M’Cheyne Bible Reading Plan
Abimelek försöker bli kung
9 En dag gick Gideons son Abimelek till Sikem för att tala med sina morbröder.
2 Gå och fråga Sikems ledare om de hellre vill ha sjuttio kungar, Gideons sjuttio söner, än en enda, det vill säga jag, som är av ert eget kött och blod! sa han till dem.
3 Hans morbröder gick då till de ledande männen i staden och lade fram Abimeleks förslag. De ansåg att eftersom hans mor var från deras egen stad, så kunde de acceptera honom.
4 De gav honom pengar som offrats i Baal-Berits tempel, och för dem anställde han en del löst folk, äventyrare som var beredda att göra allt vad han bad om.
5 Han tog dem med sig till sin fars hus i Ofra, och där dödade de alla hans sjuttio halvbröder utom en, Jotam, den yngste av dem alla, som lyckades fly och gömma sig.
6 Därefter samlades alla invånare i Sikem och Millo och utropade Abimelek till kung under eken invid tornet i Sikem.
7 När Jotam hörde detta, ställde han sig högst uppe på berget Gerissim och ropade till Sikems män: Om ni vill få Guds välsignelse ska ni lyssna till mig.
8 En gång beslutade träden att välja en kung. Först frågade de olivträdet,
9 men det svarade nej och sa:'Skulle jag sluta att ge olivolja, som är en välsignelse för både Gud och människor, för att stå och svaja över de andra träden?'
10 Då vände de sig till fikonträdet. 'Kan inte du bli vår kung?'
11 Men fikonträdet vägrade också: 'Skulle jag sluta att bära ljuvlig frukt bara för att lyfta mitt huvud över de andra träden?'
12 Då tillfrågades vinstocken: 'Kan inte du regera över oss?'
13 Men vinstocken svarade: 'Skulle jag sluta att ge vin, som gläder både Gud och människor, bara för att bli mäktigare än alla de andra träden?'
14 Då vände de sig slutligen till törnbusken: 'Du kan väl bli vår kung!' bad de.
15 Då svarade törnbusken: 'Om det verkligen är sant att ni vill ha mig till kung, så kom då och böj er i skuggan av mig. Om ni inte gör det, ska eld komma ut ur mig och bränna ner de stora cedrarna i Libanon!'
16 Tänk därför efter, om ni har handlat rätt, när ni har utropat Abimelek till kung! Är det rätt mot Gideon och alla hans ättlingar?
17 Min far stred för er och riskerade livet för att befria er från midjaniterna,
18 men ändå har ni gjort uppror mot honom och avrättat hans sjuttio söner på en och samma sten. Och nu har ni utropat hans slavinnas son, Abimelek, till er kung, därför att han är släkt med er.
19 Om ni har handlat rätt mot Gideon och hans familj, då ska ni och Abimelek få en lycklig tid tillsammans.
20 Men om ni handlat orätt mot Gideon, då ska Abimelek med eld döda invånarna i Sikem och Millo, och de i sin tur ska döda Abimelek!
21 Jotam flydde och bosatte sig i Beer. Han var rädd för sin bror Abimelek.
22-23 Tre år senare lät Gud fiendskap uppstå mellan Abimelek och invånarna i Sikem, som gjorde uppror mot honom.
24 Detta var straffet som Abimelek och folket fick, för att de tillsammans hade dödat Gideons sjuttio söner.
25 Sikems män lade sig i bakhåll för handelskaravanerna för att råna dem och därigenom beröva Abimelek hans inkomster från dessa och skada hans rykte. Men någon varnade Abimelek för deras sammansvärjning.
26 Samtidigt flyttade Gaal, Ebeds son, in i Sikem tillsammans med sina bröder. Ebed blev snart en av de ledande i staden.
27 Under skördefesten samlades man i avgudatemplet. Vinet flödade, och alla började uttala förbannelser över Abimelek.
28 Vem är egentligen Abimelek? frågade Gaal. Och varför ska han vara vår kung? Varför ska vi vara hans tjänare? Han och hans vän Sebul borde vara våra tjänare. Nej, ner med Abimelek!
29 Låt mig bli kung över er, så ska ni snart få se hur det går för Abimelek. Säg till honom: 'Samla ihop en armé och kom och strid mot mig!'
30 Men när kung Sebul, borgmästaren i staden, fick höra vad Gaal hade sagt, blev han rasande.
31 Han sände i hemlighet ett meddelande till Abimelek och lät honom veta vad som höll på att hända. Gaal, Ebeds son, och hans släktingar har flyttat till Sikem, och nu försöker de få hela staden att göra uppror.
32 Kom med dina män i kväll. Göm er på fälten
33 och storma sedan staden i gryningen. När Gaal och hans män kommer ut för att strida mot dig, kan du göra vad du vill med dem!
34 Abimelek och hans män delade upp sig i fyra grupper och drog på kvällen ner mot staden och omringade den.
35 På morgonen när Gaal stod i stadsporten och diskuterade med de lokala ledarna, började Abimelek och hans män tåga mot staden.
36 När Gaal såg dem, ropade han till Sebul: Titta upp mot berget där! Ser du inte att det kommer folk där uppifrån? Nej, svarade Sebul. Det är bara skuggor av morgonsolen.
37 Jo, titta där! Jag är säker på att det är folk som kommer mot oss, fortsatte Gaal. Och titta där! Där kommer andra på vägen förbi teckentydareken!
38 Då vände sig Sebul triumferande mot honom. Hur är det nu med alla dina stora ord? frågade han. Vem var det som sa: 'Vem är egentligen Abimelek, och varför skulle han vara vår kung?' Mannen du hånade och förbannade står utanför stadsporten. Gå ut och strid mot honom!
39 Gaal drog då ut i strid med männen från Sikem.
40 De blev besegrade av Abimelek, som drev dem tillbaka, och det låg sårade och döda ända fram till stadsporten.
41 Abimelek bodde sedan kvar i Aruma, men Sebul drev ut Gaal och alla hans släktingar ur staden och lät dem inte längre bo där.
42 Dagen därpå gick folket i Sikem ut på fälten för att arbeta. Någon hade förvarnat Abimelek
43 om detta, och han lade sig i bakhåll med sina män, som han delat upp i tre grupper. När männen från staden kom ut, rusade de fram från sina gömställen och gick till attack.
44 Abimelek och hans grupp stormade fram mot stadsporten och hindrade på så sätt männen från Sikem att komma in i staden igen, medan de andra två grupperna dödade dem som var på fälten.
45 Slakten pågick hela dagen. Till sist hade Abimelek intagit hela staden. Han jämnade den med marken, dödade alla som bodde där och strödde salt över platsen.
46 I grannstaden Migdal såg man vad som hände och tog sin tillflykt till fästningen vid Baal-Berits tempel.
47-48 När Abimelek fick veta detta, tog han sina trupper med sig upp på berget Salmon. Där tog han en yxa, högg av grenar från träden och lade dem på sina axlar. Skynda er nu och gör precis som jag! sa han till sina män.
49 Då högg också de av var sin gren och följde efter Abimelek till staden. Där staplade de upp veden mot muren och tände på. Alla där inne dog, över tusen personer.
50 Därefter anföll Abimelek staden Tebes och intog den.
51 I själva centrum av staden fanns ett mycket starkt torn. Dit flydde befolkningen, blockerade ingången och klättrade upp på taket för att se vad som skulle hända.
52 Medan Abimelek förberedde sig för att bränna tornet,
53 var det en kvinna på taket som kastade ner en kvarnsten. Den träffade Abimelek i huvudet.
54 Döda mig! ropade den skadade Abimelek till sin unge vapendragare. Ingen ska få säga att en kvinna dödade Abimelek!Den unge mannen genomborrade då Abimelek med sitt svärd och dödade honom,
55 och när hans män såg att han var död, skingrades de och gick hem igen, var och en till sitt.
56-57 På detta sätt straffade Gud både Abimelek och männen i Sikem för att de hade dödat Gideons sjuttio söner. Jotams förbannelse gick allså i uppfyllelse.
Barnabas och Saul (Paulus) sänds ut som missionärer
13 Bland profeterna och lärarna i församlingen i Antiochia fanns Barnabas och Symeon, som också kallades den svarte mannen, Lucius, från Kyrene, Manaen, fosterbror till kung Herodes, och Saul.
2 En dag när dessa män bad och fastade sa den helige Ande: Avdela Barnabas och Saul för den speciella uppgift som jag har kallat dem till.
3 Sedan de fastat ytterligare och bett lade männen sina händer på dem och skickade iväg dem.
Saul (Paulus) konfronterar trollkarlen Elymas på Cypern
4 Utsända på detta sätt av den helige Ande reste de till Seleukia och seglade sedan till Cypern.
5 När de kom till staden Salamis gick de till den judiska synagogan och predikade. Johannes Markus följde med dem som medhjälpare.
6-7 Därefter reste de från stad till stad på hela ön och predikade. Slutligen kom de till Pafos. Där träffade de en trollkarl, en falsk judisk profet, som hette Barjesus. Han hade slagit sig ner hos landshövdingen Sergius Paulus, en mycket klok och förståndig man. Landshövdingen bjöd hem Barnabas och Saul till sig, för han ville höra Guds ord.
8 Men trollkarlen Elymas, som han hette på grekiska, var emot det och uppmanade landshövdingen att inte bry sig om vad Saul och Barnabas sa. Ja, han försökte på alla sätt hindra honom från att tro på Herren.
9 Men Saul, som också kallade sig Paulus, blev då fylld av helig Ande och spände ögonen i trollkarlen och sa:
10 Du djävulens son, som är full av list och fräckhet och som är fiende till allt som är gott, ska du aldrig sluta med att göra motstånd mot Herren?
11 Nu har Gud lagt sin straffande hand på dig, och du kommer snart att bli blind.Genast sänkte sig dimma och mörker över honom, och hjälplös började han gå omkring och leta efter någon som kunde hålla honom i handen och leda honom.
12 Men när landshövdingen såg vad som hade hänt började han tro på Herren, och han blev mycket häpen över den kraft som fanns i det som sagts om Gud.
Paulus predikar för judar i Antiochia i Pisidien
13 Därefter lämnade Paulus och de som reste tillsammans med honom Pafos med ett skepp och for till Perge i Turkiet. Där lämnade Johannes dem och återvände till Jerusalem.
14 Men Barnabas och Paulus fortsatte till Antiochia, en stad i provinsen Pisidien. På sabbatsdagen gick de till synagogan för att vara med om gudstjänsten.
15 Efter den vanliga läsningen ur Moseböckerna och ur profeterna sa de som ledde gudstjänsten: Bröder, om ni har någon förmaning att ge oss, så kom fram och gör det!
16 Då reste Paulus sig och gav tecken med handen till dem. Israelitiska män, började han, och alla andra här som fruktar Gud.
17 Israels Gud utvalde våra förfäder och visade dem sin välvilja i Egypten, då han på ett underbart sätt ledde dem ut ur deras slaveri.
18 Och han såg till dem i fyrtio år, när de vandrade runt i öknen.
19-20 Sedan utrotade han sju folk i Kanaan och gav detta land i arv till Israel. I ungefär fyrahundrafemtio år lät han sedan en rad av domare härska över dem. Därefter kom profeten Samuel.
21 Sedan tiggde folket om en kung, och Gud gav dem Saul, Kis son, en man ur Benjamins stam. Han regerade i fyrtio år.
22 Men Gud avsatte honom och ersatte honom med David. Om honom sa Gud: 'David, Ishais son, är en man efter mitt eget hjärta. Han kommer att lyda mig.'
23 Och det är en av kung Davids ättlingar, Jesus, som är den Israels frälsare som Gud har lovat oss!
24 Men innan han kom predikade Johannes döparen att alla i Israel måste vända sig bort från sina synder och till Gud.
25 När Johannes uppgift närmade sig sitt slut sa han: 'Jag är inte Messias. Men han kommer snart - och i jämförelse med honom är jag ingenting värd.'
26 Bröder, ni som härstammar från Abraham, och ni alla andra här som ärar Gud, denna frälsning gäller oss alla!
27 Folket i Jerusalem och deras ledare kände inte igen honom och förstod inte att han var den som profeterna hade skrivit om, fastän de hört profeternas ord läsas varje sabbatsdag.
28 De kunde inte finna något giltigt skäl att avrätta honom, men bad ändå Pilatus döda honom.
29 När de uppfyllt allt vad profeterna hade sagt om hans död, tog de ner honom från korset och lade honom i en grav.
30 Men Gud förde honom tillbaka till livet!
31 Och han visade sig många gånger under de följande dagarna för de män som hade följt med honom från Galileen till Jerusalem. Dessa män har sedan hela tiden vittnat om detta bland Israels folk.
32-33 Och nu är Barnabas och jag här för att ge er de goda nyheterna. Guds löfte till våra förfäder har uppfyllts i vår tid genom att Gud förde Jesus tillbaka till livet. Det är vad den andra psalmen talar om, när den säger om honom: 'I dag har jag hedrat dig som min son.'
34 För Gud hade lovat att Jesus skulle uppstå från de döda, och att han aldrig mer skulle dö. Detta är klart uttryckt i Skriften som säger: 'Jag ska ge er den underbara välsignelse som jag lovade David.'
35 I en annan psalm förklarar han mera uttryckligt: 'Gud ska inte låta sin Helige förmultna.'
36 Det var inte en hänvisning till David, för efter det att David hade tjänat sin samtid enligt Guds vilja dog han och blev begravd och hans kropp förmultnade.
37 Nej, det var en hänvisning till någon annan, någon som Gud förde tillbaka till livet, och vars kropp inte förstördes av döden.
38 Bröder, lyssna! I denne man, Jesus, finns det förlåtelse för era synder.
39 Alla som tror på honom blir fria från all skuld och förklarade rättfärdiga, något som den judiska lagen aldrig kunnat göra.
40 Men tänk er för! Låt inte profeternas ord bli verklighet hos er, för de sa:
41 'Se här, ni som föraktar sanningen. Ge akt på er likgiltighet och var dödsförskräckta. Jag ska göra något under er tid, någonting som ni inte kommer att tro när ni hör det berättas.'
42 När människorna lämnade synagogan den dagen, bad de Paulus komma tillbaka och tala till dem veckan därpå.
43 Och många judar, men också andra fromma som tillbad i synagogan, gjorde sällskap med Paulus och Barnabas därifrån och blev uppmanade av de båda männen att inte ställa sig avvisande till Guds nåd.
Paulus börjar predika för andra än judar
44 Följande vecka kom nästan hela staden för att höra dem förkunna Guds ord.
45 Men när de judiska ledarna såg allt folk, blev de avundsjuka och började förlöjliga och protestera mot allt vad Paulus sa.
46 Men Paulus och Barnabas svarade frimodigt: Det är nödvändigt att de goda nyheterna först förkunnas för judarna, men eftersom ni avvisar dem och gör er själva ovärdiga det eviga livet, ja, då vänder vi oss till andra.
47 För det är vad Herren befallde när han sa: 'Jag har gjort er till ett ljus för jordens alla folk, för att leda dem från jordens yttersta gräns till att ta emot min frälsning.'
48 När de som inte var judar hörde detta blev de mycket glada, och alla som var utsedda till evigt liv började tro.
49 På så sätt blev Guds ord spritt i hela det området.
50 Då hetsade de judiska ledarna upp både fromma kvinnor och ansedda män i staden och satte igång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev ut dem ur staden.
51 Då lämnade de staden åt sitt öde och fortsatte till Ikonion.
52 Och de nyomvända fylldes av glädje och helig Ande.
Dom över ogudaktiga kungar
22 Då sa Herren till mig: Gå bort och tala direkt till kungen i Juda och säg:
2 Lyssna till Herren, du kung av Juda på Davids tron. Låt dina tjänare och ditt folk också lyssna!
3 Herren säger: Var rättvis och handla rättfärdigt! Hjälp dem som är förtryckta! Sluta upp med era ogudaktiga gärningar! Bevaka främlingars, föräldralösas och änkors rätt. Sluta med att mörda oskyldiga!
4 Om ni upphör med alla dessa onda gärningar, ska jag hjälpa detta folk och än en gång ge det kungar på Davids tron.
5 Men om ni vägrar att ta varning lovar jag vid mitt eget namn, säger Herren, att det här palatset ska bli en ruinhög.
6 Detta är mitt budskap till palatset: Du är lika kär för mig som det fruktbara Gilead och de gröna skogarna i Libanon. Men jag ska ödelägga dig och tömma dig på människor.
7 Jag ska skicka en armé rustad till tänderna över dig. De ska riva ner dina cederpaneler och elda upp dem.
8 Folk från många olika länder ska gå förbi stadens ruiner och säga till varandra: Varför lät Herren detta ske? Varför förstörde han en sådan mäktig stad?
9 Och svaret kommer att bli: Därför att folket som bodde här glömde Herren, sin Gud. Genom att tillbe avgudar kränkte de det förbund han ingått med dem.
10 Gråt inte över de döda! Gråt i stället över de fångar som man fört bort! De kommer aldrig att återvända för att se sitt fädernesland igen.
11 För Herren säger om Sallum, som efterträdde sin far Josia och blev bortförd i fångenskap:
12 Han kommer att dö i ett främmande land och aldrig mer få se sitt hemland.
13 Och ve dig, kung Jojakim, som låter slavar bygga ditt stora palats. När du inte betalar ut lön bygger du in orättvisa i väggarna och förtryck i dörrar och tak.
14 Du säger: Jag ska bygga mig ett lyxpalats med väldiga rum och många fönster, klä det med cederpanel och inreda det i rött.
15 Men ett ståtligt palats gör inte någon till en stor kung! Varför regerade din far Josia så länge? Han var rättfärdig i allt vad han gjorde. Det var därför Gud välsignade honom.
16 Han var noga med att de fattiga och behövande blev rättvist behandlade, och därför gick det väl för honom. Visar inte detta att han visste vem jag är? säger Herren.
17 Men se på dig själv! Du är full av girighet, egoism och oärlighet. Du dödar den oskyldige, förtrycker den fattige och är obarmhärtig i din maktutövning.
18 Därför är detta Herrens befallning om kung Jojakim, som efterträdde sin far Josia på tronen: Hans familj ska inte sörja honom när han dör. Hans undersåtar ska inte bry sig om att han är död.
19 Han kommer att begravas som en död åsna, som släpats ut ur Jerusalem och kastats på sophögen bakom stadsporten!
20 Gråt, för dina bundsförvanter är borta! Leta efter dem i Libanon! Ropa på dem i Basan! Sök dem vid floden Jordans vadställen! De är borta allesammans. Det finns ingen kvar som kan hjälpa dig!
21 När du hade framgång varnade jag dig, men du svarade: Låt mig vara i fred! Sådan var du redan som barn, du har aldrig velat lyssna.
22 Och nu är alla dina bundsförvanter som bortblåsta. Alla dina vänner har förts bort som slavar. Till slut ska du inse din ogudaktighet och skämmas.
23 Det är skönt att bo i ett vackert palats som doftar av cedrar från Libanon. Men snart ska du ropa och jämra dig i ångest, som en kvinna när hon ska föda.
24-25 Beträffande dig, Konja, son till kung Jojakim av Juda, gäller detta: Även om du var signetringen på min högra hand, skulle jag dra dig av fingret och överlämna dig till dem som så gärna vill döda dig, till dem som du är så oerhört rädd för, nämligen Nebukadnessar, kungen i Babylon, och hans mäktiga armé.
26 Jag ska kasta ut dig och din mor från detta land och lämna er att dö i ett främmande land.
27 Du ska aldrig mer återvända till din längtans land.
28 Denne Konja är som ett värdelöst, krossat kärl. Han och hans barn ska drivas i landsflykt till fjärran länder.
29 O, land, land, land! Hör Herrens ord!
30 Herren säger:Räkna Konja som barnlös, för inget av hans barn ska någonsin sitta på Davids tron eller regera i Juda. Varken för honom själv eller hans barn ska det gå väl.
Jesus ger mat åt fyra tusen
1-2 Nu hände det igen att mycket folk hade samlats utan att ha något att äta. Jesus kallade då till sig sina lärjungar.Jag lider med de här människorna, sa han. De har varit här i tre dagar och har inget att äta.
3 Om jag skickar hem dem utan att ge dem mat, kommer de att stupa av utmattning längs vägen, för en del av dem bor långt härifrån.
4 Men vad menar du, undrade lärjungarna. Kan vi få tag på mat åt dem här i öknen?
5 Hur mycket bröd har ni? frågade Jesus.Sju kakor, svarade de.
6 Då bad han folket att sätta sig ner på marken. Sedan tog han de sju kakorna, tackade Gud för dem och bröt dem i bitar. Sedan gav han dem till lärjungarna, och de gav brödbitarna vidare till folket.
7 Man hittade dessutom några små fiskar, och Jesus välsignade också dem och bad sedan lärjungarna att dela ut dem.
8-9 Och alla åt tills de blev mätta. Sedan lät Jesus dem gå var och en till sitt. Det var omkring fyra tusen människor som var med och åt, och när resterna samlades upp efter måltiden visade det sig att det blev sju stora korgar över.
De religiösa ledarna begär ett tecken från himlen
10 Därefter steg Jesus i en båt och for till trakten kring Dalmanouta tillsammans med sina lärjungar.
11 När de judiska ledarna på platsen fick veta att han kommit dit, kom de för att diskutera med honom.Vi vill se ett under, sa de. Visa oss ett tecken från himlen. Då ska vi tro på dig.
12 Han blev djupt besviken när han hörde detta och suckade: Varför måste människor som ni alltid se under och tecken för att kunna tro. Men det säger jag er: Gud kommer inte att låta er få se något tecken.
Jesus varnar för felaktig undervisning
13 Så steg han i båten och lämnade dem och for över till andra sidan sjön.
14 Men hans lärjungar hade glömt att skaffa proviant innan de for och hade bara en enda brödkaka med sig i båten.
15 Under resan över sjön varnade Jesus dem och sa: Akta er för kung Herodes och fariseernas surdeg.
16 Vad menar han? frågade lärjungarna varandra. Slutligen kom de fram till att han måste sagt så för att de hade glömt att ta med sig bröd.
17 Jesus förstod vad de diskuterade med varandra och sa: Varför säger ni att ni inte har något bröd? Fattar ni ännu inte vad jag menar? Är era hjärtan fortfarande så tillstängda att ni inget begriper?
18 Ni har ögon att se med, men kan ändå inte se, och öron att höra med, men hör i alla fall inte.
19 Har ni redan glömt det som hände med de fem tusen som blev mätta av fem bröd? Hur många korgar med rester plockade ni upp efteråt? Tolv, sa de.
20 Och när jag mättade fyra tusen med sju bröd, hur mycket blev då över? Sju korgar, svarade de.
21 Och ändå tror ni att jag är orolig för att vi inte har något bröd?
En blind får sin syn tillbaka
22 När de kom fram till Betsaida kom man med en blind man till Jesus och bad honom röra vid mannen och bota honom.
23 Jesus tog då den blinde mannen vid handen och ledde honom ut ur byn och spottade på hans ögon och lade sina händer på honom.Kan du se något nu? frågade Jesus.
24 Mannen såg sig omkring. Ja, sa han, jag ser människor. Men de ser ut som träd, som går omkring!
25 Då lade Jesus sina händer på mannen en gång till. Och då fick han tillbaka synen helt och fullt, och han såg allting klart.
26 Jesus skickade sedan hem honom. Men gå absolut inte in i byn, uppmanade han honom.
Petrus erkänner Jesus som Messias
27 Sedan lämnade Jesus och hans lärjungar Galileen och gick vidare till byarna kring Caesarea Filippi. Medan de vandrade vägen fram frågade han dem: Vem tror människorna att jag är? Vad säger de om mig?
28 Några säger att du är Johannes döparen, svarade lärjungarna. Och andra säger att du är Elia eller någon annan av de gamla profeterna som har uppstått igen.
29 Då frågade han: Vem tror ni att jag är? Petrus svarade: Du är Messias.
30 Men Jesus förbjöd dem strängt att tala om det för någon.
Jesus förutsäger för första gången hur han ska dö
31 Sedan började han tala med dem om det lidande som väntade: De kommer att döma mig, sa han, både de äldste och översteprästerna och de religiösa ledarna. Till sist kommer de också att döda mig, men efter tre dagar ska jag återvända till livet.
32 Så öppet talade han med dem om sin död. Då drog Petrus honom åt sidan och försökte få honom på andra tankar.
33 Jesus vände sig då om och såg på sina lärjungar och sa sedan strängt till Petrus: Ge dig av, Satan! Du tänker som alla andra människor som inte förstår Guds vägar.
34 Sedan ropade han på lärjungarna och bad dem och allt folket att komma.Om ni vill bli mina efterföljare och gå i mina spår, sa han till dem, så kan ni inte längre tänka på er själva, utan var och en av er måste vara villig och ta sitt kors på sig.
35 För den som klamrar sig fast vid sitt eget liv kommer att förlora det. Bara den som ger upp sitt liv därför att han tror på mig och på mina ord kommer att få veta vad det verkligen innebär att leva.
36 Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men samtidigt får betala med sitt liv?
37 Finns det något som är mer värt än du själv?
38 Den som skäms för mig och de ord jag talar inför dessa gudlösa människor, för honom ska Människosonen skämmas när han återvänder i sin Fars härlighet tillsammans med de heliga änglarna.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®