M’Cheyne Bible Reading Plan

Akans olydnad

7 Men israeliterna syndade. Akan, som var Karmis son, sonson till Sabdi och sonsons son till Sera av Judas stam lydde inte Guds befallning att förstöra allt utom det som skulle föras till Herrens skattkammare. Han behöll en del av bytet för sig själv, och därför blev Herren mycket förargad på hela Israels folk.

² Strax efter det att Jeriko hade fallit sände Josua några av sina män som spioner till staden Ai, som ligger öster om Betel.

³ När de kom tillbaka rapporterade de till Josua: Det är en liten stad, och det behövs nog inte mer än 2.000 eller 3.000 man för att utplåna den. Det är ingen idé att hela folket beger sig dit.

⁴ Man skickade då iväg omkring 3.000 soldater för att inta staden, men de lyckades inte slå ajiterna utan tvingades fly.

⁵ Trettiosex israeliter dödades under anfallet, och många andra dog under flykten. Folket blev fullkomligt skräckslaget inför den vändning som striden tagit.

⁶ Josua och de äldste i Israel rev sönder sina kläder i förtvivlan och föll ner framför Herrens ark och låg där med jord på sina huvuden ända till kvällen.

⁷ Josua ropade till Herren: Varför lät du oss gå över Jordan, Herre, om du nu ska låta amoreerna döda oss? Varför var vi inte nöjda med vad vi hade? Varför stannade vi inte kvar på andra sidan Jordan?

⁸ Vad ska jag göra nu, Herre, när vi har flytt för fienden?

⁹ När kananeerna och alla andra som bor här runt omkring får höra talas om detta, kommer de att omringa oss och gå till anfall, och sedan är det slut med oss. Och hur går det då med ditt namn och stora anseende?

^10-11 Men Herren sa till Josua: Res dig, Josua! Israel har syndat och brutit mot min befallning och tagit byte, när jag uttryckligen sa att de inte fick göra det. De har ljugit om detta och gömt bytet bland sina tillhörigheter.

¹² Detta är anledningen till att folket blivit besegrat. Det är därför som dina män tvingats fly för sina fiender. Det vilar en förbannelse över dem. Jag kommer inte att vara med er längre om ni inte gör upp med denna synd.

¹³ Res dig nu upp och säg till folket: 'I dag måste alla gå igenom reningsritualen och rena sig, för Herren, er Gud, säger att någon har stulit från honom och att ni inte kan besegra era fiender förrän denna synd blivit uppklarad.

¹⁴ I morgon ska ni komma fram inför Herren, stam för stam, och Herren ska då genom lottdragning peka ut den stam som den skyldige tillhör. Den stammen måste träda fram släkt för släkt, och Herren ska peka ut den släkt som är skyldig. Den släkten måste komma fram familj för familj, och sedan ska varje medlem av den skyldiga familjen komma fram en och en.

¹⁵ Och den som har stulit det som tillhör Herren ska brännas upp i eld tillsammans med sina ägodelar därför att han brutit mot Herrens förbund och dragit olycka över hela Israel.'

¹⁶ Tidigt nästa morgon förde Josua alltså fram de olika stammarna inför Herren, och Juda stam blev utpekad.

¹⁷ Sedan förde han fram de olika släkterna i den stammen, och då var det seraiternas släkt som utpekades. När sedan de olika familjerna i den släkten fördes fram inför Herren utpekades Sabdis familj.

¹⁸ Hans familjemedlemmar fick då gå fram en efter en, och det visade sig då att hans sonson Akan var den skyldige.

¹⁹ Min son, sa Josua till honom. Ge nu ära åt Israels Gud och bekänn din synd. Tala om vad det är du har gjort.

²⁰ Akan svarade: Jag har syndat mot Herren, Israels Gud.

²¹ Jag fick se en vacker mantel, som var importerad från Babylon, och en del silver som vägde ungefär två och ett halvt kilo och en guldplatta som vägde ungefär sexhundra gram. Jag ville så gärna ha det där, så jag tog det och grävde ner det under mitt tält, och silvret ligger längst ner.

²² Josua skickade då iväg några män för att leta reda på bytet. De skyndade sig till tältet och hittade alltsammans precis där Akan sagt att det skulle finnas.

²³ De bar med sig bytet till Josua och lade det på marken framför honom.

²⁴ Sedan tog Josua och allt folket Akan, silvret, manteln, guldet, hans söner och döttrar, hans oxar, åsnor och får, tältet och allt han ägde och förde alltsammans ner till Akors dal.

²⁵ Varför har du dragit denna olycka över oss? frågade Josua Akan. Herren ska nu låta olycka komma över dig.Allt folket stenade dem sedan till döds och brände deras kroppar

²⁶ och begravde dem under ett stenröse som finns kvar än i dag, och platsen kallas Olyckans dal. Därefter upphörde Herrens vrede mot folket.

Klagosång under landsflykten

137 Vid Babylons floder satt vi och grät och tänkte på Jerusalem.

² I pilträdens grenar hade vi hängt upp våra harpor,

^3-4 för hur skulle vi kunna spela och sjunga i ett främmande land? Ändå krävde dessa plågoandar som tagit oss tillfånga, att vi skulle sjunga Sions glada sånger för dem.

^5-6 Om jag glömmer dig, Jerusalem, så låt min högra hand glömma hur man spelar harpa. Låt mig aldrig kunna sjunga mer, om jag inte älskar dig mer än något annat.

⁷ Herre, glöm inte bort vad dessa edomeer gjorde den dagen när Babylons arméer intog Jerusalem. Jämna den med marken, skrek de.

⁸ Babylon, du vidriga monster, du ska förstöras! Och lycklig är den som får ge igen för allt du gjort oss.

⁹ Ja, lycklig är den som tar dina spädbarn och krossar dem mot klipporna!

Gud står vid sitt ord

138 Jag vill tacka dig, Herre, av hela mitt hjärta. Andra gudar betyder ingenting för mig. Därför vill jag lova dig med sång.

² Jag vänder mig mot ditt heliga tempel och tackar dig för all din nåd och trofasthet. Du har infriat dina löften och gjort mig stum. Du har gjort mer än jag hade väntat mig.

³ När jag ropade till dig om hjälp så lyssnade du till mig och gav mig ny kraft.

⁴ Varje kung på jorden ska tacka dig, Herre, när de får höra att du står vid ditt ord.

⁵ Ja, de ska sjunga om vad du, Herre, har gjort, för din makt och ära är gränslös.

⁶ Ja, du är den högste, men trots det så tar du hand om de svaga. De stolta genomskådar du redan på långt håll.

⁷ Även när jag är omgiven av svårigheter, leder du mig tryggt genom dem. Du går emot mina fiender, och med makt räddar du mig.

⁸ Ja, Herre, du kommer också att göra allt för mig i framtiden, för din nåd tar aldrig slut. Det du har påbörjat, det kommer du också att slutföra.

Gud kallar Jeremia

1 Detta är Guds budskap genom prästen Jeremia, Hilkias son, från staden Anatot i Benjamins land.

² Det första budskapet kom till honom under Amons son Josias trettonde regeringsår i Juda.

³ Flera andra budskap kom när Josias son Jojakim var kung i Juda och vid olika tillfällen fram till den femte månaden under det elfte året av Josias son Sidkias regering i Juda, när Jerusalem intogs och folket bortfördes som slavar.

⁴ Herren sa till mig:

⁵ Jag kände dig innan du formades i din mors liv. Innan du föddes avskilde jag dig och utsåg dig till min budbärare till världen.

⁶ Herre, jag kan inte vara den budbäraren! Jag är alldeles för ung! svarade jag.

⁷ Säg inte så, för du ska gå dit jag sänder dig och tala vad jag säger till dig, fortsatte Herren.

⁸ Var inte rädd för människor, för jag, Herren, kommer att vara med dig och hjälpa dig.

⁹ Sedan rörde han vid min mun och sa: Från och med nu lägger jag mina ord i din mun!

¹⁰ I dag börjar din uppgift att varna folk och nationer i hela världen och att slå ner och förgöra, plantera och bygga upp.

¹¹ Sedan sa Herren till mig: Jeremia! Vad är det du ser? Jag svarade: Jag ser en gren av ett mandelträd.

¹² Det är riktigt, och det betyder att jag ska låta mitt hot om straff bli verklighet, svarade Herren.

¹³ Sedan frågade Herren mig: Vad ser du nu? Jag ser en gryta med kokande vatten. Den kommer norrifrån och töms över Juda, svarade jag.

¹⁴ Ja, från norr kommer olycka att dra fram över allt folk i det här landet, sa han.

¹⁵ Jag ska befalla arméerna från kungarikena i norr att komma till Jerusalem och sätta upp sina troner vid stadens portar och längs dess murar och i alla andra städer i Juda.

¹⁶ På det sättet ska jag straffa mitt folk för att det har lämnat mig för att tillbe andra gudar, avgudar som de själva har gjort!

¹⁷ Gör dig beredd att gå ut och berätta allt som jag säger till dig. Var inte rädd, för då kommer jag att göra dig till åtlöje.

¹⁸ I dag gör jag dig osårbar inför alla deras anfall. De kommer inte att kunna skada dig. Du är som en befäst och ointaglig stad, stadig som en järnpelare eller en tung kopparport. Judas kungar, furstar och präster ska inte lyckas besegra dig.

¹⁹ De kommer att försöka, men de ska misslyckas, för jag är med dig, säger Herren. Jag ska hjälpa dig.

Jesus undervisar om inre renhet

15 Kort därefter kom några fariseer och andra judiska ledare från Jerusalem för att diskutera med Jesus.

² Varför följer inte dina lärjungar de gamla judiska traditionerna? frågade de. De bryr sig ju inte om att tvätta händerna innan de äter, vilket reglerna säger.

³ Han svarade: Och varför bryter ni med era regler mot Guds bud?

⁴ Guds lag säger till exempel: 'Hedra din far och mor. Den som föraktar sina föräldrar måste dö.'

^5-6 Men ni säger: 'Även om era föräldrar har det svårt, så kan ni ändå ge pengarna som ni lagt undan för deras underhåll till templet!' Genom de regler som ni själva hittat på ogiltigförklarar ni Guds direkta befallning att man ska hedra och ta hand om sina föräldrar.

⁷ Ni hycklare! Jesaja profeterade rätt om er:

⁸ 'Dessa människor säger att de ärar mig, men deras hjärtan är långt borta.

⁹ Deras gudstjänst är värdelös, för de håller sig till sina människogjorda lagar och inte till Guds bud.'

¹⁰ Sedan kallade Jesus folkskarorna till sig och sa: Lyssna till vad jag säger och försök att förstå detta:

¹¹ Ni blir inte orena på grund av vad ni äter! Det är vad ni säger och tänker som orenar er!

¹² Då gick lärjungarna fram till honom och sa: Du retade fariseerna genom vad du sa.

^13-14 Jesus svarade: Varje planta, som inte planterats av min Far, ska ryckas upp med roten, så bry er inte om fariseerna. De är blinda ledare som leder de blinda, och de kommer alla att falla i samma grop.

¹⁵ Då bad Petrus Jesus förklara vad han menade när han sa att människor inte blir orena av att äta mat som enligt lagen är förbjuden.

¹⁶ Förstår du inte det? frågade Jesus.

¹⁷ Inser du inte att det man äter passerar genom magen och ut igen?

¹⁸ Men onda ord kommer från ett ont hjärta och smutsar ner den människa som uttalar dem.

¹⁹ Från hjärtat kommer nämligen onda tankar, mord, otrohet i äktenskapet, sexuell lössläppthet, stöld, lögn och skvaller.

²⁰ Det är det som smutsar ner. Men man blir inte oren andligt sett genom att äta utan att först ha tvättat händerna.

Jesus befriar en flicka från en ond ande

²¹ Jesus lämnade sedan denna del av landet och vandrade de åtta milen till Tyros och Sidon.

²² En kananeisk kvinna, som bodde där, kom till honom och bad: Herre, kung Davids son, visa barmhärtighet mot mig. Min dotter har en ond ande i sig och den plågar henne ständigt.

²³ Men Jesus gav henne inget svar, inte så mycket som ett ord. Då uppmanade lärjungarna honom att skicka iväg henne. Säg till henne att gå härifrån för hon irriterar oss med sitt tjat, sa de.

²⁴ Då sa han till kvinnan: Min uppgift är bara att hjälpa judarna.

²⁵ Men hon kom närmare och föll på knä och bad honom: Herre, hjälp mig!

²⁶ Det är inte rätt att ta brödet från barnen och ge det åt hundarna, sa Jesus.

²⁷ Ja, jag vet det, svarade hon, men till och med valparna under bordet har rätt att äta smulorna som faller där.

²⁸ Kvinna, sa Jesus till henne, din tro är stor, och du ska få det du bett om. Och hennes dotter blev omedelbart botad.

Man förvånas över alla underverk

²⁹ Jesus återvände nu till Galileiska sjön och gick upp på ett berg i närheten av sjön och satte sig där.

³⁰ Och en stor folkmassa kom till honom. Bland dem fanns lama, blinda, döva, stumma och många med andra sjukdomar. Man lade dem framför Jesus, och han botade dem alla.

³¹ Människorna kunde knappast fatta det. De som tidigare inte hade kunnat säga ett ord pratade nu ivrigt. De som varit lama hoppade och sprang, och de som hade varit blinda såg sig omkring! Och de lovprisade Gud.

Jesus ger mat åt fyra tusen

³² Sedan kallade Jesus på sina lärjungar och sa: Jag har nöd för dessa människor. De har varit här hos mig i tre dagar och har inget kvar att äta. Jag vill inte skicka iväg dem hungriga, för då kanske de svimmar av utmattning längs vägen.

³³ Lärjungarna svarade: Men var ska vi få tag på tillräckligt med mat åt dem här i öknen?

³⁴ Då frågade Jesus: Hur mycket mat har ni? Sju brödstycken och några små fiskar, svarade de.

³⁵ Då bad Jesus människorna att slå sig ner på marken.

³⁶ Han tog de sju brödstyckena och fiskarna och tackade Gud för dem och delade dem i stycken och gav dem till lärjungarna, som i sin tur räckte dem till folket.

^37-38 Och alla åt tills de blev mätta - fyra tusen män förutom kvinnor och barn. Och när man samlade upp det som blev över, blev det sju fulla korgar.

³⁹ Sedan lät Jesus människorna gå hem, men själv steg han i en båt och for över sjön till Magadan.