M’Cheyne Bible Reading Plan
Solen står stilla
10 När Adoni-Sedek, kungen i Jerusalem, hörde att Josua hade besegrat Ai och dödat kungen där, på samma sätt som han hade gjort i Jeriko, och hur invånarna i Gibeon hade lyckats få ett fredsfördrag med Israel och blivit dess allierade,
2 blev han fruktansvärt rädd. Gibeon var nämligen en stor stad, lika stor som någon av kungastäderna och mycket större än Ai, och dess män var kända för att vara verkliga krigare.
3 Adoni-Sedek skickade därför ett meddelande till kung Hoham i Hebron, kung Piram i Jarmut, kung Jafia i Lakis och kung Debir i Eglon.
4 Kom och hjälp mig att besegra gibeoniterna, skrev han. De har slutit fred med Josua och Israels folk.
5 Dessa fem amoreiska kungar slog alltså samman sina arméer och anföll gemensamt Gibeon.
6 Då sände männen i Gibeon omedelbart bud till Josua i Gilgal. Kom och hjälp dina tjänare! bad de. Skynda er! Alla amoreiska kungar som bor i bergsbygderna anfaller oss gemensamt med sina arméer.
7 Josua och israeliternas armé lämnade då Gilgal för att undsätta Gibeon.
8 Var inte rädd för dem, sa Herren till Josua. De är redan besegrade! Inte en enda av dem ska kunna stå emot dig.
9 Josua och armén marscherade hela natten och överrumplade fienden.
10 Herren lät det bli panik bland dem när de fick se israeliterna. De blev fullständigt besegrade, och israeliterna förföljde de överlevande ända bort till Bet-Horon, Aseka och Mackeda och dödade många av dem.
11 Och när de under sin flykt undan israeliterna rusade nerför sluttningen mot Bet-Horon, lät Herren en fruktansvärd hagelstorm komma över dem, och den följde dem hela vägen fram till Aseka. Fler blev dödade av hagel än av israeliternas svärd.
12 Medan israeliterna förföljde fienden bad Josua högt: Låt solen stå stilla över Gibeon och låt månen stå kvar i Ajalons dal!
13 Och solen och månen flyttade sig inte förrän Israels armé hade slagit fiendehärarna! Detta finns närmare skildrat i Den redliges bok. Solen stod kvar uppe på himlen nästan ett helt dygn!
14 Det har aldrig tidigare och inte heller senare hänt att Herren har hindrat solen att gå ner som svar på en mans bön. Det var Herren som stred för Israel den dagen.
15 Senare återvände Josua och israeliternas armé till Gilgal.
Fem kungar avrättas
16 Under striden flydde de fem kungarna och gömde sig i en grotta vid Mackeda.
17 När Josua nåddes av nyheten att man funnit kungarna
18 befallde han att en stor sten skulle rullas framför grottans ingång och att vakter skulle sättas dit, så att kungarna inte skulle kunna fly.
19 De övriga soldaterna fick följande order: Förfölj fienden och angrip dem bakifrån! Låt dem inte komma tillbaka till sina städer, för Herren ska hjälpa er att fullständigt förgöra dem.
20 Josua och Israels armé fortsatte att meja ner fienden och gjorde slut på de fem arméerna med undantag av det fåtal som lyckades komma tillbaka till sina befästa städer.
21 Då återvände alla israeliterna till sitt läger vid Mackeda, och efter detta vågade ingen längre anfalla Israel.
22-23 Josua gav nu sina män befallning om att flytta bort stenen från grottans öppning och föra ut de fem kungarna från Jerusalem, Hebron, Jarmut, Lakis och Eglon.
24 Sedan sammankallade han hela armén och gav befälhavarna för armén order att sätta sina fötter på kungarnas nackar.
25 Var inte rädda, och tappa inte modet, sa Josua till sina män. Var bara starka och frimodiga, för så här kommer Herren att göra med alla era fiender.
26 Med de orden stack Josua sitt svärd i de fem kungarna och hängde upp deras döda kroppar på fem pålar, där de fick hänga tills det blev kväll.
27 Vid solnedgången gav Josua befallning om att kropparna skulle tas ner och kastas in i grottan där kungarna hade gömt sig. Framför grottan kastade man upp ett stort stenröse, som fortfarande finns kvar.
Israel utplånar städer i söder
28 Samma dag utplånade Josua staden Mackeda och dödade kungen och alla andra som bodde där, och inte en människa i hela staden kom undan med livet.
29 Därefter tågade israeliterna mot Libna.
30 Herren gav dem också den staden och dess kung, och alla dödades, precis som i Jeriko.
31 Från Libna fortsatte de till Lakis och anföll staden.
32 Herren gav också Lakis i Israels hand, så att de intog staden på andra dagen, och här gick det för invånarna på samma sätt som i Libna.
33 Under anfallet mot Lakis hade kung Horam från Geser kommit för att försöka hjälpa till att försvara staden, men Josuas män dödade också honom och slog hela hans armé.
34-35 Den israelitiska armén drog sedan vidare till Eglon och intog det redan första dagen, och alldeles som i Lakis dödade de alla invånarna.
36 Sedan lämnade de Eglon, fortsatte till Hebron,
37 intog det och alla dess förstäder och dödade hela befolkningen.
38 Därefter återvände de till Debir
39 och intog det såväl som de kringliggande byarna, och allt folk dödades, precis som i Libna.
40 På så sätt besegrade Josua och hans armé hela landet, folken och kungarna i bergsbygden, på syd- och låglandet och på bergssluttningarna. De dödade alla i hela landet, precis som Herren, Israels Gud, hade gett befallning om,
41 alla från Kades- Barnea till Gasa, och från Gosen ända till Gibeon.
42 Allt detta genomfördes i en följd, och Herren, Israels Gud, stred för sitt folk.
43 Sedan återvände Josua och hans armé till lägret vid Gilgal.
Ingen vill veta av mig
1-3 Jag ber högt till Gud! Jag ber om hans barmhärtighet och lägger fram mina problem för honom!
4 Jag är färdig att ge upp, och bara han vet vart jag ska gå för att komma undan de fällor som mina fiender har lagt ut för mig.
5 Där är en! Alldeles till höger! Ingen ägnar mig en enda tanke, ingen vill hjälpa mig. Ingen bryr sig det minsta om vad som händer mig.
6 Därför bad jag till Herren. Herre, bad jag, bara du kan skydda mig och hålla mig vid liv.
7 Hör mina rop på hjälp, för jag är förtvivlad. Rädda mig från mina förföljare. Jag är hjälplös och utlämnad till dem.
8 För mig ut ur fängelset, så att jag kan prisa dig! Då kommer de rättfärdiga att glädja sig tillsammans med mig över all den hjälp du har gett mig.
I livsfara
143 Herre, hör min bön! Svara när jag ropar till dig, för du håller dina löften.
2 Ställ mig inte inför rätta, för ingen är oskyldig i dina ögon.
3 Mina fiender förföljde mig och tog mig till fånga. De har slagit ner mig till marken och de tvingar mig att ligga i mörker, precis som de som ligger i graven.
4 Därför har jag förlorat allt mitt hopp och är förlamad av skräck.
5 Jag minns de fantastiska under som du gjorde förr.
6 Jag sträcker mig mot dig, ja, jag längtar efter dig precis som ett förtorkat land törstar efter regn.
7 Kom snart, Herre, och svara mig, för jag blir alltmer deprimerad. Vänd dig inte bort från mig, för då kommer jag att dö.
8 Påminn mig varje morgon om din godhet, för jag litar på dig. Visa mig den väg jag ska gå! Jag behöver dig!
9 Rädda mig från mina fiender! Herre, jag flyr till dig, för det är bara hos dig som jag kan gömma mig.
10 Hjälp mig att leva som du vill, för du är min Gud. Låt din gode Ande leda mig på rätta vägar.
11 Herre, stå vid ditt ord. Det kommer att ge ditt namn ära. Led mig ut ur alla svårigheter.
12 Eftersom du är kärleksfull och god mot mig, ber jag dig att utplåna alla mina fiender och döda alla som tänker skada mig, för jag är din tjänare.
Ödeläggelse drabbar landet
4 Israel, om du bara uppriktigt ville vända om till mig och helt överge dina avgudar,
2 om du bara lovade att vara trogen mig, den levande Guden, och började leva ett rätt och hederligt och rent liv, så skulle du vara ett vittne för världens alla nationer, och de skulle komma till mig och förhärliga mitt namn.
3 Herren säger till folket i Juda och Jerusalem: Plöj upp era hjärtans hårdhet och så inte bland törnen, för då kommer den goda säden att kvävas bland ogräset.
4 Rena era sinnen och hjärtan, och inte bara era kroppar, så att min vrede inte bränner er till aska för era synders skull. Den eld som jag då sänder över er ska ingen kunna släcka.
5 Ropa till Jerusalem och över hela Juda och varna alla: Fly för era liv! Fly till de befästa städerna!
6 Fly omedelbart och dröj inte kvar! Jag, Herren, kommer nämligen över er med en stor förödelse från norr.
7 Ett lejon, en folkens förgörare, smyger sig ut ur sin håla och är på väg mot ditt land. Dina städer ska läggas i ruiner och bli alldeles folktomma.
8 Klä dig i säcktyg och sörj, för Herrens väldiga vrede är fortfarande riktad mot dig.
9 På den dagen kommer kung och furstar att darra av fruktan, och präster och profeter att stå skräckslagna, säger Herren.
10 Då sa jag: Men Herre, folket känner sig bedraget av dig. Du lovade dem rika välsignelser över Jerusalem, och nu är i stället svärdet riktat mot dem!
11-12 Vid den tiden kommer Gud som en brännande vind från öknen för att gå till rätta med dem, ingen liten vindil utan en rytande storm.
13 Fienden tornar upp sig över oss som åskmoln. Hans vagnar är som en stormvind. Hans hästar är snabbare än örnar. Vi är förlorade!
14 Jerusalem, rena ditt hjärta medan det fortfarande är tid! Det finns ännu en möjlighet för dig att bli räddad, om du vänder dig bort från din ondska.
15 Din dom har uttalats från Dan och från Efraims berg.
16 Varna de andra folken att fienderna kommer från ett avlägset land och är på väg mot Jerusalem och Juda städer.
17 De omringar Jerusalem precis som herdar omringar ett vilddjur! För du, mitt folk, har vänt dig mot mig, säger Herren.
18 Ditt levnadssätt har dragit det här över dig. Det är frukten av din ondska som drabbar dig ända in i hjärtat.
19 Jag vrider mig i plågor, och mitt hjärta bankar. Jag kan inte hålla mig lugn, för jag har hört krigsrop och ljudet av stridstrumpeter.
20 Våg efter våg av förstörelse väller fram över landet tills det ligger helt i ruiner. Allt är raserat.
21 Hur länge måste det här fortsätta? Hur länge ska jag vara omgiven av krig och död?
22 Till dess mitt folk vänder om från sin dårskap, för de vägrar att höra på mig. De är som små trotsiga barn utan förstånd. De förstår nog att göra det som är ont, men de har inget förstånd alls när det gäller att göra det rätta.
23 Jag såg ut över landet, och så långt jag kunde se fanns det bara ruiner. På himlen fanns inte ett ljus.
24 Jag såg hur bergen darrade och höjderna skakade.
25 Jag såg att alla människor var borta och att himlens fåglar hade flytt.
26 De bördiga dalarna var ödemark, och städerna var jämnade med marken på grund av Herrens närhet och oerhörda vrede.
27 Herren säger: Hela landet ska bli en ödemark, även om en liten del av mitt folk ska finnas kvar.
28 Jorden ska sörja och himlen ska bli förmörkad eftersom jag bestämt mig för att straffa mitt folk. Jag har bestämt mig och kommer inte att ändra mig.
29 Från alla städer flyr man i skräck när man hör hur fiendens arméer kommer marscherande. Folk gömmer sig i skogarna och flyr upp i bergen. Alla städer ligger övergivna och människor har flytt i skräck.
30 Varför klär du dig i dina vackraste kläder och sminkar dig? Det kommer inte att hjälpa! Dina älskare kommer ändå att överge dig och döda dig.
31 Jag har hört skriken från en kvinna som ska föda sitt första barn. Det är mitt folks rop. Det får inte luft och ropar på hjälp inför sina mördare.
Lärjungarna diskuterar vem av dem som är störst
18 Vid den tiden kom lärjungarna till Jesus för att fråga vem som egentligen var störst i himmelriket.
2 Jesus bad då ett litet barn komma fram och lät sedan den lille slå sig ner bland dem
3 och sa: Om ni inte vänder er från era synder till Gud och blir som små barn, kommer ni aldrig in i himmelriket.
4 Därför, den som gör sig liten och ringa som det här barnet, är den störste i himmelriket.
5 Och den av er som tar emot ett sådant litet barn därför att det tillhör mig, han tar emot mig.
6 Men om någon av er leder en av dessa små vilse, som tror på mig, så skulle det vara bättre att den personen fick en sten bunden runt halsen och blev kastad i havet.
Jesus varnar för frestelse
7 Ve världen för all dess ondska! Frestelser till synd är oundvikliga, men ve den människa som medverkar till det.
8 Därför: om din hand eller fot får dig att synda, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre att komma till himlen utan din ena hand, än att vara i helvetet med både händer och fötter.
9 Och om ditt öga får dig att synda, så riv ut det och kasta det ifrån dig, för det är bättre att komma in i himlen enögd än att kastas i helvetet med båda ögonen i behåll.
Se inte ner på andra
10 Se till att ni inte föraktar ett enda av dessa små barn. För jag säger er att deras änglar har alltid tillträde till min Far i himlen.
11 Människosonen, kom för att frälsa de förlorade.
12 Vad gör en man som har hundra får när ett har gått vilse? Lämnar han inte de nittionio andra och går ut bland bergen för att söka efter det som sprungit bort?
13 Och när han äntligen finner det gläder han sig inte mer över det än över de nittionio andra som är trygga därhemma!
14 På samma sätt vill inte min Far att någon enda av dessa små går förlorad.
Om att gå till rätta med varandra
15 Om din broder har gjort något orätt mot dig, så gå till honom enskilt och påpeka hans fel. Om han lyssnar på dig och bekänner har du vunnit tillbaka din broder.
16 Men om han inte gör det, så ta med dig en eller två personer och försök att tillsammans med dem få honom på bättre tankar.
17 Om han fortfarande vägrar att lyssna ska du ta upp fallet i församlingen. Och om församlingen ger dig rätt, men han inte vill acceptera det, så behandla honom som gudlös och otroende.
18 Och jag säger er: vad ni binder på jorden är bundet i himlen, och vad ni löser på jorden är löst i himlen.
19 Jag säger er också detta: om två av er kommer överens om att be om något här på jorden, så ska min Far i himlen göra det för er.
20 För där två eller tre samlas därför att de tillhör mig, där ska jag vara med dem.
Jesus undervisar om förlåtelse
21 Petrus kom nu fram till honom och frågade: Herre, hur ofta måste jag förlåta en broder som gjort något orätt? Räcker sju gånger?
22 Då svarade Jesus: Nej, sjuttio gånger sju gånger! Och sedan tillade han:
23 Man kan därför likna himmelriket vid en kung som ville ha redovisning av sina tjänstemän.
24 Då visade det sig att en av dem var skyldig honom många miljoner.
25 När han inte kunde betala tillbaka pengarna befallde kungen att han skulle säljas tillsammans med sin hustru och sina barn och allt han ägde.
26 Men mannen kastade sig förtvivlad ner för fötterna på kungen och bad: 'Herre, låt mig bara få tid på mig, så ska jag betala alltsammans.'
27 Då kände kungen medlidande med honom och släppte honom och efterskänkte hans skuld.
28 Men så fort han var fri gick han till en av sina medarbetare, som var skyldig honom hundra kronor, tog struptag på honom och krävde tillbaka pengarna.
29 Mannen föll då ner inför honom och sa: 'Jag ska betala allt, om du bara kan ge dig till tåls!'
30 Men hans fordringsägare kunde inte vänta. Han arresterade honom och satte honom i fängelse tills hela skulden blev betald.
31 Då gick mannens vänner till kungen och berättade vad som hänt.
32 Och kungen kallade till sig mannen, som han hade förlåtit, och sa: 'Din hårdhjärtade usling! Här efterskänker jag denna stora skuld bara för att du bad mig om det.
33 Borde du då inte ha varit lika barmhärtig mot din medarbetare som jag var mot dig?'
34 Sedan sände den uppretade kungen iväg mannen till tortyrkammaren, där han fick sitta tills han hade betalt vartenda öre han var skyldig.
35 På samma sätt kommer min himmelske Far att göra med er om ni vägrar att verkligen förlåta era bröder.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®