M’Cheyne Bible Reading Plan
1-4 Josefs stammars (Efraims och halva Manasses stam) södra gräns sträckte sig från floden Jordan vid Jeriko genom öknen och bergsbygden till Betel. Från Betel gick den mot Lus och sedan till Atarot i arkiternas område. Därefter gick den västerut ner till jafletiternas område ända ner till Nedre Bet-Horons område, sedan till Gerer, och vidare ut mot Medelhavet.
5-6 Gränsen för Efraims stam började i öster vid Atrot-Addar. Därifrån gick den till Övre Bet-Horon och ut mot Medelhavet. Den norra gränsen började vid Medelhavet och sträckte sig österut förbi Mikmetat och fortsatte sedan förbi Taanat-Silo och Janoa.
7 Från Janoa gick den söderut till Atarot och Naara, träffade Jeriko och gick ut vid Jordan.
8 Den västra hälften av den norra gränsen gick från Tappua och följde Kanabäcken till Medelhavet.
9 Efraim fick också en del av de städer som låg inom det område som tillhörde Manasses stam.
10 Kananeerna, som bodde i Geser, blev aldrig bortdrivna, och därför bor de kvar bland folket än i dag och är dess slavar.
17 Manasse var Josefs äldste son. Manasses äldste son Makir, som var far till Gilead, hade redan fått Gileads land och Basan på östra sidan om floden Jordan, för han och hans släkt var verkliga stridsmän.
2 Landet på västra sidan Jordan gavs åt Abiesers, Heleks, Asriels, Sikems, Hefers och Semidas familjer.
3 Men Hefers son Selofhad (sonson till Gilead, sonsons son till Makir och sonsons sonson till Manasse) hade inte några söner. Han hade i stället fem döttrar, som hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa.
4 Dessa kvinnor gick till prästen Eleasar och till Josua och till Israels ledare och sa:Herren sa till Mose att vi skulle få lika stora områden som männen i vår stam.
5-6 Då fick de lika mycket land som sina farbröder, precis som Herren sagt till Mose, och hela arvslotten kom att omfatta tio landområden förutom Gileads och Basans områden på andra sidan Jordan.
7 Manasses stams södra gräns sträckte sig från Aser fram till Mikmetat, som ligger öster om Sikem. Därifrån gick gränsen till En-Tappua.
8 (En-Tappua tillhörde Manasse, men själva staden på gränsen till Manasses land tillhörde Efraims stam.)
9 Från Tappua sträckte sig gränsen vidare ner till Kanabäcken och söder om den fram till Medelhavet. Flera städer söder om bäcken tillhörde Efraims stam, fastän de var belägna inom Manasses område.
10 Landet söder om bäcken var avsett för Efraim, och landet norr om bäcken tillföll Manasse. I väster var Medelhavet gräns för Manasses område. I norr gränsade det till Asers område och i öster till Isaskars område.
11 Manasses stam fick också följande städer, som låg på Isaskars och Asers områden: Bet-Sean, Jibleam, Dor, En-Dor, Taanak, Megiddo och de tre höjdernas land, med deras respektive kringliggande byar.
12 Men eftersom Manasses ättlingar inte kunde fördriva folket som bodde i dessa städer, kom kananeerna att bo kvar där.
13 När Israels barn senare blev starkare tvingade de kananeerna att arbeta som slavar.
14 Då kom Josefs två stammar till Josua och frågade: Varför har du bara gett oss en del av landet, när Herren har gjort vårt folk så talrikt?
15 Om bergsbygden i Efraim inte räcker till för er kan ni röja i skogsområdet där perisseerna och rafaeerna bor, svarade Josua.
16-18 Bra, sa Josefs stammar. Kananeerna i dalbygden runt Bet-Sean och i Jisreels dal är alldeles för starka för oss. Och de har stridsvagnar av järn.Ni ska ta skogstrakterna upp mot bergen, svarade Josua. Och eftersom ni är en sådan stor och stark stam kommer ni säkert att klara av att bo där. Jag är övertygad om att ni skulle kunna driva ut kananeerna ur dalarna också, även om de är starka och har stridsvagnar av järn.
Lova Herren i himlen och på jorden
148 Lova Herren i himlen! Prisa honom i höjden!
2 Lova honom, alla hans änglar, hela himlens här!
3 Lova honom, sol och måne och alla lysande stjärnor.
4 Lova honom, ni himlar som finns där ovan! Lova honom, ni dimmor högt ovan molnen!
5 Låt allt som han har skapat lova honom, för han gav order om att de skulle bli till.
6 Han gav dem för alltid deras plats. Hans befallningar kan aldrig upphävas.
7 Lova honom du jord och ni varelser i havens djup.
8 Låt eld och hagel, snö och regn, väder och vind, lyda honom.
9 Låt berg och kullar, fruktträd och cedrar,
10 vilddjur och boskap, ormar och fåglar lova honom.
11 Låt kungar och folk med sina härskare och domare,
12 unga män och flickor,
13 ja, låt alla lova Herren tillsammans. Han, bara han, är värd det. Hans härlighet är mycket större än jorden och himlen.
14 Han har gjort sitt folk starkt och gett det hopp. Därför lovar Israel honom, det folk som står honom närmast.Halleluja! Ja, lova Herren!
8 Då ska fienden öppna gravarna efter Judas kungar, furstar, präster, profeter och andra Jerusalems invånare.
2 Deras ben ska grävas upp och spridas ut på marken inför sol, måne och stjärnor, dessa gudar som de har älskat och tillbett, säger Herren. Deras ben kommer inte att samlas upp eller begravas igen, utan ligga som avskräde överallt.
3 De som fortfarande finns kvar i detta ogudaktiga land ska längta efter att få dö, hellre än att behöva leva på den plats dit jag kommer att skicka dem, säger härskarornas Gud.
Bedragna av villolärare
4-5 Än en gång ger jag dem det här budskapet från Herren: När en människa faller, reser hon sig då inte upp igen? När hon befinner sig på fel väg och upptäcker sitt misstag, vänder hon då inte tillbaka till vägskälet där hon tog miste? Men Jerusalem fortsätter på fel väg, trots att jag varnat dem.
6 Jag lyssnar till deras samtal, och vad är det jag får höra? Är det någon som sörjer över synden? Är det någon som säger: Vilken fruktansvärd synd jag har begått? Nej, alla rusar på som hästar i strid.
7 Storken känner tiden för sin flyttning, och det gör också turturduvan, tranan och svalan. De återvänder alla varje år, vid den tid som Gud har bestämt. Men mitt folk känner inte till Herrens lagar.
8 Hur kan ni säga: Vi är visa, vi har Herrens lag, när era skriftlärde har förvrängt den till lögn?
9 Dessa visa män ska få stå sitt kast och gå i fällan, för de har förkastat Herrens ord. Är de då så visa?
10 Jag ska ge deras hustrur och egendomar åt andra. Alla, från den minste till den störste, profeter och präster, har bara en enda sak i huvudet. De är ute efter det som inte tillhör dem och drar sig inte för att ljuga och bedra.
11 De ger mitt folk fel behandling när de försäkrar att allt står väl till, trots att det inte alls är så.
12 Skäms de för att de tillber avgudar? Nej, inte det minsta. De har ingen skam i kroppen och vet inte ens vad det är att rodna! Därför ska jag se till att de får ligga bland de fallna. Jag ska låta död komma över dem.
13 Jag ska ta deras skördar ifrån dem. Det blir inga fikon och inget vin, och deras fruktträd ska dö. Allt det goda jag har gett dem är snart förlorat.
14 Då kommer folket att säga: Varför ska vi vänta på döden här? Låt oss gå till de befästa städerna. För Herren, vår Gud, har uttalat domen över oss och gett oss en giftbägare att tömma på grund av all vår synd.
15 Vi väntade på fred, men den kom aldrig. Vi räknade med läkedom, men upplevde bara skräck.
16 Krigslarm hörs från norr uppe vid Dan. Hela landet darrar inför den annalkande armén. Fienden kommer för att inta hela landet och allting i det, både städer och folk.
17 Jag kommer att sända fientliga trupper som giftiga ormar mot er, och då hjälper det inte vad ni än gör.
18 Mitt hjärta är nära att brista. Var ska jag finna tröst i min sorg?
19 Hör hur mitt folk gråter i främmande land!Var är Herren? frågar de. Har Gud övergett oss och vår kung? Varför måste de göra mig så uppretad med sina utskurna avgudabilder och främmande gudar?
20 Skördetiden är slut, sommaren är över och vi är i fångenskap.
21 Jag gråter över mitt folks lidande. Jag står fullkomligt lamslagen och stum av sorg.
22 Finns det ingen bot att få i Gilead? Finns det ingen läkare där, som kan hjälpa? Varför gör inte Gud något? Varför hjälper han inte sitt folk?
Liknelsen om bröllopsfesten
1-2 Jesus berättade många liknelser för att förklara vad himmelriket är.Han sa: Himmelriket kan till exempel liknas vid en stor bröllopsmiddag som en kung förberedde för sin son.
3 Han bjöd in många gäster, och när förberedelserna var klara skickade han ut tjänare för att tala om för de inbjudna att det var dags att komma. Men alla tackade nej.
4 Då sände han andra tjänare för att säga till dem: 'Allt är klart, mina oxar och kalvar är slaktade. Skynda er att komma!'
5 Men gästerna, som han hade bjudit, var inte intresserade, utan fortsatte med sitt, den ene på sin lantgård, den andre i sin affär.
6 Några misshandlade tjänarna och behandlade dem skamligt och dödade till och med en del av dem.
7 Då sände den uppretade kungen ut sin armé och grep mördarna och avrättade dem och brände ner deras stad.
8 Och han sa till sina tjänare: 'Bröllopsfesten är klar, men de gäster jag inbjöd är inte värda äran att delta i denna fest.
9 Gå därför ut i gathörnen och bjud alla ni ser.'
10 Tjänarna gjorde det och tog med sig alla de kunde hitta, både onda och goda, och festsalen fylldes med gäster.
11 Men när kungen kom in för att hälsa på gästerna lade han märke till en man, som inte hade några bröllopskläder på sig.
12 'Min vän
13 Då sa kungen till sina medhjälpare: 'Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret, där man gråter och skär tänder.
14 För många är inbjudna, men få är utvalda.'
Frågan om att betala skatt
15 Då samlades fariseerna för att försöka fundera ut något sätt att få Jesus att säga något som de kunde arrestera honom för.
16 De beslutade då att sända några av sina män tillsammans med kung Herodes anhängare för att ställa denna fråga till honom: Herre, vi vet att du är mycket uppriktig. Du lär oss sanningen utan hänsyn till konsekvenserna, och du låter dig inte påverkas av någon.
17 Säg oss nu om det är Guds vilja eller inte att vi betalar skatt till den romerska staten.
18 Men Jesus visste vad de var ute efter. Era hycklare! ropade han. Varför försöker ni lura mig?
19 Ge mig ett mynt. Då gav de honom ett romerskt mynt.
20 Han frågade dem: Vems bild är det här? Och vems namn står under bilden?
21 Kejsarens, svarade de. Då så, sa han. Ge det till kejsaren om det är hans, och ge Gud allt som tillhör honom.
22 Hans svar förvånade dem och gjorde dem svarslösa, och de gick sin väg.
Frågan om uppståndelsen
23 Men samma dag kom några av saddukeerna till Jesus. De påstår nämligen att det inte finns någon uppståndelse från de döda, och därför frågade de honom:
24 Herre, Mose har sagt, att om en man dör barnlös så skall hans bror gifta sig med änkan, så att den dödes släkt kan leva vidare genom deras barn.
25 Vi hade faktiskt bland oss en familj med sju bröder. Den förste av dessa män gifte sig och dog sedan barnlös, och därför gifte sig den andre brodern med hans fru.
26 Denne broder dog också barnlös, och då gifte sig näste broder med kvinnan. Så fortsatte det tills hon varit gift med dem allesammans.
27 Sedan dog hon också.
28 Vems fru kommer hon att vara vid uppståndelsen, eftersom hon ju varit gift med alla sju?
29 Men Jesus svarade: Ni har kommit alldeles fel. Och ni förstår varken Guds ord eller Guds kraft.
30 Efter uppståndelsen kommer det inte att finnas några äktenskap i jordisk mening. Alla kommer att vara som änglarna.
31 Men när det gäller uppståndelsen från de döda, ja, läser ni aldrig Skriften? Förstår ni inte att Gud talade direkt till er, när han sa:
32 'Jag är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud'? Gud är inte en gud för de döda, utan för de levande.
Frågan om det viktigaste budet
33 Alla blev djupt imponerade av hans svar -
34-35 utom fariseerna. När de hörde att han med sitt svar hade täppt till munnen på saddukeerna ville de sätta honom på prov med en egen fråga.En av dem, en advokat, sa till honom:
36 Herre, vilket är det viktigaste budet i Moses lag?
37 Jesus svarade: Älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta, av all din själ och av allt ditt förstånd.
38-39 Detta är det första och största budet. Det som kommer därnäst i betydelse liknar det första: Älska din medmänniska lika mycket som du älskar dig själv.
40 Alla de andra buden och alla profeternas föreskrifter kan sammanfattas i dessa två bud.
Folkets religiösa ledare kan inte svara Jesus
41 Sedan ställde Jesus en fråga till fariseerna som stod vid sidan om honom:
42 Kan ni säga mig vems son Messias är? De svarade: Davids son.
43 Varför kallar då David honom herre, då han talar under den helige Andes inflytande? frågade Jesus. David sa ju:
44 'Gud sa till min herre: Sitt på min högra sida, tills jag lagt dina fiender under dina fötter.'
45 Eftersom David kallade honom 'herre
46 Men de kunde inte svara på frågan, och efter det vågade ingen ställa några fler frågor till Jesus.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®