M’Cheyne Bible Reading Plan
Deboras och Baraks sång
5 Debora och Barak sjöng sedan en sång om den underbara segern:
2 När Israels furstar visar vägen och folket villigt offrar sig, prisa Herrens namn!
3 Hör ni kungar, lyssna ni härskare! Jag ska sjunga inför Herren och spela inför Israels Gud.
4 Du Herre ledde oss ut ur Seir och fram över Edoms slätter och marken skakade, himlen öppnade sig och molnen tömde sig på regn.
5 Bergen skälvde inför Herren, den väldige på Sinai, Israels Gud.
6 På Samgars och Jaels tid låg vägarna öde. Vandrarna valde vindlande stigar.
7 Israels städer låg tomma tills Debora blev en mor för Israel.
8 När Israel valde nya gudar kom katastrofen. Varken sköld eller spjut fanns. Israels 40.000 saknade vapen.
9 Jag gläder mig åt Israels ledare och åt alla som villigt följer dem! Prisa Herren!
10 Prisa honom, alla ni som rider på vita åsnor och sitter på dyrbara mattor, och alla ni som går till fots.
11 Lyssna till sångarna som sjunger lovsång till Herren vid brunnen, sången om hur Herren räddade Israel med sina krigare. Herrens folk tågade in genom portarna!
12 Vakna Debora, vakna och sjung! Stå upp, Barak! Du Abinoams son, för bort dina fångar!
13 De tappra som fanns kvar marscherade ner från berget Tabor. Herrens folk kom till mig med sina ledare.
14 De kom från Efraim och Benjamin, från Makir och Sebulon.
15 Isaskars furstar följde Debora och Barak ner i dalen. Man drog dit ner på Herrens befallning. Men Rubens stam blev kvar vid sina eldar.
16 Varför satt du hemma vid hjordarna och spelade på din herdeflöjt? Rubens stam är splittrad.
17 Varför stannade Gilead på andra sidan Jordan? Och varför blev Dan kvar vid sina fartyg? Varför satt Aser kvar vid stranden i lugn och ro?
18 Men Sebulons och Naftalis stammar riskerade livet på stridsfältets höjder.
19 Kanaans kungar stred vid Taanak, nära Megiddos källor, men de blev utan silver och utan byte.
20 Till och med himlens stjärnor stred mot Sisera.
21 Den brusande floden Kison förde bort dem. Dra vidare, var stark!
22 Hör hovtrampet från fiendens hästar! Se, hur stridshästarna jagar fram!
23 Men Herrens ängel förbannade Meros. 'Förbanna dess inbyggare
24 Välsignad ska Jael vara, kaineen Hebers hustru, ja, välsignad mer än andra kvinnor som bor i tält.
25 Han bad om vatten, men hon gav honom mjölk i en dyrbar skål!
26 Hennes hand grep efter tältpluggen, och med snickarens hammare genomborrade hon Siseras tinning.
27 Han sjönk ner vid hennes fötter och var död.
28 Siseras mor såg väntande ut genom fönstret. 'Varför dröjer hans vagn så länge? Var är klappret av hovar?'
29 Då svarar hennes hovdam, och själv ger hon samma svar:
30 'Bytet är stort, en flicka åt var man, eller två, dyrbara mantlar åt Sisera och vackra tyger till mig. Allt detta som byte!'
31 Herre, som Sisera ska alla dina fiender förgås, men de som älskar Herren ska stråla av kraft som den uppgående solen!Därefter fick landet fred i fyrtio år.
Sauls överraskande omvändelse
9 Men Saul som var fylld av hat och mordlust och ville ta livet av varenda kristen, gick till översteprästen i Jerusalem.
2 Han bad att få ett brev adresserat till synagogorna i Damaskus, med order om att man skulle hjälpa honom att arrestera de troende som fanns där, både män och kvinnor, så att han kunde föra dem som fångar till Jerusalem.
3 Men när han var på väg och närmade sig Damaskus, omgavs han plötsligt av ett blixtrande ljussken från himlen.
4 Han föll till marken och hörde en röst som sa: Saul! Saul! Varför förföljer du mig?
5 Vem är du, Herre? svarade han.Rösten sa: Jag är Jesus, den som du förföljer!
6 Res dig nu upp och gå in i staden och vänta där så ska du få veta mera.
7 Männen som var tillsammans med Saul stod där alldeles stumma av förvåning, för de hörde ljudet av rösten men såg inget.
8-9 När Saul så småningom reste sig från marken, märkte han att han inte kunde se. Man var tvungen att leda honom in i Damaskus. Där stannade han i tre dagar, fortfarande helt blind, och han varken åt eller drack på hela tiden.
10 Men i Damaskus fanns det en troende man som hette Ananias. Herren talade till honom i en syn och sa: Ananias!Ja, Herre! svarade han.
11 Och Herren sa: Gå till Raka gatan, till det hus där det bor en man som heter Judas, och fråga efter Saul från Tarsos. Han ber till mig just nu, för
12 jag har i en syn visat honom att en man som heter Ananias ska komma in och lägga sina händer på honom, så att han kan se igen!
13 Men Herre! utropade Ananias. Jag har hört om allt det fruktansvärda den mannen gjort mot de troende i Jerusalem,
14 och vi vet att han har en häktningsorder med sig från översteprästerna. De har gett honom fullmakt att arrestera varenda troende i Damaskus!
15 Men Herren sa: Gå, och gör som jag säger, för jag har valt ut Saul till att vara mitt redskap. Han ska föra mitt ord till länder och kungar och till Israels folk.
16 Och jag ska visa honom hur mycket han måste lida för mig.
17 Då gick Ananias dit och fann Saul, och han lade sina händer på honom och sa: Saul, min broder, Herren Jesus, som visade sig för dig på vägen, har sänt mig för att du ska bli fylld med den helige Ande och få din syn tillbaka.
18 Och i samma ögonblick kunde Saul se. Det var som om fjäll föll från hans ögon! Sedan blev han genast döpt.
19 Därefter åt han och fick så krafterna tillbaka.
Saul predikar frimodigt
20 Han stannade hos de troende i Damaskus några dagar, och så snart det var möjligt gick han till synagogan, för att inför alla berätta de goda nyheterna att Jesus verkligen är Guds Son.
21 Alla som hörde honom blev häpna och frågade: Är inte det här samme man som i Jerusalem så häftigt har förföljt alla som var anhängare till Jesus? Vi har hört att han kom hit för att arrestera dem allesammans och ta dem med sig som fångar till översteprästerna.
22 Men Saul uppträdde med allt större kraft, och judarna i Damaskus kunde inte säga emot honom när han bevisade att Jesus verkligen är Kristus.
23 Efter en tid beslutade de judiska ledarna sig för att döda Saul.
24 Men Saul fick höra om deras planer och att de bevakade stadsportarna natt och dag och var beredda att mörda honom.
25 En natt firade därför några av hans nyomvända vänner ner honom från stadsmuren i en korg.
26 När han sedan kom till Jerusalem försökte han träffa de troende, men alla var rädda för honom och ingen vågade lita på honom.
27 Då följde Barnabas med honom till apostlarna och berättade för dem hur Saul hade sett Herren på Damaskusvägen, och om vad Herren hade sagt till honom och om hur han sedan ivrigt predikat om Jesus.
28 Då accepterade de honom. Därefter var han ständigt tillsammans med de troende
29 och talade frimodigt i Herrens namn. Men några grekisktalande judar, som han diskuterade med, sammangaddade sig för att mörda honom.
30 När de andra troende hörde talas om detta, tog de honom med sig till Caesarea och skickade sedan iväg honom till hans hemstad Tarsos.
31 Nu levde församlingarna i Judeen, Galileen och Samarien i fred. De troende växte till i lydnad och lärde sig att leva i Herrens fruktan, och under den helige Andes ledning kom många fler till tro.
Petrus botar Aineas och Dorkas
32 Petrus reste från plats till plats för att besöka dem, och på sina resor kom han också till de troende i staden Lydda.
33 Där träffade han en man, som hette Aineas, som var förlamad och sängliggande sedan åtta år.
34 Petrus sa till honom: Aineas! Jesus Kristus har botat dig. Res dig upp och bädda din säng! Omedelbart blev han botad.
35 Och hela befolkningen i Lydda och Saron började tro på Herren, när de såg Aineas gå omkring frisk och kry.
36 I staden Joppe fanns det en kvinna som hette Dorkas, en troende som alltid gjorde gott mot andra, särskilt mot de fattiga.
37 Vid den tiden blev hon sjuk och dog. Hennes vänner gjorde henne i ordning för begravningen och lade henne i ett rum en trappa upp.
38 Men när de hörde att Petrus var i närheten av Lydda, skickade de iväg två män för att be honom komma till dem i Joppe.
39 Det gjorde han. Så snart han kom dit, tog de honom med en trappa upp i huset där Dorkas låg. Rummet var fyllt av gråtande änkor, som visade Petrus de förkläden och andra plagg som Dorkas hade gjort åt dem.
40 Då sa Petrus till alla att lämna rummet. Sedan böjde han knä och bad. Därefter vände han sig till den döda och sa: Res dig upp, Dorkas, och då öppnade hon sina ögon.
41 Han räckte henne handen och hjälpte henne upp och ropade på de troende och änkorna för att de skulle komma in och se att hon levde.
42 Nyheten spreds i hela staden och många började tro på Herren.
43 Och Petrus stannade ganska länge i Joppe och bodde under tiden hos garvaren Simon.
Man vill tysta Jeremia
18 Här följer ett annat budskap till Jeremia från Herren:
2 Gå ner till krukmakarens verkstad, så ska jag tala till dig där!
3 Jag gjorde som han sa till mig och hittade krukmakaren i arbete vid sin drejskiva.
4 Men krukan som han höll på att forma blev inte som han hade tänkt sig. Därför gjorde han en klump av den och började om igen.
5 Då sa Herren:
6 Kan inte jag göra med Israel som krukmakaren har gjort med sin lera? Precis som leran han formar är ni i min hand.
7 När jag avgör om ett bestämt land eller ett särskilt rike ska förgöras
8 och folket då omvänder sig från sin ondska, ska jag inte förgöra det som jag planerat.
9 Om jag lovar att jag ska göra ett bestämt land starkt och mäktigt,
10 och folket då vänder sig bort från mig och vägrar att lyda, då ändrar jag mig och välsignar inte det landet som jag sagt att jag skulle.
11 Gå därför och varna hela Juda och Jerusalem och säg: Hör Herrens ord. Jag planerar att låta er få uppleva olycka i stället för välsignelse. Vänd om, var och en av er, från era onda vägar och gör det som är rätt!
12 Men de svarade: Du predikar i onödan. Vi tänker inte göra det Gud säger. Vi kommer att fortsätta att leva precis som vi vill, fria från tvång, i vår envishet och ondska!
13 Då sa Herren: Inte ens bland hedningarna har man hört något sådant! Mitt folk har gjort något som är så fruktansvärt att man inte kan förstå det.
14 Snön smälter aldrig högst uppe på bergen i Libanon. De kalla, friska strömmarna från klipporna på berget Hermon torkar aldrig ut.
15 Dem kan man lita på. Men se på mitt folk! De har övergett mig och vänt sig till döda avgudar som får dem att falla där de går fram på sina gamla och osäkra stigar.
16 Därför ska deras land bli ödelagt. Alla som passerar genom det ska gapa av förvåning och skaka på huvudet åt den förödelse som drabbat det.
17 Jag ska förskingra mitt folk framför fienden, som östanvinden blåser upp damm. Under alla deras olyckor ska jag vända dem ryggen och vägra att befatta mig med deras nöd.
18 Då sa folket: Kom, nu gör vi slut på Jeremia. Vi har våra egna präster, visa män och profeter och behöver inga råd från honom. Låt oss täppa till munnen på honom, så att han inte längre kan opponera sig mot oss eller besvära oss igen!
19 Herre, hjälp mig! Se vad de planerar att göra med mig!
20 Ska de få löna gott med ont? De har lagt ut en fälla för att döda mig, fastän jag har talat väl om dem inför dig och försökt försvara dem mot din vrede.
21 Herre, låt deras barn svälta ihjäl och överlämna dem själva åt svärdet. Låt deras hustrur bli änkor och barnlösa! Låt deras män dö i epidemier och deras unga män i strid!
22 Låt mig få höra skriken från deras hem, när soldater plötsligt anfaller dem. De har grävt en grop som de räknar med att jag ska falla i, och de har lagt fällor där jag ska gå.
23 Herre, du känner till hur de planerar att mörda mig. Förlåt dem inte och utplåna inte deras synd, utan låt dem förgås, och handla mot dem i din vrede.
Liknelsen om lantbrukaren som sådde säd
4 Återigen samlades en stor folkskara runt Jesus när han undervisade nere vid sjön. Han steg därför i en båt och satte sig ner och talade därifrån till människorna på stranden.
2 Han undervisade dem som vanligt och med hjälp av exempel förklarade han för människorna vad Gud ville säga dem:
3 Lyssna! En lantbrukare bestämde sig för att så. När han sådde
4 föll några av sädeskornen vid vägkanten, och fåglarna kom och åt upp dem.
5-6 Några korn föll där marken var stenig och där det fanns alltför lite jord. Säden växte snabbt upp, men snart vissnade den i den heta solen och dog. Rötterna fick nämligen inte någon näring i den grunda jorden.
7 Andra korn föll bland törnbuskarna som kvävde och hindrade säden från att växa upp och ge fullmogna ax.
8 Men några korn föll i god jord och gav igen trettio gånger så mycket som såtts, och en del sextio eller hundra gånger så mycket.
9 Hör noga på vad jag säger er!
Jesus förklarar liknelsen om sådden
10 När han senare var ensam med de tolv lärjungarna och med dem som följde honom frågade de: Vad betyder det som du berättade?
11-12 Han svarade: Ni har fått veta hemligheten om Guds rike, men för dem som lever utanför riket berättas den med hjälp av bilder. Det är som profeten Jesaja säger: 'Fastän de både ser och hör, förstår de ingenting och de vänder inte heller om till Gud och får sina synder förlåtna.'
13 Men om ni inte förstår den här berättelsen om sädeskornen, hur ska ni då kunna begripa allt annat jag tänker berätta?
14 Den som ger Guds ord vidare är som lantbrukaren som sådde sin säd.
15 Med den hårda vägkanten där några sädeskorn föll menas de hårdhjärtade människor som hör Guds ord, men där djävulen genast kommer och försöker få dem att glömma det.
16 Den steniga marken är exempel på människor som lätt blir entusiastiska och genast tar emot Guds ord.
17 Men de tillåter inte Ordet att tränga in i sina liv. När de för sin tros skull möter problem och svårigheter eller blir förföljda ger de upp.
18 Marken, som är täckt med törnbuskar, är lik människor som lyssnar till Guds budskap och tar emot det,
19 men som genast låter vardagliga bekymmer, nöjen och begär efter allt förkväva det, så att de inte bär någon frukt.
20 Men den goda jorden, den finns hos sådana människor som lyssnar till Guds ord och tar det till sig så att det bär frukt i deras liv, trettio, sextio och till och med hundra gånger mer än vad som såddes i deras hjärtan.
21 Sedan frågade han dem: När någon tänder en lampa, så ställer han väl inte en låda över den eller sätter den under sängen. Tvärtom! En lampa ställer man så att den kan lysa och vara till nytta.
22 Allt som nu är gömt kommer en dag att dras fram i ljuset, och det som fortfarande är hemligt ska var och en förstå.
23 Tänk noga över det jag säger er och
24 se till att de ord ni får höra leder till handling. Ju mer ni gör det, desto mer kommer ni att förstå vad jag säger till er.
25 För den som har han ska få ännu mer. Den som alltså förstår mycket av det jag säger, han ska en gång förstå allt, men den som förstår lite, han kommer till slut inte att förstå någonting av det jag säger.
Liknelsen om sådden som växer
26 Här följer en annan berättelse som förklarar Guds rike:En lantbrukare sådde säd på sin åker
27 och gick sedan därifrån. Allteftersom dagarna gick började säden gro, och den växte utan hans hjälp.
28 Jorden fick säden att gro, först trängde stråna fram, sedan formades axen och till slut mognade vetet.
29 Då kom lantbrukaren med sin lie och skördade det.
Liknelsen om senapsfröet
30 Sedan frågade Jesus: Hur ska jag beskriva Guds rike? Vilken bild ska jag använda för att visa er det?
31-32 Jo, det är som ett litet senapsfrö. Fastän senapsfröet är det minsta av alla frön, så växer det när det kommer i jorden och blir större än alla andra växter med långa grenar där fåglarna kan bygga bon och få skydd.
33 Jesus använde sig mycket ofta av bilder, så att folket bättre skulle förstå när han undervisade dem.
34 Det gjorde han alltid då han talade offentligt till dem, men när han senare var ensam med lärjungarna förklarade han innebörden i dessa bilder för dem.
Jesus visar att han är herre över vinden
35 När kvällen kom sa Jesus till lärjungarna: Kom, vi far över till andra sidan av sjön.
36 Då lämnade de folket och steg i båten där han redan satt. När de så lade ut följde några andra båtar med.
37 Men snart blåste en våldsam storm upp, och höga vågor slog in i båten så att den nästan blev full med vatten och började sjunka.
38 Jesus låg och sov i båtens akter med huvudet mot en kudde. De väckte honom och ropade förtvivlade: Märker du inte att vi håller på att drunkna?
39 Då reste han sig upp och befallde vinden och sjön att vara stilla. Då lade sig sjön, och det blev alldeles lugnt.
40 Sedan frågade han lärjungarna: Varför blev ni så rädda? Tror ni fortfarande inte på mig?
41 Förskräckta viskade de till varandra: Vem är han? Både vinden och sjön lyder honom.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®