M’Cheyne Bible Reading Plan
Fristäder
20 Herren sade till Josua: 2 "Säg till Israels barn: Utse åt er de fristäder som jag talade till er om genom Mose, 3 de städer som en dråpare skall kunna fly till, när han av misstag och utan avsikt har dödat någon. Ni skall ha dem som tillflyktsorter undan blodshämnaren. 4 Och när någon flyr till en av dessa städer, skall han stanna vid ingången till stadsporten och förklara sin sak för de äldste i staden. Därefter skall de låta honom komma in i deras stad och ge honom en plats, där han kan bo bland dem. 5 Om blodshämnaren förföljer honom, skall de inte överlämna dråparen i hans hand, eftersom han utan avsikt har dödat sin nästa och utan att förut ha burit hat till honom. 6 Han skall stanna kvar där i staden, till dess han har stått till rätta inför menigheten och till dess översteprästen som då är i tjänst har dött. Sedan kan dråparen vända tillbaka och komma åter till sin stad och sitt hus i den stad som han har flytt ifrån."
7 De avskilde Kedesh i Galieen, i Naftali bergsbygd, Sikem i Efraims bergsbygd och Kirjat-Arba, det vill säga Hebron, i Juda bergsbygd. 8 På andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, på östra sidan, utsåg de inom Rubens stam Beser i öknen på slätten, inom Gads stam Ramot i Gilead och inom Manasse stam Golan i Basan. 9 Dessa var de städer som utsågs till tillflyktsorter för var och en av Israels barn - och för de främlingar som bodde bland dem - som av misstag hade dödat någon, för att han inte skulle dö för blodshämnarens hand, innan han hade stått inför menigheten.
Leviternas fyrtioåtta städer
21 Huvudmännen för leviternas familjer trädde fram inför prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och inför huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar. 2 De talade till dem i Silo i Kanaans land: " Herren gav befallning genom Mose att vi skulle få städer att bo i med tillhörande utmarker för vår boskap." 3 Enligt Herrens befallning gav då Israels barn av sina arvslotter åt leviterna följande städer med tillhörande utmarker:
4 För kehatiternas släkter föll lotten ut så att bland dessa leviter fick prästen Arons söner genom lotten tretton städer ur Juda, Simeons och Benjamins stam. 5 Och Kehats övriga barn fick genom lotten tio städer ur Efraims stams släkter, ur Dans stam och ur ena hälften av Manasse stam.
6 Gersons barn åter fick genom lotten tretton städer ur Isaskars stams släkter, ur Asers stam, ur Naftali stam och ur andra hälften av Manasse stam, i Basan.
7 Meraris barn fick efter sina släkter tolv städer ur Rubens stam, ur Gads stam och ur Sebulons stam.
8 Israels barn gav åt leviterna dessa städer med tillhörande utmarker genom lottkastning, så som Herren hade befallt genom Mose.
9 Ur Juda barns stam och ur Simeons barns stam gav man följande här namngivna städer. 10 Av kehatiternas släkter bland Levi barn fick Arons söner följande, ty dem träffade lotten först: 11 Man gav dem Arbas, Anoks fars, stad, det vill säga Hebron i Juda bergsbygd, med dess utmarker runt omkring. 12 Men åkerjorden och byarna, som tillhörde staden, gav man till besittning åt Kaleb, Jefunnes son.
13 Åt prästen Arons söner gav man dråparfristaden Hebron med dess utmarker, vidare Libna med dess utmarker, 14 Jattir med dess utmarker, Estemoa med dess utmarker, 15 Holon med dess utmarker, Debir med dess utmarker, 16 Ajin med dess utmarker, Jutta med dess utmarker och Bet-Semes med dess utmarker - nio städer ur dessa två stammar. 17 Ur Benjamins stam gav man dem Gibeon med dess utmarker, Geba med dess utmarker, 18 Anatot med dess utmarker och Almon med dess utmarker - fyra städer. 19 De städer som Arons söner, prästerna, fick utgjorde tillsammans tretton städer med tillhörande utmarker.
20 De övriga kehatiternas släkter av leviterna fick ur Efraims stam följande städer, som lotten bestämde åt dem: 21 Man gav dem dråparfristaden Sikem med dess utmarker i Efraims bergsbygd, Gezer med dess utmarker 22 och Kibsajim med dess utmarker - fyra städer. 23 Från Dans stam fick de Elteke med dess utmarker, Gibbeton med dess utmarker, 24 Ajalon med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess utmarker - fyra städer. 25 Från ena hälften av Manasse stam fick de Taanak med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess utmarker - två städer. 26 De städer som de övriga kehatiternas släkter fick utgjorde alltså tio med tillhörande utmarker.
27 Bland leviternas släkter fick vidare Gersons barn ur ena hälften av Manasse stam dråparfristaden Golan i Basan med dess utmarker och Beestera med dess utmarker - två städer. 28 Ur Isaskars stam fick de Kisjon med dess utmarker, Dobrat med dess utmarker, 29 Jarmut med dess utmarker och En-Gannim med dess utmarker - fyra städer. 30 Ur Asers stam fick de Misal med dess utmarker, Abdon med dess utmarker, 31 Helkat med dess utmarker och Rehob med dess utmarker - fyra städer. 32 Ur Naftali stam fick de dråparfristaden Kedesh i Galileen med dess utmarker, Hammot-Dor med dess utmarker och Kartan med dess utmarker - tre städer. 33 Gersoniternas städer efter deras släkter utgjorde alltså tretton med tillhörande utmarker.
34 De övriga leviterna, Meraris barns släkter, fick ur Sebulons stam Jokneam med dess utmarker, Karta med dess utmarker, 35 Dimna med dess utmarker och Nahalal med dess utmarker - fyra städer. 36 Ur Rubens stam fick de Beser med dess utmarker, Jahsa med dess utmarker, 37 Kedemot med dess utmarker och Mefaat med dess utmarker - fyra städer. 38 Ur Gads stam fick de dråparfristaden Ramot i Gilead med dess utmarker, Mahanajim med dess utmarker, 39 Hesbon med dess utmarker och Jaser med dess utmarker - fyra städer. 40 De städer som de övriga leviternas släkter, Meraris barn, fick på sin lott efter sina släkter, var tolv städer.
41 Tillsammans utgjorde levitstäderna inom israeliternas besittningsområde fyrtioåtta städer med tillhörande utmarker. 42 Var och en av dessa städer bestod av staden med tillhörande utmarker runt omkring. Så var det med alla dessa städer.
43 Så gav Herren åt Israel hela det land som han med ed hade lovat ge åt deras fäder, och de tog det i besittning och bosatte sig där. 44 Herren gav dem ro på alla sidor, så som han med ed hade lovat deras fäder. Ingen av deras fiender kunde stå dem emot, utan Herren gav alla fienderna i deras hand. 45 Ingenting uteblev av allt det goda som Herren hade lovat Israels hus. Allt gick i fullbordan.
Löftet om den helige Ande
1 I min förra skrift,[a] käre Teofilus, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde,[b] 2 fram till den dag då han blev upptagen till himlen, sedan han genom den helige Ande hade gett sina befallningar åt apostlarna som han hade utvalt. 3 Han visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar lät sig ses av dem och talade med dem om Guds rike. 4 Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: "Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. 5 Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande."
Jesu himmelsfärd
6 När de nu var samlade frågade de honom: "Herre, är tiden nu inne för dig att återupprätta riket åt Israel?" 7 Han svarade dem: "Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt. 8 Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." 9 Då han hade sagt detta, såg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn. 10 Medan de såg mot himlen dit han for upp, se, då stod två män i vita kläder hos dem. 11 Och de sade: "Ni män från Galileen, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han skall komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen."
Apostlakretsen blir fulltalig
12 Då vände de tillbaka till Jerusalem från det berg som kallas Oljeberget och som ligger nära staden, en sabbatsväg[c] därifrån. 13 Och när de kom dit gick de upp till det rum i övre våningen där de brukade uppehålla sig - Petrus, Johannes, Jakob, Andreas, Filippus, Thomas, Bartolomeus, Matteus, Jakob, Alfeus son, Simon ivraren[d] och Judas, Jakobs son. 14 Alla dessa höll endräktigt ut i bön tillsammans med några kvinnor, bland dem Jesu mor Maria, och vidare hans bröder.
15 En av de dagarna[e] trädde Petrus fram bland bröderna - omkring etthundratjugo personer var då samlade - och sade: 16 "Mina bröder, det ord i Skriften måste uppfyllas som den helige Ande genom Davids mun hade förutsagt om Judas,[f] han som blev vägvisare åt dem som grep Jesus. 17 Han räknades som en av oss, och denna tjänst hade fallit på hans lott. 18 För pengarna som han fick för sitt brott skaffade han sig ett jordstycke. Och han föll framstupa, så att buken brast och alla hans inälvor rann ut. 19 Detta blev känt för alla som bodde i Jerusalem, och det jordstycket kallas på deras språk Akeldamak, Blodsåkern. 20 I Psaltaren står det skrivet: Hans gård skall bli öde, ingen skall bo där, och: Hans ämbete skall en annan få.[g]
21 Därför måste en av de män som var med oss under hela den tid Herren Jesus gick in och ut ibland oss, 22 från det att han döptes av Johannes till den dag då han blev upptagen från oss, en av dem måste tillsammans med oss vara ett vittne om hans uppståndelse." 23 Då ställde man fram två: Josef Barsabbas, som även kallades Justus, och Mattias. 24 Och de bad: "Herre, du som känner allas hjärtan, visa vilken av dessa två du har utvalt 25 till att få den apostoliska tjänst som Judas lämnade för att gå till den plats som var hans." 26 De kastade lott mellan dem, och lotten föll på Mattias. Så blev han tillsammans med de elva räknad som apostel.
Gud och avgudarna
10 Hör det ord som Herren talar till er,
ni av Israels hus.
2 Så säger Herren:
Ni skall inte ta efter hednafolkens sätt
så att ni skräms av tecknen på himlen,
därför att hednafolken blir skrämda av dem.
3 Ty folkens seder är förgänglighet.
Ett träd i skogen hugger man ner,
och hantverkarens händer formar det med yxan.
4 Med silver och guld pryder man det
och fäster det med hammare och spik
för att det inte skall falla omkull.
5 Likt fågelskrämmor på ett gurkfält står de där
och kan inte tala.
Man måste bära dem, ty de kan inte gå.
Var inte rädd för dem,
ty de kan inte göra något ont,
och att göra något gott förmår de inte heller.
6 Ingen är som du, Herre,
du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
7 Vem skulle inte frukta dig, du folkens konung?
Ty fruktan tillkommer dig.
Bland folkens alla visa
och i alla deras riken finns ingen som du.
8 Alla är de oförnuftiga och dåraktiga,
från förgängliga trägudar hämtar de vägledning.
9 Silvret som hamrats ut har förts in från Tarsis
och guldet från Ufas.
Det som träslöjdare och guldsmeder har gjort
blir sedan klätt i blått och purpur.
Allt är tillverkat av konstnärer.
10 Men Herren är den sanne Guden,
han är den levande Guden, den evige Konungen.
För hans vrede bävar jorden,
och folken kan inte uthärda hans förbittring.
11 [a] Så skall ni säga till dem:
De gudar som inte har gjort himmel och jord
skall utrotas från jorden
och inte finnas kvar under himlen.
12 Han har skapat jorden genom sin kraft,
han har grundat världen genom sin vishet,
och genom sitt förstånd har han spänt ut himlen.
13 När han låter sin röst höras,
då brusar himlens vatten,
då låter han regnskyar stiga upp från jordens ände.
Han gör blixtar åt regnet
och för vinden ut ur dess förvaringsrum.
14 Alla människor står då som dårar, utan förstånd.
Alla guldsmederna kommer på skam med sina avgudar,
ty deras gjutna gudabilder är bedrägeri,
ingen ande är i dem.
15 Förgänglighet är de, ett verk som väcker åtlöje.
När straffet kommer över dem, förgås de.
16 Sådan är inte han som är Jakobs del.
Han är den som har format allt,
och Israel är hans arvedels stam.
Herren Sebaot är hans namn.
Kommande fångenskap och förödelse
17 Samla ihop er packning och lämna landet,
ni som är belägrade.
18 Ty så säger Herren:
Se, denna gång skall jag slunga bort dem som bor i landet.
Jag skall ansätta dem hårt,
så att de känner det.
19 Ve mig för min skada!
Mitt sår kan inte läkas.
Men jag säger: Detta är min plåga
och jag måste bära den!
20 Mitt tält är förstört
och alla mina tältlinor är avslitna.
Mina barn har lämnat mig, de finns inte mer.
Ingen är kvar som kan slå upp mitt tält
och sätta upp mina tältdukar.
21 Ty herdarna är oförnuftiga,
de söker inte Herren.
Därför har de ingen framgång,
och hela deras hjord har skingrats.
22 Lyssna, det hörs något!
Se, det kommer!
Ett väldigt dån kommer från landet i norr
för att göra Juda städer till en ödemark,
till en boning för schakaler.
Profetens bön
23 Jag vet det, Herre:
Människans väg beror inte på henne själv,
det står inte i vandrarens makt
att styra sina steg.
24 Tukta mig, Herre,
men med måtta, inte i vrede,
så att du inte krossar mig.
25 Töm din vrede över hednafolken
som inte känner dig,
över de stammar
som inte åkallar ditt namn.
Ty de har förtärt Jakob,
slukat och förintat honom
och ödelagt hans boning."
Templet skall brytas ner
24 När Jesus lämnade templet och var på väg ut, kom hans lärjungar fram och visade honom på tempelbyggnaderna. 2 Men han sade till dem: "Ni ser allt detta. Amen säger jag er: Här skall inte lämnas sten på sten. Allt skall brytas ner."
Nöd och förföljelse
3 När Jesus sedan satt på Oljeberget och lärjungarna var ensamma med honom, gick de fram till honom och frågade: "Säg oss: När skall detta ske, och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?" 4 Jesus svarade dem: "Se till att ingen bedrar er. 5 Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse. 6 Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Ty detta måste hända, men därmed har slutet ännu inte kommit. 7 Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det skall bli hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra. 8 Men allt detta är bara början på 'födslovåndorna'.[a]
9 Då skall man utlämna er till att misshandlas och dödas, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull. 10 Och då skall många komma på fall, och de skall förråda varandra och hata varandra. 11 Många falska profeter skall träda fram och bedra många. 12 Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta. 13 Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst. 14 Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma.
Förödelsens styggelse
15 När ni då ser 'förödelsens styggelse',[b] som profeten Daniel talar om, stå på helig plats - den som läser detta bör noga lägga märke till det - 16 då måste de som är i Judeen fly bort till bergen. 17 Den som är på taket skall inte gå ner för att ta med sig det som finns i huset, 18 och den som är på åkern skall inte vända tillbaka för att hämta sin mantel. 19 Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna! 20 Be att ni inte måste fly under vintern eller på sabbaten. 21 Ty då skall det bli en så stor nöd att något liknande inte förekommit sedan världens begynnelse och aldrig mer skall förekomma. 22 Och om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas.
23 Om någon då säger till er: Se här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte. 24 Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda. 25 Jag har nu sagt er detta i förväg. 26 Om de alltså säger till er: Han är i öknen, så gå inte dit, eller: Han är i de inre rummen, så tro det inte. 27 Ty liksom blixten går ut från öster och syns ända borta i väster, så skall Människosonens ankomst vara. 28 Där den döda kroppen är samlas gamarna.
Människosonens återkomst
29 Strax efter de dagarnas nöd skall solen förmörkas och månen inte ge sitt sken. Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas. 30 Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk skall jämra sig, när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet.[c] 31 Med starkt basunljud skall han sända ut sina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra.
32 Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. 33 När ni ser allt detta vet ni på samma sätt att han är nära och står vid dörren. 34 Amen säger jag er: Detta släkte skall inte dö, förrän allt detta händer. 35 Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå. 36 Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.
37 Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. 38 Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, 39 och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla - så skall Människosonens ankomst vara. 40 Då skall två män vara ute på åkern. Den ene skall tas med, den andre lämnas kvar. 41 Två kvinnor skall mala på en handkvarn. Den ena skall tas med, den andra lämnas kvar.
42 Var därför vaksamma. Ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer. 43 Men det förstår ni att om husets ägare visste när på natten[d] tjuven kom, då skulle han hålla sig vaken och inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus. 44 Var därför också ni beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.
45 Om det finns en trogen och förståndig tjänare, som av sin herre blivit satt över de andra tjänarna för att ge dem mat i rätt tid, 46 salig är den tjänaren, om hans herre finner honom göra så, när han kommer. 47 Amen säger jag er: Han skall sätta honom över allt vad han äger. 48 Men om tjänaren är ond och säger i sitt hjärta: Min herre dröjer, 49 och han börjar slå de andra tjänarna och äter och dricker med dem som är druckna, 50 då skall hans herre komma en dag när tjänaren inte väntar honom och i en stund han inte känner till 51 och hugga honom i stycken och låta honom få sin plats bland hycklare. Där skall man gråta och skära tänder.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln