M’Cheyne Bible Reading Plan
1-3 Här följer en förteckning över de folk som Herren lämnade kvar i landet för att pröva den nya generationen i Israel, som inte varit med om krigen i Kanaan. Gud ville ge de unga i Israel tillfälle att lära sig både tro och lydnad genom att besegra sina fiender:Filisteerna med sina fem städer, kananeerna, sidonierna och hiveerna, som bodde i Libanons bergsbygd från Baal-Hermon till Hamat.
4 Dessa folk fanns kvar, för att Herren skulle kunna sätta den nya generationen i Israel på prov. Han ville se om den skulle lyda de befallningar som Herren hade gett deras förfäder genom Mose.
Otniel, den förste domaren
5 Israels barn bodde därför bland kananeerna, hetiterna, amoreerna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna.
6 De unga männen i Israel tog deras unga kvinnor till hustrur, och flickorna i Israel gifte sig med deras unga män. Snart började Israel också att tillbe deras avgudar.
7 Israels barn var alltså mycket olydiga i Guds ögon. De glömde Herren, sin Gud, och tillbad avgudar som Baalerna och Aserorna.
8 Herrens vrede riktades därför mot Israel, och han lät kung Kusan-Risataim från östra Syrien besegra dem. I åtta år fick de vara slavar under hans välde,
9 men när folket ropade till Herren, utsåg han Kalebs brorson Otniel, son till Kenas, Kalebs yngre bror, att rädda dem.
10 Herrens Ande kom över Otniel. Han blev Israels domare, och Herren hjälpte Israel att fullständigt besegra sin fiende, med Otniel som anförare mot kung Kusan-Risataims armé.
11 Sedan blev det fred i landet i fyrtio år, ända tills Otniel dog.
12 När Israel på nytt började med sin syndfulla avgudadyrkan, lät Gud kung Eglon i Moab ta makten över landet.
13 Denne allierade sig med ammoniterna och amalekiterna, och de besegrade Israel och intog Jeriko, Palmstaden.
14 Under arton år tvingades Israels folk att betala skatt till kung Eglon.
Ehud
15 Men när israeliterna i sin nöd ropade till Herren, sände han dem en befriare, den vänsterhänte Ehud, en benjaminit som var son till Gera och som hade utsetts att resa till kung Eglon med Israels skatt.
16 Innan han gav sig iväg på sin resa tillverkade han en tveeggad dolk, som var en halv meter lång, och som han kunde binda fast vid högra låret under sina kläder.
17-19 När han hade överlämnat pengarna till kung Eglon, en mycket tjock man, vände han hem igen. Men utanför staden, vid stenbrotten vid Gilgal, lät han de övriga i sällskapet fortsätta medan han själv vände tillbaka till kungen.Jag har ett hemligt budskap till dig, sa han till kungen. Kungen skickade då genast ut de övriga ur det svala rummet i övre våningen i hans sommarpalats.
20 Ehud närmade sig försiktigt kungen och viskade till honom: Jag har ett budskap från Gud!Kung Eglon blev ivrig och reste sig upp för att lyssna.
21 Då grep Ehud med sin vänstra hand dolken som han hade vid sitt högra lår och körde den så djupt in i kungens buk
22-23 att klingan kom ut på andra sidan och skaftet försvann och doldes helt av fettet. Ehud lät dolken sitta kvar, skyndade sig ut, låste dörren efter sig och flydde sedan genom övre porten.
24 När kungens tjänare kom tillbaka och såg att dörrarna var låsta, vågade de inte annat än att vänta utanför och tänkte: Han är nog på toaletten längre in i huset.
25 Men när han inte kommit ut efter en lång stund blev de oroliga och skaffade fram en nyckel. När de öppnade dörren och steg in i rummet fann de kungen död på golvet.
26 Under tiden hade Ehud hunnit undan. Han tog sig förbi avgudarna och flydde till Seira.
27 När han kom fram till Efraims bergsbygd blåste han till samling och mönstrade en armé, som han ställde sig i spetsen för.
28 Följ mig! ropade han till dem. Herren ska låta oss segra över moabiterna, våra fiender.Soldaterna drog fram till floden Jordan och besatte alla vadställen, så att inga fiender kunde ta sig över.
29 Sedan anföll de moabiterna och dödade omkring 10.000 av deras bästa soldater och lät ingen av dem fly.
30 Den dagen blev Moab besegrat av Israel, som sedan hade fred under åttio år.
Samgar
31 Domaren som efterträdde Ehud hette Samgar och var son till Anat. Det var Samgar som dödade 600 filisteer med en oxpik och den gången räddade Israel från undergång.
Stefanos försvarstal
7 Då frågade översteprästen honom: Är de här anklagelserna sanna?
2 Stefanos svarade: Vår underbare Gud visade sig för vår förfader Abraham i Irak innan han flyttade till Syrien.
3 Gud sa till honom att lämna sitt hemland, att ta farväl av sina släktingar och resa till det land som han skulle visa honom.
4 Därför flyttade Abraham från kaldeernas land och bodde i Haran i Syrien tills hans far dog. Sedan förde Gud honom hit till landet Israel.
5 Men Gud gav honom ingen mark, inte ett enda litet område även om han lovat att hela landet till slut skulle tillhöra Abraham och hans efterkommande fastän han ännu inte hade några barn!
6 Gud sa också till honom att hans efterkommande skulle lämna landet och bo i ett främmande land och vara slavar där under fyrahundra år.
7 'Men jag kommer att straffa det folk som gör dem till slavar
8 Vid den tiden gav Gud också Abraham föreskrifter om omskärelsen. Den skulle vara ett bevis på förbundet mellan Gud och Abraham. Abrahams son Isak omskars därför när han var åtta dagar gammal. Isak blev far till Jakob, och Jakob blev far till det judiska folkets tolv stamfäder.
9 Dessa bröder var mycket avundsjuka på Josef och sålde honom som slav till Egypten. Men Gud var med honom
10 och räddade honom ur alla svårigheter och lät honom bli framgångsrik hos kung Farao. Gud gav också Josef en ovanlig vishet, och Farao utsåg honom därför till att styra över hela Egypten. Dessutom gav han honom ansvaret för den kungliga förvaltningen.
11 Men sedan blev det hungersnöd i Egypten och i Kanaan, och våra förfäder fick det mycket svårt. När de inte hade någon mat kvar
12 hörde Jakob att det fortfarande fanns säd i Egypten, och därför sände han sina söner dit för att köpa säd.
13 Andra gången de for dit avslöjade Josef för dem vem han var, och bröderna blev presenterade för Farao.
14 Sedan skickade Josef efter sin far Jakob och alla sina bröders familjer, så att de kunde komma till Egypten. Tillsammans var de sjuttiofem personer.
15 På så sätt kom Jakob till Egypten, där han och alla hans söner dog.
16 De fördes alla till Sikem och begravdes i den grav som Abraham där hade köpt för pengar av Emmors söner.
17-18 Så kom den tid då Gud skulle uppfylla sitt löfte till Abraham, och det judiska folket växte till och blev ett stort folk i Egypten. Men då fick landet en ny kung som inte visste något om Josef.
19 Denne kung förtryckte vårt folk och tvingade våra förfäder att sätta ut de nyfödda på fälten för att de skulle dö.
20 Vid den tiden föddes Mose, ett ovanligt vackert barn. Hans föräldrar gömde honom hemma i tre månader,
21 och när de till sist inte längre kunde hålla honom dold och blev tvungna att överge honom, hittade Faraos dotter honom. Hon adopterade honom som sin egen son,
22 och han blev grundligt undervisad i egyptiernas hela vetenskap, och han stod högt i anseende genom allt vad han sa och gjorde.
23 När Mose var närmare fyrtio år började han att bekymra sig för sina bröder, Israels folk.
24 Under besöket hos dem blev han ögonvittne till hur en egyptier misshandlade en israelit. Då dödade Mose egyptiern.
25 Han trodde nämligen att hans landsmän skulle förstå att Gud hade sänt honom för att befria dem, men det gjorde de inte.
26 Nästa dag besökte han dem igen och fick då syn på två israeliter som råkat i slagsmål. Han försökte medla mellan dem och sa: 'Mina vänner, ni är bröder och bör inte slåss på det här sättet! Det är fel!'
27 Men den av dem som hade överfallit sin landsman, uppmanade Mose att inte lägga sig i det. 'Vem har gjort dig till härskare och domare över oss?' frågade han.
28 'Tänker du döda mig som du dödade egyptiern i går?'
29 När Mose hörde detta flydde han och lämnade landet och slog sig ner i Midjans land. Där föddes hans två söner.
30 När han fyrtio år senare var i öknen, nära berget Sinai, visade sig en ängel för honom i en buske som brann.
31 Mose såg det och undrade vad det var, och när han skyndade dit för att se efter ropade Herren till honom:
32 'Jag är dina förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.' Då darrade Mose av rädsla och vågade inte se upp.
33 Och Herren sa till honom: 'Ta av dig skorna, för du står på helig mark.
34 Jag har sett mitt folks lidande i Egypten och hört deras rop. Nu har jag kommit för att befria dem. Vänd därför tillbaka till Egypten.'
35 Och så skickade Gud alltså tillbaka samme man, som hans folk förut hade avvisat när de frågade: 'Vem har gjort dig till härskare och domare över oss?' Mose sändes så till dem för att bli deras härskare och räddare.
36 Och genom många märkliga under ledde han dem ut ur Egypten och genom Röda havet och fram och tillbaka genom öknen i fyrtio år.
37 Mose själv sa till Israels folk: 'Gud kommer att sända er en profet, en man ur era egna led, som i mycket kommer att vara lik mig.'
38 I öknen var Mose mellanhanden mellan Israels folk och den ängel som på berget Sinai gav dem Guds lag, det levande ord som blev överlämnat till er.
39 Men våra förfäder satte sig upp mot Mose och ville återvända till Egypten.
40 De sa till Aron: ''G´r avgudar ¦t oss, s¦ att vi har gudar som kan leda oss, f´r ingen vet egentligen vad som har h¤nt med Mose som ´vertalade oss att l¤mna Egypten.'
41 Därför gjorde de en avgud i form av en kalv och offrade till den, glada över vad de hade lyckats göra.
42 Men då vände sig Gud bort ifrån dem och övergav dem och lät dem tjäna solen, månen och stjärnorna som sina gudar! I boken med Amos profetior frågar Herren Gud: 'Israel, var det till mig ni offrade under de fyrtio åren i öknen?
43 Nej, det var era hedniska gudar som ni i verkligheten intresserade er för, Sickut och stjärnguden Kiun och alla de andra avgudarna som ni själva hade gjort. Därför ska jag göra er till fångar i ett land långt bortom Babylon.'
44 På sin vandring genom öknen hade våra förfäder med sig ett tält som tjänade som deras tempel. I det förvarades stentavlorna på vilka de tio budorden var skrivna. Tältet var gjort efter den plan som ängeln visade Mose.
45 När Josua många år senare erövrade landet från de hedniska folken, tog man detta tält med sig till det nya landet. Det användes sedan ända till kung Davids tid.
46 Gud välsignade David på många sätt, och David bad om att få bygga ett tempel åt Jakobs Gud,
47 men det blev Salomo som fick göra det.
48-49 Naturligtvis bor Gud inte i tempel som människor gjort med sina händer. 'Himlen är min tron
50 Skapade jag inte både himlen och jorden?'
51 Ni hedningar, ni är alltid lika stolta och lär er aldrig något. Ni gör jämt motstånd mot den helige Ande. Era förfäder gjorde det, och ni gör det också.
52 Säg mig namnet på en enda profet som era förfäder inte förföljde! De dödade till och med dem som förutsa den rättfärdiges ankomst - den Messias som ni förrådde och mördade.
53 Ja, ni trampade också medvetet på Guds lagar, fastän ni tog emot dem ur änglarnas händer.
Stefanos stenas till döds
54 De judiska ledarna blev så rasande när de hörde Stefanos anklagelse att de skar tänder.
55 Men Stefanos, fylld av den helige Ande, lyfte blicken mot himlen och såg Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida.
56 Och Stefanos sa till dem: Jag ser himlen öppen och Jesus, Messias, står bredvid Gud på hans högra sida!
57 Då skrek de högt och höll för öronen. Sedan kastade de sig över Stefanos,
58 och släpade ut honom ur staden för att stena honom. De som vittnat mot honom tog av sig sina rockar och lade dem framför fötterna på en ung man som hette Saul.
59 Och medan stenarna haglade mot Stefanos, bad han: Herre Jesus, ta emot min ande.
60 Och han föll ner på sina knän och ropade: Herre, anklaga dem inte för denna synd! Och med de orden dog han.
Profetia om undergång
16 Än en gång talade Herren till mig och sa:
2 Du får inte gifta dig och skaffa dig barn,
3 för barnen som föds i den här staden och deras föräldrar
4 ska dö av fruktansvärda sjukdomar. Ingen ska sörja dem eller begrava dem, utan deras kroppar ska ligga på marken och bli till näring för jorden. De ska dö av krig och hungersnöd, och deras kroppar ska ätas av gamar och vilda djur.
5 Sörj inte eller gråt med dem vid deras begravningar, för jag har tagit bort mitt beskydd och min frid från dem, min kärlek och barmhärtighet.
6 Både stor och liten i det här landet ska dö, utan att bli begravd eller sörjd, och deras vänner ska inte rispa sig med knivar eller raka av sig håret som tecken på sin sorg, som ju är deras hedniska sed.
7 Ingen ska trösta de sörjande med en måltid eller en bägare vin.
8 Som ett tecken för dem under dessa sorgens dagar som ligger framför, ska du inte delta i deras fester och bjudningar. Ät inte ens en enstaka måltid tillsammans med dem.
9 Herren, Israels Gud, säger: Under er egen livstid, inför era egna ögon, ska jag göra slut på all glädje i landet, på alla glada sånger under bröllopsfesterna.
10 När du talar om allt detta för folket, kommer de att fråga: Varför har Herren bestämt något så fruktansvärt för oss? Vad har vi gjort som förtjänar en sådan behandling? På vad sätt har vi syndat mot Herren, vår Gud?
11 Tala då om för dem att detta är Herrens svar: Era förfäder övergav mig. De tillbad andra gudar och tjänade dem. De höll inte mina lagar,
12 och ni har varit värre än de! Ni vandrar på ogudaktiga vägar för att tillfredsställa er själva och vägrar att lyssna till mig.
13 Därför tänker jag kasta ut er ur detta land och förfölja er in i ett främmande land, där varken ni eller era förfäder varit tidigare. Där kan ni fortsätta att tillbe era avgudar precis som ni vill, men jag kommer inte att ha något förbarmande med er!
14-15 Men det ska komma en dag i Israel, säger Herren, när man inte längre avlägger en ed genom att säga: Så sant Herren lever, han som räddade Israel ut ur Egypten, utan: Så sant Herren lever, han som ledde Israels barn tillbaka hem till deras eget land, från norr och från de länder han hade drivit bort dem till. Ja, jag ska leda er tillbaka, säger Herren, till samma land som jag gav era förfäder.
16 Nu sänder jag bud efter många fiskare, som ska fiska upp er från de djup där ni gömmer er för min vrede. Jag sänder bud efter jägare som ska förfölja er i skogar och på otillgängliga klippor. Vart ni än har flytt för min dom ska jag finna er.
17 Jag håller ögonen på er och ser allt ni gör. Ni kan inte hoppas på att kunna gömma er för mig.
18 Jag ska fördubbla straffet för alla era synder, därför att ni har orenat mitt land med era avskyvärda avgudar och fyllt det med alla era onda gärningar.
19 Herre, min styrka och mitt beskydd, min tillflykt på svårigheternas dag! Folk från hela världen kommer till dig och säger: Våra förfäder har varit oförståndiga, för de har tillbett värdelösa avgudar!
20 Kan människor tillverka gudar? De gudar de gjort är inte några verkliga gudar.
21 Därför ska jag en gång för alla visa dem min makt och få dem att till slut förstå att jag är den ende Guden.
Jesus botar en lam man
2 Några dagar senare kom han tillbaka till Kafarnaum, och nyheten om att han anlänt spred sig snabbt i hela staden.
2 Snart var huset där han bodde så fullpackat med folk så att man stod långt ut på gatan och trängdes. Och han predikade Guds ord för dem.
3 Då kom fyra män bärande på en lam man på en bår.
4 När de inte kunde tränga sig fram till Jesus igenom folkmassan gjorde de hål i taket ovanför. Genom denna öppning firade de sedan ner den sjuke mannen på båren mitt framför honom.
5 När Jesus såg hur stor tro de hade, sa han till mannen: Min son, dina synder är förlåtna!
6 Men några av judarnas religiösa ledare sa till varandra där de satt:
7 Vad menar han? Det är ju hädelse! Tror han att han är Gud? Det är ju bara Gud som kan förlåta synder.
8 Men Jesus kunde läsa deras tankar och sa genast till dem:
9 Vilket är lättast att säga till denne lame man: 'Dina synder är förlåtna' eller att bota honom?
10 Men jag ska bevisa för er att Människosonen har makt redan här och nu att förlåta synder.
11 Sedan vände han sig till den lame och sa: Stå upp. Ta din bår och gå hem. Du är frisk.
12 Då hoppade mannen upp, tog båren och gick sin väg mitt framför ögonen på den förbluffade folkskaran. Då lovprisade man Gud, och alla ropade: Vi har aldrig förr sett något sådant som detta! Gud är fantastisk!
Jesus kallar en skatteindrivare till lärjunge
13 Sedan vandrade Jesus vidare längs Galileiska sjön och predikade för folkmassorna som följde med honom.
14 När han gick där fick han se Levi, Alfaios son, sitta vid tullkontoret. Kom och bli min lärjunge, sa Jesus till honom. Och Levi reste sig och följde med honom.
15 Samma kväll ordnade Levi med en fest. Han bjöd inte bara Jesus och hans lärjungar, utan också många av sina gamla kollegor vid tullen och en hel del personer med dåligt rykte. Många av dem hade nämligen blivit vänner till Jesus.
16 Men när några av judarnas religiösa ledare såg Jesus i detta sällskap, sa de till lärjungarna: Hur kan han nedlåta sig till att äta tillsammans med sådant avskum?
17 När Jesus hörde detta sa han till dem: Friska människor behöver ingen läkare, men sjuka gör det. Därför har jag kommit för att kalla syndare till gemenskap med Gud, och inte dem som redan känner honom.
Frågor om fastan och sabbaten
18 Johannes lärjungar och de judiska ledarna fastade regelbundet. En dag kom några av dem till Jesus och frågade varför inte hans lärjungar också fastade.
19 Jesus svarade: Ska bröllopsgästerna fasta under bröllopsmiddagen? Det gör de inte. De är med på festen så länge brudgummen är det.
20 Men en dag kommer han inte längre att vara ibland dem. Då kommer de att fasta.
21 Det är väl heller ingen som lagar ett gammalt klädesplagg med ett stycke nytt tyg som aldrig har tvättats. För vad händer då? Jo, det nya tygstycket krymper och river sönder plagget, så att hålet blir ännu större än det var förut.
22 Och inte heller slår någon nytt vin i gamla vinsäckar. Ni vet ju redan på förhand att vinet jäser och att säckarna därför skulle spricka och bli förstörda och att vinet skulle spillas ut. Nej, nytt vin häller man i nya vinsäckar.
Lärjungarna plockar vete på sabbatsdagen
23 En annan gång, när Jesus och hans lärjungar gick förbi några åkrar på en sabbatsdag, ryckte lärjungarna av ax och åt upp kornen.
24 Några av de judiska ledarna sa då till Jesus: Titta vad de gör! Är det inte förbjudet i lagen att skörda vete på sabbatsdagen?
25-26 Men Jesus svarade dem: Har ni aldrig hört om när kung David och hans följeslagare blev hungriga. På den tid då Evjatar var överstepräst gick de in i Guds hus, och David inte bara åt av det speciella bröd som bara prästerna får äta, utan gav det också till sitt folk. Det var också mot lagen.
27 Men kom ihåg att sabbaten skapades för människornas skull, och inte människan för sabbatens skull.
28 Och därför har Människosonen makt att bestämma vad som är tillåtet och inte tillåtet att göra på sabbaten.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®