M’Cheyne Bible Reading Plan
Josua talar till ledarna
23 Långt senare, när Herren hade låtit Israel få övertag över alla sina fiender och när Josua blivit mycket gammal,
2 sammankallade Josua ledarna i Israel - de äldste, domarna och officerarna - och sa till dem: Jag är nu en gammal man,
3 och ni kan se allt som Herren, er Gud, har gjort för er under min livstid. Han har kämpat för er mot era fiender och har gett er landet.
4-5 Jag har fördelat åt er både de landområden som ännu inte är intagna och de områden som ni redan intagit. Allt land från floden Jordan till Medelhavet ska bli ert, för Herren kommer att fördriva alla de folk som bor där nu, och ni ska bo där i stället för dem, precis som han lovat er.
6 Se till att ni följer alla de föreskrifter som finns i Moses lagbok! Vik inte av från dem ens i den minsta detalj.
7 Beblanda er inte med de hednafolk som fortfarande bor kvar i landet, och nämn inte namnen på deras gudar! Än mindre ska ni svära vid dem eller tillbe dem.
8 Följ i stället Herren, er Gud, som ni hittills gjort!
9 Han har fördrivit stora och mäktiga nationer för er, och ingen har kunnat besegra er.
10 Var och en av er har kunnat få tusen man bland fienden att fly, för Herren, er Gud, har stridit och strider för er som han har lovat.
11 Se därför till att ni fortsätter att älska honom!
12 Om ni inte gör det, och om ni börjar beblanda er med andra folk,
13 ska ni veta att Gud inte längre tänker visa bort dessa folk från ert land. I stället kommer de att bli en snara och en fälla för er, som en piska i ryggen och en tagg i ögat, och ni kommer att utplånas från detta goda land, som Herren, er Gud, har gett er.
14 Snart kommer jag att lämna denna värld. Ni vet mycket väl att alla Guds löften till er har gått i uppfyllelse.
15-16 Men lika säkert som Herren har gett er allt gott han lovade, lika säkert kommer han att låta olycka drabba er om ni inte lyder honom. Om ni tillber andra gudar kommer han att utplåna er från detta goda land, som han själv har gett er. Hans vrede mot er kommer att bli fruktansvärd, och han kommer att förgöra er snabbt.
Petrus och Johannes botar en lam man
3 En eftermiddag gick Petrus och Johannes till templet för att vara med vid den dagliga bönen klockan tre.
2 När de närmade sig templet såg de hur en man, som hade varit lam från födseln, bars längs gatan och lades bredvid den tempelport som kallades Sköna porten. Man brukade hjälpa honom med detta varje dag.
3 När Petrus och Johannes kom gående, bad han dem om pengar.
4 De såg uppmärksamt på honom, och sedan sa Petrus: Titta på oss!
5 Den lame mannen såg ivrigt på dem och väntade sig en gåva.
6 Men Petrus sa: Vi har inga pengar att ge dig. Men jag ska ge dig något annat! Jag befaller dig i Jesu Kristi, nasareens namn, res dig upp!
7-8 Sedan tog Petrus den lame mannens högra hand för att resa upp honom. När han gjorde det blev mannen frisk i sina fötter och vrister, och han reste sig upp, stod stilla ett ögonblick, och började sedan gå fram och tillbaka! Därefter följde han med dem till templet, och han både gick och hoppade och lovprisade Gud.
9 När människorna där inne såg honom gå och hörde honom lovprisa Gud,
10 blev de förvånade. De förstod ju att det var den lame tiggaren som ofta hade suttit vid Sköna porten.
11 Han höll sig hela tiden tätt intill Petrus och Johannes, och alla skyndade sig till Salomos pelargång och trängdes där för att få se honom, och man förundrade sig över det som hänt.
Petrus predikar i templet
12 Petrus såg sitt tillfälle och talade till folkskaran. Israelitiska män, sa han, vad är det för märkvärdigt med detta? Och varför ser ni på oss som om vi genom vår egen kraft och fromhet fått den här mannen att börja gå?
13 Det är ju Abrahams, Isaks och Jakobs och alla era förfäders Gud, som har ärat sin tjänare Jesus genom att göra detta. Jag talar om den Jesus, som ni förkastade inför Pilatus, trots Pilatus beslut att släppa honom fri.
14 Ni ville inte att han skulle släppas, denne helige, rättfärdige man. I stället krävde ni att en mördare skulle friges.
15 Och ni dödade livets Herre, men Gud förde honom tillbaka till livet. Johannes och jag är vittnen till detta faktum, för efter det att ni dödat honom såg vi honom livs levande!
16 Den här mannen har blivit botad genom Jesu namn, och ni vet hur lam han var förut. Det är tron på Jesu namn, den tro som Gud har gett oss, som har gjort att denne man nu är fullkomligt frisk.
17 Kära bröder! Jag förstår att vad ni gjorde med Jesus, det gjorde ni i okunnighet. Och detsamma kan sägas om era ledare.
18 Men Gud lät det profeterna sagt gå i uppfyllelse, nämligen att Messias måste genomgå detta lidande.
19 Ångra er och ändra er inställning till Gud och vänd om till honom. Då ska han rena er från era synder och
20 låta den tid komma då han vänder sig till er och sänder Jesus, er Messias, till er.
21-22 Han måste nämligen stanna kvar i himlen tills den tid kommer, när Gud ska låta allt som man förutsa för länge sen bli verklighet. Mose sa till exempel: 'Herren Gud ska låta en profet som liknar mig komma till er. Lyssna noga till allt han säger er.
23 Den som inte lyssnar på honom kommer att gå förlorad.'
24 Samuel och alla profeterna talade allesammans om vad som händer i dag.
25 Ni är dessa profeters barn. Guds löften till våra förfäder, att hela världen ska bli välsignad genom judarna, gäller också er. Det var det löfte som Gud gav åt Abraham.
26 Och så snart som Gud hade gjort sin tjänare levande igen, sände han honom först till er israeliter för att välsigna er när ni vänder om från era synder.
Jeremia klagar över orättvisor
12 Herre, du är rättfärdig och rättvis, och därför vill jag lägga fram mitt fall inför dig. Varför har de ogudaktiga sådan framgång? Varför är onda människor så lyckliga?
2 Du planterar dem. De slår rot och växer sig starka. De ökar sina vinster och blir rika. Du finns ofta på deras läppar, men sällan i deras hjärtan.
3 Men Herre, du känner mitt hjärta, du vet hur mycket jag längtar efter dig! För bort dem som får att slaktas! Döm dem, Gud!
4 Hur länge måste ditt land stå ut med dem? Till och med gräset på marken sörjer och gråter över deras ogudaktiga handlingar! De vilda djuren och fåglarna har gett sig iväg och lämnat landet. Ändå säger folket: Gud kommer inte att sända någon dom över oss. Vi kan känna oss fullkomligt trygga!
5 Herren svarade mig: Om det har tröttat ut dig att tävla med vanliga människor som dessa män i Anatot, hur ska du då kunna tävla mot hästar, mot kungen, hans hov och alla hans ogudaktiga präster? Om du stapplar och faller på jämn mark, hur ska det då inte bli i snårskogen vid Jordan?
6 Till och med dina egna bröder, din egen familj, har vänt sig mot dig. Lita inte på dem, hur vänligt de än talar till dig. Tro dem inte!
Herren överger sitt trolösa folk
7 Sedan sa Herren: Jag har övergett mitt folk, mitt arv. Jag har överlämnat dem jag älskar till deras fiender.
8 Mitt folk har rutit åt mig som ett skogens lejon, och därför har jag behandlat det som om jag hatade det.
9 Mitt folk är för mig som en rovfågel, som omringas och attackeras av andra fåglar. Kalla på rovdjuren, så att de inte går miste om sin del.
10 Folkets ledare har plundrat min vingård, trampat ner vinrankorna och förvandlat fälten till torr öken.
11 De har gjort den till en ödemark. Jag hör dess sorgsna rop. Hela landet är öde, och ingen bryr sig om det.
12 Soldater härjar och plundrar landet. Herrens svärd går fram från den ena ändan av nationen till den andra. Ingenting slipper undan.
13 Mitt folk har sått vete men fått skörda törne. De har arbetat intensivt, men till ingen nytta. De ska skörda skammens skörd, för Herrens fruktansvärda vrede är över dem.
14 Och nu säger Herren så här till de ogudaktiga folken, till länderna som omringar det land han gav sitt folk Israel: Jag ska köra bort er från era länder, precis som Juda tvingas bort från sitt,
15 men sedan ska jag förbarma mig över er alla och hämta hem er igen, var och en till sitt arv.
16 Om de hedniska folken genast lär sig mitt folks vägar och bekänner mig som sin Gud i stället för Baal, som de lärt mitt folk att dyrka, då ska de bli mäktiga bland mitt folk.
17 Men det land, ja, det folk som vägrar att lyda mig, kommer att fördrivas igen och förgöras, säger Herren.
De religiösa ledarna planerar att döda Jesus
26 När Jesus hade slutat sitt tal sa han till sina lärjungar:
2 Som ni vet börjar påskhögtiden i övermorgon. Då ska Människosonen bli utlämnad och fastspikad på ett kors.
3 Samtidigt samlades översteprästerna och andra judiska ledare i översteprästen Kajafas palats
4 för att diskutera hur man i smyg skulle kunna gripa Jesus och döda honom.
5 Men inte under påskhögtiden, sa de till varandra, för det kan leda till upplopp.
En kvinna smörjer Jesus med dyrbar olja
6 Jesus gick nu till Betania för att gästa Simon som tidigare hade varit leprasjuk.
7 Medan han åt kom en kvinna in med en flaska dyrbar olja och hällde den över hans huvud.
8-9 Lärjungarna blev upprörda och sa: Vilket slöseri med pengar. Oljan är ju värd en förmögenhet, och hon kunde ha sålt den och gett pengarna till de fattiga!
10 Jesus förstod vad de tänkte och sa: Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god handling mot mig.
11 Ni kommer alltid att ha de fattiga ibland er, men jag kommer inte att vara ibland er så länge till.
12 Genom att hälla denna olja över mig har hon i verkligheten förberett min begravning,
13 och det hon gjort mot mig ska man för alltid komma ihåg överallt i hela världen där de goda nyheterna predikas.''
Judas går med på att förråda Jesus
14 Då gick Judas Iskariot, en av de tolv lärjungarna, till översteprästerna
15 och frågade: Hur mycket betalar ni mig för att få Jesus i era händer? De gav honom trettio silvermynt,
16 och från det ögonblicket väntade Judas på ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.
Lärjungarna gör i ordning påskmåltiden
17 På första dagen i påskhögtiden, då man i de judiska hemmen inte äter bröd som bakats med jäst, kom lärjungarna till Jesus och frågade: Var någonstans ska vi ordna med påskmåltiden?
18 Han svarade: Gå in i staden och sök upp den och den mannen och säg till honom: 'Vår Herre säger: Min tid är inne. Och i ditt hus vill jag äta påskmåltiden tillsammans med mina lärjungar.'
19 Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt, och de lagade till måltiden där.
Jesus och hans lärjungar äter den sista måltiden
20-21 När han samma kväll åt med de tolv sa han: En av er ska förråda mig.
22 Alla blev djupt bedrövade, och en efter en frågade de: Inte är det väl jag?
23 Han svarade: Det är en som doppar sitt bröd i fatet tillsammans med mig.
24 Jag måste nämligen dö precis som profeterna sagt, men stackars den människa som förråder mig. Det hade varit bättre för den människan att hon aldrig hade blivit född.
25 Då frågade Judas honom: Herre, inte är det väl mig du menar? Och Jesus svarade: Jo, det är det.
26 Medan de åt tog Jesus en bit bröd och välsignade det och bröt det i bitar och gav till lärjungarna och sa: Ta det och ät, för detta är min kropp.
27 Och han tog en bägare vin och tackade Gud och gav den till dem och sa: Drick av det, var och en,
28 för detta är mitt blod, som bekräftar det nya förbundet mellan Gud och människa. Det ges till förlåtelse för mångas synder.
29 Jag försäkrar er: jag ska inte dricka av detta vin igen förrän den dag då jag dricker det på nytt med er i min Fars rike.
Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom
30 Och när de hade sjungit en lovsång tillsammans, gick de ut till Oljeberget.
31 Då sa Jesus till dem: I kväll kommer ni att överge mig allesammans, för det står i Skriften att Gud ska slå herden och att fårhjorden kommer att skingras.
32 Men när jag återvänt till livet, går jag till Galileen för att träffa er där.
33 Petrus förklarade: Även om alla andra överger dig så kan du lita på mig.
34 Jesus sa till honom: Sanningen är den att du denna natt ska förneka mig tre gånger innan ens tuppen hunnit gala i morgon bitti.
35 Om jag till och med måste dö så gör jag det inte! försäkrade Petrus. Och alla de andra lärjungarna sa samma sak.
Jesus ber i Getsemane
36 Sedan tog Jesus dem med sig till det ställe som kallas Getsemane. Där bad han dem sitta ner och vänta medan han gick lite längre bort för att be.
37 Han tog med sig Petrus och Sebedaios två söner, Jakob och Johannes, och han greps av allt större ångest och förtvivlan.
38 Jag är nära att bryta samman under den börda jag måste bära. Stanna kvar här och lämna mig inte ensam, sa han till dem.
39 Han gick några steg längre bort och kastade sig ner på marken och bad: Far, om det är möjligt så bevara mig från detta lidande. Men inte som jag vill utan som du vill.
40 Sedan gick han tillbaka till de tre lärjungarna och upptäckte att de sov. Petrus, ropade han, kunde du inte vaka med mig ens en timme?
41 Håll er vakna och be, så att frestelserna inte kommer att segra över er. Ni vill ju så gärna, men det är svårt för er.
42 Han lämnade dem än en gång för att be: Far! Även om jag inte kan undgå detta lidande är jag beredd att göra din vilja.
43 När han kom tillbaka till dem såg han att de alltjämt sov.
44 Han lämnade dem därför och bad för tredje gången med samma ord.
45 Sedan återvände han till lärjungarna och sa: Vakna! Ni kan vila er en annan gång. Nu ska Människosonen överlämnas till onda människor.
46 Res er och låt oss gå. Han som förråder mig är snart här!
Jesus blir förrådd och arresterad
47 Medan han fortfarande talade kom Judas, en av lärjungarna, tillsammans med en stor skara människor. De var utsända av de judiska ledarna och var beväpnade med svärd och klubbor.
48 Judas hade kommit överens med dem om att gripa den man han hälsade med en kyss.
49 Judas kom nu direkt fram till Jesus och sa: Godafton, Mästare! och kysste honom häftigt.
50 Jesus svarade: Min vän, gör vad du har kommit hit för. Då grep de andra honom.
51 En av männen som var med Jesus drog då fram ett svärd och högg av örat på översteprästens tjänare.
52 Stoppa undan ditt svärd, sa Jesus till honom. De som använder våld, kommer själva att falla offer för våld.
53 Inser du inte att jag skulle kunna be min Far om tusentals änglar för att skydda oss, och han skulle omedelbart skicka hit dem?
54 Men hur skulle då det uppfyllas som står i Skriften? Alltså måste allt ske.
55 Sedan talade Jesus till soldaterna: Är jag en så farlig brottsling att ni var tvungna att beväpna er med svärd och klubbor för att kunna gripa mig? Varenda dag har jag predikat i templet och ni har inte gripit mig.
56 Men också detta sker för att det som profeterna sagt ska gå i uppfyllelse.I samma ögonblick övergav alla lärjungarna honom och flydde.
Jesus förhörs av översteprästen Kajafas
57 De som arresterat Jesus ledde honom sedan till översteprästen Kajafas hus, Dit kom också alla de judiska ledarna.
58 Under tiden följde Petrus efter på avstånd, och lyckades ta sig in på gården till översteprästens hus. Där satte han sig ner tillsammans med vakterna för att se vad som skulle hända med Jesus.
59 Översteprästen och hela domstolen var nu samlad. De sökte efter vittnen, som var villiga att vittna falskt om Jesus, så att man kunde väcka åtal mot honom och döma honom till döden.
60-61 Men trots att det fanns många, som var villiga att vittna, motsa vittnena hela tiden varandra.Till slut förklarade två män: Den här mannen påstår att han kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar.
62 Då reste sig översteprästen och frågade Jesus: Har du sagt det, eller har du det inte?
63 Men Jesus teg.Då sa översteprästen: I den levande Gudens namn kräver jag att du säger oss om du är Messias, Guds Son.
64 Ja, sa Jesus, det är jag. Och från och med nu kommer ni att få se Människosonen sitta på Guds högra sida och komma på himlens skyar.
65-66 Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: Han hädar Gud! Behöver vi fler vittnen? Ni har alla hört honom säga det! Vad är er dom? De ropade: Döden! Döden! Döden!
67 Sedan spottade de Jesus i ansiktet och slog honom med knytnävarna och hånade honom.
68 Profetera för oss, du Messias! skrek de. Vem slog dig den här gången?
Petrus förnekar att han känner Jesus
69 Medan allt detta pågick satt Petrus ute på gården. En flicka kom fram till honom och sa: Du var tillsammans med Jesus, och ni kommer båda från Galileen.
70 Men Petrus protesterade högljutt. Jag vet inte ens vad du talar om, fräste han.
71 Senare lade en annan flicka märke till honom i porten och sa till dem som stod runt omkring: Den här mannen var tillsammans med Jesus från Nasaret.
72 Petrus nekade igen, och nu svor han på det: Jag känner inte ens den här mannen.
73 Men efter en stund kom de män som stått där fram till honom och sa: Vi vet att du är en av hans lärjungar. Vi hör på din dialekt att du kommer från Galileen.
74 Petrus började då förbanna och svära. Jag har aldrig sett den här mannen, sa han. Just då gol tuppen.
75 Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt: Innan tuppen gal kommer du att förneka mig tre gånger. Och han gick förtvivlad ut och grät.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®