M’Cheyne Bible Reading Plan
1 När Josua hade dött vände sig Israels folk till Herren för att få råd av honom och frågade: Vilken av våra stammar ska först gå ut i striden mot kananeerna?
2 Herren svarade: Judas stam ska gå först, och jag ska låta dem vinna en stor seger.
3 Då bad ledarna i Judas stam Simeons stam att hjälpa dem. Strid med oss mot kananeerna så ska vi hjälpa er att inta ert område, sa de.Simeons armé följde alltså med Juda.
4-6 Herren hjälpte dem att besegra kananeerna och perisseerna, och 10.000 man blev slagna vid Besek. Det var där de stötte på Adoni-Besek. Han flydde, men Israels armé förföljde honom och tog honom till fånga och högg av honom tummar och stortår.
7 Sjuttio kungar med avhuggna tummar och stortår har ätit av smulorna från mitt bord! sa kung Adoni-Besek. Nu har Gud betalat tillbaka det jag gjort mot dem. Man förde honom sedan till Jerusalem, där han dog.
8 Därefter anföll Juda Jerusalem och intog det. Man dödade alla och satte eld på staden.
9 Sedan vände sig Judas män mot de kananeer som bodde i berglandskapen, i Negev och på kustslätten.
10 De ryckte fram mot kananeerna i Hebron, tidigare kallat Kirjat-Arba, och besegrade Sesai, Ahiman och Talmai.
11 Därifrån tågade de mot staden Debir, som förut kallades Kirjat-Sefer.
12 Vem vill leda anfallet mot Debir? frågade Kaleb. Den som intar staden ska få min dotter Aksa till hustru!
13 Otniel, son till Kalebs yngre bror Kenas, intog staden och Kaleb gav sin dotter Aksa till honom.
14 En dag när hon kom till Otniel uppmanade hon honom ivrigt att begära ett stycke mark av sin far. När hon satt av från sin åsna frågade Kaleb henne: Är det något du önskar?
15 Hon svarade: Du har varit så vänlig och gett mig land i Negev, men skulle du kunna ge oss några vattenkällor också? Då gav Kaleb henne de övre och de nedre källorna.
Israel lyckas inte driva ut fienden
16 När Judas stam drog in i sitt nya land i Juda öken, söder om Arad, följde ättlingarna till Moses svärfar, kaineerna, med dem. De lämnade sina hem i Jeriko, Palmstaden, och bosatte sig på Judas område.
17 Därefter förenade sig Judas armé med Simeons. De stred mot kananeerna vid staden Sefat och dödade dess invånare. Därför kallas staden Horma, som betyder sönderslagen.
18 Judas armé intog också städerna Gasa, Askelon och Ekron med omkringliggande byar.
19 Herren hjälpte Juda att inta hela bergsbygden, men folket som bodde i dalen kunde de inte besegra, för de hade stridsvagnar av järn.
20 Kaleb fick staden Hebron, som Herren hade lovat genom Mose, och han drev bort stadens invånare, som var ättlingar till Anaks tre söner.
21 Benjamins stam misslyckades med att jaga iväg jebuseerna som bodde i Jerusalem, och därför bor dessa kvar bland israeliterna än idag.
22-23 Josefs stam anföll staden Betel, som förut hette Lus, och Herren var med dem. Först sände de ut spejare,
24 som tillfångatog en man som var på väg ut ur staden. De lovade att skona honom och hans familj om han visade dem hur de skulle ta sig in i staden.
25 Han hjälpte dem, och de dödade alla invånarna utom mannen och hans familj.
26 Han flyttade senare till Syrien och byggde upp en stad där, som också fick namnet Lus, vilket den fortfarande heter.
27 Manasses stam lyckades inte driva bort det folk som bodde i Bet-Sean, Taanak, Dor, Jibleam och Megiddo med kringliggande orter. Kananeerna hade nämligen föresatt sig att bli kvar i landet.
28 När sedan israeliterna blev starkare lät de kananeerna arbeta som slavar men tvingade dem aldrig att lämna landet.
29 På samma sätt förhöll det sig med kananeerna som levde i Geser. De bodde kvar bland folket i Efraims stam.
30 Sebulons stam lyckades inte driva bort kananeerna i Kitron och Nahalol men gjorde dem till slavar.
31-32 Inte heller drev Asers stam ut invånarna från Acko, Sidon, Alab, Aksib, Helba, Afik och Rehob. Israeliterna bodde alltså bland de kananeer som redan fanns i landet när de kom dit.
33 Naftalis stam drev inte heller bort invånarna från Bet-Semes eller från Bet-Anat. De fick bo kvar men blev israeliternas slavar.
34 Amoreerna tvingade Dans stam tillbaka till bergsbygden och hindrade dem från att komma ner i dalen.
35 Amoreerna lyckades också till en början hålla sig kvar i Har-Heres, Ajalon och Saalbim, men när Josefs stam senare växte i styrka gjorde man dem till slavar.
36 Amoreernas område började vid Skorpionhöjden, sträckte sig till en plats som kallas Klippan och fortsatte därifrån vidare uppåt.
Ananias och Sapfeiras bedrägeri
5 Det fanns också en annan man, som hette Ananias och som tillsammans med sin fru Sapfeira, sålde en hel egendom,
2 men bara överlämnade en del av pengarna till apostlarna. Han påstod sedan att detta var vad de hade fått i betalning, och hans hustru hade gått med på detta bedrägeri.
3 Men Petrus sa: Ananias, Satan har fått grepp om dig. När du kom med dessa pengar och påstod att detta var allt du fått, ljög du för den helige Ande.
4 Egendomen var din, och du kunde sälja eller behålla den som du ville. Och efter det att du sålt den var det din sak att bestämma hur mycket du skulle ge. Hur kunde du göra något sådant? Du ljög inte för oss, utan för Gud.
5 Då Ananias hörde dessa ord, föll han död till golvet och alla blev förskräckta.
6 De yngre männen tog då ett lakan och lade det över honom. Sedan bar de ut honom och begravde honom.
7 Omkring tre timmar senare kom hans hustru in. Hon visste inte vad som hänt.
8 Petrus frågade henne: Sålde ni er egendom för det och det priset? Ja, svarade hon, det gjorde vi.
9 Då sa Petrus: Hur kunde du och din man få för er att göra något sådant? Förstod ni inte att Guds helige Ande skulle genomskåda ert bedrägeri? Utanför dörren står nu de unga män, som har begravt din man, och de ska bära ut dig också.
10 I samma ögonblick föll hon död till golvet, och de unga männen kom in. När de såg att hon också var död bar de ut henne och begravde henne bredvid hennes man.
11 Och hela församlingen och alla andra, som hörde vad som hänt, blev förskräckta.
Många blir botade av apostlarna
12 Apostlarna gjorde många andra märkliga under bland folket, och de troende träffades regelbundet i templet på den plats som kallades Salomos pelargång.
13 Inga andra vågade förena sig med dem, men alla hade stor respekt för dem.
14 Och allt fler började tro på Herren, både män och kvinnor.
15 Det gick så långt att man bar ut sjuka på gatorna på bårar och mattor, för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på dem när han gick förbi.
16 Till och med från platser runt omkring Jerusalem kom många. De tog med sig sina sjuka släktingar, och sådana som var besatta av onda andar, och allesammans blev botade.
Apostlarna arresteras på nytt
17 Översteprästen och hans släktingar och vänner bland saddukeerna blev då mycket avundsjuka.
18 De grep därför apostlarna och satte dem i fängelse.
19 Men en Herrens ängel kom på natten och öppnade fängelsets portar och släppte ut dem. Sedan sa han till dem:
20 Gå till templet och berätta för alla om detta nya liv.
21 De lydde uppmaningen, och tidigt på morgonen gick de till templet och började genast predika där. Senare samma morgon samlades översteprästen och hans närmaste män. Efter att ha sammankallat hela Stora rådet skickade de bud efter apostlarna för att ställa dem inför rätta.
22 Men när tjänarna kom till fängelset, fanns de inte där. Därför återvände de till rådet och rapporterade:
23 Fängelseportarna var låsta och vakterna stod på vakt utanför, men när vi öppnade fanns det ingen där.
24 När chefen för tempelvakten och översteprästerna hörde detta, blev de ursinniga och undrade vad som skulle hända sedan, och hur allt detta skulle sluta.
25 Sedan kom någon och berättade att de män, som de hade fängslat, befann sig i templet och predikade för folket.
26-27 Chefen för tempelvakterna gick då dit tillsammans med sina vakter och grep dem utan våld. De var nämligen rädda för att bli ihjälslagna av folket om de använde våld mot lärjungarna. Sedan förde de dem inför rådet.
28 Har vi inte sagt till er att aldrig mer predika om den där Jesus? började översteprästerna. I stället har ni fyllt hela Jerusalem med er undervisning och beskyller oss för hans död!
29 Men Petrus och apostlarna svarade: Det är viktigare att lyda Gud än att lyda människor.
30 Våra förfäders Gud uppväckte Jesus som ni hängde upp på ett kors och dödade.
31 Sedan fick han genom Guds mäktiga kraft en upphöjd plats som furste och Frälsare, för att Israels folk ska kunna omvända sig och få sina synder förlåtna.
32 Vi är vittnen till dessa händelser, och det är också den helige Ande, som Gud ger till alla som lyder honom.
33 Då blev alla i rådet ursinniga och beslutade sig för att döda dem.
34 Men en av rådsmedlemmarna, en farisé som hette Gamaliel (han var expert på den religiösa lagen och mycket populär bland folket), reste sig upp och bad att apostlarna skulle föras ut ur rådssalen medan han talade.
35 Sedan vände han sig till sina kollegor och sa: Israels män, tänk er för innan ni gör något med de här männen!
36 För en tid sedan hade vi den där Teudas, som gav sig ut för att vara något märkvärdigt. Cirka fyra hundra personer följde honom, men han blev dödad och anhängarna försvann spårlöst.
37 Efter honom kom Judas från Galileen. Det var vid tiden för folkräkningen. Några blev lärjungar till honom, men han dog och hans anhängare skingrades.
38 Därför är mitt råd: Lämna de här männen i fred. Om det som de gör och predikar om bara är deras eget påhitt, kommer det snart att rinna ut i sanden.
39 Men om det är från Gud, så kan ni inte stoppa dem, för då kommer ni att strida mot Gud själv.
40 De församlade lyssnade till hans råd och kallade in apostlarna och befallde att de skulle pryglas. Sedan sa de till dem att aldrig mer tala i Jesu namn. Till slut lät man dem gå.
41 De lämnade rådssalen, glada över att Gud hade ansett dem värdiga att lida förakt för hans namn.
42 Och varje dag fortsatte de både i templet och i staden att undervisa och predika att Jesus var Messias.
Guds dom över Jerusalem
14 Det här budskapet kom till Jeremia från Herren, som förklaring till varför han inte lät det regna:
2 Juda sörjer. Folket kastar sig till marken och ett nödrop stiger upp från Jerusalem.
3 De rika skickar sina tjänare för att hämta vatten, men brunnarna är uttorkade. De kommer tillbaka, besvikna och nerstämda, och döljer sina ansikten i sorg.
4 Marken är förstörd av torka och sprucken av brist på regn. Lantbrukarna är oroliga.
5 Hjortarna överger sina kalvar därför att det inte finns något gräs.
6 Vildåsnorna står på de torra höjderna och flämtar som törstiga schakaler. De anstränger sina ögon för att hitta något att äta, men ingenting växer någonstans.
7 Herre, vi har syndat svårt mot dig, men hjälp oss ändå för ditt eget ryktes skull!
8 Du Israels hopp, vår Frälsare i tider av nöd, varför är du nu som en främling för oss, som en som far igenom landet och bara stannar över natten?
9 Står du också handfallen? Har du ingen hjälp att ge oss? Herre, du bor ju mitt ibland oss, och vi bär ditt namn. Vi är kända som ditt folk. Herre, överge oss inte nu!
10 Men Herren svarar: Du har föredragit att vandra långt borta från mig och har inte försökt vandra på mina stigar. Jag kan inte längre acceptera dig som mitt folk. Jag tänker på allt ont du har gjort och ska straffa dig för dina synder.
11 Herren sa också till mig: Be mig inte mer att jag ska välsigna det här folket. Be inte längre för dem.
12 Även om de fastar, ska jag inte låtsas om det. När de bär fram sina offer till mig kommer jag inte att ta emot dem. I stället ska jag ge dem krig, hungersnöd och pest.
13 Då sa jag: Herre, vår Gud, deras profeter säger dem att allt är gott och väl och att inga krig och ingen hungersnöd ska komma. De säger till folket att du kommer att sända dem fred och att du kommer att välsigna dem.
14 Då sa Herren: Profeterna kommer med lögner i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller befallt dem att tala eller gett dem budskap. De profeterar om syner och uppenbarelser som de aldrig haft. De talar dårskap som de själva kokat ihop i sina lögnaktiga hjärtan.
15 Därför ska jag straffa dessa falska profeter, som har talat i mitt namn fastän jag inte har sänt dem, de som säger att det varken ska bli krig eller hungersnöd, säger Herren. Genom krig och hungersnöd kommer de själva att dö.
16 De döda kropparna från det folk de profeterade för ska kastas ut på Jerusalems gator. De ska bli offer för hungersnöd och krig. Det ska inte finnas någon som kan begrava dem, för alla, män, hustrur, söner och döttrar ska dö. Jag ska låta deras egen ondska drabba dem.
17 Säg därför till dem: Natt och dag ska mina ögon vara fulla av tårar. Jag kan inte sluta att sörja, för mitt folk har genomborrats av svärd och ligger dödligt sårat på marken.
18 Om jag går ut på fälten så ser jag bara de döda kropparna av dem som fallit i strid. På gatorna i städerna ligger de som dött av svält och pest. Alla deras profeter och präster har tvingats lämna landet och förts till ett främmande land.
19 Herre, har du fullkomligt förkastat Juda? Avskyr du Jerusalem? Kommer vi inte att få fred ens efter vårt straff? Vi tänkte: Nu kommer han väl i alla fall att bota oss och förbinda våra sår. Men det har inte blivit någon fred, och det råder bedrövelse och förskräckelse överallt.
20 Herre, vi bekänner både vår och våra förfäders ondska.
21 Förkasta oss inte, Herre, för ditt eget namns skull! Skäm inte ut dig själv och din härlighets tron. Kom ihåg ditt förbund med oss och bryt det inte!
22 Vilka av hedningarnas gudar skulle kunna ge oss regn, eller skulle himlen av sig själv kunna sända regn? Vem förutom du, Herre vår Gud, kan göra under? Därför ska vi vänta på hjälp från dig.
Jesus uppstår från de döda
28 Tidigt på söndagsmorgonen, alltså dagen efter sabbatsdagen, gick Maria från Magdala och den andra Maria i gryningen ut till graven.
2 Plötsligt blev det en våldsam jordbävning. En Herrens ängel kom nämligen ner från himlen och rullade undan stenen och satte sig på den.
3 Hans ansikte lyste som blixten, och hans kläder var vita som snö.
4 Vakterna blev skräckslagna när de såg honom, och de föll till marken och låg där som döda.
5 Sedan talade ängeln till kvinnorna och sa: Var inte rädda! Jag vet att ni söker efter Jesus, han som blev korsfäst.
6 Men han är inte här! Han har återvänt till livet, alldeles som han sa att han skulle göra. Kom och se var hans kropp låg.
7 Och skynda er nu att berätta för hans lärjungar att han har uppstått från de döda, och att han går före till Galileen för att möta dem där. Det är mitt budskap till dem.
Jesus visar sig för några kvinnor
8 Kvinnorna skyndade sig iväg från graven. De var fruktansvärt uppskrämda men samtidigt glada. Och de sprang för att träffa lärjungarna så de kunde berätta vad ängeln hade sagt.
9 Men de hade inte hunnit långt förrän Jesus plötsligt stod framför dem!God morgon, sa han. Och de föll till marken inför honom och fattade om hans fötter och tillbad honom.
10 Sedan sa Jesus till dem: Var inte rädda! Gå och säg till mina bröder att de ska komma till Galileen. Där ska de få se mig.
Vakterna vid graven mutas
11 Så fort kvinnorna gett sig iväg från graven, sprang några av vakterna som stått där till översteprästerna och berättade vad som hade hänt.
12-13 De sammankallade då ett möte med alla de judiska ledarna, och man beslutade att muta vakterna med en stor summa pengar. Säg att ni sov allesammans, när Jesu lärjungar kom och stal kroppen mitt i natten.
14 Och om landshövdingen får höra om detta så vet ni att vi står på er sida, och allt ska ordna sig till det bästa, lovade de.
15 Vakterna tog emot pengarna och spred sedan ut det som de blivit tillsagda att säga. Deras berättelse blev snart känd vida omkring bland judarna, som tror på den än i dag.
Jesus befaller lärjungarna att predika de goda nyheterna i hela världen
16 Sedan gick de elva lärjungarna till det berg i Galileen där Jesus sagt att de skulle träffa honom.
17 Där fann de honom och de tillbad honom, men några av dem var inte säkra på att det verkligen var Jesus.
18 Han sa då till dem: ''Av Gud har jag fått all makt i himlen och på jorden.
19 Gå därför ut i hela världen och kalla alla människor till att bli mina lärjungar, och döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn.
20 Och lär dem att leva på det sätt jag sagt er, och kom ihåg att jag alltid är med er, ända till tidens slut.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®