M’Cheyne Bible Reading Plan
Kungar som besegrats
12 Här följer en förteckning över de kungar som Israel besegrade öster om Jordan och vars områden de intog. Området sträcker sig hela vägen från dalen vid floden Arnon till berget Hermon och innefattar också städerna i östra öknen.
2 Amoreernas kung Sihon bodde i Hesbon. Hans kungarike sträckte sig från Aroer, vid floden Arnons strand, och från mitten av floddalen till floden Jabbok, som är Ammons barns gräns. Detta omfattar hälften av det nuvarande Gilead.
3 Sihon kontrollerade också östra Jordandalen så långt norrut som till östra stranden av Galileiska sjön och söderut till Döda havet och sluttningarna upp mot bergsområdet Pisga.
4 Kung Og i Basan, den siste av rafaeerna, bodde i Astarot och Edrei.
5 Han regerade över Hermons bergsbygd, över Salka och hela Basan till gränsen av gesureernas och maakateernas områden i väster. Söderut sträckte sig hans rike så att det omfattade den norra hälften av Gilead, där det gränsade till Sihons, kungens i Hesbon, område.
6 Mose och Israels barn hade besegrat dessa folk, och Mose gav landet till Rubens och Gads stammar och ena hälften av Manasses stam.
7 Här följer en förteckning över de kungar som Josua och Israels arméer besegrade på västra sidan om Jordan. (Det land som låg mellan Baal-Gad i Libanondalen och berget Halak, väster om Seir, gav Josua till besittning åt de andra stammarna i Israel.
8-24 Området omfattade bergsbygden, låglandet, hedmarken, bergssluttningarna, Judas öken och Negev. De folk som bodde där var hetiterna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna.) Kungarna var: kungen i Jeriko, kungen i Ai nära Betel, kungen i Jerusalem, kungen i Hebron, kungen i Jarmut, kungen i Lakis, kungen i Eglon, kungen i Geser, kungen i Debir, kungen i Geder, kungen i Horma, kungen i Arad, kungen i Libna, kungen i Adullam, kungen i Mackeda, kungen i Betel, kungen i Tappua, kungen i Hefer, kungen i Afek, kungen i Lassaron, kungen i Madon, kungen i Hasor, kungen i Simron-Meron, kungen i Aksaf, kungen i Taanak, kungen i Megiddo, kungen i Kedes, kungen i Jokneam vid Karmel, kungen över Dor i staden Nafat-Dor, kungen över Goim vid Gilgal och kungen i Tirsa. Tillsammans var de trettioen stycken.
Ytterligare områden att inta
13 Josua var nu en gammal man, och Herren sa till honom: Du har nu blivit gammal, och fortfarande finns det flera folk som måste besegras
2-7 och stora områden som återstår att inta:Filisteernas alla landområden, eftersom hela området mellan Egyptens bäck och Ekrons område räknas till Kanaans land, det som filisteernas fem hövdingar regerar över, nämligen Gasa, Asdod, Askelon, Gat och Ekron.Även aveernas område hör dit, gesureernas land, Meara (som tillhör sidonierna) och ända till Afek vid gränsen till amoreernas område.Gebaliternas land vid kusterna och hela Libanontrakten från Baal-Gad nedanför berget Hermon till vägen mot Hamat. Hela bergsbygden från Libanon till Misrefot-Maim med sidoniernas områden.Jag är beredd att driva bort alla dessa folk för Israels barns skull, så räkna redan nu med dessa områden när du delar landet mellan de nio stammarna och ena hälften av Manasses stam, precis som jag befallt dig.
Landet öster om Jordan delas upp
8 Den andra hälften av Manasses stam och Rubens och Gads stammar hade redan fått sina områden på östra sidan av Jordan, för Mose hade tidigare tilldelat dem detta område.
9 Det sträckte sig från Aroer vid floden Arnon, med staden i dalen inräknad, och över Medebaslätten till Dibon.
10 Det omfattade också alla de städer som tillhört amoreernas kung Sihon, som regerade i Hesbon, och sträckte sig ända bort till ammoniternas område.
11 Vidare hörde Gilead och gesureernas och maakateernas område dit samt hela Hermons bergsbygd och hela Basan med staden Salka,
12 och dessutom det område som tillhörde kung Og i Basan, som hade regerat i Astarot och Edrei. Han var den siste av rafaeerna, vilka Mose hade drivit bort.
13 Men Israels folk hade inte fördrivit gesureerna och maakateerna, som än i dag bor kvar bland israeliterna.
14 Mose hade inte tilldelat Levis stam något landområde. Den fick i stället de offer som frambars inför Herren.
15 Mose hade tilldelat Rubens stam följande område, så stort att det skulle vara tillräckligt för alla i stammen.
16 Det sträckte sig från Aroer vid Arnons strand och från staden som låg mitt i dalen och omfattade hela slätten vid Medeba
17 till Hesbon och de andra städerna på slätten, Dibon, Bamot-Baal, Bet-Baal-Meon,
18 Jahas, Kedemot, Mefaat,
19 Kirjataim, Sibma, Seret-Hassahar på Dalberget,
20 Bet-Peor samt Pisgas sluttningar och Bet-Hajesimot.
21 Rubens land omfattade också de övriga städerna på slätten, som tillhörde Sihons kungadöme. Sihon var den kung som hade bott i Hesbon och blivit dödad av Mose tillsammans med de midjanitiska hövdingarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba.
22 Israels folk hade också dödat spåmannen Bileam, Beors son.
23 Floden Jordan utgjorde gräns i väster för Rubens stam.
24 Mose gav landområden också till Gads stam i förhållande till dess storlek.
25 Området omfattade Jaeser och alla städer i Gilead och hälften av Ammons barns land, ända till det Aroer som ligger i närheten av Rabba.
26 Det sträckte sig också från Hesbon ända till Ramat-Hammospe och Betonim, och från Mahanaim ända till Lidebirs område.
27-28 I dalen fick de Bet-Haran, Bet-Nimra, Suckot, Safon och det övriga av landet som tillhört kung Sihon i Hesbon. Floden Jordan utgjorde den västra gränsen upp till Galileiska sjön. Därifrån gick gränsen åt öster bort från floden.
29 Mose hade gett följande område till den ena hälften av Manasses stam efter dess behov.
30 Deras område sträckte sig norrut från Mahanaim och omfattade hela Basan, kung Ogs tidigare kungadöme, och alla Jairs sextio städer i Basan.
31 Hälften av Gilead och kung Ogs huvudstäder Astarot och Edrei gavs åt ena hälften av Makirs, Manasses sons, familj.
32 På detta sätt delade Mose landet öster om Jordan där folket slagit läger mitt emot Jeriko.
33 Men Mose hade inte tilldelat Levis stam något område, för han hade förklarat för dem att Herren Gud skulle vara deras arv. Han var allt vad de behövde, precis som han hade lovat dem.
Guds kärlek är gränslös
1-2 Jag vill prisa dig, min Gud och kung, och för evigt lova ditt namn.
3 Stor är Herren! Prisa honom därför alltid! Hans storhet är ofattbar!
4 Generation efter generation kommer att berätta för sina barn om allt det underbara han har gjort.
5 Din härlighet och ditt majestät kommer att vara på allas läppar.
6 Man kommer att tala om dina mäktiga gärningar, och jag vill då också berätta om hur stor du är.
7 Ja, alla kommer att tala om hur god du är och sjunga om din rättfärdighet.
8 Herren är god och barmhärtig. Hans tålamod tar aldrig slut, och hans kärlek är gränslös.
9 Han är god mot alla, och han visar medlidande med alla.
10 Alla levande varelser ska därför tacka dig, Herre, och ditt folk ska prisa dig.
11 Tillsammans ska de tala om ditt rikes härlighet och ge exempel på din makt.
12 De ska berätta hur du regerar i makt och härlighet.
13 Ditt rike tar aldrig slut, och du ska regera för evigt.
14 Herren reser upp dem som har fallit och dem som är nertyngda av sina bördor.
15 Allt levande ser förväntansfullt upp till dig för att få hjälp. Du ger mat åt alla, allteftersom de behöver.
16 Du mättar ständigt de hungriga, och du ger de törstiga att dricka, ja, du fyller varje behov.
17 Herren är rättvis i allt han gör. Han är fylld av godhet.
18 Han är nära dem som ärligt söker honom.
19 De som respekterar och litar på honom ger han allt de begär. Han hör deras rop om hjälp och räddar dem.
20 Han skyddar alla dem som älskar honom, men de som inte vill ha med honom att göra kommer han att döda.
21 Jag vill lova Herren, och allt som lever ska i alla tider prisa honom, för han är en helig Gud.
En sista varning till Jerusalem
6 Fly, ni folk från Benjamin, fly för era liv! Fly från Jerusalem! Slå larm i Tekoa! Låt signalen ljuda i Bet-Hackerem. Varna alla att en mäktig armé är på väg norrifrån för att förgöra folket.
2 Du är som en värnlös, ung flicka.
3 Onda herdar ska omge dig. De ska slå upp sina läger runt staden och dela dina betesmarker mellan sina hjordar.
4 Se hur de gör sig beredda till strid! Vid middagstiden har den börjat. Hela eftermiddagen rasar den, ända till skymningen.
5 Kom, låt oss gå till anfall i natt och förstöra alla befästningar! säger de.
6 Härskarornas Herre har sagt till dem: Hugg ner träd och bygg vallar mot Jerusalems murar. Staden ska straffas. Den är full av förtryck och usel rakt igenom.
7 Den sprutar ut sin ondska överallt! På gatorna ljuder ekot av grymheter. Staden är sjuk och full av sår.
8 Detta är en sista varning, Jerusalem! Om du inte lyssnar ska jag tömma landet.
9 Olycka på olycka ska drabba dig. Jag ska gå över min vingård än en gång och se till att inte en enda druva finns kvar.
10 Men vem lyssnar när jag varnar dem? Deras öron är tillslutna, och de vägrar att höra. Guds ord har förolämpat dem, och de vill inte alls lyssna.
11 På grund av allt detta har jag blivit uppfylld av vrede mot dem. Jag orkar inte hålla inne med den längre. Jag ska ösa ut den över Jerusalem, till och med över barn som leker på gatorna, över ung och gammal, man och hustru.
12 Fienden ska överta deras hus, åkrar och hustrur. Jag kommer att straffa folket i det här landet, säger Herren.
13 De är alla bedragare och lögnare, både små och stora, ja, till och med profeter och präster ljuger!
14 Du kan inte bota ett sår genom att låtsas att det inte finns! Ändå försäkrar mina präster och profeter att allt står väl till. Men ingenting är väl!
15 Skämdes mitt folk när det tillbad avgudar? Nej, inte alls. Därför ska de ligga bland de slagna och de ska dö under min vrede.
16 Men ändå vädjar Herren fortfarande till er: Fråga efter den rätta vägen, den ni en gång vandrade på! Återvänd till den, så kommer ni att finna ro! Men ni svarar: Nej, det är inte den vägen vi vill vandra på!
17 Jag tillsatte vakter för att varna er: Lyssna till ljudet från trumpeten! Det ska låta er veta när svårigheterna kommer. Men ni sa: Nej, vi bryr oss inte om det!
18-19 Därför ger jag denna befallning till folken: Lyssna till den, ni länder som ligger långt borta! Lyssna till den, ni mitt folk som bor i Jerusalem. Lyssna till den över hela världen! Jag ska låta olycka komma över detta folk, därför att de inte vill höra på mig utan har förkastat min lag.
20 Vad bryr jag mig om rökelse från Saba? Behåll era dyra parfymer! Jag kan inte ta emot era offer. Deras doft behagar mig inte längre.
21 Jag ska göra vägen oframkomlig för mitt folk. Föräldrar och söner ska alla gripas av förvirring, och grannar och vänner ska dö tillsammans.
22 Herren Gud säger: Se hur arméer kommer marscherande från norr. Ett stort folk har rest sig,
23 ett grymt och obarmhärtigt folk, väl beväpnat och berett för strid. Bullret från dess armé är som från ett rytande hav, där de kommer på sina hästar grupperade till strid.
24 Vi har hört ryktet om dem och är förlamade av fruktan. Vi är rädda och våndas som en kvinna som ska föda barn.
25 Gå inte ut på fält och vägar! Fienden finns överallt omkring er, beredd att döda. Skräck och terror möter oss på alla sidor.
26 Jerusalem, mitt folks stolthet, ta på dig dina sorgekläder och sitt i aska och gråt bittert, som över din ende son. För helt plötsligt ska de förgörande arméerna vara över dig.
27 Jeremia, jag har gett dig förmåga att pröva och värdera, så att du kan pröva mitt folk och bestämma dess värde. Ge akt på vad de säger och hur de handlar?
28 De är upproriska och hårdnackade rebeller, som ständigt talar illa om Herren? De är fräcka, hårda och grymma.
29 Blåsbälgen pumpar intensivt. Den renande elden blir allt hetare, men det går inte att få bort slaggen och rena dem. Vad är det då för mening med att fortsätta processen? Allt är slagg. Hur het elden än blir, fortsätter de ändå på sina onda vägar.
30 Orent silver är den etikett jag måste sätta på dem.
Liknelsen om den generöse arbetsgivaren
20 Här följer en annan berättelse som också är en bild av himmelriket: En man, som hade en stor egendom, gick tidigt en morgon ut för att anställa arbetare till sina skördefält.
2 De kom överens om dagspenningen och männen gick sedan ut till arbetet.
3 Några timmar senare gick mannen ut igen och fick då se några andra män stå arbetslösa på torget.
4 Han skickade iväg också dem till fälten och lovade att han vid dagens slut skulle betala dem vad som var rimligt.
5 Vid middagstid och vid tretiden på eftermiddagen gjorde han likadant.
6 Klockan fem på kvällen var han i staden igen och såg då ytterligare några män som stod där sysslolösa. Han frågade dem: 'Varför har ni inte arbetat på hela dagen?'
7 'Därför att ingen har anställt oss
8 När kvällen kom bad mannen sin kamrer att kalla på arbetarna och ge dem deras lön, och då börja med dem som kom sist.
9 När de män som börjat arbeta klockan fem tog emot sin betalning, fick var och en en hel dagslön.
10 När därför männen som anställts först kom för att få sin lön, trodde de att de skulle få mycket mer. Men de fick också samma belopp.
11-12 Då började de protestera: 'De här karlarna har bara hållit på en timme och ändå betalar du dem lika mycket som oss. Och vi som arbetat hela dagen i den brännande hettan.'
13 'Min vän
14 Ta den och gå. Jag tänker ge alla samma lön.
15 Har jag inte rätt att göra vad jag vill med mina pengar? Och varför blir ni så arga över att jag är så generös?'
16 Så ska de sista bli de första och de första de sista.
Jesus förutsäger för tredje gången hur han ska dö
(177/Mark 10:32-34; Luk 18:31-34)17 När Jesus nu var på väg till Jerusalem samlade han de tolv lärjungarna
18 och samtalade med dem om vad som skulle hända när de kom dit.Jag kommer att bli förrådd och överlämnad till översteprästerna och de judiska ledarna, och de kommer att döma mig till döden.
19 De kommer att överlämna mig till de romerska myndigheterna, och jag kommer att bli hånad och korsfäst. Men på den tredje dagen ska jag stå upp från de döda.
Jesus talar om att tjäna andra
20 Sedan kom Sebedaios söner, Jakob och Johannes, tillsammans med sin mor till Jesus. Hon föll på knä för att be om något.
21 Vad vill du? frågade han.Hon svarade: Kan du inte låta mina söner sitta på hedersplats närmast dig i ditt rike?
22 Men Jesus sa till henne: Du vet inte vad du ber om! Sedan vände han sig till Jakob och Johannes och frågade dem: Kan ni utstå de fruktansvärda lidanden som jag måste utstå? Ja, svarade de. Det kan vi!
23 Ni ska verkligen få göra det, sa han till dem. Men jag har ingen rättighet att säga vem som ska sitta närmast mig. De platserna är reserverade för dem min Far väljer ut.
24 De andra lärjungarna blev upprörda när de hörde vad Jakob och Johannes krävde.
25 Men Jesus samlade dem och sa: Här i världen uppträder kungarna som tyranner, och de som har makt trycker ner dem som står under dem.
26 Men så får det inte lov att vara bland er. Den som vill vara ledare måste vara de andras tjänare.
27 Och den som vill vara störst måste tjäna som slav.
28 Ni måste ha samma inställning som jag har, för Människosonen har inte kommit för att bli betjänad, utan för att själv tjäna. Ja, jag har kommit för att ge mitt liv och på så sätt göra många fria.
Jesus botar från blindhet
29 När Jesus och lärjungarna lämnade staden Jeriko följde en stor folkskara med dem.
30 Två blinda män satt då vid vägkanten, och när de hörde att Jesus kom gående började de ropa: Herre, Davids son, var snäll och hjälp oss!
31 Folket försökte få dem att hålla tyst, men då ropade de ännu högre.
32-33 När Jesus kom till det ställe där de satt, stannade han och frågade: Vad vill ni mig? Herre, sa de, vi skulle vilja se!
34 Då greps Jesus av medlidande med dem, och han rörde vid deras ögon. Genast kunde de se, och de följde honom.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®