M’Cheyne Bible Reading Plan
Josuas sista tal till folket
24 Josua samlade alla Israels stammar till Sikem. Han kallade till sig de äldste i Israel, dess huvudmän, domare och tillsyningsmän, och de trädde fram inför Gud. 2 Och Josua sade till allt folket:
"Så säger Herren, Israels Gud: På andra sidan floden bodde era fäder i forna tider, och även Tera, Abrahams och Nahors far. Där tjänade de andra gudar. 3 Men jag hämtade er fader Abraham från andra sidan floden och lät honom vandra genom hela Kanaans land, och jag gjorde hans avkomma talrik. Jag gav honom Isak, 4 och åt Isak gav jag Jakob och Esau. Jag gav Seirs bergsbygd till besittning åt Esau. Men Jakob och hans söner drog ner till Egypten. 5 Sedan sände jag Mose och Aron och slog Egypten med plågor som jag sände bland dem, och därefter förde jag er ut. 6 När jag förde era fäder ut ur Egypten och ni hade kommit till havet, förföljde egyptierna era fäder med vagnar och ryttare ända till Röda havet. 7 Då ropade de till Herren, och han satte mörker mellan er och egyptierna och lät havet komma över dem, så att det täckte dem. Ni såg med egna ögon vad jag gjorde med egyptierna. Sedan bodde ni i öknen en lång tid.
8 Därefter förde jag er in i amoreernas land, vilka bodde på andra sidan Jordan. Och de stred mot er, men jag gav dem i er hand, så att ni intog deras land, och jag förgjorde dem för er. 9 Då reste sig Balak, Sippors son, kungen i Moab, och gav sig i strid med Israel. Och han sände bud efter Bileam, Beors son, för att förbanna er. 10 Men jag ville inte höra på Bileam, utan han måste välsigna er, och jag räddade er ur hans hand.
11 När ni hade gått över Jordan och kommit till Jeriko, gav sig Jerikos invånare i strid med er, och det gjorde också amoreerna, perisseerna, kananeerna, hetiterna, girgaseerna, hiveerna och jebusiterna. Men jag gav dem i er hand. 12 Jag sände panik framför er, och därigenom jagades amoreernas båda kungar undan framför er, men inte genom ditt svärd eller din båge. 13 Och jag gav er ett land, som ni inte hade lagt ner något arbete på, och även städer som ni inte hade byggt, och i dem fick ni bo. Av vingårdar och olivplanteringar som ni inte hade planterat fick ni äta.
14 Så frukta nu Herren och tjäna honom helhjärtat och i sanning. Skaffa bort de gudar som era fäder tjänade på andra sidan floden och i Egypten, och tjäna Herren. 15 Men om ni inte vill tjäna Herren, så välj i dag vem ni vill tjäna, antingen de gudar som era fäder tjänade, när de bodde på andra sidan floden, eller de gudar som dyrkas av amoreerna, i vilkas land ni själva bor. Men jag och mitt hus, vi vill tjäna Herren."
16 Då svarade folket: "Aldrig att vi skulle överge Herren och tjäna andra gudar! 17 Ty Herren är vår Gud, han själv är den som har fört oss och våra fäder ut ur Egyptens land, ur träldomshuset, och som har gjort dessa stora under inför våra ögon och bevarat oss hela den väg vi har vandrat och bland alla de folk, vilkas land vi har dragit igenom. 18 Herren har jagat i väg alla dessa folk för oss, också amoreerna som bodde i landet. Också vi vill tjäna Herren, för han är vår Gud."
19 Josua sade till folket: "Ni kan inte tjäna Herren, för han är en helig Gud. Han är en nitälskande Gud, och han skall inte ha fördrag med era överträdelser och era synder. 20 Om ni överger Herren och tjänar främmande gudar, skall han vända sig bort och låta det gå er illa och förgöra er, efter att förut ha gjort er gott." 21 Men folket sade till Josua: "Nej, vi vill tjäna Herren!" 22 Då sade Josua till folket: "Ni är nu själva vittnen mot er, att ni har valt Herren för att tjäna honom." De svarade: "Ja." 23 Han sade: "Skaffa då bort de främmande gudar som ni har bland er, och vänd era hjärtan till Herren, Israels Gud!" 24 Folket svarade Josua: " Herren, vår Gud, vill vi tjäna och hans röst vill vi lyda."
25 Den dagen slöt Josua ett förbund med folket och förelade dem lag och rätt i Sikem. 26 Josua tecknade upp allt detta i Guds lagbok. Han tog en stor sten och reste den där under eken som stod vid Herrens helgedom. 27 Och Josua sade till allt folket: "Se, denna sten skall vara vittne mot oss, ty den har hört alla de ord som Herren har talat med oss. Den skall vara vittne mot er, så att ni inte förnekar er Gud." 28 Sedan lät Josua folket gå, var och en till sin arvedel.
Josuas och Eleasars död
29 En tid härefter dog Herrens tjänare Josua, Nuns son, etthundratio år gammal. 30 Och man begravde honom på hans arvedels område, i Timnat-Sera i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaash.
31 Och Israel tjänade Herren, så länge Josua levde och så länge de äldste levde, de som var kvar efter Josua och som visste om alla de gärningar Herren hade gjort för Israel.
32 Josefs ben, som Israels barn hade fört upp ur Egypten, begravde de i Sikem, på det jordstycke som Jakob hade köpt av barnen till Hamor, Sikems far, för hundra kesitor. Josefs barn fick detta till arvedel.
33 Också Eleasar, Arons son, dog, och man begravde honom på den höjd som hans son Pinehas hade fått i Efraims bergsbygd.
Petrus och Johannes inför Stora rådet
4 Medan Petrus och Johannes talade till folket, kom prästerna, tempelvaktens ledare och sadduceerna emot dem, 2 upprörda över att de undervisade folket och i Jesus predikade uppståndelsen från de döda. 3 De grep dem och höll dem fängslade till nästa dag, eftersom det redan var kväll. 4 Men många av dem som hade hört ordet kom till tro, och antalet män var nu omkring fem tusen.
5 Nästa dag samlades Stora rådets medlemmar i Jerusalem, både äldste och skriftlärda, 6 vidare översteprästen Hannas liksom Kajfas, Johannes och Alexander och alla som var av översteprästerlig släkt. 7 De förde fram apostlarna och började förhöra dem: "Genom vilken kraft eller i vilket namn har ni gjort detta?" 8 Då uppfylldes Petrus av den helige Ande och svarade dem: "Ni folkets rådsherrar och äldste, 9 eftersom vi i dag förhörs med anledning av en välgärning mot en sjuk man och tillfrågas hur han har blivit botad, 10 så skall ni alla och hela Israels folk veta att den här mannen står frisk framför er i kraft av Jesu Kristi, nasaréns, namn. Honom korsfäste ni, men Gud har uppväckt honom från de döda. 11 Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare kastade bort, men som blev en hörnsten. [a] 12 Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta."
13 När de såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att de var olärda män ur folket, blev de förvånade. Men så kände de igen dem och kom ihåg att de hade varit tillsammans med Jesus. 14 Och när de såg mannen som hade blivit botad stå där tillsammans med dem, blev de svarslösa. 15 De befallde dem att lämna rådssalen och överlade med varandra. 16 De sade: "Vad skall vi göra med de här människorna? Att ett märkligt tecken har skett genom dem, det står klart för alla som bor i Jerusalem, och det kan vi inte förneka. 17 Men för att detta inte skall spridas vidare bland folket, så låt oss varna dem för att i fortsättningen tala till någon människa i det namnet."
18 De kallade in dem och förbjöd dem att över huvud taget tala eller undervisa i Jesu namn. 19 Men Petrus och Johannes svarade dem: "Döm själva om det är rätt inför Gud att lyda er och inte Gud? 20 Vi för vår del kan inte tiga med vad vi har sett och hört." 21 Då hotade de dem än en gång och lät dem sedan gå, eftersom de för folkets skull inte kunde finna något lämpligt sätt att straffa dem. Ty alla prisade Gud för det som hade hänt. 22 Mannen som hade blivit botad genom detta tecken var nämligen över fyrtio år.
Bön i förföljelsetid
23 Sedan de hade blivit frigivna, gick de till sina egna och berättade allt vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem. 24 När de hörde det, ropade de endräktigt till Gud och bad: "Herre, du som har skapat himmel, jord och hav och allt som är i dem, 25 du har sagt genom den helige Ande, som talade genom vår fader David, din tjänare:
Varför upprörs hedningarna och tänker folken ut
meningslösa planer?[b]
26 Jordens kungar träder upp, och furstarna gaddar sig samman
mot Herren och hans Smorde.[c]
27 Ja, de gaddade sig verkligen samman i denna stad mot din helige tjänare Jesus, som du har smort, Herodes och Pontius Pilatus tillsammans med hedningarna och Israels stammar, 28 för att utföra vad du i din makt och genom ditt beslut hade förutbestämt. 29 Och nu, Herre, se hur de hotar oss, och hjälp dina tjänare att frimodigt predika ditt ord, 30 genom att du räcker ut din hand för att bota och låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn." 31 När de hade slutat att be, skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och predikade frimodigt Guds ord.
Ett hjärta och en själ
32 Skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ, och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt. 33 Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse, och stor nåd var över alla. 34 Ingen av dem led någon nöd. Alla som hade jord eller hus sålde vad de ägde och bar fram vad de hade fått för den sålda egendomen 35 och lade ner betalningen för apostlarnas fötter. Och man delade ut åt var och en efter vad han behövde. 36 Josef som var levit och född på Cypern och som apostlarna kallade Barnabas - det betyder Tröstens son - 37 ägde också en åker. Den sålde han och bar fram pengarna och lade dem för apostlarnas fötter.
Profetens höftskynke
13 Då sade Herren till mig: "Gå och köp dig ett höftskynke av linne och sätt det omkring dina höfter, men låt det inte bli vått." 2 Jag köpte ett höftskynke, som Herren hade befallt, och satte det omkring mina höfter. 3 Då kom Herrens ord till mig för andra gången. Han sade: 4 "Tag höftskynket som du har köpt och som du bär omkring dina höfter och stå upp och gå till Eufrat och göm det i en bergsskreva." 5 Och jag gick och gömde det vid Eufrat, så som Herren hade befallt mig.
6 En lång tid därefter sade Herren till mig: "Stå upp och gå till Eufrat och hämta höftskynket som jag befallde dig att gömma där." 7 Jag gick då bort till Eufrat och grävde och tog fram höftskynket från det ställe där jag hade gömt det. Men se, nu var höftskynket fördärvat och det dög inte längre till någonting.
8 Då kom Herrens ord till mig. Han sade: 9 Så säger Herren: På samma sätt skall jag göra slut på Judas och Jerusalems stora högmod. 10 Detta onda folk, som inte vill lyssna till mitt ord utan följer sitt hårda hjärta och håller sig till andra gudar, tjänar och tillber dem, det skall bli som detta höftskynke som inte duger till något. 11 Ty liksom en mans höftskynke sluter sig tätt omkring hans höfter, så lät jag hela Israels hus och hela Juda hus sluta sig till mig, säger Herren, för att de skulle vara mitt folk, till berömmelse, pris och ära för mig. Men de ville inte lyssna.
Juda liknas vid ett vinkärl
12 Säg därför till dem: Så säger Herren, Israels Gud: Alla vinkärl är till för att fyllas med vin. Och när de då säger till dig: "Skulle vi inte veta att alla vinkärl är till för att fyllas med vin?" 13 så svara dem: Så säger Herren: Se, jag skall fylla alla dem som bor i detta land så att de blir berusade, kungarna som sitter på Davids tron, prästerna och profeterna, ja, alla Jerusalems invånare. 14 Och jag skall krossa dem, den ene mot den andre, både fäder och barn, säger Herren. Jag skall inte förbarma mig, inte vara skonsam och inte ha medlidande, så att jag låter bli att förgöra dem.
Ohörsamhet leder till fångenskap
15 Hör och lyssna till detta,
var inte högmodiga, ty Herren har talat.
16 Ge Herren, er Gud, ära
innan han låter mörkret komma
och innan era fötter snubblar på bergen när det skymmer.
Ni väntar på ljus,
men han skall förvandla det till dödsskugga,
till tjockt mörker.
17 Men vill ni inte höra på detta,
skall jag i det fördolda gråta över sådant högmod.
Bittert gråter jag och tårar strömmar från mina ögon,
därför att Herrens hjord förs bort i fångenskap.
18 Säg till kungen och kungamodern:
Stig ner från er tron,
ty den praktfulla kronan
har fallit från era huvuden.
19 Städerna i Negev är stängda
och ingen finns som öppnar dem.
Hela Juda är bortfört i fångenskap,
ja, bortfört helt och hållet.
20 Lyft er blick och se dem som kommer norrifrån.
Var är hjorden du fick,
din härliga hjord?
21 Vad kommer du att säga,
när han till härskare över dig sätter män
som du själv har gjort till dina förtroliga vänner?
Skall du då inte gripas av vånda
som en kvinna i födslosmärtor?
22 Men om du säger i ditt hjärta:
"Varför har detta hänt mig?"
så vet att det var för din stora missgärnings skull
som ditt mantelsläp lyftes upp
och din kropp utsattes för våld.
23 Kan en nubier förvandla sin hud
eller en leopard sina fläckar?
Då skulle också ni kunna göra gott,
ni som är så vana att göra ont.
24 Därför vill jag skingra dem likt strå som förs bort
av ökenvinden.
25 Detta skall vara din lott,
den del du får av mig, säger Herren,
därför att du har glömt mig
och förtröstat på lögn.
26 Därför skall jag också dra upp mantelsläpet över ditt ansikte,
så att man får se din skam,
27 ditt äktenskapsbrott, ditt liderliga frustande,
din skamliga otukt.
På höjderna och på fältet
har jag sett dina vedervärdigheter.
Ve dig, Jerusalem!
Hur länge skall det dröja innan du blir ren?
Jesus utlämnas till Pilatus
27 Tidigt på morgonen beslöt alla översteprästerna och folkets äldste att de skulle döda Jesus. 2 De lät binda honom, förde bort honom och utlämnade honom till Pilatus,[a] landshövdingen.
Judas tar sitt liv
3 Men då Judas, som hade förrått Jesus, såg att Jesus var dömd, ångrade han sig och lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste 4 och sade: "Jag har syndat och förrått oskyldigt blod." De svarade: "Vad rör det oss? Du vill se det så." 5 Då kastade han silvermynten i templet och gav sig av. Sedan gick han och hängde sig. 6 Översteprästerna tog mynten och sade: "Det är inte tillåtet att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar." 7 Och de beslöt att för dessa pengar köpa Krukmakar- åkern till begravningsplats för främlingar. 8 Därför kallas den åkern än i dag Blodsåkern. 9 Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia: Och jag tog de trettio silvermynten, det pris som Israels barn hade satt på honom som hade värderats, [b] 10 och jag gav dem som betalning för Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig.
Jesus inför Pilatus
11 Jesus ställdes nu inför landshövdingen. Denne frågade honom: "Är du judarnas konung?" Jesus svarade: "Du själv säger det." 12 Och när översteprästerna och de äldste anklagade honom, svarade han inte. 13 Då sade Pilatus till honom: "Hör du inte hur mycket de anklagar dig?" 14 Men Jesus svarade honom inte med ett enda ord, så att landshövdingen blev mycket förvånad.
15 Vid högtiden brukade landshövdingen frige en fånge, en som de själva önskade. 16 Just då hade man en beryktad fånge, som hette Barabbas.[c] 17 När de nu var samlade, frågade Pilatus dem: "Vem vill ni att jag skall frige, Barabbas eller Jesus, som kallas Messias?" 18 Han visste nämligen att det var av avund som de hade utlämnat honom. 19 Medan Pilatus satt på domarsätet, sände hans hustru bud till honom och lät säga: "Ha ingenting att göra med denne rättfärdige man! Jag har i natt lidit mycket i en dröm för hans skull." 20 Men översteprästerna och de äldste övertalade folkmassan att begära att Barabbas skulle friges och Jesus dödas. 21 När landshövdingen frågade dem: "Vilken av de två vill ni att jag skall frige åt er?", svarade de: "Barabbas". 22 Pilatus frågade dem: "Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias?" Alla svarade: "Korsfäst honom!" 23 Han frågade: "Vad har han gjort för ont?" Men de skrek ännu högre: "Korsfäst honom!" 24 Då Pilatus såg att ingenting hjälpte utan att oväsendet bara ökade, tog han vatten och tvättade sina händer i folkets åsyn och sade: "Jag är oskyldig till denne mans blod. Ni får själva svara för det." 25 Allt folket svarade: "Hans blod må komma över oss och över våra barn." 26 Då frigav han Barabbas, men Jesus lät han gissla och utlämnade honom till att korsfästas.
Jesus hånas och misshandlas
27 Därefter tog landshövdingens soldater Jesus med sig in i pretoriet[d] och samlade hela vaktstyrkan kring honom. 28 De tog av honom kläderna och klädde honom i en röd mantel, 29 vred ihop en krona av törne och satte den på hans huvud, och i hans högra hand satte de en käpp. Sedan böjde de knä inför honom och hånade honom och sade: "Leve judarnas konung!" 30 Och de spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet. 31 När de hade hånat honom, tog de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom till att korsfästas.
Jesus korsfästes
32 På vägen ut fann de en man, Simon, från Cyrene.[e] Honom tvingade de att bära hans kors. 33 Och när de kom till den plats som kallas Golgata - det betyder huvudskalleplats - 34 gav de honom vin att dricka blandat med galla. Han smakade på det men ville inte dricka. 35 När de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. 36 Sedan satt de där och vaktade honom. 37 Över hans huvud hade man satt upp anklagelsen mot honom. Där stod skrivet: "Detta är Jesus, judarnas konung."
38 Tillsammans med honom korsfästes två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra. 39 De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet 40 och sade: "Du som bryter ner templet och bygger upp det på tre dagar, hjälp dig själv, om du är Guds Son, och stig ner från korset!" 41 Också översteprästerna och de skriftlärda och de äldste gjorde narr av honom och sade: 42 "Andra har han hjälpt. Sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels konung. Han må nu stiga ner från korset, så skall vi tro på honom. 43 Han litar på Gud. Nu får Gud rädda honom, om han har honom kär. Han har ju sagt: Jag är Guds Son." 44 På samma sätt blev han också hånad av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom.
Jesus dör
45 Vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen. 46 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eli, Eli, lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" [f] 47 Några av dem som stod där hörde det och sade: "Han ropar på Elia." 48 En av dem sprang genast och tog en svamp, fyllde den med surt vin och fäste den runt ett spö och gav honom att dricka. 49 De andra sade: "Låt oss se om Elia kommer och hjälper honom." 50 Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. 51 Och se, då brast förlåten[g] i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, 52 gravarna öppnades, och många heliga som hade insomnat fick liv i sina kroppar. 53 De gick efter hans uppståndelse ut ur gravarna och kom in i den heliga staden och visade sig för många. 54 När officeren och de som tillsammans med honom bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, blev de mycket förskräckta och sade: "Denne var verkligen Guds Son."
55 Många kvinnor stod där på avstånd och såg på. De hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom. 56 Bland dem var Maria från Magdala och Maria, som var Jakobs och Josefs mor, och modern till Sebedeus söner.
Jesus begravs
57 När det hade blivit kväll, kom en rik man från Arimatea som hette Josef och som hade blivit en Jesu lärjunge. 58 Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Pilatus befallde då att han skulle få den. 59 Josef tog kroppen, svepte den i rent linnetyg 60 och lade den i sin nya grav som han hade låtit hugga ut i klippan. Sedan rullade han en stor sten för ingången till graven och gick därifrån. 61 Maria från Magdala och den andra Maria var där, och de satt mitt emot graven.
En vaktstyrka bevakar graven
62 Nästa dag, som var dagen efter tillredelsedagen,[h] samlades översteprästerna och fariseerna hos Pilatus 63 och sade: "Herre, vi har kommit att tänka på vad den där villoläraren sade, medan han ännu levde: Efter tre dagar skall jag uppstå. 64 Ge därför befallning om att graven blir säkert stängd fram till tredje dagen, så att hans lärjungar inte kommer och stjäl hans kropp och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första." 65 Pilatus sade till dem: "Här har ni vaktstyrkan. Gå och bevaka graven så gott ni kan." 66 De gick och bevakade graven och förseglade stenen. De satte också ut vakten.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln