M’Cheyne Bible Reading Plan
Spejare sänds för att utforska ointagna områden
1-2 Trots att sju av Israels stammar ännu inte fått några områden i det land som Gud hade gett dem, samlades hela Israel i Silo för att sätta upp Herrens tält. De hade nu kontroll över hela landet.
3 Då frågade Josua: Hur länge tänker ni vänta, innan ni driver ut folket som bor i det land som Gud har gett er?
4 Utse tre män från varje stam, så ska jag skicka iväg dem att utforska de områden som inte är intagna än. Sedan får de komma tillbaka och rapportera, så vi vet hur vi kan dela upp områdena.
5-6 Männen får dela upp landet i sju delar, och sedan tänker jag dra lott om vilket område varje stam ska få.
7 Men kom ihåg att leviterna inte ska ha något område, för de är Herrens präster. Det är ett tillräckligt stort arv. Och naturligtvis får inte heller Rubens och Gads stammar och ena halvan av Manasses stam något mer, eftersom de redan har fått områden på östra sidan av Jordan, där Mose lovade dem att de skulle få slå sig ner.
8 Männen gav sig alltså iväg för att kartlägga landet och sedan komma tillbaka med rapport till Josua. Därefter skulle Herren få bestämma vilka områden som skulle tillfalla de olika stammarna, genom att man drog lott.
9 Männen gjorde som de blivit tillsagda och delade upp hela området i sju delar och antecknade alla städerna i de olika områdena. Sedan återvände de till Josua i lägret vid Silo.
10 Vid tältet i Silo visade Herren Josua genom lottkastning hur områdena skulle fördelas på de olika stammarna.
De övriga stammarna tilldelas områden
11 Det landområde som tilldelades familjerna i Benjamins stam låg mellan de områden som Judas och Josefs stammar tidigare fått.
12 Den norra gränslinjen började vid floden Jordan och gick norr om Jeriko. Sedan fortsatte den västerut genom bergsbygden och öknen vid Bet-Aven.
13 Därifrån gick gränsen söder om Lus (som också kallades Betel) och fortsatte ner till Atrot-Addar, nära berget som ligger söder om Nedre Bet-Horon.
14 Där svängde gränslinjen mot söder, passerade berget vid Bet-Horon och slutade vid Kirjat-Baal (som också kallas Kirjat-Jearim), en av Judas stams städer. Detta var den västra gränsen.
15 Den södra gränsen sträckte sig från Kirjat-Jearim, över berget Efrom till Neftoavattnets källa
16 och ner till bergsfoten vid Hinnoms sons dal, norrut i Refaims dal. Därifrån fortsatte den tvärs igenom Hinnoms dal och gick söder om den gamla delen av Jerusalem, där jebuseerna bodde, och fortsatte ner till Rogelskällan.
17 Från Rogelskällan gick gränslinjen mot nordost till Semeskällan och vidare till Gelilot, som ligger mitt emot Adummimshöjden. Därefter gick den ner till Bohans sten (Bohan var son till Ruben),
18 vidare utmed norra kanten av Araba
19 och söderut förbi Bet-Hoglas höjd för att sluta vid Döda havets norra vik, som utgör södra änden av floden Jordan.
20 I öster utgjordes gränsen av floden Jordan.
21-28 Följande tjugosex städer ingick också i det land som Benjamins stam fick:Jeriko, Bet-Hogla, Emek-Kesis, Bet-Haaraba, Semaraim, Betel, Avim, Para, Ofra, Kefar-Haammoni, Ofni och Geba, Gibeon, Rama, Beerot, Mispe, Kefira, Mosa, Rekem, Jirpeel, Tarala, Sela, Elef, Jebus (även kallad Jerusalem), Gibeat och Kirjat-Jearim.
19 Nästa stam som fick sig tilldelat ett landområde var Simeons stam. Den fick en del av det land som tidigare tilldelats Juda.
2-7 Deras arvslott omfattade följande städer med kringliggande byar:Beer-Seba, Seba, Molada, Hasar-Sual, Bala, Esem, Eltolad, Betul, Horma, Siklag, Bet-Hammarkabot, Hasar-Susa, Bet-Lebaot och Saruhen, Ain, Rimmon, Eter och Asan.
8 Städerna så långt söderut som till Baalat-Beer (också känt som Rama i Negev) gavs också till Simeons stam.
9 Simeons stams arvslott kom alltså från det som tidigare hade getts till Juda, för Judas område hade blivit för stort för dem.
10 Den tredje stammen som fick sig tilldelat landområde var Sebulon. Dess gräns började söder om Sarid.
11 Därifrån svängde den västerut och gick nära Mareala och Dabbaset, tills den nådde bäcken öster om Jokneam.
12 I andra riktningen gick gränslinjen österut till Kislot-Tabors gräns och därifrån till Dobrat och Jafia.
13 Sedan fortsatte den österut, förbi Gat-Hefer och Et-Kasin och Rimmon i riktning mot Nea.
14 Sebulons norra gränslinje gick förbi Hannaton och så ut till Jifta-Els dal.
15-16 Städerna i det området innefattade, förutom dem som redan nämnts, Kattat, Nahalal, Simron, Jidala och Bet-Lehem med alla kringliggande byar. Tillsammans var det tolv städer.
17-23 Den fjärde stammen som fick land sig tilldelat var Isaskar. Området innehöll följande städer:Jisreel, Kesullot, Sunem, Hafaraim, Sion, Anaharat, Rabbit, Kisjon, Ebes, Remet, En-Gannim, En-Hadda och Bet-Passes, Tabor, Sahasuma och Bet-Semes, tillsammans sexton städer med kringliggande byar. Isaskars gräns slutade vid Jordan.
24-26 Den femte stammen som fick land sig tilldelat var Aser. Området innefattade följande städer:Helkat, Hali, Beten, Aksaf, Alamelek, Amead och Miseal.I väster gick gränsen till Karmel och Sihor-Libnat,
27 svängde österut mot Bet-Dagon och gick så långt som till Sebulon och Jifta-Els dal och därefter till Bet-Haemek och Negiel. Sedan gick den till Kabul,
28 Ebron, Rehob, Hammon och Kana och Stora Sidon.
29 Sedan svängde gränsen mot Rama och fram till den befästa staden Tyrus och kom fram till Medelhavet vid Hosa. Området omfattade också Aksib,
30-31 Umma, Afek och Rehob, sammanlagt tjugotvå städer med kringliggande byar.
32 Den sjätte stammen som blev tilldelad ett landområde var Naftalis stam.
33 Dess gränslinje började vid Helef, vid eken i Saanannim, och sträckte sig till Adami-Hannekeb, Jabneel och Lackum och gick sedan ut vid Jordan.
34 Den västra gränslinjen började i närheten av Helef och gick förbi Asnot-Tabor, sedan till Huckok och förenades med Sebulons gräns i söder och Asers i väster och med floden Jordan i öster.
35-39 De befästa städer som ingick i detta område var:Siddim, Ser, Hammat, Rackat, Kinneret, Adama, Rama, Hasor, Kedes, Edrei, En-Hasor, Jireon, Migdal-El, Horem, Bet-Anat och Bet-Semes.Området omfattade sammanlagt nitton städer med kringliggande byar.
40 Den sjunde och sista stammen som fick sitt landområde var Dan,
41-46 och det innehöll följande städer: Sorga, Estaol, Ir-Semes, Saalabbin, Ajalon, Jitla, Elon, Timna, Ekron, Elteke, Gibbeton, Baalat, Jehud, Bene-Berak, Gat-Rimmon, Me-Hajarkon och Harackon. Dessutom tillkom området i närheten av Jafo.
47-48 Men en del av området visade sig omöjligt att inta, så Dans stam intog Lesem, dödade folket och bosatte sig där i stället, och de kallade staden Dan efter stammens upphovsman.
Josua tilldelas en egen stad
49 Hela landet delades mellan stammarna, och folket gav också ett särskilt landområde till Josua,
50 för Herren hade sagt att han skulle få välja vilken stad han ville. Han valde Timnat-Sera i Efraims bergsbygd, byggde upp staden och bosatte sig där.
51 Prästen Eleasar, Josua och ledarna för de olika stammarna i Israel hade övervakat lottkastningen, när man delade landet mellan stammarna. Detta skedde under Herrens närvaro vid ingången till tältet i Silo.
Seger och hämnd
149 Halleluja! Ja, prisa Herren! Sjung en ny sång för honom. Sjung lovsånger till honom, allt hans folk!
2 Israel, var glad över din Skapare! Jerusalems invånare, upphöj er kung!
3 Dansa till hans ära och spela på trummor och harpor.
4-5 Herren älskar sitt folk, och de som är förtryckta ska han befria. Därför ska de vara glada. De ska prisa honom natten lång.
6-7 Prisa er Gud med hög röst, ni hans folk! Använd ett skarpt svärd till att straffa de folk som inte vill veta av honom.
8 Bind folkens kungar med kättingar och sätt handbojor på deras ledare,
9 och verkställ deras domar.Detta är en triumfens dag för Guds folk. Halleluja! Lova Herren!
Lova Herren med alla instrument
150 Halleluja! Ja, prisa Herren!Lova honom i hans tempel. Lova honom som har sin tron i den himmel som han i sin makt har skapat.
2 Lova honom för hans väldiga gärningar! Lova hans oöverträffade storhet!
3 Lova honom med basunklang, med gitarrer, lyror och harpor.
4 Lova honom med tamburiner och dans. Lova honom med stränginstrument och flöjter.
5 Lova honom med cymbaler, ja, med ljudande cymbaler.
6 Må allt som lever prisa Herren! Prisa honom också du!Halleluja!
Jeremia gråter över folket
9 Om jag hade tårar och kunde gråta, då skulle jag gråta dag och natt över de slagna bland mitt folk.
2 Om jag ändå kunde gå bort och glömma dem och bo undangömd i öknen, för de är allesammans otrogna och falska.
3 De spänner sina tungor som bågar och skjuter iväg sina lögnpilar. De bryr sig inte alls om vad som är rätt. Det blir bara värre och värre, och mig vill de inte veta av, säger Herren.
4 Akta dig för din granne och för din bror! Alla utnyttjar varandra och sprider fruktansvärda lögner.
5 Med slipade tungor lurar och bedrar de varandra. De tröttar ut sig med alla sina synder.
6 De lägger missgärning till missgärning och lögn till lögn och vägrar envist att komma till mig, säger Herren.
7 Därför säger Herren, härskarornas Gud: Jag ska rena dem och pröva dem. Vad skulle jag annars kunna göra med dem?
8 Deras lögnaktiga tungor är ju som giftpilar. De talar så vänligt till sin medmänniska, medan de planerar ont mot henne.
9 Skulle jag inte straffa dem för sådana gärningar? frågar Herren. Skulle jag inte få hämnas på ett sådant folk?
10 Snyftande och gråtande pekar jag mot deras berg och betesmarker, som nu ligger öde utan en enda levande varelse. Borta är boskapens råmande. Fåglar och vilda djur finns inte så långt man kan se. Alla har flytt.
11 Jag ska förvandla Jerusalem till en ruinhög och ett tillhåll för ökenrävar. Juda städer kommer att bli tomma och helt övergivna.
12 Vem är så vis att han kan förstå det här? Var finns Herrens sändebud som kan förklara det? Varför har landet blivit en sådan ödemark, att ingen längre vågar resa igenom det?
13 Därför att mitt folk har övergett min lag och inte hört på mig, säger Herren.
14 I stället har de gjort vad som fallit dem in och tillbett Baalerna, precis som deras förfäder lärde dem.
15 Därför säger Herren, Israels Gud: Se, jag ska fylla dem med bitterhet och låta dem dricka gift.
16 Jag ska förskingra dem över hela världen, så att de får bo som främlingar i avlägsna länder. Och till och med där ska de bli förföljda med svärd ända tills jag har utplånat dem.
17-18 Härskarornas Gud säger: Skicka efter gråterskor! Gör det nu! Gråt och sörj med många tårar!
19 Hör, Jerusalem gråter i förtvivlan: Vi är ruinerade! Olycka har kommit över oss! Vi måste lämna vårt land och våra hem!
20 Hör Herrens ord, ni kvinnor som klagar! Lär era döttrar och era grannar att gråta.
21 Döden har smugit sig in och överraskat er. Barnen leker inte längre på gatorna, och de unga träffas inte längre på torgen.
22 Tala om för dem, säger Herren, att döda kroppar ska spridas ut som gödsel på fälten, som kärvar efter en som skördar, och att ingen vill begrava dem.
23 Herren säger: Låt inte den vise mannen sola sig i sin vishet och inte heller den mäktige mannen i sin makt eller den rike i sin rikedom.
24 Nej, den som vill berömma sig ska berömma sig av att han känner mig och förstår att jag är Herren, som är nådig, rättvis och rättfärdig. En sådan människa gläder jag mig åt.
25-26 En tid kommer när jag ska straffa alla dem som är omskurna till kroppen men inte i anden, säger Herren. Egyptier, edomiter, ammoniter, moabiter och araber omskär sig, och till och med ni, Juda folk, gör det. Men om ni inte låter omskära era hjärtan och älskar mig, är er omskärelse inte mer värd än en hednisk sedvänja.
Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral
23 Sedan talade Jesus till folkmassan och till sina lärjungar och sa:
2 Man skulle kunna tro att dessa judiska ledare och dessa fariseer är Mose själv, som de håller på och stiftar nya lagar!
3 Det kan mycket väl vara rätt att göra som de säger, men följ absolut inte deras exempel. De gör nämligen inte själva det som de uppmanar andra att göra.
4 De lägger på er omöjliga krav, som de själva inte ens försöker uppfylla.
5 De gör allt bara för att synas. De försöker se heliga ut genom att gå omkring med extra stora böneremmar på armen, och genom att göra fransarna på sina mantlar längre.
6 Och de älskar att sitta vid honnörsborden vid festerna, och i gudstjänsterna tar de plats på främsta raden.
7 De njuter av att bli iakttagna på gatorna och kallas 'rabbi' eller 'mästare'.
8 Låt aldrig någon kalla er så, för bara Gud är er lärare, och ni står alla på samma plan som bröder.
9 Och kalla ingen här på jorden 'Far
10 Och kalla er inte 'lärare
11 Ju mer anspråkslös er tjänst för andra är, desto större är ni själva. Vill du vara störst, var då en tjänare!
12 Men de som tror att de är något stort kommer att bli besvikna och förödmjukade, och de som ödmjukar sig kommer att upphöjas.
Jesus fördömer de religiösa ledarna
13-14 Ve er, fariseer och andra religiösa ledare! Ni bedragare! Ni hindrar andra att komma in i himmelriket och själva kommer ni inte heller dit. Och samtidigt som ni ställer er på gatorna och ber långa och fromma böner kastar ni ut änkor och faderlösa från deras hem. Bedragare!
15 Ja, ve er, hycklare! Ni kan göra vad som helst för att omvända någon, men sedan gör ni den arma stackaren till ett helvetets barn, dubbelt värre än ni själva.
16 Ve er, ni blinda vägvisare! Ni påstår att om man svär 'vid Guds tempel' betyder det ingenting. Den eden kan man bryta, men om man svär 'vid guldet i templet' är det bindande!
17 Blinda dårar! Vilket är viktigast, guldet eller templet som gör guldet heligt?
18 Och ni säger att om man svär 'vid altaret' betyder det ingenting, men att svära 'vid gåvorna på altaret' är bindande!
19 Blinda dårar! Vilket är störst, gåvan på altaret eller altaret självt som gör gåvan helig?
20 När ni svär 'vid altaret' svär ni vid både altaret och allt som är på det,
21 och när ni svär 'vid templet' svär ni både vid templet och vid den Gud som bor i det.
22 Och när ni svär 'vid himlen' så svär ni vid Guds tron och vid Gud själv.
23 Ja, ve er, fariseer och religiösa ledare. Ni hycklare! Till och med av kryddväxter som dill och kummin ger ni Gud en tiondel, men ni är likgiltiga för det som är långt viktigare: rättvisa, medlidande och trohet. Visst ska ni ge Gud en tiondel, men försumma för den skull inte det som är det viktigaste.
24 Ni blinda vägvisare, som är rädda för att få i er en mygga, men som utan betänkligheter kan sluka en kamel!
25 Ve er, fariseer och ni hycklande religiösa ledare! Till det yttre är ni som bägaren ni dricker ur. Den är polerad och glänser, men ert liv stinker av bedrägeri och girighet.
26 Blinda fariseer! Se först till att ni får det rätt ställt med Gud, så kommer ni att få ordning på allt annat i era liv.
27 Ve er, fariseer och religiösa ledare! Ni är som vackra gravkamrar, fyllda av döda människors ben och av smuts och ruttenhet.
28 Ni gör allt för att framstå som fromma, men i verkligheten är ni fulla av bedrägeri och synd.
29-30 Ja, ve er fariseer och ni hycklande religiösa ledare! Ni bygger monument över profeterna och de rättfärdigas gravar smyckar ni med blommor. Och sedan påstår ni: 'Om vi hade levt då, skulle vi aldrig ha dödat profeterna på det sätt som våra förfäder gjorde.'
31 När ni säger detta medger ni att ni är söner till onda människor.
32 Ni går i deras fotspår, och i ondska kan ni mäta er med dem.
33 Era lömska förförare! Hur ska ni kunna undkomma helvetets dom?
34 Jag ska skicka profeter till er, och andefyllda män och lärare. En del av dem kommer ni att korsfästa. Andra kommer ni att piska blodiga i era synagogor och förfölja dem från stad till stad.
35 Därigenom gör ni er skyldiga till alla rättfärdiga mäns blod från den rättfärdige Abel till Sakarja, Berekjas son, som blev dödad av er i templet mellan altaret och det allraheligaste.
36 Ja, alla århundradens samlade domar kommer att drabba denna generation.
Jesus sörjer över Jerusalem än en gång
37 O, Jerusalem, Jerusalem, du stad, som mördar profeterna och stenar alla dem som Gud sänder till dig! Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, som en höna samlar sina kycklingar under sina vingar, men ni ville inte låta mig göra det.
38 Nu kommer ni själva att få ta hand om ert övergivna tempel.
39 Ja, jag säger er att ni kommer inte att se mig igen förrän ni säger: 'Välsignad är den som kommer i Herrens namn.'
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®