterna? Har det funnits något tillfälle då ni ropat till mig om hjälp, och jag inte har räddat er?
13 Ändå fortsätter ni att överge mig för att tillbe andra gudar. Därför tänker jag inte hjälpa er mer.
14 Gå och ropa till era nya gudar! Låt dem hjälpa er nu!
15 Men de fortsatte att vädja till honom: Vi har syndat. Straffa oss på det sätt du anser vara bäst, men hjälp oss än en gång mot våra fiender!
16 Sedan förstörde de avgudarna de hade tillbett och tjänade i stället bara Herren, och Herren kunde inte längre stå ut med att se deras elände.
17 Samtidigt drog sig Ammons armé samman i Gilead och förberedde ett anfall mot Israels armé vid Mispa.
18 Men ledarna i Gilead frågade varandra: Vem vill bli vår anförare i striden mot Ammons barn?
Jefta besegrar ammoniterna
1-2 Jefta var en mycket tapper stridsman från Gilead. Hans far, som hette Gilead, hade många söner med sin hustru. Men Jeftas mor var prostituerad, och när Jeftas halvbröder växte upp drev de ut honom ur landet.Du är ju son till en hora, sa de. Därför ska du inte heller ärva vår far.
3 Jefta fick fly från hemmet och bosatte sig i landet Tob. Snart slöt sig en grupp äventyrare till honom.
4 En tid senare började ammoniterna sitt krig mot Israel.
5 Ledarna i Gilead skickade då bud efter Jefta
6 och bad honom komma och anföra armén mot ammoniterna.
7 Men Jefta sa till dem: Ni hatar mig och har kört bort mig från mitt barndomshem! Varför kommer ni till mig nu när ni har råkat i svårigheter?
8 Därför att vi behöver dig, svarade de. Om du vill leda oss mot ammoniterna ska vi göra dig till hövding i Gilead.
9 Verkligen! utropade Jefta. Och hur ska jag veta att ni menar allvar?
10 Vi svär på det, svarade de. Vi lovar det inför Herren.
11 Jefta accepterade deras erbjudande och blev deras befälhavare. Avtalet ingicks inför Herren i Mispa, där allt folket hade samlats.
Paulus och Barnabas predikar frimodigt i Ikonion
14 I staden Ikonion gick Paulus och Barnabas tillsammans till synagogan och predikade med sådan kraft att många, både judar och icke-judar, kom till tro.
2 Men de judar som föraktade Guds ord, förtalade Paulus och Barnabas och sa allt möjligt ont om dem.
3 Trots detta stannade de där en längre tid och vittnade frimodigt, och Herren bevisade att deras budskap om nåd var från honom för han gav dem kraft till att göra under och tecken.
4 Men folket i staden hade delade meningar om dem. Några höll med de judiska ledarna, och andra höll med apostlarna.
5-6 När Paulus och Barnabas fick veta att man tänkte hetsa en grupp både judar och andra och till och med deras ledare till att anfalla dem och stena dem, flydde de för sina liv och begav sig till städerna Lystra och Derbe i Lykaonien. De besökte också trakten däromkring
7 och predikade de goda nyheterna.
Paulus botar en handikappad man i Lystra
8 Medan de var i Lystra träffade de en man, som hade varit handikappad sedan födelsen och aldrig hade kunnat gå.
9 Han lyssnade när Paulus talade, och Paulus lade märke till honom och såg att han hade tro nog att bli botad.
10 Därför ropade Paulus till honom: Res dig upp! Och mannen hoppade upp och började gå.
11 När folket som lyssnade såg vad Paulus hade gjort, ropade de på sitt eget språk: De här männen är gudar i mänsklig gestalt!
12 De trodde nämligen att Barnabas var den grekiske guden Zeus, och att Paulus var Hermes, eftersom det var han som var den främste talaren.
13 Prästen i Zeustemplet, som låg i utkanten av staden, kom med blomsterkransar och oxar, som han tillsammans med allt folket tänkte offra framför stadsporten.
14 Men när det gick upp för Barnabas och Paulus vad som höll på att hända, rev de sönder sina kläder och rusade rakt in i folkhopen och ropade:
15 Människor! Vad tar ni er till? Vi är bara vanliga mänskliga varelser som ni! Vi har kommit hit för att ge er de goda nyheterna. Ni måste sluta upp med att tillbe dessa hjälplösa gudar och i stället be till den levande Guden, som har skapat himlen och jorden och havet och allt som finns i det.
16 Hittills har han tillåtit att folken gått sina egna vägar,
17 men ändå lämnade han dem aldrig utan bevis på att han lever. Ni har alltid blivit påminda om honom, som till exempel genom allt det goda han har gjort mot er. Ni har fått regn och goda skördar, vilket har gett er mat och gjort er glada.
18 Men trots detta kunde Paulus och Barnabas med nöd och näppe hindra folket från att offra åt dem!
19 Några dagar senare kom ett par judar från Antiochia och Ikonion och retade upp folkmassorna och lyckades med att få dem på sin sida. De stenade Paulus och släpade honom ut ur staden, av allt att döma död.
20 Men när de troende samlades runt honom, reste han sig upp och gick tillbaka in i staden och nästa dag gav han sig av till Derbe tillsammans med Barnabas.
Paulus och Barnabas återvänder hem till Antiochia
21 När de hade predikat de goda nyheterna där och vunnit många lärjungar, återvände de till Lystra, Ikonion och Antiochia.
22 Där hjälpte de de troende att växa i kärlek till Gud och till varandra. De uppmuntrade dem att hålla ut i tro trots alla förföljelser, och påminde dem om att vägen till Guds rike går genom många svårigheter.
23 Paulus och Barnabas tillsatte också äldstebröder i varje församling och fastade och bad för dem och överlämnade dem åt den Herre som de trodde på.
24 Sedan reste de tillbaka genom Pisidien och Pamfylien
25 och predikade på nytt de goda nyheterna i Perge. Därefter fortsatte de till Attaleia.
26 Slutligen återvände de med båt till Antiochia, där deras resa hade börjat och varifrån Gud hade sänt ut dem för den uppgift som de nu avslutat.
27 När de kom fram kallade de samman alla de troende och berättade om resan och om hur Gud hade öppnat trons dörr också bland icke-judar.
28 Och de stannade en ganska lång tid hos de troende i Antiochia.
En rättfärdig kung ska komma
23 Jag ska sända förödelse över mitt folks ledare, herdarna för min hjord, för de har fördärvat och förskingrat alla dem som de var satta att vårda.
2 I stället för att leda min hjord i trygghet har ni övergett den och drivit den i fördärvet. Nu ska jag låta min vrede drabba er för allt ont ni gjort.
3 Jag ska själv samla det som finns kvar av min hjord från de platser dit jag sänt dem och leda dem tillbaka till deras egen fålla, där de ska bli fruktsamma och föröka sig.
4 Jag ska utse särskilda herdar, som ska ha omsorg om dem. De ska aldrig mer behöva vara oroliga och rädda.
5-6 Den tid kommer, när jag ska låta en frisk gren skjuta upp ur Davids stam, säger Herren. Han ska bli en kung som regerar med vishet och rättvisa, och han ska slå vakt om rättfärdighet över hela jorden. Vid den tiden ska Juda bli frälst och Israel bo i trygghet. Han ska kallas 'Herren vår rättfärdighet'.
7 När folket efter den dagen avlägger en ed ska de inte längre säga: Så sant Herren lever, han som räddade Israels barn ut ur Egyptens land,
8 utan de ska säga: Så sant Herren lever, han som ledde deras efterkommande tillbaka till deras land, från norr och från de länder han hade drivit bort dem till.
Varning för falska profeter
9 Mitt hjärta vill brista när jag tänker på de falska profeterna, som alla är fulla av svek. Jag vaknar upp med fruktan och raglar som drucken av vin, på grund av de heliga och fruktansvärda ord som Herren har uttalat över dem.
10 Landet är fullt av otrogna, och Guds förbannelse vilar över det. Landet ligger i sorg och betesmarkerna är uttorkade, för profeterna gör det som är ont och använder sin makt på fel sätt.
11 Prästerna är inte bättre än profeterna. Alla är ogudaktiga. Jag har sett deras usla handlingar här, i mitt tempel, säger Herren.
12 Därför kommer deras stigar att vara mörka och hala. De ska snubbla och falla i mörkret. Jag ska låta olycka komma över dem när min fruktansvärda dag kommer.
13 Jag känner till de ogudaktiga profeterna från Samaria, som profeterade i Baals namn och förledde mitt folk Israel att synda.
14 Men Jerusalems profeter är ännu värre! Det de gör är fruktansvärt. De är otrogna mot sina hustrur och lever i lögn. De uppmuntrar och smickrar dem som är ogudaktiga, i stället för att omvända dem från deras synder. Dessa profeter är lika fördärvade som folket i Sodom och Gomorra var.
15 Därför säger härskarornas Herre: Jag ska ge dem bitter mat att äta och förgiftat vatten att dricka. Det är för deras skull som ogudaktigheten uppfyller landet.
16 Detta är min varning till mitt folk, säger härskarornas Herre. Hör inte på dessa falska profeter, när de profeterar för er och inger er falskt hopp! De hittar på allt de säger. Det de säger kommer inte från mig.
17 De säger alltid till dem som föraktar mig: Bekymra er inte! Allt är väl!, och till dem som lever på det sätt de själva vill: Herren har sagt att ni ska få leva i fred!
18 Men kan ni nämna en enda av dessa profeter som lever tillräckligt nära Gud för att höra vad han säger? Har någon enda av dem verkligen lytt honom?
19 Se, Herren sänder en fruktansvärd storm för att sopa bort dessa ogudaktiga människor.
20 Herrens fruktansvärda vrede ska inte avta förrän han fullbordat det straff han utlovat. När sedan Jerusalem har fallit, kommer du att förstå vad jag menar.
21 Jag har inte sänt dessa profeter, och ändå hävdar de att det är min talan de för. Jag har inte gett dem något budskap, och ändå säger de att deras ord är mina.
22 Men mina profeter skulle ha försökt omvända mitt folk från dess onda väg.
23 Är jag en Gud som bara finns på en enda plats och inte kan se vad de håller på med?
24 Kan någon gömma sig för mig? Finns jag inte överallt i himmel och på jord?
25 Kan du tänka dig vilken dröm jag fick från Herren i natt? säger de. Sedan fortsätter de att ljuga i mitt namn.
26 Hur länge ska detta få fortsätta? Om de är profeter är de falska sådana, som hittar på allt de säger.
27 Genom att berätta om sina falska drömmar försöker de få mitt folk att glömma mig på samma sätt som deras förfäder gjorde när de vände sig till Baal.
28 Men låt dessa falska profeter berätta om sina drömmar, och låt mina trogna budbärare få förkunna mitt ord. Det är skillnad på halm och vete!
29 Bränner inte mitt ord som en eld? frågar Herren. Är det inte som en kraftig hammare, som krossar klippan till grus?
30-31 Därför står jag emot dessa profeter som får sina budskap från varandra och säger: Det här budskapet är från Gud!
32 Deras uppdiktade drömmar är vanvördiga lögner, som förleder mitt folk till synd. Jag har inte sänt dem, och de har inget alls att säga mitt folk, säger Herren.
33 När någon bland folket eller någon av deras profeter eller präster frågar dig: Nå, Jeremia, vad har du för sorgliga nyheter från Herren idag? ska du svara: Sorgliga nyheter? Ni är de sorgliga nyheterna, för Herren har förkastat er!
34 Och vad beträffar de falska profeterna och prästerna och folket som skämtar om dagens sorgliga nyheter från Gud, kommer jag att straffa dem och deras familjer för att de säger så.
35 Ni kan fråga varandra: Vilket är budskapet från Herren? Vad är det han säger?
36 Men sluta upp att använda uttrycket Guds sorgliga nyheter! För det som verkligen är sorgligt är ni själva och era lögner. Ni förvränger mina ord och hittar på budskap från Herren som jag aldrig har uttalat.
37 Ni bör med all respekt fråga en profet: Vilket är Herrens budskap? Vad har han sagt till dig?
38-39 Men om ni frågar honom om dagens sorgliga nyheter från Herren, när jag har varnat er för sådana hånfulla yttranden, då ska jag, Herren Gud, göra mig kvitt den börda ni är för mig. Jag ska förkasta er från min närhet, både er och denna stad som jag gav er och era förfäder.
40 Jag ska låta er få dåligt rykte. Ert namn ska bli ökänt tiderna igenom.
9 Jesus sa vidare till dem: Några av er som står här nu, kommer att leva kvar och få se Guds rike komma med väldig kraft.
Jesus förvandlas på berget
2 Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes till toppen av ett högt berg.Plötsligt förändrades hans utseende mitt framför ögonen på dem.
3 Hans kläder blev bländande vita, så att inget blekningsmedel i hela världen kan göra kläder så vita.
4 Sedan visade sig Elia och Mose och började samtala med Jesus.
5 Upphetsad ropade Petrus: Mästare! Här är det skönt att vara. Vi bygger tre hyddor! En för var och en av er.
6 Han sa detta bara för att säga något, för han visste helt enkelt inte vad han skulle säga, och alla tre var rädda och förvirrade.
7 Men medan han talade sveptes de in i ett moln, som sänkte sig ner och en röst från molnet sa: Han är min älskade Son. Lyssna till honom!
8 Då lärjungarna såg sig omkring var Mose och Elia borta, men Jesus var kvar hos dem.
9 När de gick ner för bergssluttningen befallde Jesus dem att inte med ett ord nämna om vad de sett, förrän Människosonen uppstått från de döda.
10 Därför höll de det för sig själva, men talade ofta om det och undrade vad han menade med att uppstå från de döda.
11 De frågade honom nu om något som judarnas religiösa ledare ofta påstod, nämligen att Elia måste komma tillbaka innan Människosonen gör det.
12-13 Jesus höll med dem om att Elia först måste komma och bereda vägen. Ja, han sa att han hade faktiskt redan kommit och att man misshandlat honom fruktansvärt, precis som profeterna hade förutsagt. Sedan frågade Jesus dem vad profeterna kunde ha menat när de förutsa att Människosonen skulle få lida och bli illa behandlad av alla.
Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande
14 Nedanför berget hade mycket folk samlats, och resten av lärjungarna hade råkat i diskussion med några judiska ledare.
15 När de fick se Jesus komma gående blev de häpna och sprang fram till honom för att hälsa på honom.
16 Vad är det ni diskuterar? frågade han.
17 En man i folkhopen sa då: Mästare, jag har tagit min pojke med mig hit för att du skulle bota honom. Han kan inte tala eftersom han är besatt av en ond ande.
18 Och varje gång anden går till attack, slår den honom till marken och får honom att tugga fradga och gnissla tänder, och han blir alldeles stel. Därför bad jag dina lärjungar att driva ut den onde anden, men de kunde inte det.
19 Ska ni då aldrig börja tro, utbrast Jesus. Hur länge måste jag vara tillsammans med er innan ni lär er det? Kom hit med pojken.
20 Då kom de fram med pojken. Men när han fick se Jesus ryckte och slet anden i honom, och han föll till marken i krampryckningar och fradgan skummade runt munnen på honom.
21 Hur länge har det här hållit på? frågade Jesus fadern. Han svarade: Sedan han var mycket liten.
22 Ofta får den onde anden honom att falla i elden eller i vattnet för att ta död på honom. Hjälp oss, om du kan!
23 Om jag kan? svarade Jesus. Allt är möjligt om du tror på mig.
24 Jag tror, utropade fadern. Hjälp min otro!
25 Jesus såg att folk nu kom springande från alla håll. Då tillrättavisade han den onde anden: Du döve och stumme ande, sa han, jag befaller dig att komma ut ur detta barn och aldrig mer fara in i honom!
26 Anden skrek då vilt och började rycka och slita i pojken men for till sist ut ur honom. Pojken låg sedan som livlös på marken, och många mumlade: Han är död.
27 Men Jesus tog honom i handen och hjälpte honom upp på fötterna och han reste sig upp.
28 När Jesus efteråt kom inomhus och blev ensam med sina lärjungar, frågade de honom: Varför kunde inte vi driva ut den onde anden?
29 Jesus svarade: Andar av det slaget kan bara drivas ut som svar på bön.
Jesus förutsäger för andra gången hur han ska dö
30-31 Sedan lämnade Jesus och lärjungarna området och gick genom Galileen. Eftersom han fortfarande hade mycket att undervisa dem om, ville han vara ensam med dem och försökte därför att undvika all uppmärksamhet. Människosonen kommer snart att bli förrådd, sa han, för att förbereda dem på vad som skulle hända. Och man ska döda honom, men tre dagar senare ska han återvända till livet.
32 Men de förstod inte vad han menade, och de vågade inte heller fråga honom.
Lärjungarna diskuterar vem av dem som är störst
33 Så kom de till Kafarnaum. När de gjort sig hemmastadda i huset där de skulle bo, frågade Jesus dem: Vad pratade ni om på vägen?
34 Men de skämdes för att svara för de hade diskuterat med varandra om vem som var störst.
35 Då satte han sig ner och bad dem slå sig ner runt om och sa till dem: Den som vill vara den störste måste underordna sig andra och tjäna andra.
36 Sedan ropade han på ett litet barn och ställde det mitt ibland dem och lade armen om barnet och sa:
37 Den som av kärlek tar emot ett sådant barn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar emot Gud själv eftersom Gud har sänt mig.
Lärjungarna förbjuder en man att använda Jesu namn
38 Johannes, en av lärjungarna, sa en dag till honom: Mästare, vi träffade en man som använde ditt namn för att driva ut onda andar. Men vi sa till honom att inte göra det, för han tillhörde ju inte vår grupp.
39 Det skulle ni inte ha gjort! sa Jesus. Den som gör under i mitt namn kan plötsligt inte vara emot mig.
40 Den som inte är emot oss är för oss.
41 Den som ger er något för att ni tillhör Kristus, om så bara ett glas vatten att dricka, ska inte bli utan belöning.
42 Men om någon berövar dessa små deras tro på mig, ja, det skulle då vara bättre för den människan att man hängde en tung kvarnsten runt halsen på henne och kastade henne i havet.
Jesus varnar för frestelse
43-44 Om din hand är orsak till att du kommer bort från Gud, så hugg av den. Det är bättre att gå in i det eviga livet med en hand än att med alla lemmar i behåll kastas i helvetet, i den eld som aldrig slocknar.
45-46 Om din fot får dig på fall, så hugg av den. Det är bättre för dig att vara handikappad för alltid än att med båda fötterna i behåll marschera mot helvetet.
47 Och om ditt öga får dig att synda, så riv ut det. Det är bättre att gå in i Guds rike med ett öga, än att ha båda i behåll och kastas i helvetets eld.
48 Där kommer plågorna aldrig att ta slut och elden aldrig att slockna.
49 Som man förbereder offerdjuren i templet med salt så måste också ni saltas med eld.
50 Salt är gott och nödvändigt så länge det verkar. Sen är det värdelöst. Se därför till att ni inte förlorar er salthalt. Och lev i fred med varandra.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®